Isabella Lund

Susanne Dodillet skriver återigen en lysande debattartikel om prostitution, idag på Brännpunkt i SvD - Sexhandeln får inte fingranskas.

Västerbottens-Kuriren berättar om Vickan, en 26-årig student och sexarbetare Umeå. Ni kan också läsa om Stockholm prostitutionsgrupp och hur dåligt de arbetar med frågor kring prostitution till skillnad mot Malmö.

Och till sist tar jag upp frågan om svenska elitsoldater verkligen utnyttjar kvinnor när de köper sexuella tjänster utomlands samt lite andra intressanta saker som har dykt upp idag.

Såg ni den snygga tjejen som var med i SVT Debatt tillsammans med mig och Petra Östergren i slutet av januari? Hon som var bäst av alla och som gjorde en mycket bra jämförelsen mellan debatten om abort och debatten om prostitution. Det var underbart kloka Susanne Dodillet som kommer att doktorera i slutet på året i idéhistoria om skillnaden på synen på prostitution i Sverige jämfört med den som finns i Tyskland.

Susanne har skrivit två av mina absoluta favoritartiklar om prostitution. De finns i tidskriften Arena och heter “Om kriminalisering av män” samt “Den stora bordellkalabaliken“. Och inte är hon ett dugg sämre i SvD!

I dagens debattartikel tar hon upp att sexköpslagen inte baserar sig på empiriska undersökningar eller på en genomtänkt filosofi.

Hon kritiserar det faktum att utredaren av sexköpslagen varken får ifrågasätta intentionen bakom eller självaste lagen.

Hon belyser också kristallklart att både sexköpslagen och den föreslagna samtyckesparagrafen, när det gäller våldtäkter, riskerar att cementera patriarkala strukturer istället för att förändra dem. Båda straffar män, och kvinnor beskrivs som passiva offer.

“Blir kvinnor starkare av en sexköpslag som beskriver dem som sexhandelns svaga part och som oförmögna att ta ansvar? Ökar en samtyckesparagraf – som tvingar män att be om lov inför ett samlag – kvinnors mod att tacka nej?

Eller är dessa paragrafer enbart uttryck för en symbolpolitik utan effekt på jämställdheten? Regeringen kommer inte att få reda på svaren. Åtminstone inte av en prostitutionsutredning, som är tillsatt för att bekräfta en redan fastlagd politik.”

“Betalda samlag föregås i regel av ett avtal mellan införstådda vuxna. Ofta finns ett uppenbart samtycke genom penning-
transaktionen, det överenskomna mötet,
mejl och ibland ett kvitto.

Sexsäljarens försäkran om samtycke ändrar dock inte det faktum att hennes kunder bestraffas likt våldtäktsmän.

Varför ifrågasätter debattörer sexsäljarens förmåga att avgöra vad som är bra för dem medan de samtidigt pläderar för en samtyckesparagraf för alla andra kvinnor? Inte heller denna fråga får Anna Skarhed och hennes sakkunniga diskutera.”

I love you Susanne!

En annan tjej jag gillar, men som jag inte känner, är Vickan i Umeå, en vanlig studenttjej och sexarbetare på 26 år. Hon har reagerat på debatten om prostitution och berättar bl.a om horstigmat idag i Västerbottens-Kuriren:

“Vickan reagerar
- Det är intressant hur många som blir provocerade av prostitution, alla har rätt att tycka och tänka något om en prostituerad. Jag måste må dåligt, för att de ska må bra, säger Vickan, som inte ser sig som något offer.”

Reportern konstaterade direkt att hon, liksom vi andra, inte motsvarar schablonbilden av hur en prostituerad ser ut. Till intervjun dök hon upp osminkad i jeans och tröja.

Vickan har aldrig sett sex som något heligt och hennes sambo är helt införstådd med att hon säljer sexuella tjänster. Och trots att hon är relativ ny som sexarbetare så gläder det mig att läsa att hon arbetar med ett högt säkerhetstänkande. Hon berättar att hon i hemtjänsten kan hamna i situationer som är mer hotfulla.

Det är fler och fler sexarbetare som ställer upp i media för att berätta vilka vi är och vad vi gör.

Ni ska veta att det inte är lätt att ta det steget för oss. Vi är oftast mer rädda att bli avslöjade som horor än vad vi är för riskerna i jobbet.

Men det är kanonbra att fler vågar, att fler av oss hörs och syns, det behövs för att motarbeta horstigmat och Vickan ska ha en varm applåd för sin insats.

Idag rapporterar SR att Stockholms prostitutionsgrupp inte hjälper sexarbetare om de inte är skrivna i Stockholms stad. Bor du i en kranskommun är det upp till hemkommunen om de vill betala och det är inte alltid de vill det. Jag är inte förvånad över detta. Det är bara ytterligare ett tecken på hur dåligt det sociala arbetet kring prostitution är i Stockholmstrakten.

Chefen för Stockholms prostitutionsgrupp, Agneta Borg, har t.ex. gjort allt vad hon kan för att cementera horstigmat och sprida falska påståenden om sexköpslagen. Stockholms prostitutionsgrupp tror dessutom att de kan tala för oss.

Så knäppa är inte människor i Skåne. Här nere blommar syrenerna och prostitutionsenheten i Malmö har nyligen varit ute på en turné i hela Skåne. De har hållit seminarium för att berätta att prostitution nu har flyttat in i vardagsrummet och att det är t.ex. vanligare bland unga att det är killar som säljer sexuella tjänster. De vill sprida verklighetsbaserad information och även samtidigt berätta för personal som arbetar inom socialtjänst, hälso- och sjukvård och skolor att de finns som en resurs som de kan ta hjälp av.

Prostitutionsenheten i Malmö vänder sig till alla människor i hela södra Sverige. Och F.A.S.T (försäljning av sexuella tjänster) har en helt annan attityd än den som finns inom Stockholms prostitutionsgrupp. Jag kan varmt rekommendera alla som behöver hjälp att ta kontakt med F.A.S.T i Malmö.

