Idag går kriminalitet i sexbranschen, och hur man på olika sätt vill motarabeta den, som en råd tråd genom hela inlägget. Läs om en överraskande artikel i DN om Amsterdams Red Light District, om det väntade lagförslaget mot köp av sexuella tjänster från den norska regeringen och hur polisen i Norge har börjat arbeta mot prostitution.
Insyn och kontroll är vanliga och beprövade metoder för att motarbeta kriminalitet i olika branscher. Och för att förhindra att arbetare exploateras och utnyttjas så har vi skapat lagar och avtal som säkerställer bra arbetsvillkor och arbetsmiljö.
Det är därför fullkomligt ologiskt, inkonsekvent och emot all empiri att påstå att kriminalisering är lösningen för de problem som finns inom sexbranschen. Många av de problem som finns har dessutom uppkommit genom kriminaliserande lagstiftningar.
DN överraska mig igår med att publicera ett mycket sansat reportage om Amsterdams Red Light District. Amsterdams borgmästare Job Cohen pekar ut området som ett näste för penningtvätt och människohandel. För att rensa upp i området har han låtit staden köpa upp hus i området som förr var arbetsplatser för sexarbetare och förvandlat dem till klädbutiker istället. Men invånare och affärsmän i Amsterdams Red Light District protesterar.
För de som bor i området vet att så länge sexarbetarna håller sig i området så har polisen en stenhård kontroll på läget, de vet att alla följer de regler som finns för ingen vill förlora sin licens. - Det är en skam att man inte gör något åt människohandeln. Men det är inte ett problem för dem som äger fönstren, det är något för polisen att ta itu med, säger Wim Boef till DN.
En daghemsföreståndare säger att stängda fönster inte löser några problem. - Här sker prostitutionen öppet, det gör att man inte kan misshandla kvinnorna. Jag tror att kriminaliteten skulle öka om de stängde. Här finns hjälp inom räckhåll. Många tidigare prostituerade och andra organisationer kan ge hjälp och stöd.
- Det här är ett av de säkraste områdena att gå runt i, det finns så många poliser. Dessutom är den sociala kontrollen stark. Vi tar hand om varandra, säger hon.
För även om man i Holland inte tagit steget fullt ut mot en avkriminalisering utan enbart legaliserat branschen så ger legaliseringen i Holland ett bättre skydd för sexarbetarna i Holland än vad den svenska prostitutionspolicyn har medfört för oss här i Sverige.
Här kan du läsa om vad som skiljer de olika lagstiftande metoderna åt i sexbranschen; kriminalisering, legalisering och avkriminalisering. I det läsvärda inlägget “Ett alternativ för ett sexglatt Sverige” förklarar jag också skillnaderna, samt beskriver hur man avkriminaliserade prostitutionen i Nya Zeeland år 2003.
Det är en mycket stor skillnad om du har en poliskår vars mål är att arbeta mot kriminaliteten i sexbranschen eller en poliskår som arbetar mot hela sexbranschen.
Rent logiskt…
vilken poliskår tror du har störts framgångar, den som riktar in sig på kriminaliteten eller den som riktar in sig mot att arbeta mot prostitution generellt?
Om polisen vill få en god insyn i branschen och få till stånd ett bra samarbete med sexarbetare så ska man inte skaffa sig sexköpslagar och börja använda kopplerilagar som ett vapen mot sexarbetare för att motarbeta prostitution.
Den här enkla logiken har inte en majoritet av politikerna i Norge (och naturligtvis heller inte i Sverige) förstått.
De tror att svaret på problemen inom sexbranschen ligger i att man ska kriminalisera sexbranschen och till varje pris börja motarbeta prostitution med alla medel som finns, ja på samma sätt som myndigheter och polis i Sverige gör.
Polisen och prostitutionsgruppen i Stockholm samt svenska politiker lobbar hårt (med falska påståenden) för den här linjen i Norge. Vi är många som istället skriker… Gör inte om Sveriges misstag … men tyvärr så vann den andra sidan i de interna politiska diskussionerna inom de olika regeringspartierna och det finns nu på pappret en politisk majoritet för en norsk sexköpslag.
