Isabella Lund

Lobbying kan definieras som direktkontakten mellan representanter för organiserade intressen i en fråga och relevanta beslutsfattare för denna fråga. Beslutsfattaren har behov av information för att kunna fatta “rätt beslut”. Lobbyister bidrar med denna information i syfte att påverka beslutsfattaren att ta ett för dem fördelaktigt beslut.

Lobbyism har för många en negativ klang eftersom de som har pengar kan köpa sig inflytande, de kan anställa proffs som försöker påverka makthavarna.

Men även om det låter illa och många förknippar lobbyarbete med något negativt så är jag på ett sätt en slags amatörlobbyist. För jag försöker, på mitt sätt, påverka beslutsfattare med information, information direkt från oss som arbetar med sex. Och jag är verkligen en glad amatör inom området, en amatör som inte har några kontakter med varken beslutsfattare eller media som jag kan utnyttja, en amatör utan pengar eller medel för att bedriva lobbyarbetet och en amatör för jag vet egentligen inte ett dugg om hur man bedriver ett effektivt lobbyarbete, var man ska vända sig osv.

För att minska min trovärdighet så anklagas jag ibland för att tillhöra en penningstark prostitutionslobby. Det är lite lustigt eftersom de som anklagar mig för detta ofta är betalda för att bedriva lobbyarbete mot prostitution och för att exempelvis exportera sexköpslagen till andra länder.

De är sponsrade av både staten och Bush i sitt arbete och har etablerade organisationer och partier med både pengar och makt och inflytande bakom sig. Det är en jätte man slåss mot.

En av dessa betalda lobbyister är Liv Öberg Nilsson som arbetar som assistent till Maria Carlshamre på Europaparlamentet. Hon skriver på sin blogg att hon lobbar, kämpar och arbetar häcken av sig för att motverka prostitutionslobbyn.

Men vilka ingår i prostitutionslobbyn i Europa? Är det fackföreningen Verdi i Tyskland som ansluter sexarbetare eller vilka är det som tillhör den? Är det människor som jag och Maj? Maj som arbetar för samma frågor som jag gör på andra sidan Sundet. Vi sexarbetare själva har våra nätverk och organisationer men vi har inga heltidsanställda, inte ens några kanslister och definitivt inte några betalda lobbyister.

Liv skriver att hon ska lobba, påpeka och upprepa att prostitution inte är ok och att länken mellan den s k fria prostitutionen och den sk ofria människohandeln är efterfrågan för beslutsfattare i EU. Det är hennes arbete.

Frågan är om jag i skenet av detta kan kalla mig för lobbyist, kan jag det? Jag är inte anställd av någon, jag är inte heller någon personlig eller vald representant för sexarbetarna i Sverige. Men de åsikter jag framför är representativa för vad majoriteten av sexarbetare i Sverige vill och tycker i olika frågor. Det är jag helt övertygad om, för om de inte varit det så hade det hörts, synts och märkts både på Internet och i min mailbox. Jag känner och vet att jag har ett stort stöd i det tysta från många.

Det är bara fyra personer bland aktiva eller fd sexarbetare i Sverige som inte delar dessa åsikter. Det är Louise Eek, Maria Bergman, Emma och Nina i nätverket (ful) PRIS. Men denna lilla klick har dock ett starkt stöd från många makthavare inom både politiken och media i Sverige. För de har till skillnad från oss andra gjort en slags syndabekännelse, de förmedlar en bild av att sälja sex som stämmer överens med offerbilden och den fördomsfulla och stereotypa bild som så många skapar hypoteser och argument kring. Denna lilla klick är viktig för motståndrana till prostitution de bekräftar deras hypoteser.

Men jag vet att mina åsikter är representativa, för de har framförts förut av svenska sexarbetaraktivister, de framförs av sexarbetare i hela världen och om jag slutar framföra dem imorgon så kommer någon annan att börja säga samma saker. Vi kommer dock aldrig bli så många som kan, vill och vågar sticka fram hakan offentligt. För horstigmats faktiska konsekvenser för sexarbetare i Sverige gör att vi tvingas vara försiktiga och skydda oss själva så gott vi kan från att utsättas för förföljelse.

Förtrycket mot oss är därför framgångsrikt men föga demokratiskt.

Jag har kollegor som har blivit av med sina vanliga arbeten när de kommit fram att de sålt sexuella tjänster eller att de varit kritiska offentligt mot sexköpslagen. Jag har kollegor som blivit så förföljda som sexarbetaraktivister så att de bokstavligt talat tvingades att gå i landsflykt eftersom de annars hade riskerat att förlora vårdnaden om sina barn.

Den svenska lagstiftningen håller horstigmat och förtrycket mot oss vid liv. Sexköpslagen har ökat riskerna och våldet i våra arbeten och kopplerilagen hindrar oss från att arbeta säkert. Jag har kollegor som har blivit av med sina hyreskontrakt för att de tagit emot kunder hemma. Jag har kollegor som suttit i fängelse för att de arbetat tillsammans och jag har kollegor som har skönstaxerats av skattemyndigheten efter tips från poliser som arbetar med prostitution.

Ibland känner jag mig som en frihetskämpe för mänskliga rättigheter i en diktaturstat.

I smyg kan jag via Internet få ut sanningen till människorna och ibland om jag har tur så kan jag få en debattartikel publicerad. Jag får ständigt se upp så att jag inte blir fängslad av staten eller lurad av mina fiender. Mina fiender gör allt vad de kan för att tysta ner min röst. Det är svårt att veta vem jag kan lita på och jag måste alltid fråga mig vilken agenda olika personer har. Ibland funderar jag på att fly ut ur landet och istället försöka motarbeta fördomar och horstigmat i exil i ett vänligare sinnat land. Det är på detta sätt, symboliskt och inte bokstavligt talat, som jag upplever horstigmat som sexarbetare och debattör i Sverige.

Så kanske jag är mer en frihetskämpe än en lobbyist, det känns så i alla fall.

.

.
Andra om: prostitution, politik, horstigma, mänskliga rättigheter, lobbyism
.
...

written by Isabella