Isabella Lund

Handlingsplanen (pdf) mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål lanserades i DN den 16 juli samtidigt som Beatrice Ask i SvD utlovade tuffare tag mot den organiserade brottsligheten. SvD har liksom många andra länkat ihop dessa två budskap från vår regering och det blir mer än tydligt hur regeringen vill manipulera det svenska folkets tankebanor.

Regeringen vill inte erkänna att försäljning av sexuella tjänster är en frivillig genomförd tjänsteutövning som förutsätter ett ömsesidigt samtycke och en överenskommelse mellan vuxna människor, sexsäljaren och hans/hennes kund[er]. Istället vill regeringen att du ska tänka så här om sexarbete: Prostitution mäns makt/våld över/mot kvinnor människor som utnyttjas sexhandel människohandel för sexuella ändamål sexslaveri kriminella ligor grov organiserad brottslighet och därför behövs avlyssning, brottsprovaktion, FRA, angiverilagar m.m. samt ett nytt Öst Tyskland?

Det enda som förvånar mig lite är att inte SVT samtidigt har visat Lilja4ever på TV. Kanske regeringens propagandaminister har missat effekten av vad den filmen kan åstadkomma.

Blogge Bloggelito ser handlingsplanen som en liberal katastrof och skriver: “Handlingsplanen är meningslös och kommer inte innebära annat än att insatserna höjs för brottssyndikaten och att riskerna därmed ökar för de inblandade sexsäljarna. Prostitutionen kommer att minska lika mycket som spritförsäljningen gjorde under Prohibition under 1920-talet i USA, det vill säga inte alls – däremot kommer följekriminaliteten att trivas som fisken i vattnet. Om medicinen är fel hjälper det inte hur stor dos som ges – tvärtom gör man bara patienten sjukare.”

Och i inlägget “Efterfrågedogmer” ger han pressens ledarredaktioner en känga: “Det är nu hög tid att åtminstone landets intellektuella vid ledarredaktioner med mera kopplar in hjärnan och betraktar de samband som de facto finns, och därvid drar korrekta slutsatser: att prostitution måste avkriminaliseras för alla tre parter om trafficking ska kunna bekämpas.”

Emma undrar vad är grov organiserad brottslighet och skriver: “Så länge det vi svenskar ska vara rädda för är ospecificerat, kommer vi med största sannolikhet att fortsätta vara rädda. Saker som skrämmer oss passar in under allmänt hållna uttryck och vi upplever det vi tycker behöver åtgärdas är det som åsyftas, utan några egentliga garantier för att det faktiskt är så. I verkligheten riskerar vi att tillhandahålla ett ultimat verktyg att “rensa undan” företeelser som kanske inte ens är samhällsfarliga.”

Josh har reagerat liksom många andra på civilkuragelagen = angiverilagen. Det lagförslaget öppnar upp för ändamålsglidning och Josh tänker då spontant på prostitution: “Nu kommer moralisterna äntligen att komma åt hororna, ty när en prostituerad tar emot en kund blir hon eller han automatiskt en brottsling om de inte ingriper för att förhindra detta oerhörda brott, alternativt ringer polisen och anger sin kund.”

Och om du inte förstått varför vi är så många som kämpar mot FRA, så ska du läsa Joshs saga om Frank och Jessie.

Loke skriver och förklarar på ett utmärkt sätt varför samhället inte bör förfölja sexarbetare i sitt inlägg “Okunnighet om prostitution fortsätter med Högerregeringen” och han tycker många i bloggosfären förväxlar den neofeministiska/radikalfeministiska “ideologin” med marxism. Loke beskriver också hur Horstigmat helgar målet för prostitutionsmotståndare.

Peter Karlberg ser nymoralismen i Aftonbladets ledare om handlingsplanen.

Pophöger skriver: “Tyvärr är regeringen inte inriktad på att lösa problem - man driver symbolpolitik i traffickingfrågan. Den är ologisk, oetisk och djupt kontraproduktiv.”

Svensson har analyserat frågan om människohandel i ett globalt perspektiv.

“Sexslaveri är för jävligt, men ett mindre problem, både i förhållande till människohandeln i stort och prostitution i stort. Även den kommer dock förmodligen att bli mindre om det blir lättare att legalt ta sig in i Europa.”

