…som antyder det minsta lilla kvinnoförakt och sen kommer äckelkänslorna och den feministiska ilskan inom en väcks till liv. Medvetet eller omedvetet spelar regissören på alla våra djupa fördomsfulla strängar. En fet vit äcklig karl, lätt bränd av den tropiska solen. Sexturisten, sexköparen, en riktigt slemmig torsk…
Hans feta fingrar tafsar på en ung latinamerikansk tjej som gör sitt bästa för att le. Minuten efter får vi höra henne berätta att det värsta är att vakna av att den slemmiga torsken håller på och gnuggar hennes underliv. Hon gör äckelgrimaser och vi förstår hur vidrigt det måste vara….
Äckelkänslorna tar över och gör att man blir både blind och döv. Efter 5 minuter vill man kastrera alla torskar och efter en timme har man kommit till en punkt där man nästan kan börja hata män i allmänhet. Upp till kamp systrar låt oss utrota de slemmiga torskarna för gott!
Såg ni den andra delen av dokumentären om sexturisterna i kanal 5 i måndags? Jag gjorde det och reagerar precis som ni.
Jag tror att de flesta människor reagerar så här. Och jag slås av hur färgad min sexualmoral är av gamla kristna och patriarkala normer, av alla dessa fördomar vi har om horor och torskar. Det kvittar att jag är en hora själv. Det ska inte mycket manipulation till förrän vi reagerar med äckel när vi ser en sådan här dokumentär på TV.
Och om jag reagerar så negativt hur reagerar då inte andra som inte vet ett dugg om sexarbete? De kanske tror att det är den här bilden av prostitution som jag försvarar?
Jag är hundra på att äcklet kommer av manipulation och djupt rotade fördomar. För om det inte hade varit pengar med i bilden, om det inte hade handlat om prostitution så hade vi inte reagerat hälften så starkt och framför allt hade inte med så starka äckelkänslor.
De här tjejerna spelar flickvän åt en kund i max en vecka. Vi borde med all logik äcklas mer och reagera starkare när en tjej mot sin vilja tvingas att gifta sig med en man. Det kan ju vara för en livstid! Men då kommer andra känslor fram, empatiska känslor mer än äckel.
I dokumentären framgick det med all tydlighet att ingen av tjejerna som jobba på hotellet var sexslavar, de hade ett jobb som sexarbetare, ett jobb som de valt. De kunde lika gärna har valt att städa hotellet istället eller sålt sex på gatan i en mer oskyddad miljö.
Vi ser att en tjej bestämde sig för att sluta och bara kunde åka därifrån. Vi hör en av tjejernas syster säga att hon aldrig hade klarat ett sådant jobb (därför jobbar hon inte med det heller). Vi noterar men lägger inte så stor vikt vid att det framkommer att tjejerna är väldigt skyddade på hotellet. Klagar de på en kund tas det på största allvar och åtgärdas, aldrig när en kund klagar på en tjej. Vi ser inte detta för vi har blivit så äcklade av den där enda slemmiga torsken.
Äckelkänslorna gör också att vi har svårt att känna empati, Den empati vi känner är den egocentriska empatin. Det är inte konstigt att en del människor tycker sexköpslagen är bra, en lag som straffar den där äckliga torsken. Hur kan man vara för prostitution efter att ha sett det programmet?
Och det är inte heller så konstigt att man säger att vi trivs med att sälja sex anses lida av en slags förträngningsmekanism som ska finnas där så länge vi är fast i träsket. Det är en sådan bra förklaring på varför de här tjejerna finns. De är tvingade, de sitter fast i ett prostitutionsträsk. De är inte medvetna om vilka skador de åsamkar sig själva. De gör det för pengarna, fy fasiken för kapitalismen tänker en del. Andra börja tänka på makt och pengar.
Och så lätt det skulle vara att falla tillföga. Att som fd sexarbetare säga att jag var tvingad, jag visste inte bättre, jag var inte medveten. Orden nästan sätts i munnen på en om man söker hjälp och berättar att man säljer sex eller har sålt sex. Vill du få hjälp… gör då en syndabekännelse så får du allt stöd i världen.
Det är så lätt… för hur ska man kunna förklara för andra vad man har gjort, hur ska man kunna förklara för sig själv att man själv faktiskt har gjort något som man själv äcklas över när man ser det på TV.
Jag har ju också kramat om bleka feta gubbar… Den där kunden kunde ha varit en av de jag har haft eller en av de jag kommer få i framtiden.
Och det är här man måste börja TÄNKA!