Är det inte oerhört tröttsamt att svensk media alltid ska skriva “utnyttjade prostituerade” istället för köpte en sexuell tjänst? Idag blåser Expressen upp att elitsoldater precis som alla andra köper sexuella tjänster.

Även om många kvinnor i krigshärjade områden väljer att sälja sexuella tjänster för att få in pengar till mat och andra fundamentala behov så innebär det inte med automatik att de utnyttjas.

Utnyttjas kvinnor också om de försöker sälja andra tjänster eller varor till soldater?

Sexarbetande kvinnor kan fatta sina egna beslut, göra sina egna val och man kan lika gärna se det som att det är de som utnyttjar soldaternas behov av sex.

Lars Lindström skriver idag i sin nyhetskrönika i Expressen att elitsoldater som ska stödja fredsprocesser och skydda civila gör sig skyldiga till dubbelt svek när de köper sex i områden med väpnade konflikter.

Jag håller inte med. De ska skydda kvinnor och alla andra men de som tycker med automatik att sexarbetande kvinnor utnyttjas måste skaffa sig en bättre syn på kvinnor, en syn som innebär att man förstår att kvinnor kan göra egna val och fatta egna beslut i frågor som rör även sex och sexarbete.

Till sist…

… missa inte att läsa Anna Svenssons debattartikel på SVT Opinion om radikalfeministisk jämställdhetspolitik:

“Är det inte en sorglig ironi att den av våra jämställdhetsministrar som starkast profilerat sig som en kämpe mot mäns våld mot kvinnor, till stor del är ansvarig för att Sverige saknar de medel som krävs för att minska mäns våld?”

.

Fajaf berättar att Swiss Aids Federation har delat ut vykort i värdstäder för fotbolls-EM 2008 i Schweiz. Vykorten uppmanar människor till artighet, respekt och renlighet när man köper sexuella tjänster. Undrar vad Claes Borgström tycker om det här…

Så här ser vykortens framsida ut… asläckert!

Det skulle inte förvåna mig om det snart kommer en svensk protest mot detta och en uppmaning om att bojkotta fotbolls-EM. För de här (sexiga) vykorten sprids för minska skadverkningar och följer inte den svenska prostitutionspolicyn där prostitution ska bekämpas med alla medel, kosta vad det kosta vill.

.

Andra bloggar om: prostitution, sexköpslagen, feminism, debatt, media,
politik, horstigma, mänskliga rättigheter, sexarbete, sexarbetare
.
...

written by Isabella

Melissa Farley har lanserat en ny så kallade forskningsrapport: “Challenging Men’s Demand for Prostitution in Scotland: A research report based on interviews with 110 men who bought women in prostitution” (PDF).

Jag är lite förvånad över att de svenska prostitutionsmotståndarna ännu inte har tagit upp de “chockerande” resultaten i den här rapporten.

Men det kommer säkert dyka upp så jag tänker vara ett steg före prostitutionsmotståndarna den här gången.

I en artikel kan man läsa att rapporten bl.a. hävdar att ju mer en man köper sex ju större risk finns det för att han kommer våldta andra kvinnor!!! Det ni…

Melissa Farley utgår från att alla sexköpande män begår sexuella övergrepp mot kvinnor.

I rapporten kategoriseras män som köper sex i samma grupp som våldtäktsmän, pedofiler och andra “social undesirables”.

Rapporten föreslår inte bara att sexköp ska kriminaliseras utan också att sexköpare ska registreras som sexualförbrytare. Jag är inte förvånad.

Helst skulle man vilja ignorera Melissa Farley totalt men tyvärr är det som Elizabeth Wood säger:

“It is important to remember, awful though it is, that other folks take Farley’s research seriously and that it deserves serious attention to help mitigate the damage it can do to real efforts to advocate for women’s safety and sex worker safety. Such ’studies’ play to particular political positions, in this case pressure to export the Swedish ’solution’ through Europe, but political expedience is not the same as sound policy.”
(Elisabeth Wood är assistant professor of sociology at Nassau Community College on Long Island in New York.)

Melissa Farleys “forskning” används av olika kvinnogrupper som bevis för att deras hypoteser om prostitution stämmer. Det är till hennes “forskning” som Liberala kvinnor och Birgitta Ohlsson samt alla de andra politiska kvinnoorganisationerna refererar till när man kräver att de ska redovisa sina källor.

Den här senaste rapporten är Farleys försök att tillsammans med en Skotsk kvinnoorganisation införa en sexköpslag i Skottland.

De har även tagit hjälp av den svenska sexköpslags export lobbyn. I mars var Kajsa Wahlberg från rikskrim, kriminalinspektören Jonas Trolle och naturligtvis den radikalfeministiska lobbyisten Gunilla Ekberg (CATW) i Skottland och gjorde sitt bästa för att övertyga Skottarna om att Sverige har en suveränt bra lagstiftning kring prostitution.

Vi har yttrandefrihet i Sverige så det är inte mycket man kan göra när högt uppsatta polisbefäl far runt i Europa med påståenden som de inte har belägg för. Man får bara hoppas att det finns kloka människor som tar reda på fakta och det brukar det lyckligtvis finnas överallt.

Det enda jag och andra kan göra är att sprida information och fakta samt påpeka det fullkomligt horribla i att våra politiker baserar sin politik och lagar på vad Melissa Farley och company påstår och hävdar.

Våra makthavare har ett ansvar och måste börja granska sina källor för den politik de för om prostitution.

De måste ta del av den massiva internationella kritik som Farleys “forskning” möter.

Psykologen Kenno Simonsen i Danmark har t.ex. rätt nyligen kritiserat Farley skarpt i artikeln “Förklätt som forskning“. Och den här senaste rapporten från Farley har bemötts med svidande kritik i en skrivelse som är undertecknad av en mängd seriösa forskare i både USA, Kanada och England:

April 29th 2008.

The reason that this report would not be accepted if it was subjected to ordinary academic peer review processes is not because it is biased per se but that the particular form of bias is one that (i) translates the social, economic, political and ideological realities of commercial sex and the complexity of the relationships involved into more or less ’simple’ questions of violence or lack thereof, (ii) transposes what might be economic questions or other questions and realities into gender i.e. everything is the result of gender, and (iii) conflates fundamentally different social phenomena (rape, paedophilia and other forms of sexual violence) in a way which closes off understanding rather than opens it up.

