Isabella Lund

Susanne Dodillet skriver återigen en lysande debattartikel om prostitution, idag på Brännpunkt i SvD - Sexhandeln får inte fingranskas.

Västerbottens-Kuriren berättar om Vickan, en 26-årig student och sexarbetare Umeå. Ni kan också läsa om Stockholm prostitutionsgrupp och hur dåligt de arbetar med frågor kring prostitution till skillnad mot Malmö.

Och till sist tar jag upp frågan om svenska elitsoldater verkligen utnyttjar kvinnor när de köper sexuella tjänster utomlands samt lite andra intressanta saker som har dykt upp idag.

Såg ni den snygga tjejen som var med i SVT Debatt tillsammans med mig och Petra Östergren i slutet av januari? Hon som var bäst av alla och som gjorde en mycket bra jämförelsen mellan debatten om abort och debatten om prostitution. Det var underbart kloka Susanne Dodillet som kommer att doktorera i slutet på året i idéhistoria om skillnaden på synen på prostitution i Sverige jämfört med den som finns i Tyskland.

Susanne har skrivit två av mina absoluta favoritartiklar om prostitution. De finns i tidskriften Arena och heter “Om kriminalisering av män” samt “Den stora bordellkalabaliken“. Och inte är hon ett dugg sämre i SvD!

I dagens debattartikel tar hon upp att sexköpslagen inte baserar sig på empiriska undersökningar eller på en genomtänkt filosofi.

Hon kritiserar det faktum att utredaren av sexköpslagen varken får ifrågasätta intentionen bakom eller självaste lagen.

Hon belyser också kristallklart att både sexköpslagen och den föreslagna samtyckesparagrafen, när det gäller våldtäkter, riskerar att cementera patriarkala strukturer istället för att förändra dem. Båda straffar män, och kvinnor beskrivs som passiva offer.

“Blir kvinnor starkare av en sexköpslag som beskriver dem som sexhandelns svaga part och som oförmögna att ta ansvar? Ökar en samtyckesparagraf – som tvingar män att be om lov inför ett samlag – kvinnors mod att tacka nej?

Eller är dessa paragrafer enbart uttryck för en symbolpolitik utan effekt på jämställdheten? Regeringen kommer inte att få reda på svaren. Åtminstone inte av en prostitutionsutredning, som är tillsatt för att bekräfta en redan fastlagd politik.”

“Betalda samlag föregås i regel av ett avtal mellan införstådda vuxna. Ofta finns ett uppenbart samtycke genom penning-
transaktionen, det överenskomna mötet,
mejl och ibland ett kvitto.

Sexsäljarens försäkran om samtycke ändrar dock inte det faktum att hennes kunder bestraffas likt våldtäktsmän.

Varför ifrågasätter debattörer sexsäljarens förmåga att avgöra vad som är bra för dem medan de samtidigt pläderar för en samtyckesparagraf för alla andra kvinnor? Inte heller denna fråga får Anna Skarhed och hennes sakkunniga diskutera.”

I love you Susanne!

En annan tjej jag gillar, men som jag inte känner, är Vickan i Umeå, en vanlig studenttjej och sexarbetare på 26 år. Hon har reagerat på debatten om prostitution och berättar bl.a om horstigmat idag i Västerbottens-Kuriren:

“Vickan reagerar
- Det är intressant hur många som blir provocerade av prostitution, alla har rätt att tycka och tänka något om en prostituerad. Jag måste må dåligt, för att de ska må bra, säger Vickan, som inte ser sig som något offer.”

Reportern konstaterade direkt att hon, liksom vi andra, inte motsvarar schablonbilden av hur en prostituerad ser ut. Till intervjun dök hon upp osminkad i jeans och tröja.

Vickan har aldrig sett sex som något heligt och hennes sambo är helt införstådd med att hon säljer sexuella tjänster. Och trots att hon är relativ ny som sexarbetare så gläder det mig att läsa att hon arbetar med ett högt säkerhetstänkande. Hon berättar att hon i hemtjänsten kan hamna i situationer som är mer hotfulla.

Det är fler och fler sexarbetare som ställer upp i media för att berätta vilka vi är och vad vi gör.

Ni ska veta att det inte är lätt att ta det steget för oss. Vi är oftast mer rädda att bli avslöjade som horor än vad vi är för riskerna i jobbet.

Men det är kanonbra att fler vågar, att fler av oss hörs och syns, det behövs för att motarbeta horstigmat och Vickan ska ha en varm applåd för sin insats.

Idag rapporterar SR att Stockholms prostitutionsgrupp inte hjälper sexarbetare om de inte är skrivna i Stockholms stad. Bor du i en kranskommun är det upp till hemkommunen om de vill betala och det är inte alltid de vill det. Jag är inte förvånad över detta. Det är bara ytterligare ett tecken på hur dåligt det sociala arbetet kring prostitution är i Stockholmstrakten.

Chefen för Stockholms prostitutionsgrupp, Agneta Borg, har t.ex. gjort allt vad hon kan för att cementera horstigmat och sprida falska påståenden om sexköpslagen. Stockholms prostitutionsgrupp tror dessutom att de kan tala för oss.