Jag äcklas inte över mina kunder, jag äcklas heller inte av saker som jag har sett och gjort i vården. Fast jag kanske hade äcklats över det om jag sett det på TV.
Det är här man måste börja bli MEDVETEN om vilka mekanismer som ligger bakom. Varför man blir äcklad och varför man tänker som man gör. Detta är så VIKTIGT!
Som jag har skrivit förut, tankar kring prostitution är oftast idiotiska.
Vi måste börja respektera varandra, kvinnans sexualitet, att vi väljer olika vägar i livet för att nå våra mål och verkligen verkligen praktisera att alla människor är lika värda. Debatten om prostitution måste få fokus mer på mänskliga rättigheter för sexarbetare. Vi måste gemensamt arbeta bort horstigmat, den sociala skam som drabbar fallna kvinnor.
För det vi duckar för, det vi sexarbetare mår så pyton av är diskrimineringen vi utsätts för och era äckelkänslor inför vad vi gör.
Det får konsekvenser och vi blir märkta för livet av den skam ni klistrar på oss. Vad är bra med att prostitution är skambelagt?
Så nej jag försvara inte den bild som dokumentären om sexturister i Venezuela gav. Det är den jag kämpar mot, för den anspelar på våra djupt rotade fördomar, fördomar som jag vill göra er medvetna om att ni har, fördomar som jag vill ha bort.
För om det sker så blir det lättare att uppnå jämställdhet mellan könen, vi skulle bli mer sexuellt jämställda, kvinnor skulle inte ses som svaga och som offer i så många sammanhang. Om ni bli medvetna om hur manipulation och fördomar spelar er ett spratt så kan det bidra till en bättre värld.
För samma mekanismer ligger bakom så mycket hemskheter i världen. Att Hitler kom till makten, massmord i Rwanda, Dafur…
Och nej jag debatterar inte ur torskens perspektiv, framför allt inte ur den äckliga torskens perspektiv. Det är en kund som inte har några rättigheter i det här sammanhanget. Det finns ingen rättighet att bli en kund till en sexarbetare, punkt slut! De anledningar som kunderna berättar för mig gör att jag förstår att de köper sexuella tjänster, jag tycker inte att de gör fel.
Och så länge ni bara ser den där slemmiga äckliga torsken framför er så kommer också våra kunder vara tysta i debatten. Vilka argument har de att anföra i debatten som är hållbara i dagsläget? De är ju nästan mer stigmatiserade i Sverige idag än vad vi sexarbetare är, men de slipper hantera den
här skammen varje dag.
Ni ser inte alla mysiga möten jag har med mysiga män!
Hur många av er tänker på en sexköpare som jag beskriver honom?
Tänker ni på en av våra mest folkkära diktare Gustav Fröding och hans dikt om sexköp? Förmodligen inte… Jag gör det, för den dikten visar att i all skruttenhet så finns det något vackert.
.
En Kärleksvisa
Jag köpte min kärlek för pengar,
för mig var ej annan att få,
sjung vackert, I skorrande strängar,
sjung vackert om kärlek ändå.
Den drömmen, som aldrig besannats,
som dröm var den vacker att få,
för den, som ur Eden förbannats,
är Eden ett Eden ändå.
Gustaf Fröding
.
Till sist
Hur slemmiga tycker vi att de kvinnliga sexköparna är?
De som köper unga svarta mäns “kroppar” i exempelvis Gambia?
.
.
Andra bloggar om: prostitution, feminism, media, politik, sex, horstigma,
sexköpare, mänskliga rättigheter, sexarbete, sexarbetare, sexturism, TV
.
.
..
February 14th, 2008 at 3:26 am
Det där tror jag är problemet i vilken fråga som helst — att när man “försvarar” ett ämne så antas man försvara/förespråka en massa annat än det man faktiskt pratar om. I rättvisans namn finns det säkert de som är mer nyanserade och resonerar utifrån ett “proportionalitetsperspektiv”, dvs, vet att det finns nyanser men tycker det är värt att såga allt bara för att de som far illa ska slippa. Framstår visserligen inte som det särskilt ofta i debatten såklart, men i alla fall. Djävulens advokat och allt det där. Kan inte låta bli att undra om det inte är enklare att skydda de som riskerar att bli utsatta om man har dem framför ögonen och inte undanskuffade till skumma platser där ingen ser.
