Jag har stor beundran för min danska kollega Luder som har bloggen En Luders Dagbok. Hon skriver många mycket bra inlägg, både om sitt jobb och om debatten om prostitution.
Idag är hon riktigt vass när hon ger sig på chefen för Danmarks nationella institut för mänskliga rättigheter, juristen Birgitte Kofod Olsen. Hon skev den 17 juli en krönika i Dagbladet Information vars budskap var rätt förvirrande och också intressant med tanke på artikelförfattarens bakgrund. Luder bloggar bla.så här om denna krönika:
Den med (kvinders) selvbestemmelsesret og menneskerettigheder (som BKO virkelig ved noget om…hun er menneskerettighedsjurist!) komme hun, når det drejer sig om prostituerede, udenom ved at skrive
“…..Hun (den prostituerede) nedbryder og ødelægger sig selv og bliver ødelagt og nedbrudt af andre på en måde, der har vidtrækkende og langvarige konsekvenser for hendes helbred og for hendes følelsesmæssige og seksuelle relationer. Men det distancerer vi os fra med henvisning til netop hendes selvbestemmelsesret! “
Hvis det virkelig forholdt sig sådan, at de fleste prostituerede er så selvdestruktive som BKO beskriver dem, så forekommer det mærkværdigt kynisk, at BKO løsning på disse kvinders problem er at fjerne deres kunder
“Kriminalisering af kunderne vil skabe en barriere, der gør , at i hvert fald nogle kunder undlader at købe seksuelle ydelser. Og i modsætning til en kriminalisering af prostitution vil kunde-forbudet ikke føre til dobbelt-stigmatisering af kvinderne, som både prostituerede og kriminelle“
Hun burde have foreslået at prostituerede blev tvangsindlagt på en lukket afdeling … det er det man gør ved folk som nedbryder og ødelægger sig selv …
Ps… Läs också gästbloggsinlägget
Prostitution er moralsk forkastelig av Luders man.
.
.
Andra bloggar om: prostitution, politik, Danmark, mänskliga rättigheter .
.
.
..
July 22nd, 2007 at 12:16 pm
Ja det tycks vara mångas åsikt att vi sexarbetare inte vet någonting om vårt eget bästa.
Men att alla andra vuxna mäniskor som väljer lite udda jobb självklart är rättskapabla?
Hur udda är det att jobba med att ta ner turister i hajburar utanför SydAfrika?
Att bestiga berg för att skriva om det?
Jag känner sansade och insiktsfulla unga som valt just detta.
Eller som min bonusdotter:
Att bedriva jordbrukningsupplysning i en liten bortglömd by i Vietnam där hon i flera år bodde i sin hydda o lärde sig språket.
Hon ägde 2 saker när hon åkte.
En järnspis o en gammal symaskin som trampades för hand. Dyrgripar där nere.
Väl hemma började hon med sitt doktorsarbete om jorderosion som får henne att pendla mellan Univetsitet i Göteborg o bortglömda platser i inre Kina.
Hon fyllde 40 i sommar o har valt bort man o barn men har en mycket ung o mycket trevlig pojkvän från Vietnam.
Kan man välja ett så udda liv eller borde vi se det uppenbara: Att hon måste fås att återgå till ordningen med psykhjälp om så erfodras??
Hon ser ju uppenbarligen inte sitt eget bästa?