Isabella Lund

“Storebror ser dig” kan skrämma även de tuffaste människorna till tystnad. Det är ruggigt otäckt att känna att man inte är fri att kritisera, att man måste akta sig för repressalier från samhällets sida, att det finns skäl att vara försiktig och rädd. Man får en känsla av att man lever i diktatur istället
för i ett demokratiskt samhälle.

Jag beundrar alla som kämpar stenhårt mot FRA och jag vill idag hylla alla bloggare som i dagarna visat vad verkligt civilkurage är. De har publicerat samma dokumentet som FRA JK-anmält Henrik Alexandersson för. Vardagshjältarna heter:

Ministry of Truth | Louise P | Aqurette | Motbilder | Dexion | Falkvinge | Klotband | Johan P, L & C | Joshua Tree | Blogge | Erik Laakso | Zaramis | Cynism | Töhrnebom | Trottens betraktelser | Se till vänster, där går en arab | Erik Hultgren | Blågrön röra | Peter Karlberg

Jag själv vågar inte. Jag är ofta tuff och stark men också lika feg och svag som alla andra. Rädslan tystar mig.

Jag hade utan tvekan publicerat dokumentet om det inte varit så att jag under lång tid känt att jag redan har ögonen på mig och riskerar mycket genom mitt opinionsarbete för sexarbetares mänskliga rättigheter.

Jag är rätt övertygad om att jag retat upp en hel del personer inom rättsväsendet, rikskrim, polisen, regeringsdepartement samt flera politiker, ministrar och andra inflytelserika makthavare.

Kollegor till mig som fört samma kamp som jag gör nu har varnat mig och berättat vad de har råkat ut för. Sexarbetare som kräver mänskliga rättigheter har försökts tystas av samhället under många, många år genom att man har sett till att de blivit av med sina jobb, hem och barn. En del har flytt utomlands innan så har skett. Därför vågar jag inte föra kampen mot FRA som jag vill. Jag vågar bara stå på en barrikad. Barrikaden där sexarbetare kräver mänskliga rättigheter.

.

Andra bloggar om: Henrik Alexandersson, FRA, civilkurage, demokrati,
prostitution, politik, mänskliga rättigheter, sexarbete, sexarbetare
.
...

written by Isabella

… över alla mina bloggande politiska vänner i bloggosfären.

I bloggosfären finns det många kloka, medvetna människor med hjärtat på rätta stället som verkligen värnar om vår demokrati och yttrandefrihet (till skillnad från andra).

Jag har själv tagit en slags politisk aktivism semester för att hämta nya krafter inför hösten och har därför varit tyst här på bloggen och överallt. Jag har knappt kollat mina mail eller någonting.

Men helt tyst har jag inte varit…

Veckan före midsommar stod jag stolt bredvid opassande Emma, Projo, Josh, Drottningen, Teflonminne, Basic personlig, Rick Falkvinge m.fl och skrek utanför riksdagen i Stockholm för att stoppa FRA lagen.

Det var ett måste att skrika och det var ett måste att dela ut varma kramar till en del av alla de bloggare som bedriver opinion mot FRA lagen. Jag hejar på er ska ni veta…

Stort Varmt Tack till alla ni som orkar kämpa!

Jag själv känner mig lika arg som Blogge och har samtidigt samma känsla som Louise P … “jag har ärligt talat inga frihetliga illusioner kvar om etablerad politik alls när allt kommer kring. De illusionerna försvann för länge sedan.“

Mina illusioner om ett demokratiskt samhälle där alla människor anses vara lika värda försvann då jag tog en titt på den politik som förs kring sexarbete. Jag har många gånger sagt att debatten om prostitution är viktig för alla. För om ett samhälle kan agera som man gör mot oss, vad blir nästa steg?

FRA verkar vara en del av det svaret.

Är det detta som måste till för att många ska vakna och bli medvetna om vad som sker? En halv miljon protest mail säger en hel del och det är minst sagt skrämmande när ledande politiker vägrar lyssna på vad folket skriker.

Argumenten för FRA har ingen trovärdighet och misstankarna gror om vilket bakomliggande syfte makthavarna har med FRA. I gårdagens huvudledare i Sydsvenskan slår man fast… “Så går det när makten vill avlyssna utan att lyssna”

Jag har den senaste tiden tänkt mycket på hur vi ska vi kunna förstärka demokratin. Englands majoritetsval i enmansvalkretsar känns idag mer attraktivt är det partidemokratiska systemet vi har idag. Jag föredrar personligt ansvar och kloka människor istället för farliga fanatiker som lyckats göra en politisk karriär inom ett parti.