I fredags så presenterade den norska regeringen sitt lagförslag som föreslår att köp av sexuella tjänster i Norge, eller utomlands, blir kriminellt.
Läs mer om lagförslaget i pressmeddelandet från det norska justitie- och polisdepartementet och här kan du läsa den norska propositionen med lagförslaget.
Här i Sverige skrev TT en kort artikel om saken som har publicerats i bl.a. Sydsvenskan, SvD, DN.
Lagförslaget har stöd av regeringspartierna Arbeiderpartiet, Sosialistisk Venstreparti och Senterpartiet samt av Kristelig Folkeparti och om det nu klubbas igenom i Stortinget så kommer den nya lagen att träda i kraft i januari 2009. Jag skriver om… för än har inte Stortinget fattat beslut i frågan och i Norge är man inte lika måna om koncensus som här i Sverige…
Inga Marte Thorkildsen (SV), ledamot i Stortinget, är t.ex. en politiker som inte kommer att följa sitt partis linje. Hon inser att sexköpsförbudet kommer att innebära en rad negativa konsekvenser för sexarbetare och hon anser heller inte att det är en tillfredsställande lösning att jaga de utländska sexarbetarna till andra länder. Vi får hoppas att fler politiker i Norge kommer till denna insikt och tar upp kampen mot det här lagförslaget.
Trots detta finns det säkert de som firar idag i Sverige, jag själv skäms eftersom flera svenskar har varit aktiva med att lobba för att en sexköpslag ska införas i Norge. Jag undrar fortfarande varför man vill oss så illa?
Sexarbetare behöver polisens stöd och skydd, men hur ska vi kunna vända oss till polisen utan att riskera våra inkomster om vårt arbete förutsätter frånvaro av polisen och när polisens uppdrag är att motarbeta all försäljning av sexuella tjänster?
Och hur ska de av oss som har barn våga ta kontakt med polisen om det med automatik går iväg ett pm (som berättar att du är en hora) till socialens familjeenhet?
Vissa socialarbetare anser inte att du kan vara en bra förälder om du säljer sexuella tjänster och ser blotta vetskapen om detta som en anledning till att frånta en sexarbetare vårdnaden om sina barn.
Det duger inte att säga att vi horor får skylla oss själva för att vi utsätter oss för riskerna. Det vore samma sak som att påstå att kvinnor får skylla sig själva om de blir våldtagna för att de varit sexuellt utmanande. Bakom det synsättet ligger nämligen horstigmat som värst drabbar oss riktiga horor. Konsekvensen av ett sexköpsförbud och svensk prostitutionspolicy är ett tillstånd av rätts- och värnlöshet för sexarbetare.
Norges justitieminister Knut Storberget, som var emot en sexköpslag för ett år sedan, säger idag att kriminaliseringen inte ska förvärra situationen för de prostituerade. Men tyvärr handlar detta inte om att man enbart gör sexarbetarnas kunder kriminella. Sanningen är att man i detta arbetet INTE på något sätt månar om sexarbetare.
Det handlar om att samhället, politiken, polisen och myndigheter ändrar sin inställning till prostitution, man gör prostitution till ett kriminellt problem, man ser det som ett fenomen som ska motarbetas till varje pris och detta arbete har redan inletts i Norge.
Polisen i Norge har t.ex. i många år haft kännedom om flera lägenheter som fungerar som arbetslokaler åt sexarbetare och/eller lägenheter där flera sexarbetare bor tillsammans. En kompis till mig som var över i Norge och jobbade ett tag berättade för mig att civilklädd polis brukade komma och hälsa på och kolla så att allt var bra med tjejerna, så att ingen blivit utsatt för våld eller hamnat i händerna på någon hemsk hallick.
Men nu är det andra tider i Norge. Polisen har liksom andra myndigheter förberett sig för en sexköpslag och ändrat sitt arbetssätt. En ny polisgrupp har bildats i Oslo som t.ex. har satt igång en aktion som heter “Operasjon husløs“.