In this way, this report makes no contribution to our understanding of either the ‘problem’ or the solution. As to criminalising clients (and invoking the same procedures and punishments and rehabilitation as those convicted of very serious sexual offences such as rape and child sexual abuse) the authors of this report are seemingly ignorant of even the most basic legal principles such as the principle of proportionality and ignorant of the actual mechanisms through which criminal justice is dispensed. The report makes no attempt to understand either the men concerned or the phenomenon, to explore the determinants of behaviour or to set these within the broader cultural context. Rather it attempts to take complex relationships and impose simple models of gender and violence.

This research violates fundamental principles of human research ethics in that there is no evidence of any benefit to the population studied. Rather the purpose of the research appears to have been to vilify the population of men who were chosen to be interviewed. It seems highly unlikely that the participants were ever informed of the true nature of the research, which could well have influenced their response. This sort of research is dangerous. The men who were interviewed will be able to read their comments juxtaposed with hostile comments from the investigators. It is quite likely that this could result in significant psychological damage. No evidence is supplied that the interviewees agreed to have their comments reproduced in this form, and it is possible that they could be identified, and suffer social stigmatisation. The research appears to have prejudged the issues, and the investigators make no attempt to disguise their contempt for their subjects.

This hostile environment is not conducive to objective and reproducible research. The interviewees were drawn from a group with strong prejudices against men who buy sexual services. It is hard to imagine any research committee authorising a situation in which two groups, as here, are placed together in what virtually constitutes gladiatorial conditions.

This research on which this report is based was not grounded in empirical research ethics or a critical, objective method of producing knowledge. There appears to be no ethics approval or peer review in terms of the design and execution of the project. There is no evidence that participants were asked for informed consent and no information is given regarding the ethical protocols that were followed. Similarly, though the survey methodology is described, details of the questions asked are not provided. It is standard practice that questionnaire instruments are included in an Appendix for scrutiny. The report was published in-house by the Women’s Support Project. This is outside the normal academic peer review process and therefore it is not entirely surprising that the report is not of an acceptable academic standard.

Läs resten här…
Skrivelsen är underteckand av:

• Dr Teela Sanders, Sociology, University of Leeds
• Dr Jane Scoular, Reader in Law, University of Strathclyde
• Dr Michael Goodyear, Department of Medicine, Dalhousie University, Canada
• Dr Hera Cook, Department of Modern History, University of Birmingham
• Dr Nicola Smith, Political Science and International Studies,, University of Birmingham, Birmingham
• Michelle Farley, Service Manager, SHOC (Sexual Health on Call)
• Hilary Kinnell, author of ‘Murder made easy: the final solution to prostitution?’, Willan, Cullumpton, (2006)
• Dr Jo Phoenix, Reader, Criminology, School of Applied Social Sciences, Durham University
• Rosie Campbell, Loughborough University
• Dr Phil Hubbard, Professor of Urban Social Geography, Dept of Geography, Loughborough University
• Jane Pitcher, independent researcher
• Dr Belinda Brooks-Gordon, Reader in Social Policy, Birkbeck College, University of London
• Dr Elizabeth Anne Wood, Sociology, Anthropology and Social Work, Nassau Community College, New York
• Dr Petra M Boynton, Health Services Research, Department of Primary Care and Population Sciences, University College London.
• Dr Ron Roberts, Psychology, Kingston University, London
• Kate Hardy, Geography, Queen Mary, University of London.
• Dr Ronald Weitzer, Professor of Sociology, George Washington University, USA
• Lauren Casey, sex worker activist, British Columbia, Canada
• Prostitution Alternatives Counselling Education (PACE), British Columbia , Canada

Via Bound Not Gagged och Sex in the Puplic Square

Ps…
Jag kan i detta sammanhanget återigen varmt rekommendera er att läsa Petra Östergrens artikel “Obekväma rön ignoreras“

.

Andra bloggar om: prostitution, sexköpslagen, feminism, politik,
Skottland, Melissa Farley, forskning, lobbyism, radikalfeminism
.
...

written by Isabella

Varför offras sexarbetare?
Varför finns det ingen i Sverige som för en politik där sexarbetares mänskliga rättigheter kommer i första hand?

Är inte säkerställandet av alla människors mänskliga rättigheter viktigare än ideologier, hypoteser och sexuella normer som ett samhälle vill skapa?

Igår satt jag förtvivlat i flera timmar för att försöka hitta svaret på varför vi sexarbetare slaktas som offerlamm, varför våra mänskliga rättigheter kränks, varför vi diskrimineras och stigmatiseras.

Jag har letat förut och jag hittar inte svaret, jag kan inte se några skäl som är starka och hållbara nog för att göra så här mot oss.

Maria Abrahamsson inleder idag sin ledare i SvD med följande rader:

“I snart tio år har det varit förbjudet att köpa sexuella tjänster i Sverige. Att sälja tjänsterna är däremot tillåtet. Nej, jag tänker inte bråka om den saken här igen. Men det är besynnerligt att när lagen nu ska utvärderas har regeringen redan i förväg bestämt att utgångspunkten ska vara att sexköp även fortsättningsvis ska vara förbjudet. Nog för att det kan vara svårt att begripa, men det finns inte så få kvinnor som säljer sex av fri vilja. Ändå blir dessa kvinnor offerlamm i regeringens politiskt korrekta värld.

Ett effektivt sätt att ta ifrån människor deras värde är just att reducera dem till offer, oförmögna att fatta egna beslut och att ta ansvar.”

Jag skulle vilja säga att även de som av många inte anses sälja sex av fri vilja, exempelvis drogmissbrukande sexsäljare på gatan, samt de som är utsatta för sexuell människohandel också görs till offerlamm på feministernas och den förra regeringens jämställdhets altare. Vilket altare den nya regeringen anser att vi ska offras på har jag ännu inte förstått, är det ett altare av allmänt intresse?

