Sexarbetare är utanför det begränsade urvalet av nätverk och organisationer som regeringskansliet vill lyssna på i första hand när det kommer till frågor som rör prostitution och sexuell människohandel.
Jag vet att det varit så länge och att det inte är en nyhet men det måste uppmärksammas!
Som jag berättade härom dagen så pågår det hearings på jämställdhets- departementet om prostitution och sexuell människohandel. Jag upptäckte detta i fredagskväll av en slump för vi sexarbetare har som vanligt inte blivit tillfrågade om vi vill bidra med våra kunskaper.
Ok det är väl logiskt på ett sätt att regeringen inte vill lyssna på sexarbetare i frågor som rör deras handlingsplan mot prostitution… men de borde väl fatta att vi har mycket kunskaper att bidra med när det gäller att stoppa exploateringen av sexarbetare.
Jag pratade därför idag med kanslirådet Ulrika Dackeby på jämställdhets- departementet. Det är hon som sedan nyår arbetar med regeringens handlingsplan mot prostitution och sexuell människohandel.
I förra veckan kallade de ett begränsat urval av organisationer och nätverk för att uppdatera den informationen de har om prostitution och sexuell människohandel.
Här är organisationerna som de kallade:
BRIS- Brottsofferjourens Riksförbund
- ECPAT
- Forum för kvinnor och funktionshinder
- Män för jämställdhet
- RFSL
- RFSU
- ROKS
- Rådgivningsbyrå för asylsökande och flyktingar
- Rädda Barnen
- Röda Korset
- UNIFEM
- Sveriges Kvinnojourers Riksförbund
- Sveriges Kvinnolobby
- Statsmissionen
Jag bara måste då undra… hur kan de t.ex. tycka att “Män för jämställdhet” vet mer om sexbranschen än vad vi som arbetar inom den vet? Ok de har haft kampanjer mot förhärligandet av prostitution, är det en merit i detta sammanhang? Kan de bidra med mer kunskap än vad vi kan?
Förstår inte jämställdhetsdepartementet att sexarbetare om några är emot att kollegor till oss utnyttjas och tvingas arbeta med sex under slaveriliknande förhållanden. Vi om några förstår vad det innebär och vi om några har kunskaper om branschen vi jobbar i, inte bara hur det är här i Sverige utan även hur det är i andra länder.
Vi vet vilka villkor det är som gäller och hur kriminella utnyttjar vår utsatta situation. Vi har förslag och lösningar på problemen inom vår bransch. Vi har kontakter och den kunskap som Socialstyrelsen i december rapporterade om att svenska myndigheter saknar i de här frågorna.
Nu var inte Ulrika Dackeby omöjlig, jag fick inte dörren i ansiktet som jag fick i somras av hennes företrädare. Jag förstod också att många fler organisationer och nätverk hade hört av sig till henne för att de ville göra sina röster hörda i de här frågorna.
Tvärtom så fick jag glädjande höra att trots att vi inte hamna i det begränsade urvalet av organisationer och nätverk de kallat till hearing så var vi välkomna att antingen skriftligt skicka in våra synpunkter och/eller bestämma tid för ett möte med henne.
Så det är bara för mig att ta mig till Stockholm då… hmm lättare sagt än gjort!
Tyvärr så har ju inte vi sexarbetar- aktivister någon penningstark lobbyorganisation bakom oss. Jag lever på existensminimum och har redan här för ett par veckor sedan tiggt om pengar till en Stockholms resa. Stort tack till alla som har bidragit med en slant. Tyvärr har jag ännu inte fått ihop tillräckligt med pengar så att jag och Lillian kan åka till Stockholm. Och just nu har jag en trippelanledning att åka. Att träffa Ulrika Dackeby är en av dem. *Skramlar med bössan*
Samtidigt blir jag rent matt när jag ser ovanstående lista. Den skulle kunna göras tredubbelt så lång med organisationer som arbetar emot försäljning av sexuella tjänster. Är jag en idiot? Varför försöker jag göra en skillnad här i Sverige, åstakomma en förändring, det är ju som att stånga min panna blodig mot en titanvägg av motstånd eller hur?
Jag kanske bara skulle packa ihop. Flytta till Köpenhamn och istället inrikta mig på att hjälpa mina danska kollegor. Det skulle dessutom vara så mycket lättare att återigen börja arbeta med att sälja sexuella tjänster i Danmark istället för här i Sverige. Och det är väl det dem vill, det hade nog varit toppen för många om jag gick i exil som så många sexarbetaraktivister har gjort före mig.
Varför förödmjuka mig själv och t.o.m. tigga om pengar för att göra horors röster hörda här i Sverige?
Vill ens mina kollegor här i Sverige bidra till kampen på något sätt, mer än att heja på i bakgrunden?
Ja ibland undrar jag verkligen vad jag håller på med… för vem och varför? Det tycks inte gynna mig själv i alla fall. Fasiken vad jag är modlös idag, blääää… det har varit en tung dag av många anledningar.
Dagens lästips:
- Motpol: Feminister och konservativa i samma båt
- Herr Klokboks Kollektion: Queer - de stummas röst
- Hedwig på Gylf: Du vägrar bli quuer? Jag vägrar att förstärka bilden av horan och madonnan.
- Röd Liberterian: Mycket gott och blandat för sexradikala!
