Om du tar en titt på den här video så får du träffa Stella, ung attraktiv tjej på 20 år, som arbetar sedan 2 år tillbaks som sexsäljare i Hamburg:
Stella har liksom majoriteten av sexarbetare, valt själv och helt frivilligt att börja arbeta med sex. “För mig är det drömjobbet. Jag tycker mycket om att vara självständig och fri, jag gillar inte när andra personer talar om för mig vad jag ska göra. Det är inte drömjobbet för att jag har sex med främmande män, det är inte det det handlar om för mig. Det handlar om att arbeta med människor, varje dag lär man känna nya människor.”
Hon börjar jobba varje dag kl. 14.00 och arbetar i en lägenhet i ett lugnt industriområde i Hamburg. Lägenheten delar hon med flera kollegor. “Vi är tre tjejer, att arbeta ensam är för farligt och dessutom långtråkigt. I väntan på kunder sitter de i köket, snackar, dricker kaffe och skrattar tillsammans som alla kvinnor brukar göra.”
Allt började för två år sedan, Stella gick då fortfarande i skolan, en helt vanlig tjej med pojkvän och allt. Hon är inte någon “klassisk” typ av tjej som man kanske förväntar sig att finna på Hebertstrasse.
“Jag kände en tjej som arbeta som sexsäljerska. I början reagera som jag alla andra tjejer. NEJ att börja sälja sexuella tjänster skulle jag aldrig kunna göra.
På den tiden var jag på väg att ta min studentexamen och jag var ganska skoltrött. Livet var ganska så tråkigt, men så var där den där vännen…
Så jag började leka med tanken om att också “göra det”. Jag gick och funderade på saken under lång tid och tills sist så prövade jag, för annars hade tanken aldrig släppt taget om mig.”
Stella prövade och hennes första kund var varken äcklig eller ovänlig. De två första månaderna sålde hon sex från gatan i prostitutionskvarteret Kiez och sen bytte hon till att börja jobba i en lägenhet.
Det blev en chock för hennes föräldrar och vänner. “Att mina föräldrar inte var så begistrade i idén från början är ju en naturlig och normal reaktion. Men min mamma ville inte att andras åsikter skulle tvinga dem till att ta avstånd från sin dotter och hon stöttades av min farmor. Jag är glad över att min familj efterhand har kunnat hantera situationen så bra, vi har fortfarande ett mycket gott förhållande till varandra.
Några av mina vänner gled ifrån mig och andra har jag fortfarande kvar. Det är inte så många men jag har ändå inte så mycket tid över som jag hade förr.”
Och sedan Stellas familj och vänner har accepterat hennes sexarbete så har Stella intagit en mer avslappnad attityd gentemot jobbet. Men det är svårt att lära känna män utanför jobbet.
“Det är inte så lätt, för det första är jag inte så ofta ute på stan och för det andra är det svårt att kombinera sexarbete med att ha en pojkvän. Det är inte alla som accepterar det och jag har heller inte så mycket tid över för en pojkvän.”
Vissa “kärlekstjänster” erbjuds bara privat. Man kan inte få allt för pengar.
“Jag kysser under inga omständigheter någon. Det är för intimt. Det låter kanske konstigt men jag vill bara kyssa en man som jag älskar, sex är något annat, där behövs det inte kärlek. Jag skulle inte kyssa en kund ens för 10 000 euro.”
Annars kan Stella tillmötesgå kunderna i deras önskemål, oralsex och andra tjänster kostar från 60 euro och uppåt.
Men det är inte bara män som anlitar Stellas tjänster. “Jag har också haft par som kunder. En gång hade mannen bokat mig för kvinnans skull. Han själv ville bara titta på. Det är egentligen lite mer ansträngande. Det är lätt att veta hur man ska tillfredsställa en man, men det är alltid lite olika hur man bäst tillfredsställer en kvinna.”
Även om många kvinnor tvingas till att sälja sex så njuter Stella av sitt arbete och livet och hon vill inte jobba med något annat just nu.
“Jag föredrar det här jobbet eftersom jag gillar livet jag lever nu och jag vill leva bekymmerslöst. Jag kommer att fortsätta med sexarbetet så länge jag har lust och så länge jag kan. Jag har ju precis nästan startat.”
Familj och barn ligger långt in i framtiden för Stellas del. Men det snabbt ändra sig i en ung kvinnas liv. Och oavsett vad som händer så vet man aldrig vilken väg i livet hon väljer imorgon.
.
.
Dagens lästips:
Läs Åsa Linderborgs krönika i Aftonbladet om varför två före detta Big Brother-delatgare behandlas så olika - Rosing & Gynning - kvinnor med klass. Åsa Linderborg reagerade, precis som jag, mot fotbollsfruns krönika om Rosing:
“Samtidigt som TV 4 och Kanal 5 konkurrerade om Gynning, skrev Rosing kontrakt med en porrfilmsagent. Hon säger att hon måste försörja sina barn. ”Varför gör du detta, Linda?” frågar Aftonbladets kolumnist Maria Wollin med stora vita bokstäver mot svart bakgrund på tidningens förstasida (1 juni). ”Linda, dina barn vill inte ha dina porrpengar.” Ingen minns att Carolina Gynning poserat barbröstad på porrfilmsomslag. 2004 sade hon till Expressen att hon inte hade ”några gränser när det gäller nakenscener, bara det är seriös film”. Gärna ”grova sexscener” men hon vill ”absolut inte göra porr” (14 nov -04).