Så knäppa är inte människor i Skåne. Här nere blommar syrenerna och prostitutionsenheten i Malmö har nyligen varit ute på en turné i hela Skåne. De har hållit seminarium för att berätta att prostitution nu har flyttat in i vardagsrummet och att det är t.ex. vanligare bland unga att det är killar som säljer sexuella tjänster. De vill sprida verklighetsbaserad information och även samtidigt berätta för personal som arbetar inom socialtjänst, hälso- och sjukvård och skolor att de finns som en resurs som de kan ta hjälp av.

Prostitutionsenheten i Malmö vänder sig till alla människor i hela södra Sverige. Och F.A.S.T (försäljning av sexuella tjänster) har en helt annan attityd än den som finns inom Stockholms prostitutionsgrupp. Jag kan varmt rekommendera alla som behöver hjälp att ta kontakt med F.A.S.T i Malmö.

Är det inte oerhört tröttsamt att svensk media alltid ska skriva “utnyttjade prostituerade” istället för köpte en sexuell tjänst? Idag blåser Expressen upp att elitsoldater precis som alla andra köper sexuella tjänster.

Även om många kvinnor i krigshärjade områden väljer att sälja sexuella tjänster för att få in pengar till mat och andra fundamentala behov så innebär det inte med automatik att de utnyttjas.

Utnyttjas kvinnor också om de försöker sälja andra tjänster eller varor till soldater?

Sexarbetande kvinnor kan fatta sina egna beslut, göra sina egna val och man kan lika gärna se det som att det är de som utnyttjar soldaternas behov av sex.

Lars Lindström skriver idag i sin nyhetskrönika i Expressen att elitsoldater som ska stödja fredsprocesser och skydda civila gör sig skyldiga till dubbelt svek när de köper sex i områden med väpnade konflikter.

Jag håller inte med. De ska skydda kvinnor och alla andra men de som tycker med automatik att sexarbetande kvinnor utnyttjas måste skaffa sig en bättre syn på kvinnor, en syn som innebär att man förstår att kvinnor kan göra egna val och fatta egna beslut i frågor som rör även sex och sexarbete.

Till sist…

… missa inte att läsa Anna Svenssons debattartikel på SVT Opinion om radikalfeministisk jämställdhetspolitik:

“Är det inte en sorglig ironi att den av våra jämställdhetsministrar som starkast profilerat sig som en kämpe mot mäns våld mot kvinnor, till stor del är ansvarig för att Sverige saknar de medel som krävs för att minska mäns våld?”

.

Fajaf berättar att Swiss Aids Federation har delat ut vykort i värdstäder för fotbolls-EM 2008 i Schweiz. Vykorten uppmanar människor till artighet, respekt och renlighet när man köper sexuella tjänster. Undrar vad Claes Borgström tycker om det här…

Så här ser vykortens framsida ut… asläckert!

Det skulle inte förvåna mig om det snart kommer en svensk protest mot detta och en uppmaning om att bojkotta fotbolls-EM. För de här (sexiga) vykorten sprids för minska skadverkningar och följer inte den svenska prostitutionspolicyn där prostitution ska bekämpas med alla medel, kosta vad det kosta vill.

.

Andra bloggar om: prostitution, sexköpslagen, feminism, debatt, media,
politik, horstigma, mänskliga rättigheter, sexarbete, sexarbetare
.
...

written by Isabella

En mening som har etsat sig fast i mitt huvud uttalades av en fd kollega till mig.

“Jag tog helt enkelt hand om mig själv och så frågar de om jag kände skam…”

Jag önskar att jag själv hade den styrkan som dessa ord skvallrar om. Att jag verkligen kunde ta hand om mig själv och bortse från skammen.

Men jag har inte den styrkan, jag är bara ett litet steg från rännstenen och min största skam är att jag är fattig, att jag inte kan ta hand om mig själv. Min största skam är inte att jag är en sexarbetare.

Sexarbete var ett sätt för mig att lösa mina egna problem, ta ansvar för skiten jag själv hamnat i och lösa en ekonomisk mycket svår situation. Jag insåg att jag inte kunde eller ville leva på existensminimum. Jag insåg att jag var enormt duktig på det här med älskog, att jag gav män kåtslag. Jag började sälja sexuella tjänster och jobbet var tusen gånger trevligare än vad jag hade föreställt mig. Jag mådde tusen gånger bättre när jag var aktiv som eskort än vad jag gör idag.

Det jag inte var medveten om när jag började sälja sex var hur starkt horstigmat är, den sociala skam som sexarbete medför. Jag tänkte inte då på att det är något jag får leva med resten av mitt liv.

Jag började kämpa mot horstigmat när jag insåg att det var stigmatiserinen av oss som gör att man far illa av att arbeta med sex. Jag kämpar mot horstigmat för att vi sexarbetare ska få behålla vår heder trots att vi tog hand om eller tar hand om oss själva.

Jag insåg inte initialt hur mycket samhället diskriminerar sexarbetare, att man rent av kan råka väldigt illa ut om myndigheter och andra får reda på att man säljer sex. Jag visste inte då att det innebar risk att mista vårdanden om sina barn och/eller förlora sin bostad. När jag insåg det så väcktes mitt starka rättvisepatos till livs. Det här är fel, så här ska det inte vara i ett land som säger sig värna om människors lika värde och rättigheter. Det är min kamp för rättvisa.