.
Andra bloggar om: prostitution, politik, horstigma, sexarbete
sexarbetare, regeringen. jämställdhet, människohandel
.
.
..
March 10th, 2008 at 10:26 pm
Som du säjer, helt ofattbart att inte en enda sexarbetarorganisation blir tillfrågad! Skandal.
March 10th, 2008 at 11:02 pm
Och hur kan någon tro att det är demokratiskt sinnade människor, med känsla för yttrandefrihet, tolerans och omsorg som handlar på det sättet?
Tyvärr är jag också drabbad av mitt lilla, kortvariga engagemang och liksom Du utfattig Isabella. Och som gammal gubbe har man inte ens överlevnadsmekanismen i sexarbetet att ta till.
March 10th, 2008 at 11:29 pm
Det är alldeles riktigt som du säger. “Män för jämställdhet” är ett exempel på en organisation som kan inte frågor kring prostitutionen. Deras studiecirkelmaterial tex kommer med mkt generaliserande uttalanden. Det är märkligt att de blir tillfrågade.
March 11th, 2008 at 5:01 pm
[…] Isabella Lund, I find out that the Swedish government are conducting a hearing on prostitution and on trafficking […]
March 11th, 2008 at 5:07 pm
Isabella, jag brukar läsa din blogg men har aldrig kommenterat förut. Jag har själv ingen som helst erfarenhet av sexarbete eller prostitution, men jag förstår att du är arg och uppgiven. Vad tror regeringen att de skulle förlora på att inkludera någon organisation för sexarbetare i det här? (Ja, det sorgliga svaret är väl att de skulle förlora politiska poäng från de som sätter agendan i ämnet och bli nedskrivna på ledarsidor, bloggar och debattprogram).
Men vad tror de att ni skulle säga till dem? “Trafficking är jättebra, vi behöver mer sånt!”? “Alla kvinnor borde sälja sex!”? De vet naturligtvis att ni inte skulle säga något sådant. Så varför vägrar de lyssna? Det är så sorgligt.
Jag har precis skrivit ett inlägg om det här själv (bloggar på engelska och vet att jag har åtminstone en läsare i USA som är sexarbetare och är intresserad av vad som händer i Sverige).
Hang in there. förhoppningsvis komner förändring någon dag.
March 11th, 2008 at 5:29 pm
Jag kan bara säga att genom att ögna igenom listan av de inbjudna, så ser jag direkt att de allra flesta av intresseorganisationerna är purt sexnegativa hysterikerorganisationer. Just “Män för jämställdhet” har jag inte hört talas om förr, liksom några andra.
Jag har svårt att tro att vad de än kom fram till så var det något som har med VERKLIGHETEN att göra… För de själva lever inte där. Jag kan tänka mig att de som tjattrade mest var de i ECPAT och ROKS.
Jag menar, ROKS älskar ju Monica Dahlström-Lannes… BRIS gjorde tabben att samarbeta med ROKS, därmed tappade jag förtroendet för ännu en “barnrättsorganisation”.
Det verkar med andra ord inte vara angeläget att tillfråga de som verkligen vet och har erfarenhet, när det berör vissa frågor, som samhället är hysteriska kring och det råder politisk korrekthet. Fakta FÅR helt enkelt inte komma fram, det är den bistra sanningen!
Jag är dock övertygad om att alla vi sexpositiva som jobbar för en mer tolerant och upplyst värld, ska i slutändan bli belönade. Om inte annat så har vi i alla fall vissheten om att vi har fakta bakom oss! Hellre kämpa och vara förtryckt, än att foga sig till den korkade, normaliserande majoriteten och förlora våra själar. Man skulle nog ändå inte klara av att leva i den lögnen, i alla fall inte jag.
March 11th, 2008 at 5:32 pm
Jenny kul att du skrev en rad idag
Anledningen att de inte vill lyssna på oss i Sverige är att det då blir svårt att hävda att det inte finns några kvinnor som säljer sex för att de valt atta göra så. Vi slår också hål direkt på den svneska officiella synen på prostitution genom att bara finnas. För de som bestämmer är det bättre att vi förblir symboler för fördomarna de har. det är nämligen svårt att argumentera emot oss.
Helt rätt Amarso!
March 12th, 2008 at 2:43 pm
Tack, Isabella.
Ja, gud bevare oss om det verkligen var så att prostitution *i grunden* är ett fullständigt naturligt yrke, i synnerhet kanske i ett fungerande västerländskt samhälle. Jag menar, hur kan VI ha prostitution, som är så “rika”. Det borde ju bara tillhöra u-länder. Eller? Hmm… Vad fasen ska nu intresseorganisationerna lobba för? Klart alla “horor” måste tystas ner!
Hm. Var det i Holland som prostituerade hade ett fackförbund, till och med? Tänk om det fanns här med.
Svenska är rädda för sex, hahaha! Eller så verkar det ju. Trots det så hävdar en del att vi är så sexpositiva. För “sex finns ju överallt”. Jo, men hur reagerar folk på det de ser och upplever då? Det är knappast ett sunt klimat vi har. Varför finns det i så fall då så mycket sexuellt våld? Undrar vad de tror att de ska tjäna på, att leva i total förnekelse, de där intresseorganisationerna, och att inte media begränsas mer i vad fasen de skriver, som spär på moralismen.