February 14th, 2008 at 7:20 am
Emma det är ju det mest utsatta sexarbetarna som far mest illa av dagens protitutionspolicy. Många tror att jag är en lyxhora som talar i lyxhorornas intresse. Men så är det inte riktigt. Som jag skrev i ett inlägg så talar jag nog mest för alla stolta horors intresse och de finner du överallt.
February 14th, 2008 at 7:37 am
Ett bra inlägg Isabella, eftersom du här är nyanserad och även tar upp att vi är präglade av vår kultur.
Men jag kan säga så här. Jag har aldrig tyckt att en prostituerad är äcklig. Jag har tyckt, fast det var många år sen att de som köper sex är torskar. Men idag tänker jag inte alls så om alla för att jag ser en slemmig torsk på TV. Och att det finns pengar med i spelet är inte heller det som får mig att känna äckel inför något.
För mig har det här två sidor - Sexsäljarens rätt att sälja tjänster och sexköparens rätt att köpa den.
Du skriver att sexsäljaren säger nej och har rätt att göra det. Medan jag menar att det inte finns någon uttalad skyldighet av köparen att acceptera ett nej, därför att han har betalt för tjänsten. Med det menar jag inte att säga att jag tror att ingen skulle känna att den har den skyldigheten. Bara att det inte talas om den…
För oss köpare av olika tjänster, finns det avtal - oftast centrala avtal - vilket bidrar till att vi har både rättigheter och skyldigheter.
Man kan t.ex. tycka att man inte skall behöva bli utsatt för vissa saker när man köper en utbildning. Men ack, det blir man. Och varför ser vi på det sättet, kanske för att vi inte behöver betala för vår utbildning i Sverige. Vi kanske börjar bråka och klagar gör vi säkerligen. Och så kanske vi sätter en av lärarna i knipa, när det egentligen är ens egen bortskämdhet med att få utbildning gratis, det beror på.
Kanske är det likadant med sexköparen. Sex kan man få gratis och kanske det finns denna självklarhet hos sexköparen - Om jag då betalar, skall jag få det jag vill? Jag har t.o.m den rätten. Jag betalar ju för det! Hemma får jag Nej och så får jag Nej även här, trots att jag betalar.
Visst, jag spekulerar, men jag har aldrig talat med någon som köpt sex.
Vilket ansvar har en sexköpare?
Som jag skrev i ett inlägg på min egen blogg. Ser sexsäljare och sexköpare på det här på samma sätt? Kanske de bara tror att de talar om samma sak. Kanske de skall komma överens först - dra upp linjerna för sexköp rent allmänt. Så att sexköpare och sexsäljare och alla andra vet vad som de menar skall gälla.
Jag känner inte äckel för någon som vill köpa sex när han eller hon inte kan få det hon önskar på annat håll. För i så fall skulle jag känna äckel för den som inte har möjlighet att söka upp människor i syfte att skapa sexkontakter. Och faktum är att jag anser det vara taskigare att tro att kvinnor skall ställa upp gratis, som en del män faktiskt gör. De bjuder inte ens på drinkar
Men, så länge det här hela tiden är upp till varje enskild sexköpare, och att man inte vet vilka motiv denna har, vad och hur och varför, ja så har jag svårt att säga - Javisst! Kör på!
Inom vilket område som helst i samhället vill jag veta OM båda sidorna innan jag kan säga - Ja, det här är Okey för min del!
Min moraluppfattning är - Nej, vi kan inte göra vad vi vill utan att ta ansvar för konsekvensen av våra handlingar, samt tänka på att andra i vår närhet är människor liksom vi är. Även om jag kan tycka illa om många regler, så har de ändå ett värde i ett samhälle i vilket människor skall leva tillsammans.
Är det en kristen moral, ja kanske. Hela vårt samhälle är uppbyggt efter Tio Guds Bud, vilka vi alla omfattas av. Så det är inte så konstigt. Men är jag aktiv kristen, nope. Jag tror inte alls och har aldrig gjort! Jag anser att många uttolkare av Kristus ord förstörde oerhört mycket, inte minst för kvinnorna.
Som jag skrivit i en kommentar - sexköpslagen kan ha sitt berättigande om det innebär att de som skadas inte längre blir det. Men om det iochmed denna lag har blivit fler, så bör den ändras. Eftersom alla arbetsskyddslagar värnar om dem som skadas.
February 14th, 2008 at 7:57 am
Monika rätten som alla har över att att alltid kunna säga NEJ till att ha sex med en annan människa är för mig en rättighet som står långt över ev. rättigheter man kan ha om man köpt en tjänst.
Läs mer om detta i det här inlägget.
