Isabella Lund

Göteborgs stad släppte igår en studie om ungdomar i Göteborg med omnejd som säljer och byter sexuella tjänster.
Studien, I sexualitetens gränstrakter (pdf), är initierad och utförd av prostitutionsgruppen i Göteborg och författare är socialsekreterarna Jonna Abelsson och Anna Hulusjö.

I sammanfattningen beskrivs två vanliga och tydliga mönster hos ungdomar som säljer och byter sexuella tjänster. För det första så lever de och har levt påtagligt sexualiserade liv, i form av en tidig sexualdebut, ett intensivt sexualliv med fler partners och erfarenheter av fler olika sexuella aktiviteter. För det andra så kännetecknas de av utagerande, prövande och gränsöverskridande beteende i form av till exempel missbruk och kriminalitet.

De yrkesverksamma som mött dessa ungdomar berättar att de här ungdomarna många gånger försummats såväl omsorgsmässigt som känslomässigt och detta har i sin tur lett till låg självkänsla, problem med gränssättning och svårigheter med att etablera varaktiga sociala kontakter.

Jag har pratat en hel del med både kollegor och prostitutionsgruppen i Malmö om unga människor som börjar sälja sex och jag vill poängtera att oavsett om den här typen av ungdomarna börjar sälja sexuella tjänster eller inte så kan de lätt hamna i för dem destruktiva förhållanden. De löper dessutom alltid stor risk att hamna i händerna på någon som utnyttjar deras utsatthet.

Flera kollegor har berättat för mig att de började sälja sex när de var alltför unga och trasiga. Då de inte hade den livserfarenheten, mognaden, självkänslan osv som krävs för att jobbet ska fungera bra. Ofta var starten därför inte så lyckad, en del slutade och tog upp sexförsäljningen igen först efter att de växt både bokstavligt talat och själsligt. Det som en gång i unga år varit både gränslöst och destruktivt blir i vuxen ålder ett bra arbete som
man gillar och har full kontroll över.

I detta sammanhang vill jag också påpeka att sexarbete i sig lika gärna kan vara konstruktivt som destruktivt för människor som har utsatts för sexuella övergrepp i barndomen.

Det är alltså stor skillnad på om du börjar sälja sex när du är alltför ung, gränslös och/eller av destruktiva skäl mot att du säljer sex som vuxen när du klarar av att sätta dina egna gränser osv. De som börjar alltför unga eller av fel orsaker kan fara illa av sexarbete, precis som de skulle kunna göra om de gav sig in i en för dem annan olämplig yrkesutövning.

Men tyvärr har den här lilla gruppen av sexsäljare fått utgöra den stereotypa generella bilden av hur man ser på alla som arbetar i sexbranschen. Kanske för att det oftast bara är den här gruppen av sexsäljare som polis och socialtjänsten kommer i kontakt med, kanske för att ingen vill lyssna på oss andra, vi bortförklaras som myter om “den lyckliga horan” eller att vi inte är “riktiga” horor.

Dessutom så skyller myndigheter oftast alla problem som “de prostituerade” har på prostitutionen i sig, allt är prostitutionens fel. Även om orsakerna till problemen funnits där innan och absolut inte har orsakats av prostitution, och även om problemen inte försvinner bara för att personen i fråga slutar sälja sex.

Man lyssnar också mer än gärna på fd sexarbetare som har tillhört den här gruppen, speciellt om den fd sexarbetaren har så svårt att hantera horstigmat att han/hon projicerar skammen på andra/annat än sig själv, för att på så sätt svära sig själv fri från skuld o skam.

För visst har ni läst om fd sexarbetare som säger att det är de där hemska torskarnas fel att de har farit illa i prostitution och att de därför tycker att sexköpslagen är bra.

De gör sig själva till offer och kunderna till demoner för att hantera horstigmat och sin nuvarande situation.

Men glöm inte bort att de här fd sexarbetarna inte har varit några sexslavar, de har varit egna entreprenörer i sexbranschen och ingen av dem har på något sätt tvingats att sälja sexuella tjänster av någon annan.

Tänk på att det är lättare för många att ljuga för andra och för sig själv… säga att man var tvungen och/eller skylla sina egna brister och förmågor på andra, än vad det är att ta fullt ansvar för okloka val, att man inte fixat att jobba med sex på ett bra sätt för en själv och/eller stå för den man är eller har varit.

Emile Lanninge (s) bör t.ex. tänka på detta, men hon kanske bortförklarar mig återigen som en myt om glada horor och/eller att jag är ett alibi för torsklobbyn.

Skulle jag själv t.ex. säga att jag var tvungen att sälja sex för att få pengar till mat till mina barn så skulle det mötas av en helt annan förståelse än när jag säger att jag har sålt sexuella tjänster för att jag tycker om jobbet.

Och om jag berättade om de få hemska kunder jag träffat så skulle man dessutom tycka synd om mig och befria mig ännu mer från ev. skam och skuld. Det här sker inte när jag berättar om alla underbart trevliga kunder jag haft, att jag tycker om sexarbete, att det passar bra för mig.

Horstigmat är tufft och svårt att hantera för många och det är svårt att stå rakryggad som sexarbetare inför andra, en ny livskamrat, inför nya vänner och bekanta. Man är alltid rädd att avslöjas som hora.

Jag har själv nu ett dilemma… min nye käre vän (+ en av hans kompisar) vet att jag jobbat som sexarbetare och är aktiv i kampen för våra mänskliga rättigheter… men resten av hans kompisar vet inte ett dugg och absolut inte hans barn. Det är en helt bunt av nya människor som jag nu tvingas dölja mitt dubbelliv för och det är skitjobbigt. Så lätt det hade varit att spela på alla fördomarna, säga att jag en gång varit tvungen att sälja sex. På så sätt skulle jag kunna ta en enkel genväg från den sociala skammen och slippa ljuga i alla fall om att jag har sålt sex.