En polistjänsteman ringde runt på de olika sexarbetarnas annonser och låtsades att han var en kund och bokade en tid. När polistjänstemannen kom till lägenheten identifierade han sig som polis och krävde olika upplysningar, ex. vem som ägde lägenheten.
Lägenhetsinnehavaren fick sedan ett brev av polisen där man tydligt talade om att om de fortsatte att hyra ut lägenheter till sexarbetare för prostitutionsändamål, så kommer de att åtalas för koppleri vilket ger fängelsestraff.
Ett annat exempel på hur man nu börjat aktivt arbeta mot prostitution i Norge är hotellbranschens samarbete med polis för att förhindra att sexarbetare hyr rum på hotell.
Norge är ett land med stora avstånd och där liksom här i Sverige finns det många sexarbetare som åker runt med jämna mellanrum till de mer avlägsna och lite mindre städerna. De bor då, som alla andra som reser runt i arbete, på hotell, men de är inte önskvärda hotellgäster och nekas nu att hyra rum på hotell. I vintras kastade ett hotell ut en sexarbetare mitt i natten och hon var tvungen att försöka få tag på en kund som hon kunde sova över hos för att inte frysa ihjäl.
Så kom inte och säg till mig att det “bara” är en sexköpslag som införs i Norge, att man nu i kampen mot prostitution gör det riktiga genom att fokusera enbart på köparen. Han som enligt den svenska officiella synen på prostitution utövar makt och våld mot kvinnor genom att köpa sexuella tjänster.
Snälla… låt mig slippa hyckleriet. Det är mycket annat som sker och summa summarum är det samhället som utövar makt och våld mot sexarbetare.
I Norge tycks en taktik nu vara att göra alla sexarbetare hemlösa. Jag tycker att det här vidrigt, även om vidrigt inte är ett tillräckligt starkt ord för att uttrycka vad jag känner. Det verkar som om en del krafter i det norska samhället och inom polisen där har börjar tänka som man gör här i Sverige… Ju värre du har det… desto lättare ska vi få dig på andra tankar.
Lyckligtvis har de norska sexarbetarna stor hjälp och stöd i det nationella kompetenscentret för prostitution, Pro Sentret i Oslo. Deras ledare Liv Jessen, har mottagit flera hedersutmärkelser för sitt arbete med att säkerställa mänskliga rättigheter för sexarbetare. För mig var det därför en stor ära att få vara en av medförfattarna till hennes antologi Det ideelle offer.
Pro Sentret i Oslo arbetar hårt enligt “harm reduction” strategier för att hjälpa sexarbetare och offer för sexuell människohandel på olika sätt. De arbetar mot fördomar och stigmatisering av sexarbetare. Ett av deras motton är “Prostitution är inte en egenskap utan en handling”.
Jag rekommenderar alla att läsa Pro Sentrets senaste årsrapport 2007. När du läser om all den kunskap och fakta de har om både prostitution och sexuell människohandel i Norge så ska du fråga dig varför vi inte har samma kunskaper här i Sverige.
Jämför den norska rapporten med den enda svenska nationella officiella rapporten om prostitution, Socialstyrelsens - Kännedom om prostitution, Sverige 2007.
Socialstyrelsens rapport slår fast att myndigheter här i Sverige inte vet ett dugg.
Trots detta så kan politiker, polis och socialarbetare i Stockholm säga sig veta en massa saker om både prostitution och människohandel, men ingen har belägg för vad de påstår till media. Detta framkommer i de officiella rapporter, för i dem vågar de inte ljuga.
Sexarbetare i hela världen vill att prostitution ska avkriminaliseras. Vi vill inte att kriminella ska försöka utnyttja oss. Vi vill inte vara rätts- och värnlösa. Vi vill som alla andra medborgare också skyddas av de lagar som finns ex. lagar mot våld, utnyttjande och människohandel.
Är det verkligen för mycket begärt att vi ska behandlas som alla andra människor även om vi arbetar med sex?
.