Och i debatten om prostitution är allt sig nästan likt…
Inte oväntat vill Kd att webbplatser som tillåter kontaktannonser för oss sexarbetare ska stängas ner eller filtreras bort av internetleverantörerna. Jag håller med Dexion om att det finns fog för att kalla dessa politiker för kristfascister.

Det börjar bli tröttsamt… för var och varannan månad får vi höra att alliansens kvinnoförbund vill att straffen för sexköp ska höjas, senast i SvD i fredags. De lobbar hårt för den saken, kanske för att de inte får något stöd i frågan hos allmänheten. Om man ska gå efter alla de läsarundersökningar som olika tidningar genomfört de senaste två åren så ökar bara antalet som är emot högre straff.

Ställningen just nu (em den 30/6) i SvD läsarundersökning som startades i fredags.

Alliansens kvinnor hörs ofta i debatten om prostitution… samtidigt slås jag av hur tysta S-kvinnorna är i debatten. På Margareta Winbergs tid, när sexköpslagen infördes, så var kampen mot prostitution väldigt viktig för de socialdemokratiska kvinnorna. Men idag är sexköpslagens socialdemokratiska förespråkare antingen i EU, lobbyister i radikalfeministiska organisationer eller utplacerade på annan ort.

Jag har inte sett eller hört någonting om prostitution från S-kvinnornas förbundsordförande Nalin Pekgul. Men det är klart… detta är ingen fråga de behöver driva opinion i, alliansens kvinnor gör ju jobbet åt dem i nuläget.

Men S-kvinnorna i Jönköpings län, med Carina Hägg i spetsen, känner trots detta att alliansen behöver piskas på i de här frågorna. Så Carina Hägg (s) skickar iväg en ständigt stridande ström av frågor, interpellationer och motioner i ämnet. Och sen har vi ju gänget i EU, Inger Segelström (s), Anna Hedh (s), Eva- Britt Svensson (v) och Maria Carlshamre (Fi) m.fl.

De här politikerna tycks tro att exporten av sexköpslagen är deras huvuduppgift i Europa. Av vilka väljare fick de det mandatet?

Med andra ord… i debatten om prostitution är allt som det brukar vara. Med ett litet undantag…

Jag läste att den moderat riksdagsledamot Göran Petterson tror att kvinnoförbunden har gått vilse i den här frågan och att de har fastnat i sin uppfattning om att kvinnor per definition alltid är den underlägsna parten. Helt rätt Göran!

Dessutom är han tveksam till att den ena partens handlande ska vara straffbart när två myndiga personer i samförstånd har sex mot ekonomisk ersättning. Och visst ska man vara tveksam, allra helst ska man vara klar över att staten inte ska ha moraliserande lagstiftningar som förbjuder sex mellan två samtyckande vuxna människor. Men det lär väl ta ett bra tag till innan fler politiker vågar stå öppet för en sådan åsikt.

Det är i alla fall oerhört glädjande att fler politiker vågar ifrågasätta den politik som förs kring sexarbete.

Läs vad andra bloggare har skrivit om allianskvinnornas krav om högre straff för sexköp:

• Blogge har satt rubriken “Löjliga kvinnopolitiker, löjlig politik, löjlig liberalism” på sitt inlägg och Motpol undrar vem är offret?

• Basic Personlig bloggar om det här liksom Fajaf.

• Projo skriver om den dogmatiska sexnegativism som råder och Advodia skriver “För övrigt anser jag fortfarande att påståendet ”prostituerade säljer sina kroppar” enbart är acceptabelt hos femåringar och gravt utvecklingsstörda.“

• Och självklart bloggar också Greta Garbo om det här + att hon kommenterar debatten som förts här på min blogg under min frånvaro.

Till Maggie och Vänja
Under tiden som jag tagit semester från bloggen så har ni fört en oändlig diskussion bland kommentarerna på bloggen. Jag instämmer till viss del i kritiken som framförts mot er av mina vänner. Det är inte ok att uppta diskussionsutrymmet på min blogg till att föra en allmän debatt om prostitution på det sätt ni gör med återkommande långa inlägg (som mer är rena blogginlägg än kommentarer). Det har inte att göra med vilken typ av åsikter ni framför, utan mer på det sätt ni [ut]nyttjar kommentars funktionen på min blogg.

