… i debatten om rättigheten att köpa sexuella tjänster är att det inte existerar någon sådan rättighet. Inte ens för funktionshindrade! Fatta att det ALLTID är sexsäljaren som bestämmer vem som får lov att anlita hans/hennes tjänster. En del av oss tar emot funktionshindrade som kunder, andra gör det inte.
En del av oss som säljer sex tar inte emot män som är muslimer, andra gör det. En del tar bara emot män över 30 år osv. Sexbranschen är inte en konsumentvänlig bransch och ska heller inte vara det.
Vårt arbete är ett intimt arbete som bäst utföres på säljarens villkor, det är bara att acceptera detta faktum eller skaffa sex på annat sätt. Ingen kan kräva att en sexsäljare ska acceptera en kund han/hon inte vill ha sex med. Detta kan bara ske under hot och då handlar det inte om försäljning av sexuella tjänster.
I Nya Zeeland där man avkriminaliserat prostitution står det i lagen att en sexarbetare alltid kan neka att ha sex med en kund av vilken orsak som helst, eller för ingen orsak alls. Detta gäller även om kunden redan har betalt. Bordellägare kan heller inte straffa sexarbetare om de vägrar, det är emot lagen.
Ps…
Kommer ni ihåg Sören Olssons dilemma i februari?
.
.
Andra bloggar om: prostitution, sex, handikappade, funktionshinder,.
.
.
..
November 19th, 2007 at 7:16 pm
En kul youtube video, OBS det är inte jag som gjort videon. Men tyckte den kunde passa här.
http://www.youtube.com/watch?v=3OiN_xh9F0I
Bye
November 20th, 2007 at 11:23 am
En mycket bra påminnelse, Isabella! I min tidiga och gamla sexköpar”karriär” så hade jag ett tag den oinsatta villfarelsen i skallen att det var en rättighet. Men nej och åter nej, därför att om det finns en rättighet, så existerar också motpolen skyldighet. Vem är då “skyldig” att fixa min rättighet (och indirekt även mot sin vilja)? Ingen.
Det är lika lite min rättighet att få ha sex, som att vilja ha obegränsad tillgång till, säg vad fan som helst, som jag anser vara lika mycket min personliga rättighet.