Isabella Lund

.
… om en annan människosyn?

När livet blir tuffare, välståndet minskar och många är arbetslösa så hårdnar hela samhällsklimatet.

De flesta ser om sitt eget bo först och främst och där finns inget utrymme för sympati eller empati gentemot andra människor.

Egoismen brer ut sig som en farsot och vi vill inte bli påminda om vårt välstånd av tiggare.

Jag var enormt ledsen igår. Kände mig oerhört förödmjukad av ett av mina syskon. Det var nästan så att jag i min förtvivlan och ilska tänkte att jag skulle kasta skuldkänslor över henne genom att berätta att jag sålde sexuella tjänster. Jag ville utnyttja den fördom som finns om detta jobb bara för att få henne att må dåligt. Nu tänker jag tack och lov bara sådana hemska tankar för några sekunder och människor utan empati får inte dåligt samvete heller.

Jag hade bett om ett lån på några veckors tid för att klara av att betala en djurförsäkring. Jag står inte ut med tanken på vad som skulle hända om det djur jag har kvar skulle bli sjukt och jag skulle behöva åka in akut till djursjukhuset. För har man ingen försäkring så står man sig slätt, där kan man inte krita, det är kontant betalning som gäller då.

För inte så länge sedan dog det andra av mina husdjur helt plötsligt, det var en chock och sorgen har varit djup.

För mig är det förödmjukande att behöva be om pengar av någon annan, att behöva be om ett lån.

Trots att försäkringsbolaget har sagt att det inte finns någon tvekan om att de kommer betala ut den livförsäkringen jag har så blev jag ifrågasatt, uppläxades och fick höra… “Men du har ju jämt ont om pengar…. Och det är ju inte säkert att de kommer betala ut livförsäkringen, det vet man ju aldrig säkert och vad händer då?” Jag svarade att hon kunde ta en personlig ägodel jag hade i pant och sälja den om hon ville ha en säkerhet!

Det såra mig så oerhört att mitt eget kött och blod inte bryr sig om jag har pengar till mat eller om min omsorg och mina känslor för de som står mig nära och kära.

Att hon inte förstår hur det känns…

…när man inte har pengar att köpa presenter till sina barn när de ska uppvaktas eller när det är jul.
… när barnen inte kan bo hemma hos en bara för att man inte har råd att köpa mat till dem!

Samtidigt är jag enormt glad att jag själv inte är som hon. Att det är så lätt för mig att ge. Jag dör hellre fattig och lycklig än rik och snål. Men det väcker många tankar på vilken människosyn en del människor har.

Hur känner sig tiggare på gatan? För mig skulle det vara den största förödmjukelsen av alla, att tigga pengar åt mig själv offentligt. Hur känner sig människor i tredje världen när de nu mer och mer blir medvetna om det överflöd vi har i västvärlden? Jag skäms och min förtvivlan över min egen situation försvinner vid denna tanke. Jag lever i lyx om jag jämför med hur de flesta människor på jorden har det.

Tiggare väcker också många reaktioner hos människor. Moderata politiker i både Helsingborg, Malmö och i Göteborg vill att tiggarna på gatan ska försvinna. Tiggare är ett oacceptabelt inslag i gatubilden och det man reagerat mot är inte våra hemlösa, gatumusikanter och de vid är vana vid att se. Det man reagerar mot är det organiserade tiggeriet.

Det har förekommit ligor från öst Europeiska länder med tiggare. Ofta har dessa människor stått på knä med en plastmugg i handen, ibland med ett litet barn bredvid sig. Eller så är det barn som tigger.

Lena Mellin på Aftonbladet skriver… “Jag ger aldrig tiggare pengar. Det beror inte på att jag inte tycker synd om dem. Tvärtom. Jag mår fysiskt illa av att se människor i förnedring. Tiggarna borde bort från gatorna. De är beviset för att välfärdssamhället inte fungerar.”