Jag vet också att våra kunder inte anser att de har rätt att träffa oss eller göra vad de vill i ett möte med oss (undantag som bekräftar denna regel finnes). De anser detta för de vet att det enda moraliska riktiga är att de anser att alla kan neka en annan människa att ha sex med en. Försäljning av sexuella tjänster handlar inte om våldtäkter utan om sex mellan samtyckande vuxna människor, dvs bägge måste vilja ha sex med den andra.
Den svenska lagstiftningen inkl sexköpslagen har inte som mål och syfte att skydda sexarbetare eller göra det bättre för oss. Hade man haft det på agendan så hade man stiftat andra lagar ex. sådana man har i Nya Zeeland.
February 14th, 2008 at 8:10 am
Isabella
Jag tror helt och fullt på att detta är din erfarenhet. Men när jag läser dina inlägg, dina tankar och om dina erfarenheter undrar jag om detta är sexköparens tankar.
Jag är övertygad om att du ser det så här, men ser sexköparen det. Talar ni om det när ni träffas eller har du och sexköpare suttit och pratat om det. Eller tar du för givet att det är så de tänker …
Eller är det så att de inte anser att de har rätt att träffa er på grund av lagen? Att så har det blivit?
February 14th, 2008 at 8:25 am
Inte för att jag är sexköpare, men jag kan ganska lätt tänka mig in i rollen som en, och jag tänker då att jag aldrig skulle se det som en rättighet att få köpa sex av en gatuprostituerad, men om vi talar om en bordell… då blir det lite annorlunda. Om jag skulle ta steget att kliva in på en öppet annonserande, laglig bordell, då skulle jag nog känna det som en slags rättighet att få köpa sex därinne… I varje fall om det var en stor bordell. Det skulle väl vara lättare att acceptera ett nej på en liten bordell… för att ingen är ledig eller så. Men på en stor bordell skulle det nog kännas som diskriminering att få ett nej rakt av. Det är en anledning till varför jag känner mig tveksam till stora, legala bordeller. De måste nästan innebära en slags rätt att få köpa sex för den som väl har tagit sig dit… särskilt om de ligger avlägset också.
February 14th, 2008 at 8:41 am
Monika det är sällan en kund tar illa upp om han blir nekad en träff. Och jag har pratat med kunder om detta och läst diskussionsforumstrådar där detta har diskuterats mellan kunder. De flesta anser inte att de har den här rättigheten. Sedan kan nog en del kunder grymta om detta och tycka precis som du skriver… de betalar ju! Stefan har också en poäng i det han skriver, en man skulle säkert uppleva det som oerhört diskriminerande om alla på en stor bordell sa nej till honom.
I dokumentären jag såg så klaga den slemmiga torken på att allt skedde efter vad tjejerna ville, att det var de som bestämde allt.
Det finns svenska sexköpare som också tycker att vi svenska tjejer har för stora krav att vi har “fel” attityd och att vi tar hutlöst betalt. Många av dem tipsar andra sexköpare om att åka utomlands istället. Och det är klart att i samhällen där jämställdheten inte nått så långt så kan de hitta mer undergivna sexsäljare för kvinnor är det där i allmänhet men… överlag så är horor ett tufft släkte världen över. Vi måste vara det om vi ska fixa att jobba med sex och klara omvärldens hån mot oss.
February 14th, 2008 at 8:43 am
Ett gammalt grepp det där, att ta redan gamla fördomar och förstärka bilden i syfte att skrämma/äckla. Skrev själv en snutt om det för ett tag sedan: http://comaclan.blogspot.com/2008/02/lgn-och-skrck-som-affrside.html
Att skrämma upp den rättfärdiga medborgaren har alltid varit och fortsätter vra en bra affär…..tyvärr.
February 14th, 2008 at 8:50 am
Helt rätt Tony!
Ps…
Ni kan göra en intressant jämförelse och se hur det här med rätt att köpa sex diskuteras mellan horor och torskar i den här tråden med att jämföra hur samma sak diskuteras mellan feminister i den här tråden.
Diskussionen mellan horor och torskar är bra mycket mer etisk och trevlig att ta del av den som sker mellan feminsterna på Feminetik.
February 14th, 2008 at 9:04 am
För min del skulle jag nog föredra gatuprostituerade alltså, där det visuella urvalet är s.a.s. samtidigt och ömsesidigt, utan någon pinsam och osäker väntan i receptionen på någon bordell, vilket jag kan vara utan, särskilt om det hela ska krönas med ett nej efter avlagd betalning. Jag skulle se det som helt oacceptabelt ur mitt (iofs hypotetiska) seköparperspektiv.