Som jag skrev häromdagen så tas inte jämställdhetsperspektivet upp i direktiven för utvärdering av sexköpslagen. Är det så att Sverige inte längre definierar prostitution som mäns våld mot kvinnor?

Varför arbetar det svenska samhället egentligen idag mot prostitution? Och varför intresserar sig inte vårt samhälle för vilka skador kriminaliseringen av sexbranschen, diskrimineringen och stigmatiseringen av sexarbetare har inneburit för både individer och vårt samhälle?

Vi som offras bör åtminstone få en hållbar förklaring till varför våra mänskliga rättigheter kränks, en förklaring som vi kan förstå och som är stark och hållbar, vetenskaplig, etisk och logisk. Det duger inte att komma med förklaringar som baserar sig på fördomar, myter, ideologer eller hypoteser samt vad andra människor upplever när de betrakar oss och vårt arbete.

För enligt svensk och internationell lag, samt alla konventioner om mänskliga rättigheter som Sverige har sagt att man ska följa, så måste det finnas starka skäl och mycket goda grunder till varför mänskliga rättigheter ska begänsas. Staten ska bara ingripa mot en individs frihet och självbestämmande när det när nödvändigt och rimligt.

I en av våra grundlagar, i regeringsformens andra kapitel, står det att begränsningar i rätten att driva näring eller utöva yrke endast får införas för att skydda angelägna allmänna intressen.

Så vilket angeläget allmänt intresse har det svenska samhället för att motarbeta den yrkesgrupp jag tillhör? För att man anser att det vi gör är förnedrande och hemskt för oss? Ska andra människor bestämma över hur jag upplever det arbete jag valt?

Eller motivera man lagarna med att det finns kriminalitet i sexbranschen? Mycket av den kriminalitet finns där för att kriminella ser sin chans att komma åt pengar i en bransch som tvingats in i det dolda. Kriminella försöker utnyttja vår utsatta situation eftersom vi inte lagligen kan söka hjälp och beskydd. Förbjud människor att köpa alkohol (som är betydligt osundare än sexuella tjänster) och kriminalisera de som hjälper alkoholförsäljare. Kommer kriminalitet kring alkoholförsäljning att öka dramatiskt eller minska? Kommer den svenska befolkningen bli nykterister? Kom ihåg i detta… att sex och intimitet är ett mänskligt behov till skillnad från att dricka sprit.

Och nej. nej , nej… kom nu inte och säg att sexarbete i Sverige inte är ett arbete eller ett yrke.

Regeringsrätten har slagit fast att vi bedriver en skattepliktig närings- verksamhet och för att kunna göra det så måste vi väl ändå i konsekvensens namn anses arbeta.

Birgitte Kofod Olsen, avd.chef på det danska nationella institutet för mänskliga rättigheter - IMR, har påtalat att FN erkänner kvinnors rätt att sälja sexuella tjänster och att sexköpslagar är ett brott mot de mänskliga rättigheterna.

Hon säger att det är viktigt att komma ihåg att sexarbetares rätt att sälja sex är en rättighet och en frihet som FN har erkänt. Detta tycks man vara totalt omedveten om i Sverige, liksom att det är många mänskliga rättigheter som kränks för oss som arbetar med sex och erotik.

Den lag som innebär flest kränkningar för oss som säljer sexuella tjänster är kopplerilagen. Det är en lag som idag absolut inte använts enbart för att skydda oss, den används i hög utsträckning för att motarbeta oss. Lagen mot koppleri förhindrar sexarbetare att t.ex:

• anlita hjälp för att bedriva vår näringsverksamhet

• arbeta tillsammans och/eller med andra, hjälpa varandra

• arbeta inomhus i en egen arbetslokal eller i vår bostad

• dela sina inkomster med den man är sambo eller gift med samt straffmyndiga barn

Jag försökte hitta motiveringen till varför våra rättigheter kränks i den nationella handlingsplanen för mänskliga rättigheter 2006–2009. I handlingsplanen slår man fast hur viktig varje människas absoluta rätt till personlig och sexuell integritet och sexuellt självbestämmande är.

Jag vet att många anser att sexarbetares personliga och sexuella integritet kränks i vårt arbete och/eller att vi själva är så destruktiva eller omedvetna om detta samt att vi saknar förmåga till sexuellt självbestämmande. Därför anser en del att samhället måste gå in och skydda oss.

Men vad är det för synsätt på sex, sexarbetare, män, kvinnor och ett arbete? Varför finns den här urgamla synen på horan, den fallna kvinnan? Varför anses kvinnor vara oförmögna att fatta egna kloka beslut bara när det kommer till frågor som handlar om sex?

Visst kan det hända i ett möte med en otrevlig eller dålig kund att vår integritet på detta område kränks. Men den sexuella och personliga integriteten kränks lika ofta (kanske oftare) för människor som inte säljer sexuella tjänster och för människor i fasta relationer, i den sexuella norm som samhället tycks sträva efter.

Jag undrar… ser inte en del kvinnor en ståndaktig kuk i sig som ett tecken på mäns makt och våld mot kvinnor?

När man i handlingsplanen beskriver det svenska rättsliga skyddet för våld mot kvinnor så dyker sexköpslagen upp som ett medel man använder:

“Vidare har lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster, den s.k. sexköpslagen, arbetats in i brottsbalken. Tillämpning- sområdet har utvidgats … Det rättsliga skyddet mot att kvinnor utsätts för våld är med andra ord förhållandevis starkt i Sverige. De faktiska problemen är dock fortfarande stora.”

Hur bidrar sexköpslagen till att minska kvinnovåld? Det är oerhört synd att denna aspekt inte tas med i utvärderingen av sexköpslagen för på den punkten skulle jag gärna vilja ha ett svar.

Vi sexarbetare upplever att risker och våld mot oss har ökat pga sexköpslagen, har våldet då minskat mot andra kvinnor? Är det så idiotiskt man tänker… vi är ju offerlamm. Oj jag glömde ju att prostitution i sig är mäns våld mot kvinnor enligt somliga människor.