Och om jag sa att mina besvär med depression och ångest beror på att jag sålt sex så skulle många tycka synd om mig istället för att tycka att jag allmänt är psykiskt sjuk och allt vad det innebär. Tänk så lätt det hade varit att ljuga både för sig själv och omgivningen. Men nu är jag inte så som person, jag vill vara ärlig både mot mig själv och andra.

Många som intresserar sig för prostitution tycks vara totalt omedvetna om det här fenomenet och att många sexarbetare nästan tvingas att göra en syndabekännelse när de söker hjälp. Horstigmat har en mycket stor inverkan och påverkar alla som arbetar eller har arbetat med sex och erotik.

Tillbaks till studien från Göteborg…
Det står i sammanfattningen att många av de yrkesverksamma tyvärr upplever det som komplicerat att tala med ungdomar om erfarenheter kring att sälja eller byta sexuella tjänster. De är rädda att för att kränka och stigmatisera ungdomarna.

Men genom att de inte vågar prata fördomsfritt och naturligt om sex och/eller sexarbete eller inta en attityd befriat från steroetypa bilder, fördomar och offertänkande. så ökar de horstigmat, förstår dem inte det?

Det känns som om det finns ett stort behov av att en utbildning för yrkesverksamma som kommer i kontakt med sexarbetare. En utbildning där de kan lära sig vad sexarbete är för något, där de kan göra upp med sina egna fördomar, ta en titt på sin egen sexualsyn och där de lär sig hur man ska kunna prata om sexarbete utan att stigmatisera någon. Hmmm jag och Pye borde kanske starta en sådan kurs här i Sverige…

Som man sett tidigare så framkommer det även i den här studien att det är fler unga killar än tjejer som har erfarenhet av att sälja sex. Jonna Abelsson från Göteborgs prostitutionsgrupp, säger i en radiointervju att hon hoppas att studien ska öka medvetenheten om detta, att när yrkesverksamma möter en ung person så ska de ta på sig ett par andra glasögon än de som alltid säger att killar är förövare, “… för att det förekommer att en kille är både offer och förövare.”

Hmmm de där glasögonen var nog inte på när hon sa det… för varför säger hon inte att kvinnor också kan vara både förövare och offer. Vart tog kvinnorna som köper sex av unga killar vägen? Är de inga förövare? Överhuvudtaget har jag svårt för hennes termer… offer och förövare… blää jag ogillar de ordens självklara naturliga användning när människor pratar eller skriver om sexbranschen.

I studiens sammanfattningen står det också så här:

“Att unga killar som säljer sex inte blir uppmärksammade kan i detta sammanhang å ena sidan innebära att man som kille blir lämnad ensam med sina upplevelser och problem. Å andra sidan kan det innebära att man lyckas undvika stämpling och stigmatisering som kan få förödande konsekvenser för ens självbild.”

Menar hon att om en kille avslöjas som hora av en yrkesverksam person, ex. någon på en ungdomsmottagning eller på socialtjänsten, så drabbas han först då av horstigmat? Men hallå… horstigmat finns där hela tiden för alla som säljer eller har sålt sexuella tjänster oavsett om andra vet om att man “är en hora” eller inte. Ok stigmat kan vara något mindre för killar, men oftast tillkommer bögstigmat och allmänna fördomar som även drabbar tjejer, fördomar om att ex. våra kunder är fula, gamla och äckliga osv.

Men det ligger en grym sanning i hennes mening och det är att ett avslöjande kan bli förödande, inte bara för killens självbild pga det bemötande han då ev. kommer att få av socialtjänst och sjukvård, utan också pga vilken hjälp han kommer att erbjudas av samhället om det kommer fram att han “är en hora”. Många sexarbetare har tyvärr mycket dåliga erfarenheter av vad det innebär.

För att ändra på detta så behövs det mer än ett par nya glasögon. Det krävs kunskap, utbildning och helt annan attityd från samhällets sida gentemot sex- och erotikarbetare.

För ett år sedan ville många stänga prostitutionsstråket Rosenlund bl.a. för att Rosenlundsgatan enligt polis och socialtjänst, var en inkörsport till prostitution. Men som jag ana så står det i rapporten att ungdomar framför allt säljer sex via Internet och mobil.

Att stänga Rosenlund, Nordstan eller Centralstationen där prostitution också förekommer, hjälper knappas. Det som behövs är rätt och bra information på nätet som vänder sig till målgruppen och adekvat utbildning till personal som möter de här ungdomarna.

Man bör också tänka på att ungdomar som säljer och byter sexuella tjänster inte ser det de gör som prostitution. Det tror jag beror på att man skyddar sig själv från horstigmat.

Till sist…
Jag tycker absolut inte att någon ska börja sälja sex när man är alltför ung. Många sexarbetare, inkl. jag själv, anser att man bör vara minst 25 år gammal innan man börjar arbeta i sexbranschen. 25 år för då är man verkligen vuxen och klar över sin egen sexualitet på ett helt annat sätt än när man är 18. Vid 25 års ålder är det också lättare att förstå framtida konsekvenser av de val man tar. Det är lättare att arbeta säkert och att sätta upp gränser i arbetet samt att överhuvudtaget arbeta med sex på det sätt som vi tvingas göra här i Sverige, dvs helt ensamma, diskriminerade och stigmatiserade.

.

Andra bloggar om: prostitution, horstigma, sexarbete
sexarbetare, Göteborg, ungdomar, sexualitet
.
...

written by Isabella