Per Gudmundsson på SvD ledarblogg hänvisar till Nonicoclolasos blogginlägg (med aktuella forskningsresultat) där Nonicoclolasos skriver: “Allt resonemang tycks utgå från en axiomatisk, endimensionell syn som säger att prostitution är ondska, punkt slut. Men detta är en religiös typ av synsätt, i det att en Sanning från ovan har uppenbarat vad som är rätt och fel, helt utan att beakta individers preferenser och utan att på ett fullödigt sätt beakta konsekvenser av alternativa handlingssätt. … Som tur är finns vetenskapliga försök att ta sig an fenomenet prostitution”

Alliansfritt Sverige ser en rökridå om prostitution och människohandel. “Det blir uppenbart att denna debattartikel som talar om vikten av avlyssning och liknande insatser blir att retoriskt vapen för att vända avlyssning till något gott nu när folkflertalet tydligt satt sig på tvären under senaste tidens hätska debatt rörande regeringens insikt i privatlivet. Man försöker producera en känsla av att den sortens åtgärder alltid är av godo eftersom de bara riktas mot grova brottslingar, för att få folk att glömma att den mest omfattande avlyssningen den här regeringen föreslagit är mot den egna befolkningen.”

Fajaf skulle föredra mjukare tag mot prostitution istället för hårdare. “Jag förstår inte ens hur avlyssningen ska gå till? Ska hotellrum buggas konstant? Om ett hyrt hotellrum betraktas som en privat bostad är det då inte integritetskränkande att avlyssna det för misstänksamma samlag?”

Motpol konstaterar att det är ett “stort hyckleri när Ask tillsammans med jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp) och folkhälsominister Maria Larsson (kd) på DN Debatt låtsas att hon arbetar för sexsäljarnas bästa i ett nytt paketförslag mot prostitution och människohandel.”

Mimmi skriver “Det är redan genom vår lagstiftning förbjudet att hota, utnyttja och misshandla människor. Om två vuxna människor avtalar att träffas och den ena vill betala för en tjänst som den andra vill utföra så spelar det väl för fasiken ingen roll om tjänsten i fråga är massage, psykoterapi eller ett skönt knull.”

Projo noterar att man i handlingsplanen skriver att forskning och andra studier är nödvändiga för att öka och fördjupa kompetensen hos myndigheter och frivilligorganisationer samtidigt som det är uppenbart “att man inte är ett dugg intresserad av forskning om den inte stödjer de åsikter man redan har. Och eftersom all forskning pekar på motsatsen så blir det ingen enkel uppgift. Man får nog reglera forskningens mål ganska rejält om man ska kunna få den att peka i den riktning som dessa tre damer önskar.”

Henrik Alexandersson blir helt matt. “Regeringen tänker bland annat arbeta för att ändra folks åsikter i frågan, den tänker låta polisen bedriva brottsprovokation – och den tycker att avlyssning är ett lämpligt verktyg för att jaga torskar.”

Hanna Wagenius påpekar:
“Trots att man är medveten om att “varje sexköp inte har ett tydligt offer och att prostitution inte är en homogen företeelse” så är bilden ändå att “många av dem som befinner sig i prostitution har ett stort behov av stöd från samhället och vill ta sig ur sin situation”. Det stödet består visst i att man tänker avlyssna folk kors och tvärs.”

Jag instämmer i all kritik som bloggosfären har framfört. Jag blir enormt glad över att så många har reagerat. I mitt nästa blogginlägg kommer jag att tillägga mina egna synpunkter samt berätta om vilka reaktioner handlingsplanen har väckt hos andra debattörer och hos pressens ledarredaktioner.

.

Andra bloggar om: prostitution, politik, sexarbete, sexarbetare,
FRA, regeringen, bloggosfären, människohandel, avlyssning, angiveri
.
...

written by Isabella

År 2003 avkriminaliserade Nya Zeeland prostitution och införde istället en helt ny lagreform för sexbranschen, PRA (Prostitution Reform Act 2003).

I fredags publicerade Nya Zeelands regering flera rapporter som utvärderar PRA och det har varit en riktig fröjd att läsa både den Nya Zeeländska regeringens pressmeddelande och sammanfattningarna av de olika rapporterna.