Andra bloggar om: prostitution, sexköpslagen, feminism, debatt, media,
politik, horstigma, mänskliga rättigheter, sexarbete, sexarbetare,
Norge, Liv Jessen, DN, Holland, Amsterdam, Red Light District
.
.
..
April 20th, 2008 at 4:49 pm
Det är ju möjligt att Red Light District fungerar som en magnet för sexuell människohandel, men om man nu vet var den finns så borde man väl slå till emot den istället för att göra all verksamhet mindre synlig rakt av. Det är bara att sopa under mattan. Kanske är det också ett sätt att “mjuka upp” opinionen för det man verkligen vill göra… införa sexköpslagen, som verkar vara många politikers våta dröm. Särskilt socialister och konservativa, förstås.
April 20th, 2008 at 5:08 pm
Den norske regjering er en flertallsregjering, så det er allerede flertall i Stortinget for den nye loven. Den trer i kraft i januar 2009, det er jeg 100% sikker på.
April 20th, 2008 at 6:59 pm
Stefan jag tror inte att de förekommer speciellt mycket sexuell människohandel i just de kvarteren i Amsterdam eftersom polisen har sådan kontroll över de som arbetar där. Borgmästaren är nog bara puritansk av sig och tar till falska påståenden som är brukligt i den här debatten.
Gunnar… ack! Jag försöker vara optimistisk men jag vet att ingen är det i Norge
April 20th, 2008 at 9:50 pm
Noterar att du inte än är länkad från “bloggrutan” på DN.se. Vet du om DN filtrerar ut även den nya adressen? Eller så kanske bara det tar ett tag för den att uppdateras.
April 21st, 2008 at 5:22 am
Jag finns där nu så hhhyyyysh DN har inte upptäckt än att jag bytt domän
April 21st, 2008 at 1:19 pm
Det er positivt at SVs Inga Marte Thorkildsen vil ha “sexkjøp-krig” i Stortinget, og nekter å bøye seg for landsmøtevedtaket. Også Liv Jessen hadde gode uttalelser i Nettavisen. Jeg er derfor litt mer positiv, men bare litt.
May 27th, 2008 at 12:17 pm
Detta var fina grejor detta!!!!!!
Mer sånt här. *dregel*
June 23rd, 2008 at 2:46 am
Ett arbete som kräver polisens skydd, stöd och närvaro betyder i själva verket krav på livvakter. För vad? Som jag uppfattar det för att vidmakthålla sexköparens mystiska och oförklarliga “sexuella rätt” även fastän missbruk och våld förekommer som ett ständigt närvarande hot. När smockan inte bara hänger i luften på en arbetsplats så brukar man ha rätten att larma (som exvis inom psykiatrin) och en prostituerad kan inte betraktas som mindre medborgare än andra och har därför samma rättigheter att ta i anspråk, som andra, samhällets skydd av sin egen person. Även narkomaner måste kunna anlita samhällets stöd även om deras verksamhet kriminaliserats.
Polisen är skyldig att ingripa och har inte rollen alls av att vara part i ett mål, de skall däremot förhålla sig neutrala och ta fram fakta i ett mål medan utredningar görs av juridiskt utbildad personal. Polisens närvaro i samhället är alltså satt att skydda inte att döma. Så varför framställs polisens närvaro på det sätt som görs här?
En annan sak är den frågeställning som återkommer för mig i denna blogg, Hur kan ett yrke och ett jobb, betraktat som sådant, vara behälftad med krav på att slippa överstatliga styrmedel? Och vilken annan kategori av yrkesarbetare framställer sig själva som stigmatiserad folkgrupp, som kräver ett erkännande på ett sätt som om det gällde ett kall och inte en inkomstkälla? Vad är det man egentligen talar för? Är det möjligen sexköparens trängande intressen som låter höra av sig mellan brösttonerna? Man kan i vart fall nästan tycka att de bevekande tongångarna, som tar i anspråk samtliga områden och perspektiv i mänsklig historia, att de ger mera intryck av nöd än det ger intryck av arbetsmarknadsskäl. Helt klart har budskapet ibland en nästan religiös framtoning, speciellt när man framhäver sig själva som stigmatiserade offer, ungefär som de gör som inte fått ett erkännande för en medfödd sexuell avvikelse, som man personligen inte har valfrihet inför. Bilden av sexarbetaren som tillhörande en självständig yrkeskår stämmer inte överens med bilden av en för alltid stämplad avvikande stigmatiserad folkgrupp som inte har något annat val än att vara identifierad vid sin yrkesroll, som vissa kvinnliga favörer traditionellt tilldelat en? Har jag möjligen helt missförstått det dubbla budskapet här?