Definiera gärna prostitution som ni själva behagar, ha vilka teorier och hypoteser ni vill. Ha vilken sexualmoral ni vill. Jag har full respekt för er syn på sex och sexualitet, har ni det för min?
Men om ni ska motivera de lagar och den prostitutionspolicyn som finns i Sverige… om ni ska motivera varför det är ok att kränka sexarbetares mänskliga rättigheter… så kräver jag att ni har mycket på fötterna.

Det duger verkligen inte att komma med att det är av allmänt intresse eller teorier/hypoteser om att prostitution är skadligt för individer och samhället eller att våra lagarna och rådande prostitutionspolicy bidrar till ökad jämställdhet eller minskar mäns våld mot kvinnor.

Det duger inte!
Offerlammen behöver veta…
… varför de är offerlamm och varför de ska slaktas.

Ps…
Om du är intresserad av att veta mer om mänskliga rättigheter, vilka vi saknar och vilka som kränks för oss sexarbetare i Sverige, läs The Declaration of the Rights of Sex Workers in Europe.

Där kan du hitta mängder med förklaringar, samt rekommendationer om hur sexarbetares mänskliga rättigheter ska säkerställas. Deklarationen baserar sig på de lagar och konventioner som Sverige och övriga Europa har sagt att man ska följa.
.

Dagens lästips!
Enligt min Humla - Feminismens monster

.

Andra bloggar om: prostitution, sexköpslagen, feminism, debatt, media,
politik, horstigma, mänskliga rättigheter, sexarbete, sexarbetare, koppleri
.
...

written by Isabella

Idag fattade regeringen beslut om direktiven för utvärdering av sexköpslagen. Uppdraget som utredare har gått till justitierådet Anna Skarhed. Regeringen skriver i direktiven att utredningen ska utgå från att sexköpslagen ska vara kvar.

Detta kommer att innebära att det tyvärr inte blir en oberoende och helt objektiv utvärdering som många hoppats på. Utredaren får inte komma fram till att sexköpslagen bör avskaffas. Detta innebär också att utvärderingen i sig inte kommer att ha samma trovärdighet, som den skulle ha haft, om man hade avstått att skriva in den passusen.

Dessutom står det i direktiven att utredaren bör samråda och inhämta upplysningar från rättsväsendet och olika myndigheter, medan vi sexarbetare inte nämns i detta sammanhang!

Annars är väl skrivningen i direktiven rätt så ok även om jag saknar flera bitar som jag tycker hade varit intressant att ha med i en utvärdering av sexköpslagen med tanke på de politiska argument som använts för sexköpslagen.

Har t.ex. sexköpslagen verkligen varit normbildande och förändrat människors syn på prostitution? Olika tidningars läsarundersäkningar det senaste året har visat att ca 70% av svenska folket vill ha bort sexköpslagen.

Har verkligen sexköpslagen bidragit till en ökad jämställdhet? För i näringsdepartementets faktablad om “Prostitution och människohandel”, april 2005, beskrivs prostitution som ett jämställdhets problem. Den svenska officiella synen på prostitution och varför sexköpslagen behövs, baserade sig bara för ett par år sedan på radikalfeministiska hypoteser om att prostitution är mäns makt över kvinnor och mäns våld mot kvinnor.

Därför borde en utvärdering av sexköpslagen i konsekvensens namn även ta en titt på om jämställdheten har ökat i Sverige och om mäns makt och våld mot kvinnor har minskat pga sexköpslagen. Det var ju sexköpslagens ursprungliga politiska syfte… Och det är fortfarande så att de politiska (och även de opolitiska) kvinnoorganisationerna använder jämställdhetsperspektivet som ett av huvudargumenten för sexköpslagen, även om argumenten för sexköpslagen idag mer handlar om att den skulle vara ett effektivt vapen mot människohandel.

Den förra regeringen införde sexköpslagen i en Kvinnofridsproposition med en annan argumentation, om varför sexköpslagen behövs, än vad den nuvarande regeringen har. Den nuvarande regeringen utvärderar sedan sexköpslagen utifrån ett helt annat perspektiv än vad den förra regeringen hade när sexköpslagen infördes. Detta känns lite märkligt.

Om några år kanske sexköpslagens berättigande motiveras med andra argument, det skulle inte förvåna mig. Argumenten mot oss och prostitution har i alla tider varierat medan diskrimineringen och horstigmat mot oss har bestått. Man tar till de argument som är mest hållbara och moderiktiga i tiden.

Sexarbetare är en kunskapskälla
Det är fritt för utredaren Anna Skarhed att utforma vilka metoder hon vill använda för att genomföra utvärderingen. Men att i direktiven inte nämna oss sexarbetare som en part som utredaren bör samråda och inhämta upplysningar ifrån är ett stort, stort misstag från regeringens sida, om man vill ha en utvärdering av sexköpslagen som är värd namnet. Det är också ett typiskt utslag på det starka horstigmat som finns i Sverige. Jag hoppas att justitierådet Anna Skarhed har en annan inställning än regeringen i detta.

Det är faktiskt rent ut sagt dumt av regeringen att inte se oss som en källa för kunskap eftersom vi redan idag vet att polis, socialtjänst och olika myndigheter runt om i Sverige inte vet ett dugg om oss eller om prostitution överhuvudtaget. Detta slås fast i Socialstyrelsens senaste rapport om prostitution.

Och hur ska de kunna veta när deras arbete går ut på att motarbeta prostitution till varje pris… när det inte finns ett pragmatiskt tänkande idag i Sverige kring dessa frågor (Malmö undantaget idag), där man utgår från att minska skadeverkningarna (harm reduction strategier), eller arbetar för att stärka och stötta sexarbetare.

Sexarbetare i Sverige har inget förtroende för myndigheter och polis, tvärtom så skyr vi oftast dem som pesten. Jag har många kollegor som är livrädda för att polisen eller sociala myndigheter ska få veta att de säljer sexuella tjänster.

Vi vågar oftast inte ta kontakt med dem, för om vi söker hjälp hos dem och berättar att vi arbetar med sex, så kan det slå hårt tillbaks mot oss.