Det är ofta jag får frågan om jag vill att sexbranschen i Sverige ska vara som i Tyskland, Holland eller Danmark. Mitt svar är alltid nej… för i dessa länder så har man bara legaliserat prostitution. Vid en legalisering ersätter man bara de kriminaliserande lagar med nya lagar där de aktiviteter som nu är tillåtna (legaliserade), beskrivs och regleras. Ofta är de nya lagarna och reglerna diskriminerande för sexarbetare. Man kan exempelvis kräva att alla sexarbetare måste ha en licens för att jobba, att sexarbetare måste betala in mer moms i förväg än andra, underkasta sig regelbundna hälsokontroller osv.

Mitt mål är en avkriminaliserad sexbransch där samma lagar och regler gäller för oss som för alla andra. Om några särskilda lagar eller regler ska finnas för sexbranschen så ska deras målsättning vara att säkerställa sexarbetares mänskliga rättigheter, öka vår säkerhet och hälsa, samt minska risken för exploatering. Därför skulle jag gärna se att Sverige hade samma lagstiftning kring prostitution som man har i Nya Zeeland.

År 2003 genomförde Nya Zeeland sin avkriminalisering av prostitution genom att ersätta alla kriminaliserande lagar med lagreformen PRA (Prostitution Reform Act). OBS syftet var inte att stödja eller moraliskt sanktionera vare sig prostitution eller de som köper sexuella tjänster. Huvudmålsättningarna med lagreformen var istället att:

• säkerställa mänskliga rättigheter för sexarbetare
• skydda sexarbetare mot exploatering
• främja välfärd, hälsa och säkerhet för sexarbetare och öka den allmänna hälsan hos befolkningen
• förhindra att människor under 18 år arbetar i sexbranschen

Man utgick från att alla människor har lika värde och ska ha samma mänskliga fri- och rättigheter samtidigt som man strävade efter att minska skadeverkningar inom sexbranschen.

Du kan läsa mer om Nya Zeelands lagstiftning i inlägget “Ett alternativ för ett sexglatt Sverige“.

I fredags publicerade Nya Zeelands regering en utvärdering av lagreformen PRA (Prostitution Reform Act 2003).

Rapporten visar att lagreformen har haft en positiv effekt för sexarbetares hälsa och säkerhet samt att lagreformen inte har ökat antalet sexarbetare i Nya Zeeland.

Det är riktigt roligt att läsa pressmeddelandet från den Nya Zeeländska regeringen, det är nästan så att man jublar när man t.ex. läser att rapporten visar att den allmänna uppfattningen om sexbranschen är baserad på stereotyper och bristande information. Biträdande justitieminister, Lianne Dalziel, säger att rapporten krossar flera vanliga myter om sexbranschen, t.ex. att tvång är vanligt förekommande.

Vidare säger hon att det inte finns någon uppenbar länk mellan prostitution och kriminalitet som man så ofta tjatar om här i Sverige. Hon tar också upp att det är mindre än 17 % av alla sexarbetare som arbetar för att finansiera någon form missbruk. Siffran är dock högre bland gatuprostituerade (45%). Hon berättar också att siffror för antalet minderåriga inom prostitution har varit kraftigt överdrivna och att det inte finns något samband i Nya Zeeland mellan vanligt sexarbete och sexuell människohandel.

Tänk om man kunde få höra en svensk politiker säga sådana saker istället för de vanliga radikalfeministiska lögnerna om prostitution.

Det är roligt att se att man i Nya Zeeland faktiskt också utvärderar de målsättningarna man hade med PRA. En inställning som man inte har i Sverige när det gäller vår lagstiftning kring prostitution. Regeringens direktiv för utvärderingen av sexköpslagen innefattar inte ett ord om att man vill se om huvudmålsättningen för sexköpslagen har uppfyllts, dvs om mäns våld mot kvinnor har minskat.