Undrar bara just nu hur skyddade t ex arbetslösa är för nedsättande värderingar i samhället. Arbetslösa är ju definitivt offer för arbetsmarknadspolitiska och globala ekonomiska förändringar vilket de inte har någon chans alls att påverka. Däremot så krävs det av den arbetslöse att man är aktiv för att antingen fortbilda sig, omskola sig eller är villig till att flytta dit jobben finns. Det krävs av den arbetslöse att vara beredvillig till personliga förändringar och anpassningar som villkor för samhällets stöd, när arbetsmarknaden så kräver eller när det inte finns underlag i samhället för de jobb man har utbildning eller erfarenhet av. Här tas även i beaktande riskfaktorer och sjukdomsrisker vilket sammantaget kan innebära flera omvälvande förändringar för även ens familj.
Gäller inte samma villkor för sexarbetare? I vilket avseende skulle sexarbetare vara ett undantag här, vad gäller överstatliga styrmedel, som samtliga i övrigt tvingas inordna sig i utan att man för den skull slår i stora trumman över att ens “mänskliga rättigheter” är hotade? Varför måste man som sexarbetare vara särskilt skyddad från uppbrott och förändringar? Vad föreskriver att en sexarbetare måste ha sin identitet vid sitt yrke och måste vara kvar vid sitt arbete fastän man anser att man är stigmatisserad och även blivit utsatt.
En annan aspekt: Kan man verkligen påstå att folk i dag bryr sig om att moralisera över vad andra sysslar med i dessa tider, där våld och miljöfrågor hotar att underminera själva samhället och även planete, som är det främsta samtalsämnet bland allmänheten. Vem bryr sig egentligen om vad en sexarbetare sysslar med, ur moralisk synvinkel, i en värld där vi inte har makt att stävja internationell brottslighet, krig och knarkhandel? Är inte begrepp som “stigmatisering av horan” ganska irrelevant i vår tid, i denna del av världen?
När staten sätter lagar så bygger det inte på moraliska kriterier, som det valsas om så mycket i denna debatt. Det bygger snarare på de värden som vi har överenskommit i samhället och på undersökningar och majoritetsbeslut. Det kan t om handla om experiment, föreställer jag mig. Olika länder har ju olika policy inom samtliga områden även om mänskliga rättigheter är tänkt att gälla alla länder, däremot inte underställd majoritetsbeslut.
Hela västerlandet tvingas idag anpassa sig till en marknad där man faktist underminerat möjligheten för många (även företag) att överleva. Ska vi då anse att mänskliga rättigheter är hotade? Hur realistisk är ett sådan inställning i ett sammanhang där vi som konsumenter i västvärlden faktiskt lever på bekostnad av just andras mänskliga rättigheter? Och sexköparen är en konsument som även inlåter sig att vara själva navet i den globala människorhandeln och sexslaveriet och barnprostitutionen i fattiga länder.. Som konsumenter är vi alla moraliskt och etiskt ansvariga (och då är det högst irrelevant att argumentera kring vårt biologiska jag) och det på ett sätt som vi bara har sett “första stavelsen” av idag.
June 25th, 2008 at 3:20 pm
Visst förekommer i samhället syndabockssyndrom etc där grupper av människor erhåller intern erkänsla i egenskap av avståndstagandee till andra grupper av människor, som får bära det människoförakt, som man förlägger utanför sig själva. Det hindrar inte att man kan ha rätt i att ha invändningar gentemot rolluppsättningar i samhället som innebär etiskt och moraliskt tveksamma verksamheter. Dit hör t ex pälsindustrin, djurförsök, kemikalieanvändningen inom jordbruket m fl sådana företeelser i samhället som är ett hett debattområde.