February 14th, 2008 at 9:28 am
Stefan… De flesta bordeller är bara en arbetslokal för flera egna entrepenörer = sexarbetare. Sexarbetare hyr alltså ett rum + ev. tilläggstjänster som städning. Inträdesavgifr finns inte eller så är den liten. Själva sexköpet är en deal mellan dig och sexsäljaren och inte mellan dig och bordellägaren. Det finns också andra varianter men vanligast är dock små bordeller som enbart är arbetslokaler för oss i de länder där sådana tillåts.
February 14th, 2008 at 9:44 am
Nu har jag inte TV 5, så jag har inte sett programmet. Men tillvägagångssättet är klassiskt för abolitionisterna och beskrivs såväl av Gayle Rubin som FN-rapporten “Children in prostitution”; man tar de värsta exempel man kan finna och låtsas som om de är representativa. Dessutom ignorerar man alla avvikande röster. Senast i söndags hade UR samma grepp angående kvinnor som prostituerades religiöst, då en kvinna vittnade om att hon våldtagits som 12-åring och tvingats in i prostituitionen. Folk ska tro att det är mönstret, även då det inte påstås rakt ut, fast t o m så abolitionistiska undersökningar som den indiska “A report on Trafficking in women and children in India 2002-2003″ häpet kommer fram till att bara 4,7 procent av “traffickerade” (man bedömer allt som trafficking, även ömsesidiga överenskommelser) kvinnor var under 18 år och det är närmast samstämigt i akademiska undersökningar att det är mycket ovanligt med förpubertal och pubertal prostitution (och låg efterfrågan).
TV 5 är en så urusel kanal i övrigt att jag inte vill ha den, men det skulle vara intressant att följa deras nya “dokumentärserie” om jakten på nätpedofilerna. Men jag törs garantera, att man kommer att köra samma koncept där, och att intet kommer att sägas om de integritetskränkande lagar och övervakning som används. Serien kommer förmodligen att bli ett rungande förvar för det nya Bodströmsamhället.
Sedan tror jag inte alls att sexköpare, oavsett på gatan eller på bordell, tror sig ha någon “rätt” att köpa/kräva sex. Kliver man in på en bordell har jag väldigt svårt att tro att man där plötsligt skulle kunna strunta i de regler och förordningar som stipuleras, lika lite som man kan göra det på andra ställen där tjänster finns till försäljning. Erfarenheterna från Nevada, Australien och Nya Zeeland ger inget som helst fog för sådana antaganden!
February 14th, 2008 at 9:56 am
Okay, Isabella, men jag tror att jag KÄNNER att jag vill ha nån slags garanti, en slags rättighet att få köpa sex på storbordellen, för att överhuvudtaget vilja gå dit. Jag tänker inte chansa. Jag tänker inte gå dit och bli nobbad… Det kan jag ju bli var som helst ändå. Det behöver jag ingen bordell till. Här uppstår alltså en konflikt mellan ett sexköparintresse (rätten att köpa när man väl är där) och ett sexsäljarintresse (rätten att säga nej no matter what) som jag ser det, och jag vet inte vilket som vinner i verkligheten. Men oavsett hur det fungerar, så måste ju alla vara införstådda med spelreglerna, annars är det upplagt för problem, där tror jag att Monika Ringborg har rätt. Man kan inte bara utgå ifrån att alla ska förstå spelreglerna av sig själva, särskilt inte om de varierar mellan olika ställen.
February 14th, 2008 at 10:07 am
Det ska gudarna veta att alla inte förstår spelreglerna. Det är därför det är viktigt att man som sexsäljare kan sätta tydliga och klara gränser.
Men min poäng är att de flesta förstår spelets regler och de som inte förstår lär sig snabbt, de tvingas acceptera det om de vill köpa sex.
Dessutom är kunden i ett underläge, den reella makten sitter hos sexsäljaren. De flesta kunder är extremt måna om att inte framstå som en man som vill utnyttja kvinnor och de är nog många gånger ödmjukare inför en sexsäljare än vad de är inför andra kvinnor.