I sammanfattningen för rapporten “Prostitution Law Review Committee’s report“ så kan man läsa flera intressanta saker…

Genom att man helt enkelt bara tog bort kriminaliseringen som rörde sexarbete så har sexarbetarnas ställning stärkts i Nya Zeeland. PRA har haft en märkbar effekt för att säkerställa att en sexarbetare t.ex. alltid har rätt att vägra ta emot en kund och/eller utföra specifika handlingar. Majoriteten av sexarbetarna känner också nu att det är lättare att ta kontakt med polisen om dem behöver polisens hjälp.

Trots att den allmänna uppfattningen är att sexarbetare är tvingade att jobba med sex så uppgav bara ett litet antal sexarbetare, 3,9 %, att de har tvingats arbeta med sex av någon annan.

De största barriärerna för att sluta arbeta inom sexbranschen är förlusten av inkomsten, motvillighet till att lämna de flexibla arbetstiderna samt att lämna det fina kamratskapet och samhörigheten man känner med sina kollegor.

Det är olagligt att på något sätt ombesörja eller köpa sexuella tjänster av någon under 18 år. Straffpåföljden är max 7 års fängelse. Men det är inte olagligt för en person under 18 år att erbjuda sexuella tjänster till försäljning. Prostitution bland minderåriga har inte ökat och man tror att den nya lagstiftningen har haft en positiv effekt genom att den har ökat medvetenheten om de problem som finns med minderåriga i sexbranschen.

Gatuprostitutionen har varken ökat eller minskat pga lagreformen, den utgör ca 11 % av den totala marknaden och utgör den absolut minsta delen i branschen. Man skriver i rapporten att man inser att det är svårt att uppnå målsättningarna med ökad hälsa och säkerhet för de som säljer sexuella tjänster i den farliga gatumiljön. Man föreslår därför att gatuprostituerade ska fortsätta uppmuntras att söka sig till säkrare inomhusmiljöer eller lämna prostitutionen helt.

PRA innebar också att det blev möjligt att driva bordellverksamhet i Nya Zeeland.

Kommuner har rätt att stifta egna lokala regler om var bordeller får vara, men de kan inte förbjuda bordellverksamhet.

De flesta kommunerna har inte haft några problem med sexbranschen på lokal nivå och/eller tagit emot klagomål från allmänheten.

Den här övergripande rapporten från The Prostitution Law Review Committee har granskat flera andra studier, rapporter och forskningsresultat som genomförts på Victoria University: Crime and Justice Research Centre och Christchurch School of Medicine. Här har du hela samlingen av de olika rapporterna:

• Prostitution Law Review Committee’s report

• International Approaches to Decriminalising or Legalising Prostitution

• Central Government Aims and Local Government Responses: The Prostitution Reform Act 2003

• Exiting Prostitution: Models of Best Practice

• Key Informant Interviews Review of the Prostitution Reform Act 2003

• The Impact of the Prostitution Reform Act on the Health and Safety Practices of Sex Workers

Jag tyckte det var intressant att ta en närmare titt på undersökningen som heter “International Approaches to Decriminalising or Legalising Prostitution“.
I den står det att det är svårt att utvärdera olika lagstiftningar och dess konsekvenser pga av det finns för lite seriös och objektiv forskning inom området. Men fast att det var svårt att hitta konkreta bevis så kunde forskarna ändå dra följande slutsatser:

• Hälsa, säkerhet och arbetsförhållanden för sexarbetare har förbättrats i delstater/länder där prostitution är avkriminaliserat och till en viss utsträckning i delstater/länder där prostitution enbart är legaliserat.

• Det sociala stigmat och marginaliseringen av sexarbetare kan ha minskat något i delstater/länder som har legaliserade eller avkriminaliserar prostitution. Sexarbetare som finns i delstater/länder där det finns kriminaliserande lagar, där den tyngsta regleringen förekommer, verkar lida betydligt mer av stigmatisering och marginalisering i samhället.

• Det är vanligt att det förekommer svårigheter med att reglera sexbranschen. Alltför begränsande system gör det svårt för sexarbetare och bordellägare att operera legalt vilket kan resultera i en delad sexbransch, en laglig och en illegal. Problemen är större om man inte gör åtskillnad på små bordeller och stora, kommersiella bordeller.

Till sist…
Om du nu inte har förstått varför jag vill att prostitution i Sverige ska avkriminaliseras… ja då får du läsa allt en gång till eller ta en titt i rapporterna från Nya Zeeland.