Om ni har så mycket åsikter som ni vill ventilera så är det bättre om ni skaffar er egna bloggar och för fram era åsikter där istället för skriva rena inlägg här. Här på min blogg får det vara stopp och belägg från och med nu på det som pågått.

Kommentars funktionen finns här för att mina läsare ska kunna kommentera, tycka till osv om det jag skriver och inte för att enskilda personer ska dominera och skapa oändliga debatter. Sådana debatter gör sig bättre på allmänna diskussionsforum.

Till sist…
Jag har ju tagit lite aktivism semester men Pye Jakobsson har hållit ställningarna, farit runt i världen och jobbat hårt för harm reduction och våra mänskliga rättigheter. Orwell har snappat upp en del av hennes arbete. Jag hoppas Pye själv vill och hinner gästblogga om allt hon har åstakommit, om inte så ska jag inom kort försöka sammanfatta vad som hänt utanför Sveriges gränser.

.

Alla tecknade bilder i det här inlägget
kommer från Kalle Strokirks elaka bildblogg

Andra bloggar om: FRA, avlyssning, övervakning, kontrollsamhället, politik,
integritet, prostitution, sexköpslagen, feminism, sexarbete, sexarbetare
.
...

written by Isabella

En mening som har etsat sig fast i mitt huvud uttalades av en fd kollega till mig.

“Jag tog helt enkelt hand om mig själv och så frågar de om jag kände skam…”

Jag önskar att jag själv hade den styrkan som dessa ord skvallrar om. Att jag verkligen kunde ta hand om mig själv och bortse från skammen.

Men jag har inte den styrkan, jag är bara ett litet steg från rännstenen och min största skam är att jag är fattig, att jag inte kan ta hand om mig själv. Min största skam är inte att jag är en sexarbetare.

Sexarbete var ett sätt för mig att lösa mina egna problem, ta ansvar för skiten jag själv hamnat i och lösa en ekonomisk mycket svår situation. Jag insåg att jag inte kunde eller ville leva på existensminimum. Jag insåg att jag var enormt duktig på det här med älskog, att jag gav män kåtslag. Jag började sälja sexuella tjänster och jobbet var tusen gånger trevligare än vad jag hade föreställt mig. Jag mådde tusen gånger bättre när jag var aktiv som eskort än vad jag gör idag.

Det jag inte var medveten om när jag började sälja sex var hur starkt horstigmat är, den sociala skam som sexarbete medför. Jag tänkte inte då på att det är något jag får leva med resten av mitt liv.

Jag började kämpa mot horstigmat när jag insåg att det var stigmatiserinen av oss som gör att man far illa av att arbeta med sex. Jag kämpar mot horstigmat för att vi sexarbetare ska få behålla vår heder trots att vi tog hand om eller tar hand om oss själva.

Jag insåg inte initialt hur mycket samhället diskriminerar sexarbetare, att man rent av kan råka väldigt illa ut om myndigheter och andra får reda på att man säljer sex. Jag visste inte då att det innebar risk att mista vårdanden om sina barn och/eller förlora sin bostad. När jag insåg det så väcktes mitt starka rättvisepatos till livs. Det här är fel, så här ska det inte vara i ett land som säger sig värna om människors lika värde och rättigheter. Det är min kamp för rättvisa.

Kampen och opinionsbildningen gör också att jag känner att jag gör lite nytta. Trots att jag inte kan ta hand om mig själv eller leva med ens ett uns av trygghet.

Jag mår dåligt av horstigmat men det jag egentligen mår ännu sämre av är att jag är fattig och är så otrygg. Jag kunde nyss konstatera att jag enbart har 300 kr att leva på resten av maj. Den här verkligheten är något jag tyvärr ofta blundar för, jag gör som strutsen och stoppar huvudet i sanden. Jag går och hyr en film och köper en chokladkaka, ägnar mig åt det som är lyx i mitt liv. Sen vaknar jag upp och börjar kallsvettas.

300 kr är över när jag räknar bort alla de cigaretter den här hopplöst beroende rökaren behöver. För jag är cigarettmissbrukare, den där typen som har försökt att sluta röka med alla till buds stående medel. Den där typen som inte ens experterna kan hjälpa med sina nikotinplåster för det finns 3000 ämnen i en cigarett och de tror att det inte är enbart nikotinet som skapar det starka beroendet.

