Isabella Lund

Nu är jag hemma igen efter några dagar av intensiva upplevelser i Stockholm. Jag har träffat vänner, flera sex- och erotikarbetare, LouiseP och Petra Östergren, både nya och gamla ansikten och bara haft så kul! På plats fanns dessutom Rachel Wotton som är internationell talesperson för Scarlet Alliance, The Australian Sex Worker Association. Hon har jobbat som sexarbetare inom alla olika typer av system av lagar kring prostitution.

Vi som arbetar med sex föredrar oftast en avkriminalisering istället för en legalisering av prostitution och Rachel kan förklara det här på ett mycket enkelt och pedagogiskt sätt.

Jag var därför glad över att hon på torsdagskvällen var med mig och Pye Jakobsson på scenen under seminariet efter teaterföreställningen “Fackmöte för prostituerade” på teater Tribunalen.

På scenen fanns förutom vi tre också Håkan Westin, universitetsadjunkt i juridik från Uppsala Universitet. Ingen som var för sexköpslagen ville ställa upp i en debatt mot mig, trots att teatergruppen verkligen hade letat med ljus och lykta ända in i det sista. Och det säger en del men var samtidigt synd för alla vi fyra som deltog i seminariet var rörande överens om att sexköpslagen borde avskaffas. Det blev därför mer en debatt mellan publiken och oss.

Jag sa inledningsvis att det inte finns några offer för sexköpslagen eller prostitution och mot detta reagera t.o.m. vänner som inte är i branschen. Låt mig förklara hur jag tänker. Jag kommer nämligen aldrig säga att prostitution traumatiserar kvinnor, lika lite som jag kommer påstå att sjuksköterskor är offer för omvårdnad pga att många bränns ut i det yrket och att vi därför bör kriminalisera alla som vill anlita en sjuksköterskas tjänster. Jag kommer heller inte påstå att försäljare är offer för försäljning eftersom en del av dem blir alkoholister. Narkotika missbrukas också även av andra yrkesgrupper.

Det är ALLTID villkoren i ett arbete och den personliga lämpligheten som styr hur människor mår av ett arbete och så länge ingen kan bevisa för mig att sex i sig är skadligt för de personerna som är lämpade att jobba med sex så anser jag att det inte finns några offer för prostitution. Det finns däremot offer för övergrepp i barndomen som jobbar med sex och använder de jobbet för att på ett destruktivt sätt att hantera sin ångest kring övergreppen så är man inte lämplig att jobba med sex. De är förmodligen olämpliga att jobba som gynekologer också.

När jag nu i Stockholm insåg att personer, även med stor kunskap om branschen, reagerar när jag säger att det inte finns offer för prostitution så får det mig att ytterligare inse hur hårt fördomarna om prostitution sitter rotade i människor. Men varför ska vi prata om offer när det gäller sexarbete när vi inte pratar generellt om offer inom andra arbeten?

Om ni tar bort alla tankar om sex som ni har och bara ser på det vi gör som ett arbete med människor. Ett arbete som kräver, liksom många andra yrken, specifika egenskaper hos de som ska jobba med det, så blir detta mycket klart för er. Man kan inte jobba som brandman om man är rädd för eld heller. Det enda vi är offer för är det förtryck och den sociala skam samhället lägger på oss och av detta mår man dåligt.

Jag måste också berätta att det var en mycket speciell känsla att se ens egna texter förvandlas till teater. Wow kan man göra så av det jag skrivit! Teatergruppen arena baubo har jobbat mycket med sina egna känslor kring ämnet och föreställningen var känslosam, väldigt fysisk och gav mängder av intryck.

Jag tycker de lyckades bra med att visa upp detta komplexa fenomen och pjäsen var en fantastisk upplevelse för mig.