Om en sexarbetare tar kontakt med polisen så går det med automatik iväg ett pm till socialens familjeenhet (om du är en förälder) och vissa socialarbetare anser att man inte kan vara en bra förälder om man är en sexarbetare. Många sexarbetare har förlorat vårdnaden om sina barn och/eller förlorat vårdnadstvister bara för att de arbetar med sex och erotik. Du behöver inte ens sälja sexuella tjänster, det kan räcka med att du arbetar med striptease. Vi kan också förlora vår bostad eller vår arbetslokal om hyresvärden misstänker att vi tar emot kunder där. Om vi hjälper varandra och samarbetar så åker vi i fängelse för koppleri.

I Stockholm så tycker polisen att ett bra sätt att arbeta mot prostitution är att tipsa skattemyndigheter om sexsäljare så att de sexarbetare som inte fixat att bedriva sin verksamhet som en egen företagare (vilket är mycket svårt idag) åker på en skönstaxering. Dagens lagstiftning och prostitutionspolicy har gjort oss helt värn- och rättslösa.

Läs gärna också hur polisen skyddar det finaste som finns.

Jag kan riktigt se framför mig det värsta scenariot av alla när det gäller utvärderingen av sexköpslagen. Utredaren pratar t.ex. med prostitutionsgruppen och polisen i Stockholm (och inte med oss) för att höra vilka effekter sexköpslagen har medfört. När Kristelig Folkeparti i Norge förra året ställde frågor till polis och socialtjänst i Stockholm om sexköpslagen så fick de följande lögner och falska påståenden som svar:

1. Varken polis, socialtjänsten eller politikerna kan berätta om några negativa effekter av sexköpslagen i Sverige.
2. Det finns inga opinionsgrupper i Sverige som önskar sig tillbaka till hur det var före sexköpslagen 1999.
3. Lagen har varit positiv för sexsäljarna och negativ för kunderna.
4. Lagen har gjort det lättare för sexsäljarna att skydda sig mot kunder hon inte önskar. Lagen är ett maktmedel hon kan använda mot våldsamma kunder.

Vi sexarbetare har en helt annan bild som vi kan berätta om, frågan är om det svenska samhället är beredda att lyssna på oss. Kommer utredaren Anna Skarhed att lyssna på oss?

Jag ber en bön om det…
… jag hoppas också att hon tänker på, att för andra länder, FN och internationella organisationer, så kommer inte den här utvärderingen vara värd så mycket om den inte belyser konsekvenserna för oss sexarbetare på ett grundligt och trovärdigt sätt. Det står också i direktiven att:

“FN:s speciella rapportör för våld mot kvinnor har i sin rapport 2007 rekommenderat genomförandet av en heltäckande, oberoende utredning av sexköpslagen och dess påverkan på människohandel och andra typer av våld som ofta förekommer i anslutning till prostitution.”

Utgångspunkten är att sexköpslagen ska vara kvar
Det känns verkligen som om utvärderingen av sexköpslagen framför allt strävar efter att se på olika rättsliga och juridiska aspekter av lagen. Sexköp är ett kriminellt problem och det är självklart i direktiven att sexköpslagen ska vara kvar, man är inte intresserad av att veta om det bästa kanske ändå är att ta bort sexköpslagen.

I direktiven skriver man:

“Det finns också behov av en analys av om lagstiftningen, mot bakgrund av resultatet av utvärderingen, bör förändras i något hänseende. En utgångspunkt ska dock vara att köp av sexuell tjänst fortfarande ska vara kriminaliserat.”

Det här innebär att analysen av utvärderingen inte kommer vara objektiv och förutsättningslös som vi sexarbetare hade önskat. Regeringen sätter också på ett par speciella glasögon på utredaren som hon sen måste titta igenom vilket innebär, för mig i alla fall, en alldeles för hård politisk styrning av hur en sådan här utvärderingen bör ske.

Det råder visserligen i dagsläget en politisk koncensus om att sexköpslagen ska vara kvar. Men jag kan inte se att det egentligen skulle stå i en motsättning till att man från politiskt håll bestämmer sig för en helt objektiv och oberoende utvärdering av sexköpslagen. En sådan utvärdering hade dessutom definitivt fått en större trovärdighet och blivit mer internationell gångbar.

Och om man går tillbaka 10 år i tiden, då förslaget om en sexköpslag kom, så var det få remissinstanser som var positiva till betänkande som låg bakom lagförslaget.

Både moderaterna och folkpartiet motionerade emot propositionen om Kvinnofrid och justitieutskottets betänkande om att införa en sexköpslag. T.o.m. den socialdemokratiska partistyrelsen befara att lagen skulle innebära ökade risker för våld och övergrepp mot oss som arbetar med sex.

Då ville t.ex. inte moderaterna betrakta prostitution som ett kriminellt problem, de skrev i sin motion att man var emot att bemöta sociala problem med kriminalpolitiska instrument.

Är allt detta bortglömt idag av politikerna?

Ps…
Birgitta Alvskogen skriver idag klokt om prostitution i sin nätkrönika på punkt.se.

Och till sist mycket Twingleri och lite Knufferi…
… för jag tycker det är viktigt att många läser om det här, även om alla nedanstående länkar går till samma TT artikel: Sydsvenskan, DN, SvD , Expressen, GP, Helsingborgs Dagblad, Dagen, Kristianstadsbladet, ETC samt Ystad och Trelleborgs Allehanda.

Andra blogginlägg om utvärderingen av sexköpslagen:

• Fajaf - Sexköpslagen utvärderas med förbundna händer

• queer vegan out of sthlm - I love sou

• Aqurette - Evaluation Made Useless by Narrow-Minded Framework

• Blogge Bloggelito - Beatrice Ask på stritan

.

Andra bloggar om: prostitution, sexköpslagen, feminism, politik,
horstigma, sexarbete, sexarbetare, lagar, juridik, regeringen
.
...

written by Isabella

Idag går kriminalitet i sexbranschen, och hur man på olika sätt vill motarabeta den, som en råd tråd genom hela inlägget. Läs om en överraskande artikel i DN om Amsterdams Red Light District, om det väntade lagförslaget mot köp av sexuella tjänster från den norska regeringen och hur polisen i Norge har börjat arbeta mot prostitution.