Jag är den där typen av rökare som läkare avråder från att försöka sluta så länge jag mår så här psykiskt dåligt. Ett försök idag skulle med ganska stor säkerhet innebära att min depression skulle förvärras, jag skulle drunkna i ett mörker, kanske ta livet av mig. I dagsläget håller jag i alla fall huvudet ovanför vattenytan, även om jag får många kallsupar.

(Så… där fick ni ta del av mitt lilla försvarstal till varför en sådan stor del av mina mycket små ekonomiska medel går till cigaretter.)

Det känns som jag är ett snäpp från rännstenen och det är skrämmande för där kan jag nog inte leva. Skammen att vara fattig är överväldigande. Jag skulle inte klarar ett liv som hemlös.

Jag skäms verkligen för att jag inte har råd att ge det jag vill ge till människor jag älskar och tycker om. För att jag inte kan ta hand om mina barn som jag vill ta hand om dem. För att jag måste be människor ringa upp mig, för att jag inte kan ringa tillbaks.

För att jag inte kan ge en blomma till de jag vill ge en blomma. För att jag inte har pengar till att ens äta riktig mat. Min mage tar stryk av det, men kanske mer stryk av den här ständiga oron för pengar, magsyran håller på att fräta sönder min mage.

Jag förbannar det faktum att jag inte kan ta hand om mig själv fullt ut. Att jag inte kan arbeta med sex när jag mår så här dåligt. Att jag inte kan jobba med sex som enbart ett fysiskt arbete som så många kollegor till mig kan göra. Jag har för mycket av mina egna känslor och lust involverat i mitt sexarbete. Något som verkligen har uppskattats av mina kunder då de har mötts av äkta värme och lust.

Jag har som jag skrivit förut hamnat i en ond cirkel där fattigdom skapar ångest och ångesten gör att man mår så dåligt så att man inte kan arbeta. Ångesten gör mig också kravkänslig. Det är lätt att skriva texter för min blogg så här. Men får jag ett uppdrag att skriva en artikel, ett uppdrag som ger mig pengar så låser det sig fullkomligt för mig. Då ställer jag krav på mig själv, krav jag inte kan hantera nu när jag inte mår så bra.

Jag önskar att jag kunde ta hand om mig själv och att jag slapp skammen av att vara fattig. Jag önskar att horstigmat inte fanns så jag slapp skammen över att människor ser ner på mig när jag tog hand om mig själv eller när jag i framtiden kan börja arbeta med sex igen. Jag önskar att jag mådde bättre så att jag kan börja ta hand om mig själv igen.

.

Andra bloggar om: prostitution, horstigma, sexarbete,
sexarbetare, fattigdom, existensminimum
.
...

written by Isabella

Champagneflickan
I Aftonbladet idag berättar Caroline Jensen om sin bok “Champagneflickan” som kommer ut i nästa månad. Caroline har jobbat som strippa i Köpenhamn och berättar:
“I dag är jag hur som helst glad att jag aldrig gick över gränsen och prostituerade mig fullt ut. För hur mycket jag än skiter i vad folk tycker, inser jag nu att folk har makt över en på ett sätt man kanske inte har räknat med. Tio år och tre universitetsutbildningar senare blir jag fortfarande kallad ”strippan” ute på stan. Tänk hur länge ryktet hade förföljt mig om jag prostituerat mig…”

Många tror att även strippor säljer sexuella tjänster och om man ska mota bort den fördomen så kanske man inte ska spä på den som Caroline tycks göra… men det kanske säljer? Förlaget beskriver boken bla så här:

“…den sanna historien om hur en ung svensk kvinna på grund av olyckliga omständigheter hamnar i sexindustrin…
… den hisnande korta färden från tryggt svenskt vardagsliv till den utsatta tillvaron i den danska porrbranschen.”

Det låter som om Champagneflickan liksom en del andra behöver läsa Ann Heberleins bok ”Det var inte mitt fel”. Jag har precis som Ann Heberlein mycket svårt för när vuxna människor inte kan ta konsekvenser av sitt eget handlande och lägger skulden ifrån sig.

Låt dig inte luras av glamouren och de glättiga omslagen
Kamferdroppar skriver idag att det i DN finns en artikel som exakt illustrerar mitt inlägg “Den farliga glamouren“. Och det är så sant så…

Tracy Quan som skrivit boken “Diary of a Manhattan Call Girl” intervjuas av Matilde Sköld. Men det verkar som om artikelförfattaren inte har kunnat ta in vad som sagts till henne. Ett mycket vanligt fenomen när det kommer till frågor som rör sexarbete.