Kampen och opinionsbildningen gör också att jag känner att jag gör lite nytta. Trots att jag inte kan ta hand om mig själv eller leva med ens ett uns av trygghet.

Jag mår dåligt av horstigmat men det jag egentligen mår ännu sämre av är att jag är fattig och är så otrygg. Jag kunde nyss konstatera att jag enbart har 300 kr att leva på resten av maj. Den här verkligheten är något jag tyvärr ofta blundar för, jag gör som strutsen och stoppar huvudet i sanden. Jag går och hyr en film och köper en chokladkaka, ägnar mig åt det som är lyx i mitt liv. Sen vaknar jag upp och börjar kallsvettas.

300 kr är över när jag räknar bort alla de cigaretter den här hopplöst beroende rökaren behöver. För jag är cigarettmissbrukare, den där typen som har försökt att sluta röka med alla till buds stående medel. Den där typen som inte ens experterna kan hjälpa med sina nikotinplåster för det finns 3000 ämnen i en cigarett och de tror att det inte är enbart nikotinet som skapar det starka beroendet.

Jag är den där typen av rökare som läkare avråder från att försöka sluta så länge jag mår så här psykiskt dåligt. Ett försök idag skulle med ganska stor säkerhet innebära att min depression skulle förvärras, jag skulle drunkna i ett mörker, kanske ta livet av mig. I dagsläget håller jag i alla fall huvudet ovanför vattenytan, även om jag får många kallsupar.

(Så… där fick ni ta del av mitt lilla försvarstal till varför en sådan stor del av mina mycket små ekonomiska medel går till cigaretter.)

Det känns som jag är ett snäpp från rännstenen och det är skrämmande för där kan jag nog inte leva. Skammen att vara fattig är överväldigande. Jag skulle inte klarar ett liv som hemlös.

Jag skäms verkligen för att jag inte har råd att ge det jag vill ge till människor jag älskar och tycker om. För att jag inte kan ta hand om mina barn som jag vill ta hand om dem. För att jag måste be människor ringa upp mig, för att jag inte kan ringa tillbaks.

För att jag inte kan ge en blomma till de jag vill ge en blomma. För att jag inte har pengar till att ens äta riktig mat. Min mage tar stryk av det, men kanske mer stryk av den här ständiga oron för pengar, magsyran håller på att fräta sönder min mage.

Jag förbannar det faktum att jag inte kan ta hand om mig själv fullt ut. Att jag inte kan arbeta med sex när jag mår så här dåligt. Att jag inte kan jobba med sex som enbart ett fysiskt arbete som så många kollegor till mig kan göra. Jag har för mycket av mina egna känslor och lust involverat i mitt sexarbete. Något som verkligen har uppskattats av mina kunder då de har mötts av äkta värme och lust.

Jag har som jag skrivit förut hamnat i en ond cirkel där fattigdom skapar ångest och ångesten gör att man mår så dåligt så att man inte kan arbeta. Ångesten gör mig också kravkänslig. Det är lätt att skriva texter för min blogg så här. Men får jag ett uppdrag att skriva en artikel, ett uppdrag som ger mig pengar så låser det sig fullkomligt för mig. Då ställer jag krav på mig själv, krav jag inte kan hantera nu när jag inte mår så bra.

Jag önskar att jag kunde ta hand om mig själv och att jag slapp skammen av att vara fattig. Jag önskar att horstigmat inte fanns så jag slapp skammen över att människor ser ner på mig när jag tog hand om mig själv eller när jag i framtiden kan börja arbeta med sex igen. Jag önskar att jag mådde bättre så att jag kan börja ta hand om mig själv igen.

.

Andra bloggar om: prostitution, horstigma, sexarbete,
sexarbetare, fattigdom, existensminimum
.
...

written by Isabella

Varför offras sexarbetare?
Varför finns det ingen i Sverige som för en politik där sexarbetares mänskliga rättigheter kommer i första hand?

Är inte säkerställandet av alla människors mänskliga rättigheter viktigare än ideologier, hypoteser och sexuella normer som ett samhälle vill skapa?

Igår satt jag förtvivlat i flera timmar för att försöka hitta svaret på varför vi sexarbetare slaktas som offerlamm, varför våra mänskliga rättigheter kränks, varför vi diskrimineras och stigmatiseras.

Jag har letat förut och jag hittar inte svaret, jag kan inte se några skäl som är starka och hållbara nog för att göra så här mot oss.

Maria Abrahamsson inleder idag sin ledare i SvD med följande rader:

“I snart tio år har det varit förbjudet att köpa sexuella tjänster i Sverige. Att sälja tjänsterna är däremot tillåtet. Nej, jag tänker inte bråka om den saken här igen. Men det är besynnerligt att när lagen nu ska utvärderas har regeringen redan i förväg bestämt att utgångspunkten ska vara att sexköp även fortsättningsvis ska vara förbjudet. Nog för att det kan vara svårt att begripa, men det finns inte så få kvinnor som säljer sex av fri vilja. Ändå blir dessa kvinnor offerlamm i regeringens politiskt korrekta värld.

Ett effektivt sätt att ta ifrån människor deras värde är just att reducera dem till offer, oförmögna att fatta egna beslut och att ta ansvar.”