Trovärdigheten kring etiska argument och resonemang, väges även i förhållande till vad det är man ex vis stöder moraliskt som konsument eller ex vis som marknadsförare och företagare.
Hur skall man då betrakta en verksamhet som stödjer inte enbart en diskutabel traditionell mansmyt - som utgår från en människosyn där kvinnan betraktades som en vara - utan även den konsumentgrupp som omsätter en icke ringa andel av ekonomisk ruljans som etiskt och moraliskt uppenbart kan kränka mänskliga rättigheter - detta i form av sexslaveri, barnprostitution och människohandel?? Att förfäkta “mänskliga rättigheter” (d v s respekt) för en yrkesroll och en verksamhet som tycks få ske på bekostnad av just respekten för mänskliga rättigheter och människovärdet är en inkonsekvent inställning som motsäger sig självt.
Det är nämligen uppenbart samma människosyn och mansmyt som driver prostiutionen, som sexslavhandeln och det är samma klientel som utnyttjar detta även fastän men vet att pengar är det yttersta ändamålet för relationsbefriade sextjänster och inte mötet mellan människor (detta sett utifrån den aspekten att sexualiteten betraktas som ett av de viktigast värdena och de mest intima sättet för människor att mötas).
June 28th, 2008 at 4:07 am
Det e svårt o övertalla en prostituerade kvinna för att de flesta älskar sitt jobb. “snabba pengar”.
Men jag tycker man ska försöka öppna nån klinik för de prostituerade kvinnor och visa till de att det finns mer o göra i livet än o sälja sig själva sen hjälpa de o fixa ett jobb där de kan jobba i lugn o ro. Låter omöjligt men om det gick så skulle det inte vart så mycke snack nu. Det är kanske nåt för politiker o tänka på .
Vi killar vill ha en riktig kvinna. Ingen desperat kvinna utte efter pengar. Hjälper vi de prostituerade så kan de i framtiden skaffar sig en familj i lugn o ro som alla andra människor i världen.
samhället kommer bli mycke bättre. Bättre än amsterdam där polisen kan inte säga emot folk för o sluta röka på. istället staten skaffar en drogmusium där de lagt alla sårts möjliga droger för o visa till folket. varför ere lagligt dära och inte i sverige. tycker du att det är rätt med droger?
Prostitotion är exakt som droger beroende på hur du ser på det. vad tycker du om beroendeframkallande saker. det e nåt som sätter människans ego i gång. inte bra o bli för beroende = bli för egoist och välja ha mer och mer av en sak sen kommer livet inte smak lika bra som förut..
June 28th, 2008 at 6:48 am
hussein! Intressanta synpunkter du för fram här… återkommer om detta, om det var mig du riktade dig till?
June 28th, 2008 at 5:11 pm
hussein! Du är den ende man, som i denna blogg, uppvisar ett ärligt engagemang, med bibehållen distans och empati i denna debatt.
Och du beskriver också detta på ett moget sätt, även utifrån både dina egna erfarenheter och utifrån dina intryck av horans roll kring sexköp. Den ärligheten har jag verkligen saknat bland alla inlägg här och som även visa hur män själva kan må av sexköp, den informationen är det inga män som hittills lagt bå bordet. Information kring mäns eget mående inom sexköptsbranschen får män att framstå som mera mänskligai.
Vart det mänskliga tagit vägen bland manliga doldisar som skyller sina problem och orealistiska anspråk på kvinnor, medelst feministföraktande epitet, det kan man bara undra. Man har från det manliga hållet alltid även föraktat de kvinnor som för deras skull faktiskt har svikit kvinnosaken. I själva verket så föraktar omogna män kvinnor överlag och inser inte att de har problem med sig själva, som projiceras på kvinnogrupper. I USA visar Faludi att besvikelser på en frånvarande pappa under uppväxten kan yttra sig i förakt gentemot feminister. Det är något som vi kvinnor inte har anledning att ta!!