Bara språket och objektiviteten, respekten för sexarbetare, ja allt som framkommer mellan raderna i rapporterna, gör mig glad

Dessutom så känner man som sexarbetare igen sig i det som beskrivs eftersom allt baserar sig på verkligheten och inte på några ideologiska hypoteser.

Tillägg kl.19.00
Morgondagens ledare i GP förvånar mig (publicerades nyss på nätet). Den handlar om Liberala kvinnor och de sista styckena, som ledaren avslutas med, var rätt intressanta att ta del av:

“En annan av liberala kvinnors hjärtefrågor inför parlamentsvalet, att sprida kunskap om den svenska sexköpslagen, är inte lika given. I synnerhet inte om det innebär att försöka exportera den.

Torskar, deras motiv och grisiga kvinnosyn, bör alltid ifrågasättas. Men det finns i dagsläget minst lika mycket som tyder på att sexköpslagen försämrat villkoren för de prostituerade, som att den varit lyckad och minskat prostitutionen. Föga är vunnet på att gatflickor har blivit nätflickor.

Socialantoprologen Petra Östergren har hävdat att en feminist inte kan vara emot prostitution eftersom det vore att förvägra kvinnan rätten att göra vad hon vill med sin kropp. Den inställningen delar få feminister och liberaler då “frivilligheten” i sammanhanget är ett sällsynt undantag. Däremot gör jämställdhetsministern klokt i att förklara att hon vill låta utvärdera sexköpslagen innan hon börjar marknadsföra den. Lagen har snart varit i kraft i tio år. En vetenskapligt och grundlig utvärdering vore minst sagt på tiden!”

.

Andra bloggar om: prostitution, politik, horstigma, sexarbete, sexarbetare
mänskliga rättigheter, bordeller, lagstiftning, Nya Zeeland, sexköpslagen
.
...

written by Isabella

Susanne Dodillet skriver återigen en lysande debattartikel om prostitution, idag på Brännpunkt i SvD - Sexhandeln får inte fingranskas.

Västerbottens-Kuriren berättar om Vickan, en 26-årig student och sexarbetare Umeå. Ni kan också läsa om Stockholm prostitutionsgrupp och hur dåligt de arbetar med frågor kring prostitution till skillnad mot Malmö.

Och till sist tar jag upp frågan om svenska elitsoldater verkligen utnyttjar kvinnor när de köper sexuella tjänster utomlands samt lite andra intressanta saker som har dykt upp idag.

Såg ni den snygga tjejen som var med i SVT Debatt tillsammans med mig och Petra Östergren i slutet av januari? Hon som var bäst av alla och som gjorde en mycket bra jämförelsen mellan debatten om abort och debatten om prostitution. Det var underbart kloka Susanne Dodillet som kommer att doktorera i slutet på året i idéhistoria om skillnaden på synen på prostitution i Sverige jämfört med den som finns i Tyskland.

Susanne har skrivit två av mina absoluta favoritartiklar om prostitution. De finns i tidskriften Arena och heter “Om kriminalisering av män” samt “Den stora bordellkalabaliken“. Och inte är hon ett dugg sämre i SvD!

I dagens debattartikel tar hon upp att sexköpslagen inte baserar sig på empiriska undersökningar eller på en genomtänkt filosofi.

Hon kritiserar det faktum att utredaren av sexköpslagen varken får ifrågasätta intentionen bakom eller självaste lagen.

Hon belyser också kristallklart att både sexköpslagen och den föreslagna samtyckesparagrafen, när det gäller våldtäkter, riskerar att cementera patriarkala strukturer istället för att förändra dem. Båda straffar män, och kvinnor beskrivs som passiva offer.

“Blir kvinnor starkare av en sexköpslag som beskriver dem som sexhandelns svaga part och som oförmögna att ta ansvar? Ökar en samtyckesparagraf – som tvingar män att be om lov inför ett samlag – kvinnors mod att tacka nej?

Eller är dessa paragrafer enbart uttryck för en symbolpolitik utan effekt på jämställdheten? Regeringen kommer inte att få reda på svaren. Åtminstone inte av en prostitutionsutredning, som är tillsatt för att bekräfta en redan fastlagd politik.”