Jag skulle vilja säga att även de som av många inte anses sälja sex av fri vilja, exempelvis drogmissbrukande sexsäljare på gatan, samt de som är utsatta för sexuell människohandel också görs till offerlamm på feministernas och den förra regeringens jämställdhets altare. Vilket altare den nya regeringen anser att vi ska offras på har jag ännu inte förstått, är det ett altare av allmänt intresse?

Som jag skrev häromdagen så tas inte jämställdhetsperspektivet upp i direktiven för utvärdering av sexköpslagen. Är det så att Sverige inte längre definierar prostitution som mäns våld mot kvinnor?

Varför arbetar det svenska samhället egentligen idag mot prostitution? Och varför intresserar sig inte vårt samhälle för vilka skador kriminaliseringen av sexbranschen, diskrimineringen och stigmatiseringen av sexarbetare har inneburit för både individer och vårt samhälle?

Vi som offras bör åtminstone få en hållbar förklaring till varför våra mänskliga rättigheter kränks, en förklaring som vi kan förstå och som är stark och hållbar, vetenskaplig, etisk och logisk. Det duger inte att komma med förklaringar som baserar sig på fördomar, myter, ideologer eller hypoteser samt vad andra människor upplever när de betrakar oss och vårt arbete.

För enligt svensk och internationell lag, samt alla konventioner om mänskliga rättigheter som Sverige har sagt att man ska följa, så måste det finnas starka skäl och mycket goda grunder till varför mänskliga rättigheter ska begänsas. Staten ska bara ingripa mot en individs frihet och självbestämmande när det när nödvändigt och rimligt.

I en av våra grundlagar, i regeringsformens andra kapitel, står det att begränsningar i rätten att driva näring eller utöva yrke endast får införas för att skydda angelägna allmänna intressen.

Så vilket angeläget allmänt intresse har det svenska samhället för att motarbeta den yrkesgrupp jag tillhör? För att man anser att det vi gör är förnedrande och hemskt för oss? Ska andra människor bestämma över hur jag upplever det arbete jag valt?

Eller motivera man lagarna med att det finns kriminalitet i sexbranschen? Mycket av den kriminalitet finns där för att kriminella ser sin chans att komma åt pengar i en bransch som tvingats in i det dolda. Kriminella försöker utnyttja vår utsatta situation eftersom vi inte lagligen kan söka hjälp och beskydd. Förbjud människor att köpa alkohol (som är betydligt osundare än sexuella tjänster) och kriminalisera de som hjälper alkoholförsäljare. Kommer kriminalitet kring alkoholförsäljning att öka dramatiskt eller minska? Kommer den svenska befolkningen bli nykterister? Kom ihåg i detta… att sex och intimitet är ett mänskligt behov till skillnad från att dricka sprit.

Och nej. nej , nej… kom nu inte och säg att sexarbete i Sverige inte är ett arbete eller ett yrke.

Regeringsrätten har slagit fast att vi bedriver en skattepliktig närings- verksamhet och för att kunna göra det så måste vi väl ändå i konsekvensens namn anses arbeta.

Birgitte Kofod Olsen, avd.chef på det danska nationella institutet för mänskliga rättigheter - IMR, har påtalat att FN erkänner kvinnors rätt att sälja sexuella tjänster och att sexköpslagar är ett brott mot de mänskliga rättigheterna.

Hon säger att det är viktigt att komma ihåg att sexarbetares rätt att sälja sex är en rättighet och en frihet som FN har erkänt. Detta tycks man vara totalt omedveten om i Sverige, liksom att det är många mänskliga rättigheter som kränks för oss som arbetar med sex och erotik.

Den lag som innebär flest kränkningar för oss som säljer sexuella tjänster är kopplerilagen. Det är en lag som idag absolut inte använts enbart för att skydda oss, den används i hög utsträckning för att motarbeta oss. Lagen mot koppleri förhindrar sexarbetare att t.ex:

• anlita hjälp för att bedriva vår näringsverksamhet

• arbeta tillsammans och/eller med andra, hjälpa varandra

• arbeta inomhus i en egen arbetslokal eller i vår bostad

• dela sina inkomster med den man är sambo eller gift med samt straffmyndiga barn

Jag försökte hitta motiveringen till varför våra rättigheter kränks i den nationella handlingsplanen för mänskliga rättigheter 2006–2009. I handlingsplanen slår man fast hur viktig varje människas absoluta rätt till personlig och sexuell integritet och sexuellt självbestämmande är.

Jag vet att många anser att sexarbetares personliga och sexuella integritet kränks i vårt arbete och/eller att vi själva är så destruktiva eller omedvetna om detta samt att vi saknar förmåga till sexuellt självbestämmande. Därför anser en del att samhället måste gå in och skydda oss.

Men vad är det för synsätt på sex, sexarbetare, män, kvinnor och ett arbete? Varför finns den här urgamla synen på horan, den fallna kvinnan? Varför anses kvinnor vara oförmögna att fatta egna kloka beslut bara när det kommer till frågor som handlar om sex?

