Den senaste månaden hade jag haft mycket tankar om att besöka ett medium. För mig var denna känslan rätt lustig eftersom jag tidigare mest hade betraktat spåkärringar och seanser som ett sätt för skojare att lura av folk på pengar. Men i och med TV4 serie “Det okända” så fick jag ändå erkänna att de här seriösa mediala personerna var skickliga.
Jag var sedan lång tid tillbaka helt övertygad om att vi människor inte bara dör, att någon slags energi eller själ eller ande lämnar kroppen och finns kvar. Det blir uppenbart om man varit med om många dödsfall. Den första timmen vid en död kropp så känner man detta starkt, men kommer du senare så är det bara en död kropp i rummet, då är själen borta.
En god vän till mig är helt insnöad på det här med andlighet, meditation, aura och energier, chakran osv. Ett halvår tidigare hade hon övertalat mig att följa med på en seans och jag tänkte varför inte. Jag var ju medveten om alla fördomar om seanser jag hade och man ska prova lite av varje i livet. Seansen som hölls av ett känt medium från Trelleborg var så långt ifrån mina fördomar som man kan komma.
Vi fick alla ställa en specifik fråga och hennes svar var i och för sig många gånger svar som nog alla mår bra av att höra - inget bevis på att hon hade kontakt med andevärlden. Men sen emellanåt så börja hon i detalj beskriva någon avliden anhörig för någon av deltagarna på ett sätt som var långt ifrån generellt. Detaljer som var för personliga för att de skulle kunna misstas vara kunskap om vem som helst. Jag visste dessutom att mediumet inte på något sätt kände den som fråga!!! Det var en märklig upplevelse att ta del av men framför allt så var det inte som på film. Vi satt på stolar som under ett föredrag ungefär. Ljust o fint och sen så skratta vi allesammans varannan minut. De på andra sidan har humor! Men jag hade efter det ändå inte känt för att ta en privat session med något medium, ända fram tills nu! Och nu börja jag förstå varför jag helt plötsligt fått denna starka önskan.
Jag började förstå att jag kanske var påverkad på ett obegripligt sätt av händelser som egentligen inte rörde mig. Jag hade haft som kund en man som nu var huvudmisstänkt för att en kvinna var spårlöst försvunnen. En man med en helt klart uttalad psykopatisk personlighetsstörning! Jag hade inom mig blivit varnad att träffa honom men struntat i min egen intuition och istället följt förnuftets röst. Samma kväll som kvinnan försvann så hade jag psykiskt brutit ihop i min soffa utan att där egentligen fanns en anledning. Jag drömde hemska mardrömmar varje natt! Och plötsligt hade jag fått för mig att det var mycket viktigt att jag gick till ett medium!
Läs fortsättningen i del 7
October 26th, 2006 at 6:29 pm
Har följt denna story. Är denna otäcka historia verkligen sann - självupplevd?
October 26th, 2006 at 9:15 pm
Ja det är den, men jag utelämnar vissa detaljer, anger fel ortnamn osv. Det är en viktig historia att berätta av flera skäl. Dels vill jag ge en ärlig bild av eskortyrket, allt är inte en dans på rosor! Vill att alla ska förstå vilket högrisk yrke detta faktiskt är! Jag vill också att alla kollegor ska förstå hur oerhört viktigt det är att man lyssnar på sin inre intution och sedan följer den! Jag gjorde misstaget av att inte lyssna på den.
October 27th, 2006 at 9:28 am
Låter onekligen riskabelt ibland. Intuition - leder den alltid rätt - kan du skilja “snälla” från “elaka” män?
October 27th, 2006 at 2:05 pm
Det är väl svårt att förklara men min intuition fungerar utmärkt. Följer jag den blir det aldrig fel…
Däremot så har det blivit väldans fel, med konsekvensen att jag då träffat kunder som inneburit obehag på något sätt de få gånger då jag varit “förnuftig” och totalt skitit i min intuition.
Ekorter gör ofta bedömningar utifrån kundens sätt att uttrycka sig i telefon eller i skrift, klassiska saker som om en man är trevlig, använder sitt rätta namn och reggat telenummer, inte har några konstiga sexuella önskemål osv. Men det viktigaste är intuitionen och säger den nej och allt annat verkar bra så SKA man följa den. Eskortjobbet i sig är riskfyllt och intuitionen det bästa försvaret man har mot riskerna.
Jag lärde mig en dyrbar läxa och det är den historien och den hemska erfarenheten som ni kan läsa om i den här historien. Men inget ont som inte har något gott med sig. Jag lärde av mitt misstag och backar direkt om jag känner det minsta obehang eller någon varningsklocka inom mig i samband med en kundförfrågan. Där behöver inte alls vara något att ta på…
Man kanske har en skyddsängel som vakar över en?