Men här kan vi komma in på en intressant faktor. Bland de sexköpare som polisen tar i samband med att de utreder misstänkt sexuell människohandel eller koppleri så finns det en högre andel män med annan etnicitet än svensk. Det kan bero på två saker. Dessa kunder är inte lika måna om att etablera en direkt personlig kontakt med sexsäljaren och kolla upp vem hon är innan ett köp. Eller att dessa män helt enkelt nekas av många oberoende sexsäljare pga av att de har dålig erfarenhet av dessa män, erfarenhet om att dessa män inte visar samma respekt som svenska män gör…
I Norge finns många kvinnor från Nigeria och de säger att de hellre säljer sex där än i Italien pga av att männen i Norge är trevligare och samma erfarenheter skulle jag tro att sexsäljare i en del av de forna öststatsländer har.
February 14th, 2008 at 10:56 am
Ja, mitt sexköpande är som sagt hypotetiskt, och som hypotetisk sexköpare föredrar jag fortfarande den fria marknaden på gatan framför att åka till en avlägsen storbordell och lära mig just DERAS spelregler the hard way.
February 14th, 2008 at 11:38 am
I min värld finns det alltid en överenskommelse
innan möte. Kunden ifråga, har alltid beskrivit vad denne söker och vet var gränserna går innan mötet.
Kan det vara så att det finns en stor del prostituerade som endast ägnar sig åt verksamheten som födkrok? De kanske inte alltid har riktig utskiljning av kunder. De kanske inte anser sig ha råd med det!?
Det är i så fall beklagligt för de gör våld på sig själva. Kunden framställs och upplevs som en krass könsköpare. Kunder kommer och går i ett jämnt flöde. Den prostituerade skulle inte ens känna igen kunden en timma senare.
Det är förvisso en verklighet som finns i flertal yrken där man inte valt yrke efter “rätt” stimuli.
Kanske kunder som mött den ovanstående typ av prostituerad blir som de umgås och prostituerade som möter den opersonlige kunden
blir blasé och avtrubbad. Cirkeln är sluten.
Det förloppet gagnar i så fall ingen i förlängningen. Dessutom blir den rådande som en norm, för det berättas inga historier om varma mänskliga möten.
Bevekelsegrunderna för köpare är nog många gånger flera än för den prostituerade misstänker jag.
Därför blir det svårt att placera kund och prostituerad och alla dras över en kam.
Verksamheten uppfattas som ytlig, äcklig, omöjlig, kränkande eller vad som brukar förknippas med dessa möten av motståndare.
Det kan jag verkligen förstå i så fall…
Utan medmänsklighet är valet av möte fullkomligt ovärdigt för samtliga.
Rådande lagstiftning gör att de som vill utöva verksamheten med mer omsorg och ordnade förhållanden får svårt att göra så.
Snarare tvingas de som vill mötas på ett värdigt vis, till hemliga möten där båda är dömda på förhand.
En sorts självuppfyllande profetia hjärntvättar i stället för att ge möjlighet till alternativ för samtliga inblandade.
Nyansera lagstiftningen ytterligare.
February 14th, 2008 at 11:47 am
Tack för dina kloka ord Catrin
Och Stefan… det finns kunder som föredrar gatan, andra eskorter, callgirls och andra gillar bordeller. Kunderna är olika och sexet som sälja kan ocksp anta lite olika former och indigrienser.
February 14th, 2008 at 12:00 pm
Ja bara det finns frihet att välja olika former, så är det okay för mig. Jag vill bara inte ha nån Nevada-modell där storbordellen är den enda lagliga prostitutionsformen, och repressionen är stenhård mot all annan. Att ha en överenskommelse innan mötet är kanske bäst, men förutsätter väl att man redan känner varandra något, så att det inte blir som en “blind date”.
February 14th, 2008 at 12:08 pm
Nå, det här inlägget måste jag kanske kommentera - även om jag inte riktigt vet vad jag ska säga, eftersom det kunde bli mycket långt!
Men den där biten om “slemmig torsk” måste jag nog ta upp. En av orsakerna till varför jag föredragit relationer till sexsäljande tjejer är nog just den att jag tillsammans med dem aldrig behövt känna mig som en “slemmig torsk” - vilket nog förekommit när jag träffat andra tjejer.
Jag tycker om att umgås med prostituerade eftersom jag kan vara mig själv, fullständigt öppen och ärlig - mera som med manliga vänner. Man behöver inte låtsas någonting! De tjejerna är i min erfarenhet härliga människor!
Det där med bordeller däremot fungerar ju ganska olika på olika ställen. Där är jag mera kluven! Att köpa en flicka över disk utan att bekanta sig med henne först - som är rutin på massageinrättningarna i Thailand t.ex - nej, det intresserar mig inte! Det måste finnas en gnista - attraktion - personkemi… Man måste skratta och ha kul tillsammans! Äta en god middag, gå ut tillsammans… Och om hon ringer någon dag senare och undrar om vi kan träffas igen - hur får man ihop det med bilden av sexuell exploatering och annat trams som ständigt tröskas i den svenska debatten?