Men som vanligt så utgår man ju från sig själv och som alla andra vill jag ju att en känslosam pjäs om prostitution ska spela på de känslor som jag själv upplever när jag tänker på mitt jobb som eskort. Jag hade nog därför velat se mer av det erotiska, fina mötet mellan en sexsäljare och en kund eftersom jag jobbar med sex på det sättet. Jag håller med Catrin som skildrar pjäsen med dikten Uppleva:

Teater i en ask
starka kvinnor
gestaltar kraftfullt
små nyanser
av horeri
mycket var bra
mycket fattades
det positiva
fokuset
ej
i
fokus

Samtidigt var det bara så bra att skildra detta komplexa ämnet på så många olika sätt, för det upplevs ju av oss alla så olika. Rachel som mer betraktar det här jobbet som bara ett jobb och som kanske inte involverar sin egen lust och sina egna känslor så mycket som jag i arbetet fick ett annat intryck av pjäsen och skratta åt stycken där mitt skratt fastna lite lite i halsen. Det är så spännande att man kan uppleva saker så olika. Rachel är förresten en så himla söt, klok, smart och go tjej. En kväll tidigare hade hon velat kolla in Malmskillnadsgatan och när de gick där så fick hon en förfrågan från en kund och hade en trevlig stund med honom. “I’m a migrant sexworker”, säger Rachel och skrattar.

Prostitutionsmotståndare hade varit på plats och protesterat mot föreställningen innan de ens hade sett den. PhonePhucker har bloggat lite om detta och Greta Garbo berättar också på sin blogg om hur en av dem, Louise Eek, smet ifrån debatten med Petra Östergren på premiärkvällen.

Jag känner att jag måste i detta sammanhang berätta att det nätverket av sexsäljare och allierade jag är med i inte längre heter PRIS - prostituerades rätt i samhället.

En liten grupp av kvinnor som är emot prostitution gjorde nämligen en rippoff av namnet så fort vi berättade mer öppet om att vi kallade oss för PRIS.

Som ett exempel på vad för människor detta handlar om så kan jag visa en del av en text de la upp på sin hemsida i onsdags förmiddag:

Förljuget spektakel
Teater Tribunalen ger i maj föreställningen “Fackmöte för horor” i vilken ingår en “expertpanel” som ett par av medlemmarna i PRIS med vänförbund blivit inbjudna till.

De har blivit inbjudna under sken av att det skulle röra sig om en seriös debatt i en föreställning vid namn “Fackmöte för prostituerade”. Såväl den ovan nämnda hemsidan som teaterns inställning till de inbjudna “experterna” pekar dock på att det hela skulle vara allt annat än seriöst.

En av de saker vi reagerar mot är att teatern kommer att presentera en av paneldeltagarna som “eskort”, fastän de fått kännedom om att detta rör sig om en långtidssjukskriven sjuksköterska som varken är aktiv som prostituerad eller någonsin har haft det som försörjning, utan för vem “eskort” snarare är en cyberidentitet. Detta rör sig om en människa som sedan flera år är sjukskriven för depression och ångest- syndrom men som uppenbarligen kompenserar det genom att i anonym skepnad framställa sig som “den lyckliga horan”.

Cybernunnan, Louise Eek och de andra två som nu kallar sig PRIS - prostituerades rätt/revansch i samhället kan gärna sitta i sin sandlåda och kasta sand på oss om de vill. De erbjöd det nätverket jag är med i att köpa deras domännamn för 100 000 kr!

Jag har inte lust att befatta mig med människor som håller på med rippoff, utpressning eller som hotar mig eller använder personangrepp och lögner om mig i debatten på detta sätt. För inte så länge sedan såg vi ju också hur Kajsa Ekis Ekman beskrev prostitution i Frankrike.

Och hur kan man kalla sig för Prostituerades rätt i samhället när avantgardets målsättningar är att få fler länder inom EU att införa en sexköpslag. Där ett av målen dessutom är ett samhälle utan torskar och prostitution. Vet Cybernunnans kunder om detta och hur kan hon veta att hennes kunder inte bedrar sina fruar när de besöker henne? Eller är erotikmassage kanske inte otrohet?

Skit samma… nätverket för sexsäljare och allierade och som arbetar för sexsäljares mänskliga rättigheter i Sverige har ett nytt namn som kommer lansera inom kort. Ful PRIS får fortsätta sitta ensamma i sin lilla tokiga sandlåda.

.

.
Andra bloggar om: prostitution, sexköpslagen, sexualitet, debatt, politik, sex, horstigma, mänskliga rättigheter, teater, kultur, sexarbete .
.
...

written by Isabella