Insyn och kontroll är vanliga och beprövade metoder för att motarbeta kriminalitet i olika branscher. Och för att förhindra att arbetare exploateras och utnyttjas så har vi skapat lagar och avtal som säkerställer bra arbetsvillkor och arbetsmiljö.

Det är därför fullkomligt ologiskt, inkonsekvent och emot all empiri att påstå att kriminalisering är lösningen för de problem som finns inom sexbranschen. Många av de problem som finns har dessutom uppkommit genom kriminaliserande lagstiftningar.

DN överraska mig igår med att publicera ett mycket sansat reportage om Amsterdams Red Light District. Amsterdams borgmästare Job Cohen pekar ut området som ett näste för penningtvätt och människohandel. För att rensa upp i området har han låtit staden köpa upp hus i området som förr var arbetsplatser för sexarbetare och förvandlat dem till klädbutiker istället. Men invånare och affärsmän i Amsterdams Red Light District protesterar.

För de som bor i området vet att så länge sexarbetarna håller sig i området så har polisen en stenhård kontroll på läget, de vet att alla följer de regler som finns för ingen vill förlora sin licens. - Det är en skam att man inte gör något åt människohandeln. Men det är inte ett problem för dem som äger fönstren, det är något för polisen att ta itu med, säger Wim Boef till DN.

En daghemsföreståndare säger att stängda fönster inte löser några problem. - Här sker prostitutionen öppet, det gör att man inte kan misshandla kvinnorna. Jag tror att kriminaliteten skulle öka om de stängde. Här finns hjälp inom räckhåll. Många tidigare prostituerade och andra organisationer kan ge hjälp och stöd.

- Det här är ett av de säkraste områdena att gå runt i, det finns så många poliser. Dessutom är den sociala kontrollen stark. Vi tar hand om varandra, säger hon.

För även om man i Holland inte tagit steget fullt ut mot en avkriminalisering utan enbart legaliserat branschen så ger legaliseringen i Holland ett bättre skydd för sexarbetarna i Holland än vad den svenska prostitutionspolicyn har medfört för oss här i Sverige.

Här kan du läsa om vad som skiljer de olika lagstiftande metoderna åt i sexbranschen; kriminalisering, legalisering och avkriminalisering. I det läsvärda inlägget “Ett alternativ för ett sexglatt Sverige” förklarar jag också skillnaderna, samt beskriver hur man avkriminaliserade prostitutionen i Nya Zeeland år 2003.

Det är en mycket stor skillnad om du har en poliskår vars mål är att arbeta mot kriminaliteten i sexbranschen eller en poliskår som arbetar mot hela sexbranschen.

Rent logiskt…
vilken poliskår tror du har störts framgångar, den som riktar in sig på kriminaliteten eller den som riktar in sig mot att arbeta mot prostitution generellt?

Om polisen vill få en god insyn i branschen och få till stånd ett bra samarbete med sexarbetare så ska man inte skaffa sig sexköpslagar och börja använda kopplerilagar som ett vapen mot sexarbetare för att motarbeta prostitution.

Den här enkla logiken har inte en majoritet av politikerna i Norge (och naturligtvis heller inte i Sverige) förstått.

De tror att svaret på problemen inom sexbranschen ligger i att man ska kriminalisera sexbranschen och till varje pris börja motarbeta prostitution med alla medel som finns, ja på samma sätt som myndigheter och polis i Sverige gör.

Polisen och prostitutionsgruppen i Stockholm samt svenska politiker lobbar hårt (med falska påståenden) för den här linjen i Norge. Vi är många som istället skriker… Gör inte om Sveriges misstag … men tyvärr så vann den andra sidan i de interna politiska diskussionerna inom de olika regeringspartierna och det finns nu på pappret en politisk majoritet för en norsk sexköpslag.

I fredags så presenterade den norska regeringen sitt lagförslag som föreslår att köp av sexuella tjänster i Norge, eller utomlands, blir kriminellt.

Läs mer om lagförslaget i pressmeddelandet från det norska justitie- och polisdepartementet och här kan du läsa den norska propositionen med lagförslaget.

Här i Sverige skrev TT en kort artikel om saken som har publicerats i bl.a. Sydsvenskan, SvD, DN.

Lagförslaget har stöd av regeringspartierna Arbeiderpartiet, Sosialistisk Venstreparti och Senterpartiet samt av Kristelig Folkeparti och om det nu klubbas igenom i Stortinget så kommer den nya lagen att träda i kraft i januari 2009. Jag skriver om… för än har inte Stortinget fattat beslut i frågan och i Norge är man inte lika måna om koncensus som här i Sverige…

Inga Marte Thorkildsen (SV), ledamot i Stortinget, är t.ex. en politiker som inte kommer att följa sitt partis linje. Hon inser att sexköpsförbudet kommer att innebära en rad negativa konsekvenser för sexarbetare och hon anser heller inte att det är en tillfredsställande lösning att jaga de utländska sexarbetarna till andra länder. Vi får hoppas att fler politiker i Norge kommer till denna insikt och tar upp kampen mot det här lagförslaget.

Trots detta finns det säkert de som firar idag i Sverige, jag själv skäms eftersom flera svenskar har varit aktiva med att lobba för att en sexköpslag ska införas i Norge. Jag undrar fortfarande varför man vill oss så illa?

Sexarbetare behöver polisens stöd och skydd, men hur ska vi kunna vända oss till polisen utan att riskera våra inkomster om vårt arbete förutsätter frånvaro av polisen och när polisens uppdrag är att motarbeta all försäljning av sexuella tjänster?

Och hur ska de av oss som har barn våga ta kontakt med polisen om det med automatik går iväg ett pm (som berättar att du är en hora) till socialens familjeenhet?

Vissa socialarbetare anser inte att du kan vara en bra förälder om du säljer sexuella tjänster och ser blotta vetskapen om detta som en anledning till att frånta en sexarbetare vårdnaden om sina barn.