Nu har jag kanske kommit så långt ifrån klichén om den den stackars horan och den slemmige torsken som man kan - och det är just det som är min poäng: att visa hur annorlunda det kan se ut i verkligheten!
February 14th, 2008 at 12:41 pm
Carl verkligheten upplever jag också som du… min poäng är att den verkligheten får vi inte se i sådana här dokumentärer utan där visas en helt annan bild upp. Och ofta när jag debatterar med mina motståndare så ser dem den bilden medan jag har den bild du o jag har. Och då är det inte lätt att förstå varandra eller komma någonstans i diskussionen.
Jag skrev det här för att alla ska förstå att även jag äcklas när jag ser sånt på TV. Och här ligger en förklaring varför horstigmat och torskstigmat finns. Och varför våra politiker för den politik dem för osv.
February 14th, 2008 at 1:19 pm
Jag satt och tittade på dokumentären och skrek praktiskt taget rakt ut. Fy fasen.
Det människor måste förstå är att det i väldigt grova drag finns två olika slags sexkunder. Det finns en sort som tycker att de ”har rätt” att köpa sex, helst för så lite pengar som möjligt och skiter fullständigt i om tjejen mår dåligt. Det är dessa som dyker upp tex hos hallickar, hos traffickflickor eller hos de flickor som har uppenbara drogproblem.
Sen finns den andra sorten, som gladeligen betalar ordentligt av sina ihopsparade pengar, som vänder i dörren om tjejen inte verkar må okej (vissa riskerar till och med att bli misshandlade om möjlig hallick blir sur över att han går därifrån) och som på det allra mest ödmjuka och blyga sätt vet att det är ett privilegie att få träffa en eskort.
Vi som är vana vid att både träffa och diskutera med kunder på nätet vet att det är en milsvid skillnad mellan de båda och även att de ofta avskyr varandra. Det skulle dessutom inte förvåna mig om vissa av männen i dokumentären blivit ‘’svartlistade” av eskorterna i sin hemstad pga att de tydligen var våldsamma.
Det är inte alls konstigt att människor kan tycka att det verkar ”äckligt och hemskt” om sådana dokumentärer är den enda bild de har!
Angående de mer utsatta flickorna i Sverige tror jag Isabella sagt allt som behöver sägas redan. De har det milsvida värre än flickorna i dokumentären, på många olika sätt.
February 14th, 2008 at 1:35 pm
Jag tror att det är väldigt lätt för oss tjejer att glömma att saker som vi tar för givet kanske är något som vanliga människor inte vet.
För oss är det alltid självklart att det finns olika slags kunder. Men vi kanske glömmer att detta är något man inte har den blekaste aning om ifall man inte har personlig erfarenhet av branschen.
February 14th, 2008 at 1:59 pm
Visst är det den typen av “dokumentärer” som vi får se. Men frågan är varför man gör dem på det sättet? Varför skapar man starkt vinklade, förvrängda bilder av verkligheten? Tror någon det är för att verkligen hjälpa någon? Vi är ju också många som inser att den typen av “dokumentärer” i TV, “reportage” i tidningar och “rapporter” från NGO:s och myndigheter skadar betydligt mer än det gör nytta. Varför matas vi ändå med det?
Personligen har jag väldigt svårt att tro att ens de som skapar denna förvrängda verklighet på detta sättet riktigt tror på att de gör något gott. Jag tror att de innerst inne ändå känner att de “prostituerar” sig på ett mycket värre sätt än de anklagar sexarbetare för, nämligen för att för egen snöd vinnings skull korrumpera och bedra en hel kultur. Men, å andra sidan finns ju så många sätt att döva samvete med - bra löner, status, ömsesidiga försäkringar om att det ändå tjänar ett gott syfte, m m. Vem bryr sig då om objektivitet och sanning?
February 14th, 2008 at 4:43 pm
Jeg ser at mange tviler på sexkjøperens tanker, om de stemmer overens med det som du skriver. Jeg kan bare svare for meg selv, men jeg er helt enig i det du skriver. Som sexkjøper er det svært viktig for meg, at begge parter er enige i alt som foregår. Jeg føler ingen makt over kvinnen, og ønsker heller ingen makt over kvinnen. Det handler om gjensidig respekt mellom to voksne mennesker.