Visst kan det hända i ett möte med en otrevlig eller dålig kund att vår integritet på detta område kränks. Men den sexuella och personliga integriteten kränks lika ofta (kanske oftare) för människor som inte säljer sexuella tjänster och för människor i fasta relationer, i den sexuella norm som samhället tycks sträva efter.

Jag undrar… ser inte en del kvinnor en ståndaktig kuk i sig som ett tecken på mäns makt och våld mot kvinnor?

När man i handlingsplanen beskriver det svenska rättsliga skyddet för våld mot kvinnor så dyker sexköpslagen upp som ett medel man använder:

“Vidare har lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster, den s.k. sexköpslagen, arbetats in i brottsbalken. Tillämpning- sområdet har utvidgats … Det rättsliga skyddet mot att kvinnor utsätts för våld är med andra ord förhållandevis starkt i Sverige. De faktiska problemen är dock fortfarande stora.”

Hur bidrar sexköpslagen till att minska kvinnovåld? Det är oerhört synd att denna aspekt inte tas med i utvärderingen av sexköpslagen för på den punkten skulle jag gärna vilja ha ett svar.

Vi sexarbetare upplever att risker och våld mot oss har ökat pga sexköpslagen, har våldet då minskat mot andra kvinnor? Är det så idiotiskt man tänker… vi är ju offerlamm. Oj jag glömde ju att prostitution i sig är mäns våld mot kvinnor enligt somliga människor.

Definiera gärna prostitution som ni själva behagar, ha vilka teorier och hypoteser ni vill. Ha vilken sexualmoral ni vill. Jag har full respekt för er syn på sex och sexualitet, har ni det för min?
Men om ni ska motivera de lagar och den prostitutionspolicyn som finns i Sverige… om ni ska motivera varför det är ok att kränka sexarbetares mänskliga rättigheter… så kräver jag att ni har mycket på fötterna.

Det duger verkligen inte att komma med att det är av allmänt intresse eller teorier/hypoteser om att prostitution är skadligt för individer och samhället eller att våra lagarna och rådande prostitutionspolicy bidrar till ökad jämställdhet eller minskar mäns våld mot kvinnor.

Det duger inte!
Offerlammen behöver veta…
… varför de är offerlamm och varför de ska slaktas.

Ps…
Om du är intresserad av att veta mer om mänskliga rättigheter, vilka vi saknar och vilka som kränks för oss sexarbetare i Sverige, läs The Declaration of the Rights of Sex Workers in Europe.

Där kan du hitta mängder med förklaringar, samt rekommendationer om hur sexarbetares mänskliga rättigheter ska säkerställas. Deklarationen baserar sig på de lagar och konventioner som Sverige och övriga Europa har sagt att man ska följa.
.

Dagens lästips!
Enligt min Humla - Feminismens monster

.

Andra bloggar om: prostitution, sexköpslagen, feminism, debatt, media,
politik, horstigma, mänskliga rättigheter, sexarbete, sexarbetare, koppleri
.
...

written by Isabella

Idag går kriminalitet i sexbranschen, och hur man på olika sätt vill motarabeta den, som en råd tråd genom hela inlägget. Läs om en överraskande artikel i DN om Amsterdams Red Light District, om det väntade lagförslaget mot köp av sexuella tjänster från den norska regeringen och hur polisen i Norge har börjat arbeta mot prostitution.

Insyn och kontroll är vanliga och beprövade metoder för att motarbeta kriminalitet i olika branscher. Och för att förhindra att arbetare exploateras och utnyttjas så har vi skapat lagar och avtal som säkerställer bra arbetsvillkor och arbetsmiljö.

Det är därför fullkomligt ologiskt, inkonsekvent och emot all empiri att påstå att kriminalisering är lösningen för de problem som finns inom sexbranschen. Många av de problem som finns har dessutom uppkommit genom kriminaliserande lagstiftningar.

DN överraska mig igår med att publicera ett mycket sansat reportage om Amsterdams Red Light District. Amsterdams borgmästare Job Cohen pekar ut området som ett näste för penningtvätt och människohandel. För att rensa upp i området har han låtit staden köpa upp hus i området som förr var arbetsplatser för sexarbetare och förvandlat dem till klädbutiker istället. Men invånare och affärsmän i Amsterdams Red Light District protesterar.

För de som bor i området vet att så länge sexarbetarna håller sig i området så har polisen en stenhård kontroll på läget, de vet att alla följer de regler som finns för ingen vill förlora sin licens. - Det är en skam att man inte gör något åt människohandeln. Men det är inte ett problem för dem som äger fönstren, det är något för polisen att ta itu med, säger Wim Boef till DN.

En daghemsföreståndare säger att stängda fönster inte löser några problem. - Här sker prostitutionen öppet, det gör att man inte kan misshandla kvinnorna. Jag tror att kriminaliteten skulle öka om de stängde. Här finns hjälp inom räckhåll. Många tidigare prostituerade och andra organisationer kan ge hjälp och stöd.

- Det här är ett av de säkraste områdena att gå runt i, det finns så många poliser. Dessutom är den sociala kontrollen stark. Vi tar hand om varandra, säger hon.

För även om man i Holland inte tagit steget fullt ut mot en avkriminalisering utan enbart legaliserat branschen så ger legaliseringen i Holland ett bättre skydd för sexarbetarna i Holland än vad den svenska prostitutionspolicyn har medfört för oss här i Sverige.