“Betalda samlag föregås i regel av ett avtal mellan införstådda vuxna. Ofta finns ett uppenbart samtycke genom penning-
transaktionen, det överenskomna mötet,
mejl och ibland ett kvitto.

Sexsäljarens försäkran om samtycke ändrar dock inte det faktum att hennes kunder bestraffas likt våldtäktsmän.

Varför ifrågasätter debattörer sexsäljarens förmåga att avgöra vad som är bra för dem medan de samtidigt pläderar för en samtyckesparagraf för alla andra kvinnor? Inte heller denna fråga får Anna Skarhed och hennes sakkunniga diskutera.”

I love you Susanne!

En annan tjej jag gillar, men som jag inte känner, är Vickan i Umeå, en vanlig studenttjej och sexarbetare på 26 år. Hon har reagerat på debatten om prostitution och berättar bl.a om horstigmat idag i Västerbottens-Kuriren:

“Vickan reagerar
- Det är intressant hur många som blir provocerade av prostitution, alla har rätt att tycka och tänka något om en prostituerad. Jag måste må dåligt, för att de ska må bra, säger Vickan, som inte ser sig som något offer.”

Reportern konstaterade direkt att hon, liksom vi andra, inte motsvarar schablonbilden av hur en prostituerad ser ut. Till intervjun dök hon upp osminkad i jeans och tröja.

Vickan har aldrig sett sex som något heligt och hennes sambo är helt införstådd med att hon säljer sexuella tjänster. Och trots att hon är relativ ny som sexarbetare så gläder det mig att läsa att hon arbetar med ett högt säkerhetstänkande. Hon berättar att hon i hemtjänsten kan hamna i situationer som är mer hotfulla.

Det är fler och fler sexarbetare som ställer upp i media för att berätta vilka vi är och vad vi gör.

Ni ska veta att det inte är lätt att ta det steget för oss. Vi är oftast mer rädda att bli avslöjade som horor än vad vi är för riskerna i jobbet.

Men det är kanonbra att fler vågar, att fler av oss hörs och syns, det behövs för att motarbeta horstigmat och Vickan ska ha en varm applåd för sin insats.

Idag rapporterar SR att Stockholms prostitutionsgrupp inte hjälper sexarbetare om de inte är skrivna i Stockholms stad. Bor du i en kranskommun är det upp till hemkommunen om de vill betala och det är inte alltid de vill det. Jag är inte förvånad över detta. Det är bara ytterligare ett tecken på hur dåligt det sociala arbetet kring prostitution är i Stockholmstrakten.

Chefen för Stockholms prostitutionsgrupp, Agneta Borg, har t.ex. gjort allt vad hon kan för att cementera horstigmat och sprida falska påståenden om sexköpslagen. Stockholms prostitutionsgrupp tror dessutom att de kan tala för oss.

Så knäppa är inte människor i Skåne. Här nere blommar syrenerna och prostitutionsenheten i Malmö har nyligen varit ute på en turné i hela Skåne. De har hållit seminarium för att berätta att prostitution nu har flyttat in i vardagsrummet och att det är t.ex. vanligare bland unga att det är killar som säljer sexuella tjänster. De vill sprida verklighetsbaserad information och även samtidigt berätta för personal som arbetar inom socialtjänst, hälso- och sjukvård och skolor att de finns som en resurs som de kan ta hjälp av.

Prostitutionsenheten i Malmö vänder sig till alla människor i hela södra Sverige. Och F.A.S.T (försäljning av sexuella tjänster) har en helt annan attityd än den som finns inom Stockholms prostitutionsgrupp. Jag kan varmt rekommendera alla som behöver hjälp att ta kontakt med F.A.S.T i Malmö.

Är det inte oerhört tröttsamt att svensk media alltid ska skriva “utnyttjade prostituerade” istället för köpte en sexuell tjänst? Idag blåser Expressen upp att elitsoldater precis som alla andra köper sexuella tjänster.

Även om många kvinnor i krigshärjade områden väljer att sälja sexuella tjänster för att få in pengar till mat och andra fundamentala behov så innebär det inte med automatik att de utnyttjas.