February 14th, 2008 at 6:23 pm
Jag har observerat att det ofta är kvinnor som föraktar sexsäljare, ja kvinnliga alltså, medan det är männen som mer föraktar sexsäljarna, kanhända att de upplever det som en kränkning mot deras manlighet att det finns män som är tvungna att betala för sex. Det finns många som föraktar svaghet för att de är rädda för att bli lika svaga.
February 14th, 2008 at 6:54 pm
Där är en annan vinkel som måste bort. Det är ytterst få som är ”tvungna” att betala för sex. De betalar egentligen för något annat, en fantasi. Eller ifall de har sambo/fru en skottsäker diskretion som de tex kanske inte kommer hitta hos någon vanlig tjej ute på krogen.
Vissa ser det som ett speciellt nöje de unnar sig lite då och då. Som en spabehandling med lite snyggare ögongodis. En slags liten exta lyx i tillvaron, som egentligen har med mer än just bara sex att göra. Över hälften av kunderna man träffar skulle utan problem kunna ragga upp en kvinna ute på krogen.
När man börjar jobba så har man nog lätt den synen själv, jag hade det iallafall, trodde att bara desperata män skulle dyka upp. Man blir felbevisad väldigt snabbt, vissa man träffar är så snygga att man står med hakan i golvet och instinktivt tänker ”vad gör HAN här?”. Men då är det just något annat han är ute efter också.
Det är hela paketet helt enkelt, att bli lite extra bortskämd en stund av någon som verkligen vet vad hon gör, spänningen. Känslan av att kunna slappna av och slippa bli bedömd på olika vis är också viktig för många. Så länge han är vänlig och respektfull har han inget han behöver ”bevisa”. Samt känslan av att träffa en kvinna som verkligen tar för sig ordentligt och inte bär på någon slags fysisk skam eller blyghet.
Det är många saker. Det första man lär sig som eskort är att män är precis lika emotionellt komplexa som kvinnor. De säger det bara inte högt lika ofta.
February 14th, 2008 at 7:18 pm
Det roliga är när man har en kund och tiden gått ut och man har lust att ropa… stanna kvar!
February 14th, 2008 at 8:37 pm
När jag hade kunder jag var speciellt förtjust i så struntade jag i att kolla klockan. Några minuter över tiden spelade ingen roll. Det känns så löjligt att abrupt avbryta när man ligger och pratar och har mysigt.
Vissa tjejer glömmer ju ibland att ta betalt till och med. En bekant till mig vet jag att en kund fick springa efter ut en gång med betalningen och det har säkerligen hänt fler.
Ibland stämmer personkemin sådär men ibland klickar det totalt, då är det lite trist när de ska gå.
February 14th, 2008 at 8:41 pm
GooodKvällst Isabella - och alla andra med för den delen,
Jag har aldrig förstått skillnaden på att köpa lösnummer - ifall jag känner behov för en tidning - och att prenumerera - mer än att det vanligen blir dyrare att köpa lösnummer av en tidning.
Detsamma avseende sex, faktiskt… Vad är det för skillnad på att prenumerera på sex i form av fästefolksförhållanden, GifterMål, samboförhållanden, särbosamboförhållanden osv - annat än att det vanligen blir MYCKET dyrare att prenumerera - utifrån mina gjorda erfarenheter i ett sedan mer än tio år tillbaka LYCKLIGT avslutat GifterMål !
Ha det…
/önskar vännen Josef
February 15th, 2008 at 9:39 am
Snygg liknelse där Josef!
February 15th, 2008 at 11:51 am
Hej Esmeralda! Din kommentar nr 26 är verkligen mitt i prick! Var kommer den där idén ifrån - den om den där patetiske mannen som “måste betala för sex” och som det alltså är lite synd om? Ingenting är väl i och för sig gratis i livet, men om någon går in på Bolaget och säger att han vill prova en flaska champagne gratis betraktas han med rätta som galen. (Möjligen skulle han erbjudas ett glas kranvatten.) Det handlar ju helt enkelt om kvalitéer… och långtifrån bara om sex!
Vad jag gjort med “mina flickor” under många år innefattar ALLT som andra män gjort med sina fruar: lagat mat, gått på bio, tittat på tv, åkt till stranden, besökt muséer och konstutställningar, gått på konerter och nattklubbar - you name it!
February 19th, 2008 at 1:10 am
Inte större skilnad än tjejer och äldre kvinnor som åker till Turkiet eller Gambia å rumlar runt…
Det som är synd är att folk utnyttjas i båda led.