Här kan du läsa om vad som skiljer de olika lagstiftande metoderna åt i sexbranschen; kriminalisering, legalisering och avkriminalisering. I det läsvärda inlägget “Ett alternativ för ett sexglatt Sverige” förklarar jag också skillnaderna, samt beskriver hur man avkriminaliserade prostitutionen i Nya Zeeland år 2003.

Det är en mycket stor skillnad om du har en poliskår vars mål är att arbeta mot kriminaliteten i sexbranschen eller en poliskår som arbetar mot hela sexbranschen.

Rent logiskt…
vilken poliskår tror du har störts framgångar, den som riktar in sig på kriminaliteten eller den som riktar in sig mot att arbeta mot prostitution generellt?

Om polisen vill få en god insyn i branschen och få till stånd ett bra samarbete med sexarbetare så ska man inte skaffa sig sexköpslagar och börja använda kopplerilagar som ett vapen mot sexarbetare för att motarbeta prostitution.

Den här enkla logiken har inte en majoritet av politikerna i Norge (och naturligtvis heller inte i Sverige) förstått.

De tror att svaret på problemen inom sexbranschen ligger i att man ska kriminalisera sexbranschen och till varje pris börja motarbeta prostitution med alla medel som finns, ja på samma sätt som myndigheter och polis i Sverige gör.

Polisen och prostitutionsgruppen i Stockholm samt svenska politiker lobbar hårt (med falska påståenden) för den här linjen i Norge. Vi är många som istället skriker… Gör inte om Sveriges misstag … men tyvärr så vann den andra sidan i de interna politiska diskussionerna inom de olika regeringspartierna och det finns nu på pappret en politisk majoritet för en norsk sexköpslag.

I fredags så presenterade den norska regeringen sitt lagförslag som föreslår att köp av sexuella tjänster i Norge, eller utomlands, blir kriminellt.

Läs mer om lagförslaget i pressmeddelandet från det norska justitie- och polisdepartementet och här kan du läsa den norska propositionen med lagförslaget.

Här i Sverige skrev TT en kort artikel om saken som har publicerats i bl.a. Sydsvenskan, SvD, DN.

Lagförslaget har stöd av regeringspartierna Arbeiderpartiet, Sosialistisk Venstreparti och Senterpartiet samt av Kristelig Folkeparti och om det nu klubbas igenom i Stortinget så kommer den nya lagen att träda i kraft i januari 2009. Jag skriver om… för än har inte Stortinget fattat beslut i frågan och i Norge är man inte lika måna om koncensus som här i Sverige…

Inga Marte Thorkildsen (SV), ledamot i Stortinget, är t.ex. en politiker som inte kommer att följa sitt partis linje. Hon inser att sexköpsförbudet kommer att innebära en rad negativa konsekvenser för sexarbetare och hon anser heller inte att det är en tillfredsställande lösning att jaga de utländska sexarbetarna till andra länder. Vi får hoppas att fler politiker i Norge kommer till denna insikt och tar upp kampen mot det här lagförslaget.

Trots detta finns det säkert de som firar idag i Sverige, jag själv skäms eftersom flera svenskar har varit aktiva med att lobba för att en sexköpslag ska införas i Norge. Jag undrar fortfarande varför man vill oss så illa?

Sexarbetare behöver polisens stöd och skydd, men hur ska vi kunna vända oss till polisen utan att riskera våra inkomster om vårt arbete förutsätter frånvaro av polisen och när polisens uppdrag är att motarbeta all försäljning av sexuella tjänster?

Och hur ska de av oss som har barn våga ta kontakt med polisen om det med automatik går iväg ett pm (som berättar att du är en hora) till socialens familjeenhet?

Vissa socialarbetare anser inte att du kan vara en bra förälder om du säljer sexuella tjänster och ser blotta vetskapen om detta som en anledning till att frånta en sexarbetare vårdnaden om sina barn.

Det duger inte att säga att vi horor får skylla oss själva för att vi utsätter oss för riskerna. Det vore samma sak som att påstå att kvinnor får skylla sig själva om de blir våldtagna för att de varit sexuellt utmanande. Bakom det synsättet ligger nämligen horstigmat som värst drabbar oss riktiga horor. Konsekvensen av ett sexköpsförbud och svensk prostitutionspolicy är ett tillstånd av rätts- och värnlöshet för sexarbetare.

Norges justitieminister Knut Storberget, som var emot en sexköpslag för ett år sedan, säger idag att kriminaliseringen inte ska förvärra situationen för de prostituerade. Men tyvärr handlar detta inte om att man enbart gör sexarbetarnas kunder kriminella. Sanningen är att man i detta arbetet INTE på något sätt månar om sexarbetare.

Det handlar om att samhället, politiken, polisen och myndigheter ändrar sin inställning till prostitution, man gör prostitution till ett kriminellt problem, man ser det som ett fenomen som ska motarbetas till varje pris och detta arbete har redan inletts i Norge.

Polisen i Norge har t.ex. i många år haft kännedom om flera lägenheter som fungerar som arbetslokaler åt sexarbetare och/eller lägenheter där flera sexarbetare bor tillsammans. En kompis till mig som var över i Norge och jobbade ett tag berättade för mig att civilklädd polis brukade komma och hälsa på och kolla så att allt var bra med tjejerna, så att ingen blivit utsatt för våld eller hamnat i händerna på någon hemsk hallick.