Utnyttjas kvinnor också om de försöker sälja andra tjänster eller varor till soldater?

Sexarbetande kvinnor kan fatta sina egna beslut, göra sina egna val och man kan lika gärna se det som att det är de som utnyttjar soldaternas behov av sex.

Lars Lindström skriver idag i sin nyhetskrönika i Expressen att elitsoldater som ska stödja fredsprocesser och skydda civila gör sig skyldiga till dubbelt svek när de köper sex i områden med väpnade konflikter.

Jag håller inte med. De ska skydda kvinnor och alla andra men de som tycker med automatik att sexarbetande kvinnor utnyttjas måste skaffa sig en bättre syn på kvinnor, en syn som innebär att man förstår att kvinnor kan göra egna val och fatta egna beslut i frågor som rör även sex och sexarbete.

Till sist…

… missa inte att läsa Anna Svenssons debattartikel på SVT Opinion om radikalfeministisk jämställdhetspolitik:

“Är det inte en sorglig ironi att den av våra jämställdhetsministrar som starkast profilerat sig som en kämpe mot mäns våld mot kvinnor, till stor del är ansvarig för att Sverige saknar de medel som krävs för att minska mäns våld?”

.

Fajaf berättar att Swiss Aids Federation har delat ut vykort i värdstäder för fotbolls-EM 2008 i Schweiz. Vykorten uppmanar människor till artighet, respekt och renlighet när man köper sexuella tjänster. Undrar vad Claes Borgström tycker om det här…

Så här ser vykortens framsida ut… asläckert!

Det skulle inte förvåna mig om det snart kommer en svensk protest mot detta och en uppmaning om att bojkotta fotbolls-EM. För de här (sexiga) vykorten sprids för minska skadverkningar och följer inte den svenska prostitutionspolicyn där prostitution ska bekämpas med alla medel, kosta vad det kosta vill.

.

Andra bloggar om: prostitution, sexköpslagen, feminism, debatt, media,
politik, horstigma, mänskliga rättigheter, sexarbete, sexarbetare
.
...

written by Isabella

Melissa Farley har lanserat en ny så kallade forskningsrapport: “Challenging Men’s Demand for Prostitution in Scotland: A research report based on interviews with 110 men who bought women in prostitution” (PDF).

Jag är lite förvånad över att de svenska prostitutionsmotståndarna ännu inte har tagit upp de “chockerande” resultaten i den här rapporten.

Men det kommer säkert dyka upp så jag tänker vara ett steg före prostitutionsmotståndarna den här gången.

I en artikel kan man läsa att rapporten bl.a. hävdar att ju mer en man köper sex ju större risk finns det för att han kommer våldta andra kvinnor!!! Det ni…

Melissa Farley utgår från att alla sexköpande män begår sexuella övergrepp mot kvinnor.

I rapporten kategoriseras män som köper sex i samma grupp som våldtäktsmän, pedofiler och andra “social undesirables”.

Rapporten föreslår inte bara att sexköp ska kriminaliseras utan också att sexköpare ska registreras som sexualförbrytare. Jag är inte förvånad.

Helst skulle man vilja ignorera Melissa Farley totalt men tyvärr är det som Elizabeth Wood säger:

“It is important to remember, awful though it is, that other folks take Farley’s research seriously and that it deserves serious attention to help mitigate the damage it can do to real efforts to advocate for women’s safety and sex worker safety. Such ’studies’ play to particular political positions, in this case pressure to export the Swedish ’solution’ through Europe, but political expedience is not the same as sound policy.”
(Elisabeth Wood är assistant professor of sociology at Nassau Community College on Long Island in New York.)

Melissa Farleys “forskning” används av olika kvinnogrupper som bevis för att deras hypoteser om prostitution stämmer. Det är till hennes “forskning” som Liberala kvinnor och Birgitta Ohlsson samt alla de andra politiska kvinnoorganisationerna refererar till när man kräver att de ska redovisa sina källor.

Den här senaste rapporten är Farleys försök att tillsammans med en Skotsk kvinnoorganisation införa en sexköpslag i Skottland.

