Isabella Lund

Idag gästbloggar Pye Jakobson hos mig.

För 6 år sedan skrev Pye många kolumner för Expressen men en artikel refuserades eftersom de inte ansåg den vara tillräckligt allmängiltig. Det är en fin minneskolumn som Pye skrev till en kollega som dog i AIDS och den är verkligen värd att publiceras. Den handlar om det utanförskap som alla sex- och erotikarbetare hamnar i på
ett eller annat sätt. Varsågoda…
.
Hon dog en lördag.
Ensam i en lägenhet i Göteborg fann man henne fem dagar senare liggandes på golvet. Efter år av alltför hårt leverne försvann hon ifrån oss, ingen vet om det var kroppen eller själen som gav upp först. Det sägs att hon hade kräkts, krupit omkring och att det såg ut som om hon hade försökt ta sig ut ur lägenheten. Jag vet inte om det är sant, jag vet bara att hon dog ensam och utan att någon höll henne i handen. Hon blev 27 år och en godhjärtad människa med en ledsen själ försvann utan att någon märkte det på flera dagar.

Vi träffades första gången på en strippklubb i Göteborg -94. Hon var flera år yngre än jag och hade färre år i branschen men hon visste redan det vi alla förr eller senare lär oss.

Acceptans från anhöriga och gamla vänner är få förunnat, de enda man med säkerhet vet är att de riktiga vännerna man får bland kollegorna är de som svarar när man behöver någon att prata med mitt i natten.

Vi sågs på olika arbetsplatser under flera år, blev aldrig nära vänner men blev alltid glada när vi möttes.

I slutet på 90-talet arbetade jag med en serie dokumentärer för TV och jag och en kameraman åkte till västkusten för att göra en intervju med henne. Den blev gripande och vacker, hennes önskan att vara ärlig överskuggade det faktum att hon uppenbarligen redan var ganska trasig inombords. Efter det ringde hon mig några gånger mitt i natten men jag orkade inte svara…

Jag förstår att det är lätt att dra slutsaten att hennes öde berodde på hennes yrke. Men som de flesta vet är sanningen oftast mer komplicerad än så. Visst finns det, på vissa strippklubbar, en större acceptans för alkohol och droger. Men av erfarenhet vet jag att det också är sant i resten av krogvärlden.

Fast jobbar du som bartender blir du inte ständigt ifrågasatt av dina vänner, du förlorar inte kontakten med dina föräldrar och du blir inte utsatt för förnedring när du berättar vad du arbetar med. Jag har sett kloka, vackra kvinnor med kontroll över sina liv och med klara mål i tillvaron bli svaga och sorgliga av omvärldens fördomar så många gånger att det inte längre förvånar mig.

Jag hoppas att vi som jobbar lär oss att ta bättre hand om varandra och att vi sätter stopp och bryr oss innan det gått för långt, och jag önskar att våra medmänniskor på den här lilla planeten kan försöka se individen istället för att döma oss på förhand utifrån vårt yrkesval.

Farväl G, hoppas du har det bättre nu! Vi saknar dig och om du har tid att ringa lovar jag att alltid svara, även om det är mitt i natten.

Pye Jakobson
.

Ps…
Pye Jakobson har tidigare skrivit bl.a följande inlägg här:

• Fördomsfri respekt
• De osynliga,
• En samling menlösa puckon utan existensberättigande
• Jakten på en dröm
• Och nu senast En positiv chock

.

.
Andra bloggar om: prostitution, sex, horstigma, sexarbete,
sexarbetare, ensamhet, striptease, strippa, utanförskap
.
...

written by Isabella