Men nu är det andra tider i Norge. Polisen har liksom andra myndigheter förberett sig för en sexköpslag och ändrat sitt arbetssätt. En ny polisgrupp har bildats i Oslo som t.ex. har satt igång en aktion som heter “Operasjon husløs“.

En polistjänsteman ringde runt på de olika sexarbetarnas annonser och låtsades att han var en kund och bokade en tid. När polistjänstemannen kom till lägenheten identifierade han sig som polis och krävde olika upplysningar, ex. vem som ägde lägenheten.

Lägenhetsinnehavaren fick sedan ett brev av polisen där man tydligt talade om att om de fortsatte att hyra ut lägenheter till sexarbetare för prostitutionsändamål, så kommer de att åtalas för koppleri vilket ger fängelsestraff.

Ett annat exempel på hur man nu börjat aktivt arbeta mot prostitution i Norge är hotellbranschens samarbete med polis för att förhindra att sexarbetare hyr rum på hotell.

Norge är ett land med stora avstånd och där liksom här i Sverige finns det många sexarbetare som åker runt med jämna mellanrum till de mer avlägsna och lite mindre städerna. De bor då, som alla andra som reser runt i arbete, på hotell, men de är inte önskvärda hotellgäster och nekas nu att hyra rum på hotell. I vintras kastade ett hotell ut en sexarbetare mitt i natten och hon var tvungen att försöka få tag på en kund som hon kunde sova över hos för att inte frysa ihjäl.

Så kom inte och säg till mig att det “bara” är en sexköpslag som införs i Norge, att man nu i kampen mot prostitution gör det riktiga genom att fokusera enbart på köparen. Han som enligt den svenska officiella synen på prostitution utövar makt och våld mot kvinnor genom att köpa sexuella tjänster.

Snälla… låt mig slippa hyckleriet. Det är mycket annat som sker och summa summarum är det samhället som utövar makt och våld mot sexarbetare.

I Norge tycks en taktik nu vara att göra alla sexarbetare hemlösa. Jag tycker att det här vidrigt, även om vidrigt inte är ett tillräckligt starkt ord för att uttrycka vad jag känner. Det verkar som om en del krafter i det norska samhället och inom polisen där har börjar tänka som man gör här i Sverige… Ju värre du har det… desto lättare ska vi få dig på andra tankar.

Lyckligtvis har de norska sexarbetarna stor hjälp och stöd i det nationella kompetenscentret för prostitution, Pro Sentret i Oslo. Deras ledare Liv Jessen, har mottagit flera hedersutmärkelser för sitt arbete med att säkerställa mänskliga rättigheter för sexarbetare. För mig var det därför en stor ära att få vara en av medförfattarna till hennes antologi Det ideelle offer.

Pro Sentret i Oslo arbetar hårt enligt “harm reduction” strategier för att hjälpa sexarbetare och offer för sexuell människohandel på olika sätt. De arbetar mot fördomar och stigmatisering av sexarbetare. Ett av deras motton är “Prostitution är inte en egenskap utan en handling”.

Jag rekommenderar alla att läsa Pro Sentrets senaste årsrapport 2007. När du läser om all den kunskap och fakta de har om både prostitution och sexuell människohandel i Norge så ska du fråga dig varför vi inte har samma kunskaper här i Sverige.

Jämför den norska rapporten med den enda svenska nationella officiella rapporten om prostitution, Socialstyrelsens - Kännedom om prostitution, Sverige 2007.

Socialstyrelsens rapport slår fast att myndigheter här i Sverige inte vet ett dugg.

Trots detta så kan politiker, polis och socialarbetare i Stockholm säga sig veta en massa saker om både prostitution och människohandel, men ingen har belägg för vad de påstår till media. Detta framkommer i de officiella rapporter, för i dem vågar de inte ljuga.

Sexarbetare i hela världen vill att prostitution ska avkriminaliseras. Vi vill inte att kriminella ska försöka utnyttja oss. Vi vill inte vara rätts- och värnlösa. Vi vill som alla andra medborgare också skyddas av de lagar som finns ex. lagar mot våld, utnyttjande och människohandel.

Är det verkligen för mycket begärt att vi ska behandlas som alla andra människor även om vi arbetar med sex?

.

Andra bloggar om: prostitution, sexköpslagen, feminism, debatt, media,
politik, horstigma, mänskliga rättigheter, sexarbete, sexarbetare,
Norge, Liv Jessen, DN, Holland, Amsterdam, Red Light District
.
...

written by Isabella

Champagneflickan
I Aftonbladet idag berättar Caroline Jensen om sin bok “Champagneflickan” som kommer ut i nästa månad. Caroline har jobbat som strippa i Köpenhamn och berättar:
“I dag är jag hur som helst glad att jag aldrig gick över gränsen och prostituerade mig fullt ut. För hur mycket jag än skiter i vad folk tycker, inser jag nu att folk har makt över en på ett sätt man kanske inte har räknat med. Tio år och tre universitetsutbildningar senare blir jag fortfarande kallad ”strippan” ute på stan. Tänk hur länge ryktet hade förföljt mig om jag prostituerat mig…”

Många tror att även strippor säljer sexuella tjänster och om man ska mota bort den fördomen så kanske man inte ska spä på den som Caroline tycks göra… men det kanske säljer? Förlaget beskriver boken bla så här:

“…den sanna historien om hur en ung svensk kvinna på grund av olyckliga omständigheter hamnar i sexindustrin…
… den hisnande korta färden från tryggt svenskt vardagsliv till den utsatta tillvaron i den danska porrbranschen.”