.
Arma kvinnor som får ta de perversa och bisarra krav och önskemål som förträngda behov ska kompensera hos män. Med tanke på de många personlighetsstörningar som idag har fått en diagnos, så måste det även förekomma en del perversitet inom sexköp, och dit hör även konsumering av sexslavar och barnprostitution. Men Sverige är, tack och lov, inte alls attraktivt för trafficing, vi har ju sexköpslagar.
Visst finns det perspektiv på sexköpsdebatten som aldrig får ett utrymme och inte heller näms. Du nämner här t ex konsekvenserna för sexarbetarens nära relationer. Hur högt pris anhöriga till både sexköpare och sexarbetare egentligen får betala och hur högt pris sexarbetaren personligen får betala för sina “lättförtjänta” pengar, det är kanske något som inte får komma till uttryck i en samhälldebatt där de som representerar sexarbetarnas intressen, inte gärna kan lyfta fram sådana problem som inte har med sexköpslagen att göra och kan motverka deras krav på att upphäva sexköpslagen.
June 28th, 2008 at 5:51 pm
hussein!
Det finns många som i denna debatt ständigt förväxlar begreppen. En del menar att om man nämner en företeelser som man anser är dess rätta namn, så har man för den skull lagt in en värdering och därmed moraliserat., vilket inte stämmer med sund logik.
Invdividen har rätt att göra vad man vill med sin egen kropp, även rätten att skada sig sjäv i form av t ex missbruk och vem kan för övrigt hindra en missbrukare att missbruka, förutom missbrukaren själv?. Missbrukaren har kanske också en erfarenhet att hämta ur sitt missbruk och dess konsekvener, det är möjlit vilket ändå innebär att samhället och omvärlden har skyldighet att hjälpa på rätt sätt . De feministhatare som som ser rött så snart de anar en stoppskylt i tillvaron, anser att man moraliserar för att man nämnder företeelser i dess rätta namn, det är inte förenligt med god debattetik. Däremot anser man inte att det var fel när män i alla tider dissikerat och definierat kvinnors sexualitet och verklighet.
Jag tillhör dem som tidigare ställt frågan om prostitution möjligen kan betraktas som en form av (sex)missbruk, detta sett utifrån de kriterier som gäller för missbruksproblematik och det kan innefatta även sexköparen. Detta med anledning av att jag träffat unga kvinnor med incestbakgrund och självskadebeteende och som även varit inblandade i prostitution, vilket ger märklga kopplingar. Min fråga utgår även från berätteler från kvinnor som behövt ett särskilt samhällsstöd för att ta sig ut ur ett liv som prostituerad och inte få sk”återfall”.
June 28th, 2008 at 7:56 pm
Det är främst inom Rättspsykiatrin som prostitutionens verkligt tragiska ansikte framkommer i hela sin nakenhet. Det är ett perspektiv som omöjligen kan intas av de som ser verkligheten utifrån ideologiska bloggprogram och principer som gärna får gå under namn av “individens fria rättigheter” även om det sker på bekostnad av just “individens fria rättigheter”.
Det är inom Rättspsykiatrin som man tar sig an de unga kvinnor som har en incestbakgrund ( eller en bakgrund där sexuella övergrepp förekommit), som bakgrund till en karriär inom prostitution. Med den bakgrunden kan samma individer ha flera självmordsförsök bakom sig och därutöver lida av ätstörningar. Det är heller inte ovanligt att dessa unga kvinnor även har en utvecklad karriär inom kemiskt drogmissbruk och även lider av fysiska självskadebeteenden.
Den verkligheten skorrar naturligtvis som rostigt järn mot den så förnuftiga, kliniska och välstädade verklighet och artikulerade sexköpslagens motståndare, vilket uppvisar ett perspektiv som gör gällande att det bara handlar om goda “affärer”. Att det skulle handla om egots intressen, det har aldrig föresvävat den åsiktsmaskin som via alla medier trycker på nödknappen. Det har du helt rätt i hussein!