Det duger inte att säga att vi horor får skylla oss själva för att vi utsätter oss för riskerna. Det vore samma sak som att påstå att kvinnor får skylla sig själva om de blir våldtagna för att de varit sexuellt utmanande. Bakom det synsättet ligger nämligen horstigmat som värst drabbar oss riktiga horor. Konsekvensen av ett sexköpsförbud och svensk prostitutionspolicy är ett tillstånd av rätts- och värnlöshet för sexarbetare.

Norges justitieminister Knut Storberget, som var emot en sexköpslag för ett år sedan, säger idag att kriminaliseringen inte ska förvärra situationen för de prostituerade. Men tyvärr handlar detta inte om att man enbart gör sexarbetarnas kunder kriminella. Sanningen är att man i detta arbetet INTE på något sätt månar om sexarbetare.

Det handlar om att samhället, politiken, polisen och myndigheter ändrar sin inställning till prostitution, man gör prostitution till ett kriminellt problem, man ser det som ett fenomen som ska motarbetas till varje pris och detta arbete har redan inletts i Norge.

Polisen i Norge har t.ex. i många år haft kännedom om flera lägenheter som fungerar som arbetslokaler åt sexarbetare och/eller lägenheter där flera sexarbetare bor tillsammans. En kompis till mig som var över i Norge och jobbade ett tag berättade för mig att civilklädd polis brukade komma och hälsa på och kolla så att allt var bra med tjejerna, så att ingen blivit utsatt för våld eller hamnat i händerna på någon hemsk hallick.

Men nu är det andra tider i Norge. Polisen har liksom andra myndigheter förberett sig för en sexköpslag och ändrat sitt arbetssätt. En ny polisgrupp har bildats i Oslo som t.ex. har satt igång en aktion som heter “Operasjon husløs“.

En polistjänsteman ringde runt på de olika sexarbetarnas annonser och låtsades att han var en kund och bokade en tid. När polistjänstemannen kom till lägenheten identifierade han sig som polis och krävde olika upplysningar, ex. vem som ägde lägenheten.

Lägenhetsinnehavaren fick sedan ett brev av polisen där man tydligt talade om att om de fortsatte att hyra ut lägenheter till sexarbetare för prostitutionsändamål, så kommer de att åtalas för koppleri vilket ger fängelsestraff.

Ett annat exempel på hur man nu börjat aktivt arbeta mot prostitution i Norge är hotellbranschens samarbete med polis för att förhindra att sexarbetare hyr rum på hotell.

Norge är ett land med stora avstånd och där liksom här i Sverige finns det många sexarbetare som åker runt med jämna mellanrum till de mer avlägsna och lite mindre städerna. De bor då, som alla andra som reser runt i arbete, på hotell, men de är inte önskvärda hotellgäster och nekas nu att hyra rum på hotell. I vintras kastade ett hotell ut en sexarbetare mitt i natten och hon var tvungen att försöka få tag på en kund som hon kunde sova över hos för att inte frysa ihjäl.

Så kom inte och säg till mig att det “bara” är en sexköpslag som införs i Norge, att man nu i kampen mot prostitution gör det riktiga genom att fokusera enbart på köparen. Han som enligt den svenska officiella synen på prostitution utövar makt och våld mot kvinnor genom att köpa sexuella tjänster.

Snälla… låt mig slippa hyckleriet. Det är mycket annat som sker och summa summarum är det samhället som utövar makt och våld mot sexarbetare.

I Norge tycks en taktik nu vara att göra alla sexarbetare hemlösa. Jag tycker att det här vidrigt, även om vidrigt inte är ett tillräckligt starkt ord för att uttrycka vad jag känner. Det verkar som om en del krafter i det norska samhället och inom polisen där har börjar tänka som man gör här i Sverige… Ju värre du har det… desto lättare ska vi få dig på andra tankar.

Lyckligtvis har de norska sexarbetarna stor hjälp och stöd i det nationella kompetenscentret för prostitution, Pro Sentret i Oslo. Deras ledare Liv Jessen, har mottagit flera hedersutmärkelser för sitt arbete med att säkerställa mänskliga rättigheter för sexarbetare. För mig var det därför en stor ära att få vara en av medförfattarna till hennes antologi Det ideelle offer.

Pro Sentret i Oslo arbetar hårt enligt “harm reduction” strategier för att hjälpa sexarbetare och offer för sexuell människohandel på olika sätt. De arbetar mot fördomar och stigmatisering av sexarbetare. Ett av deras motton är “Prostitution är inte en egenskap utan en handling”.

Jag rekommenderar alla att läsa Pro Sentrets senaste årsrapport 2007. När du läser om all den kunskap och fakta de har om både prostitution och sexuell människohandel i Norge så ska du fråga dig varför vi inte har samma kunskaper här i Sverige.

Jämför den norska rapporten med den enda svenska nationella officiella rapporten om prostitution, Socialstyrelsens - Kännedom om prostitution, Sverige 2007.

Socialstyrelsens rapport slår fast att myndigheter här i Sverige inte vet ett dugg.

Trots detta så kan politiker, polis och socialarbetare i Stockholm säga sig veta en massa saker om både prostitution och människohandel, men ingen har belägg för vad de påstår till media. Detta framkommer i de officiella rapporter, för i dem vågar de inte ljuga.

Sexarbetare i hela världen vill att prostitution ska avkriminaliseras. Vi vill inte att kriminella ska försöka utnyttja oss. Vi vill inte vara rätts- och värnlösa. Vi vill som alla andra medborgare också skyddas av de lagar som finns ex. lagar mot våld, utnyttjande och människohandel.

Är det verkligen för mycket begärt att vi ska behandlas som alla andra människor även om vi arbetar med sex?

.

Andra bloggar om: prostitution, sexköpslagen, feminism, debatt, media,
politik, horstigma, mänskliga rättigheter, sexarbete, sexarbetare,
Norge, Liv Jessen, DN, Holland, Amsterdam, Red Light District
.
...

written by Isabella