Det låter som om Champagneflickan liksom en del andra behöver läsa Ann Heberleins bok ”Det var inte mitt fel”. Jag har precis som Ann Heberlein mycket svårt för när vuxna människor inte kan ta konsekvenser av sitt eget handlande och lägger skulden ifrån sig.

Låt dig inte luras av glamouren och de glättiga omslagen
Kamferdroppar skriver idag att det i DN finns en artikel som exakt illustrerar mitt inlägg “Den farliga glamouren“. Och det är så sant så…

Tracy Quan som skrivit boken “Diary of a Manhattan Call Girl” intervjuas av Matilde Sköld. Men det verkar som om artikelförfattaren inte har kunnat ta in vad som sagts till henne. Ett mycket vanligt fenomen när det kommer till frågor som rör sexarbete.

Gick det inte in i Matilde Skölds hjärna att det är tufft att som sexarbetare brottas med omvärldens negativa attityder och att Tracy visar hur påfrestande sexarbete är i sin bok? Hörde hon bara att det även finns postiva saker med sexarbete?

Motsvarar det vi berättar inte fördomarna och beskrivs inte sexarbete som ett förtryck
så är böcker som Tracys farliga, ialla fall enligt DN.

Thomas Bodström och ECPAT har fått kritik den här veckan…
Och idag får han på tasken av Anja Gatu i hennes utmärkta sportkrönika i Sydsvenska Dagbladet:

“Thomas Bodström har en mission som jag tror gå ut på att föra in en moralisk diskussion i idrottsvärlden. Det är tråkigt att han väljer ytliga frågor där hans roll reduceras till att bli den som gör utspel för utspelens skull. Thomas Bodström verkar anse att idrotten ska gå in på de arenor där politiken har misslyckats. Har inte politiken fått bukt med den kinesiska diktaturen får väl idrotten försöka? Likadant med trafficking. Idrotten ska göras ansvarig för allt Bodström inte tycker om.

Precis som det finns många prostituerade i Bryssel eftersom de vet att det finns en stor efterfrågan på deras tjänster på grund av alla män kring EU-högkvarteret lockar fotbollsmästerskap många sexarbetare. Jag har inte hört Thomas Bodström tala om specialtröjor som svenska EU-politiker borde bära eller att EU borde bojkottas. Har prostitution och politik en mer förklarlig relation än sport och prostitution? Bodström om någon borde veta.”

Och om ni missat debatten om Bodström och ECPAT så har Tantrablogg sammanfattat allt bra i inlägget; Skitsnackaren Thomas “Stasi” Bodström avslöjar sig… Läs även inlägget hos Projo; ECPAT-hjältarna och på Svensk sexualpolitik idag.

….Den Thailändska sexarbetarorgansationen Empower

Stockholm t.o.r. sjuk!
I onsdags mådde jag rätt bra så jag åkte upp till Stockholm som planerat. På kvällen mådde jag riktigt bra och när Louise dök upp så blev jag riktigt, riktigt glad och “bara” att få krama om Louise var värt resan till Stockholm. Vilka fina vänner man får och vilka fantastiska människor man kan lära känna genom att börja blogga. Synd bara att en del bor så långt bort…

Dagen efter började min mage krångla och det rejält, trots jag var lugn som en filbunke. Jag hade vågat äta riktig mat kvällen innan och det var ett stort misstag som straffa sig. Nu fick jag något som mer likna en ilsken maginfluensa som inte gav sig förrän jag var helt tom och totalt uttorkad.

Men det gjorde inget för mina goa kollegor Frida och Lillian (som kämpat i 30 år för våra rättigheter) fixade inplanerade mötena med galans trots att de inte hade förberett sig. Jag tror t.o.m. att det var bra att jag inte var med. För som jag så ofta säger…. vi kan ha olika bakgrunder, olika historier med oss…. men vi vill samma sak, vi säger samma saker.

Dagen efter kunde jag med Lillians hjälp sätta mig på tåget så att jag kunde åka hem och nej… jag är inte frisk idag, men hoppas att magen ska lugna ner sig så småningom. Det som började med stressmage, blev i påskhelgen ett hemskt gastritanfall som varade i 24 timmar, det var knivar i magen i ett dygn. Och nu har jag förmodligen fått en maginfluensa som bitit sig fast.

Till sist…
Jag väcker avundsjuka!
Min första placering på Bloggportalen bland de feministiska bloggarna har lite överaskande väckt ett litet sting av avundsjuka hos Belinda Johansson.

.

Andra bloggar om: prostitution, feminism, debatt, media, politik,
horstigma, sexarbete, sexarbetare, ECPAT, Thomas Bodström
.
...

written by Isabella