Gick det inte in i Matilde Skölds hjärna att det är tufft att som sexarbetare brottas med omvärldens negativa attityder och att Tracy visar hur påfrestande sexarbete är i sin bok? Hörde hon bara att det även finns postiva saker med sexarbete?

Motsvarar det vi berättar inte fördomarna och beskrivs inte sexarbete som ett förtryck
så är böcker som Tracys farliga, ialla fall enligt DN.

Thomas Bodström och ECPAT har fått kritik den här veckan…
Och idag får han på tasken av Anja Gatu i hennes utmärkta sportkrönika i Sydsvenska Dagbladet:

“Thomas Bodström har en mission som jag tror gå ut på att föra in en moralisk diskussion i idrottsvärlden. Det är tråkigt att han väljer ytliga frågor där hans roll reduceras till att bli den som gör utspel för utspelens skull. Thomas Bodström verkar anse att idrotten ska gå in på de arenor där politiken har misslyckats. Har inte politiken fått bukt med den kinesiska diktaturen får väl idrotten försöka? Likadant med trafficking. Idrotten ska göras ansvarig för allt Bodström inte tycker om.

Precis som det finns många prostituerade i Bryssel eftersom de vet att det finns en stor efterfrågan på deras tjänster på grund av alla män kring EU-högkvarteret lockar fotbollsmästerskap många sexarbetare. Jag har inte hört Thomas Bodström tala om specialtröjor som svenska EU-politiker borde bära eller att EU borde bojkottas. Har prostitution och politik en mer förklarlig relation än sport och prostitution? Bodström om någon borde veta.”

Och om ni missat debatten om Bodström och ECPAT så har Tantrablogg sammanfattat allt bra i inlägget; Skitsnackaren Thomas “Stasi” Bodström avslöjar sig… Läs även inlägget hos Projo; ECPAT-hjältarna och på Svensk sexualpolitik idag.

….Den Thailändska sexarbetarorgansationen Empower

Stockholm t.o.r. sjuk!
I onsdags mådde jag rätt bra så jag åkte upp till Stockholm som planerat. På kvällen mådde jag riktigt bra och när Louise dök upp så blev jag riktigt, riktigt glad och “bara” att få krama om Louise var värt resan till Stockholm. Vilka fina vänner man får och vilka fantastiska människor man kan lära känna genom att börja blogga. Synd bara att en del bor så långt bort…

Dagen efter började min mage krångla och det rejält, trots jag var lugn som en filbunke. Jag hade vågat äta riktig mat kvällen innan och det var ett stort misstag som straffa sig. Nu fick jag något som mer likna en ilsken maginfluensa som inte gav sig förrän jag var helt tom och totalt uttorkad.

Men det gjorde inget för mina goa kollegor Frida och Lillian (som kämpat i 30 år för våra rättigheter) fixade inplanerade mötena med galans trots att de inte hade förberett sig. Jag tror t.o.m. att det var bra att jag inte var med. För som jag så ofta säger…. vi kan ha olika bakgrunder, olika historier med oss…. men vi vill samma sak, vi säger samma saker.

Dagen efter kunde jag med Lillians hjälp sätta mig på tåget så att jag kunde åka hem och nej… jag är inte frisk idag, men hoppas att magen ska lugna ner sig så småningom. Det som började med stressmage, blev i påskhelgen ett hemskt gastritanfall som varade i 24 timmar, det var knivar i magen i ett dygn. Och nu har jag förmodligen fått en maginfluensa som bitit sig fast.

Till sist…
Jag väcker avundsjuka!
Min första placering på Bloggportalen bland de feministiska bloggarna har lite överaskande väckt ett litet sting av avundsjuka hos Belinda Johansson.

.

Andra bloggar om: prostitution, feminism, debatt, media, politik,
horstigma, sexarbete, sexarbetare, ECPAT, Thomas Bodström
.
...

written by Isabella

… jag försökte idag men misslyckades. Människor som jag, vi är gjorda av kött och blod och inte av stål.

Jag vill som vanligt mer än vad jag har ork och kraft till. Jag är för engagerad i debatten om prostitution, det är en sak jag har insett sedan en tid tillbaka. Kroppen har sagt ifrån över att jag nästan varje dag reagerat på något sätt mot alla de fördomar och fanatiska argument som finns om och mot sex och erotikarbetare. Men när har det varit lämpligt att ta en paus?