Östen Rosvall skriver i Sydsvenska Dagbladet… “Ibland ger jag. Ibland tittar jag bara bort. Kan inte förklara varför. Men just att männen står på knä provocerar mig. De förnedrar sig, vädjar om medlidande i stället för medkänsla.”

“Jag blir herre, de maktlösa och kuvade – vi är fångade i en skarp bild av samhällets klyftor och livets orättvisor. Ojämlikheten besvärar. Jag vill inte tillhöra herrefolket – men gör det vare sig jag ger eller inte.

I en ledare i Sydsvenskan säger man… “Det är dessutom – eller borde åtminstone vara – en god tumregel för politiker att inte försöka reglera annat än sådant som måste regleras.”

“Tiggare väcker känslor. Ilska hos vissa, medkänsla hos andra, dåligt samvete hos de flesta. Men det är bättre att människor lär sig hantera dessa känslor än att göra det till en polisfråga.” Och jag håller fullständigt med, men…

Vi vet från den nya rapporten från IOM i februari att människohandel till 75 % handlar om tvångsarbete inom helt andra områden än sexbranschen. Tiggeri nämns där som en av de saker man utnyttjar människor till. Och det är som sagt detta en del politiker reagerat emot. Jag blir därför ganska bekymrad när Thomas Alm, kriminalinspektör vid polisens underrättelsetjänst, citeras så här i GP:

- I Göteborg handlar det om mellan 15 och 20 personer från Slovakien. De bor under tjocka lager av täcken i bilar som står uppställda på olika parkeringsplatser. Hans bild av tiggarna är att de är fattiga människor som sökt sig hit i desperation och förmodligen betalat någon som ordnat resan. Däremot tycker han det är fel att tala om “kriminella ligor”. - Om de varit kriminella skulle de säkert ägna sig åt något mera lukrativt än att sitta ute på gatan och tigga ihop ett par hundralappar, påpekar Thomas Alm och tillägger att det inte finns något som tyder på prostitution eller på att antalet fickstölder eller väskryckningar ökat. - Jag tror vi får vänja oss vid gatutiggeriet som en bild av det nya Europa. Även om politikerna och köpmännen tycker att de stör kommersen, säger Thomas Alm.

Han utgår från att det inte kan handla om människohandel eller organiserade ligor eftersom tiggeri i hans ögon inte är tillräckligt lukrativt trots att han säger att tiggarna förmodligen satt sig i skuld till någon som betalt deras resa hit. Varför skulle de då inte kunna vara offer för människohandel? Samma sak sker ju för annat arbete eller hur! Jag påstår inte att tiggarna är utsatta för människohandel utan jag vill bara poängtera för er hur konstigt man resonerar kring människohandel.

Samma syn på fenomenet människohandel finns också om det handlar om jordbruksarbete eller andra arbeten. Slavhandel idag kan bara handla om sexarbete i många människors ögon vilket drabbar migrationsarbetande kvinnor över hela världen och speciellt sexarbetande sådana.

Men värre är att den lösningen som politiker vill ta till, oavsett vad exploateringen av människor handlar om, är att man vill blunda för grundorsaken, man vill inte se… man vill att symtomen ska förbjudas! Det är mycket enkelt och bekvämt…
.

.
Dagens TIPS kommer från Hasse…
Se ett reportage från Europas största bordell i Tyskland som webbTV.
Brittiska tv-kanalen Bravo’s reportage andas sannerligen ingen svensk moralpanik.

Ashley goes on a global spending spree to see what’s on offer from the world of prostitution. He cleans the sheets in Australia’s busiest brothel, visits a state of the art bordello in Prague, and samples the delights in a 5 million Euro luxury German knocking shop. The line is eventually crossed as Ashley sells his own body for hard cash.

.

.
Andra bloggar om: prostitution, politik, trafficking, människohandel, människosyn, tiggeri, förbudsmentalitet.
.
...

written by Isabella