Den hårfina skillnaden mellan att vara en slampa och en vamp kan kanske förklaras med varifrån kvinnan kommer. Inte alltid men ofta är det klassursprunget som avgör hur man tar för sig i de offentliga sammanhangen. Och hur man blir behandlad.”
.
.
Andra bloggar om: prostitution, sex, horstigma, bordeller, sexköpare, Hamburg, Tyskland, sexarbete .
.
.
..
June 9th, 2007 at 8:49 pm
Stella sade: Några av mina vänner gled ifrån mig och andra har jag fortfarande kvar. Slut citat.
Det är ju ganska typiskt. De riktiga vänner man har, fortsätter att vara vänner, oavsett vilka vägar man väljer i livet. Det är bara att önska lycka till, Stella. Hon verkar ha en mognad och insikt som gör att jag tror att hon kommer hantera sitt liv och ”jobb” på ett bra sätt de närmaste åren.
June 10th, 2007 at 12:30 am
Ja, varför skulle hon inte få göra det här valet, egentligen? Om jag kunde sälja sex till kvinnor skulle jag förmodligen inte känna mig speciellt förnedrad av det, så länge jag själv har rätten att säga nej, och inte är styrd och tvingad av någon annan. Det enda problemet jag har med legalisering snarare än avkriminalisering är att staten kanske kan bli lite för reglerande i sammanhanget.
June 10th, 2007 at 12:38 am
Videoen viser ganske godt den åbenhed, der er i nogle dele af prostitutionsmiljøet i Hamburg.
Om det er et godt valg, at begynde som sexsælger med 18 år kan man diskutere.
Stella siger i videoen, at hun var en meget generet pige med kun en fast kæreste og skoletræt.
I den situation kan det godt være en vej at komme videre i livet, at lære at omgås andre mennesker, lære ’social skills’. Det fremhæver hun som en af de gode sider ved jobbet.
Hvis hun er klog, sparer hun en del af de penge som hun tjener op. Og bruger dem senere på en anden uddannelse, så hun har nogle valgmuligheder når hun vil skifte job.
Det er også interessant, at hun nævner, at det er mere sikkert og rarere at arbejde sammen med nogle kollegaer.
Det passer meget godt med at en kvinde i Hamburg sagde til mig, at hun altid føler sig lidt usikker den første gang hun møder en kunde. Man kan aldrig vide, hvad det er for en mand der kommer. Hun har sit eget sted sammen med en veninde.
Det synes at være et udbredt fænomen, at sexarbejde og faste kærester ikke går ret godt sammen. Der er ikke ret mange mænd, der kan kapere, at pigen har sex med så mange andre mænd og så ligger hende arbejdstider jo tit når mænd har fri fra arbejde. Vanskelige vilkår for et fast forhold.
Men det gode i Tyskland er, at prostitution er et lovligt erhverv, som man kan være åben omkring.
Man kan arbejde under ordentlige og frie vilkår. Man kan åbent diskutere fordele og ulemperne af jobbet.
Åbne diskussioner, som f.eks. på http://www.sexworker.at er desværre ganske utænkelige i Sverige eller Danmark.
June 10th, 2007 at 3:00 am
Jag var i Hamburg på 70-talet, långt innan legaliseringen alltså, och ingen smög direkt med denna verksamhet då heller. Detsamma gäller Holland. Man kan alltså inte säga att öppenheten i dessa länder för prostitution skulle vara ett resultat av legaliseringen. Men eftersom jag inte är insatt i branschen,
så vet jag inte om det är bättre eller sämre med legalisering för dem i den. Jag antar att man kan hitta olika uppfattningar om den saken även bland sexarbetare. Alla som någon gång säljer sex behöver dock inte nödvändigtvis se det som ett arbete. Några kanske ser det som ett extraknäck, eller en hobby. Vad händer med dessa som bara vill göra det tillfälligtvis om det definieras som
yrke? Jag vet inte. En legalisering i Sverige ligger i vilket fall ljusår borta, och det gynnar snarare bara sexköpslagens anhängare att diskutera legalisering som det enda möjliga alternativet.
June 10th, 2007 at 10:34 am
Jag vill inte ha en legalisering, jag vill ha en avkriminalisering…
Skillnaden mellan dessa två har jag förklarat i det här inlägget:
Avkriminalisera prostitution!
June 10th, 2007 at 12:46 pm
Jag tycker nog att situationen i New South Wales mer liknar legalisering än avkriminalisering, men jag kanske har missuppfattat begreppet. Om prostitution ska definieras som yrke måste det rimligen vara reglerat som ett yrke, vilka lokaler som får användas var osv. Man kan inte bara hyra ett rum i centrum och pilka där torskarna går s.a.s.
October 8th, 2007 at 9:55 pm
Jag har hört att Carolina Gynning har gjort mer än så, något hon inte berättar om i sin bok. Hennes “äventyr” med väninnan i Brunei t ex…