Det är tufft att möta föraktet, diskrimineringen, lögnerna, ja rent ut sagt skiten…

Jag har länge tänkt att nu måste jag ta försöka minska mitt engagemang så jag inte bränner ut mig, jag måste välja mina strider, jag har inte ork att ta i allt och den strategin har till viss del fungerat. Jag har i veckan som gått ex. låtit bloggen och den pågående debatten vila så att jag ska orka med allt jag hade tänkt hinna med i Stockholm i nästa vecka.

Resan till Stockholm och dess möten är ett av resultaten av mitt arbete kring de här frågorna. Jag har kämpat för att dörrarna inte bara ska stängas i ansiktet på oss, att människor ska börja lyssna på sex- och erotikarbetare även i Sverige och förstå att vi har något att säga som är värt att lyssnas på. Men på skärtorsdagen inser jag att jag inte kommer att orka med allt i Stockholm som jag vill orka och hinna med och bestämmer mig för att minska ner mina egna aktiviteter. Men det räcker inte…

… jag borde börjat lyssna på varningssignalerna tidigare och på mina vänner. Synden straffar sig själv och för ett par dagar sen sa min kropp ifrån på skarpen. Lyssnar man inte i tid blir man sjuk. Och nu är jag riktigt dålig, riktigt sjuk och det är helt relaterat till stress och all den här skiten. Kroppen strejkar, ger mig smärta för att få mig att fatta.

Idag mådde jag en aning bättre och tänkte jag kanske ska försöka orka en liten stund bara… Det första jag kikar på är bra artikel i den Danska tidningen Information - Når en stilling gør ondt. Jag har tidigare bara skummat igenom artikeln och nu läser jag den noggrant och blir glad:

“At der er problemer forbundet med sexindustrien synes åbenlyst. Spørgsmålet er, hvordan de bedst løses.

Spørger man Europarådet, henviser de til sidste års Resolution 1579, Prostitution - Which stance to take? Den anbefaler, at medlemslandene formulerer en politik, der undgår at drive de prostituerede under jorden og i stedet for sikrer dem en stemme i den politiske beslutningsproces, bedre muligheder for at dyrke sikker sex og bedre vilkår for at arbejde selvstændigt uden at være afhængige af mellemmænd.

Rådet tager utvetydigt afstand fra “moralistiske tilgange” og understreger vigtigheden af at “respektere folks valg, så længe de ikke skader andre”.

På samme måde er WHO og en række andre internationale organisationer gået fra moralisme til pragmatisme i deres arbejde med prostituerede.”

Dansk media skriver om det som aldrig tycks vara på agendan i Sverige och avslutas med de kloka orden…

“Man kunne også bare spørge, om det ikke er på tide at bekymre sig lidt mere om sexarbejderne og lidt mindre om sex.”

Sådan här artiklar finns aldrig i svensk press, här hemma i ankdammen råder nästan censur mot de tankar som framförs med lätthet över hela världen.

Jag tar sen en titt på vad svensk media skrivit om prostitution.

Jag börjar med ledaren i Expressen från i förrgår och sen kan jag inte läsa mer. Jag måste stänga av skiten totalt. Om något stigmatiserar oss sex- och erotikarbetare så är det ledare som denna. Ledare som den här gör mig alldeles illamående och kallsvettig över fanatismen och retoriken som döljer föraktet för horor.

Birgitta Ohlsson, som hyllas i ledaren, har själv sagt till mig att vi sex- och erotikarbetare aldrig kan räkna med något stöd från de så kallade Liberala kvinnorna.

Varför?
Det borde ledare i Expressen handla om istället för att ägna sig åt falsk retorik som en barnunge kan se igenom.

Varför kallas vi, människor som arbetar för mänskliga fri och rättigheter och för att alla människor ska behandlas lika, varför kallas vi för representanter för sexslavhandelsorganisationer?

Är det för att vi är horor?

Jag bestämmer mig för att åtminstone berätta för er vad jag tagit vägen och varför jag är tyst. Det får räcka för idag, mailen och allt annat jag borde läsa får vänta… Nu gäller det att få kroppen att sluta strejka innan onsdag så att jag kan åka upp till Stockholm, jag hoppas några dagars vila räcker…

.

Andra bloggar om: prostitution, media, horstigma, sexarbetare
.
...

written by Isabella