De har även tagit hjälp av den svenska sexköpslags export lobbyn. I mars var Kajsa Wahlberg från rikskrim, kriminalinspektören Jonas Trolle och naturligtvis den radikalfeministiska lobbyisten Gunilla Ekberg (CATW) i Skottland och gjorde sitt bästa för att övertyga Skottarna om att Sverige har en suveränt bra lagstiftning kring prostitution.

Vi har yttrandefrihet i Sverige så det är inte mycket man kan göra när högt uppsatta polisbefäl far runt i Europa med påståenden som de inte har belägg för. Man får bara hoppas att det finns kloka människor som tar reda på fakta och det brukar det lyckligtvis finnas överallt.

Det enda jag och andra kan göra är att sprida information och fakta samt påpeka det fullkomligt horribla i att våra politiker baserar sin politik och lagar på vad Melissa Farley och company påstår och hävdar.

Våra makthavare har ett ansvar och måste börja granska sina källor för den politik de för om prostitution.

De måste ta del av den massiva internationella kritik som Farleys “forskning” möter.

Psykologen Kenno Simonsen i Danmark har t.ex. rätt nyligen kritiserat Farley skarpt i artikeln “Förklätt som forskning“. Och den här senaste rapporten från Farley har bemötts med svidande kritik i en skrivelse som är undertecknad av en mängd seriösa forskare i både USA, Kanada och England:

April 29th 2008.

The reason that this report would not be accepted if it was subjected to ordinary academic peer review processes is not because it is biased per se but that the particular form of bias is one that (i) translates the social, economic, political and ideological realities of commercial sex and the complexity of the relationships involved into more or less ’simple’ questions of violence or lack thereof, (ii) transposes what might be economic questions or other questions and realities into gender i.e. everything is the result of gender, and (iii) conflates fundamentally different social phenomena (rape, paedophilia and other forms of sexual violence) in a way which closes off understanding rather than opens it up.

In this way, this report makes no contribution to our understanding of either the ‘problem’ or the solution. As to criminalising clients (and invoking the same procedures and punishments and rehabilitation as those convicted of very serious sexual offences such as rape and child sexual abuse) the authors of this report are seemingly ignorant of even the most basic legal principles such as the principle of proportionality and ignorant of the actual mechanisms through which criminal justice is dispensed. The report makes no attempt to understand either the men concerned or the phenomenon, to explore the determinants of behaviour or to set these within the broader cultural context. Rather it attempts to take complex relationships and impose simple models of gender and violence.

This research violates fundamental principles of human research ethics in that there is no evidence of any benefit to the population studied. Rather the purpose of the research appears to have been to vilify the population of men who were chosen to be interviewed. It seems highly unlikely that the participants were ever informed of the true nature of the research, which could well have influenced their response. This sort of research is dangerous. The men who were interviewed will be able to read their comments juxtaposed with hostile comments from the investigators. It is quite likely that this could result in significant psychological damage. No evidence is supplied that the interviewees agreed to have their comments reproduced in this form, and it is possible that they could be identified, and suffer social stigmatisation. The research appears to have prejudged the issues, and the investigators make no attempt to disguise their contempt for their subjects.

This hostile environment is not conducive to objective and reproducible research. The interviewees were drawn from a group with strong prejudices against men who buy sexual services. It is hard to imagine any research committee authorising a situation in which two groups, as here, are placed together in what virtually constitutes gladiatorial conditions.

This research on which this report is based was not grounded in empirical research ethics or a critical, objective method of producing knowledge. There appears to be no ethics approval or peer review in terms of the design and execution of the project. There is no evidence that participants were asked for informed consent and no information is given regarding the ethical protocols that were followed. Similarly, though the survey methodology is described, details of the questions asked are not provided. It is standard practice that questionnaire instruments are included in an Appendix for scrutiny. The report was published in-house by the Women’s Support Project. This is outside the normal academic peer review process and therefore it is not entirely surprising that the report is not of an acceptable academic standard.

Läs resten här…
Skrivelsen är underteckand av:

• Dr Teela Sanders, Sociology, University of Leeds
• Dr Jane Scoular, Reader in Law, University of Strathclyde
• Dr Michael Goodyear, Department of Medicine, Dalhousie University, Canada
• Dr Hera Cook, Department of Modern History, University of Birmingham
• Dr Nicola Smith, Political Science and International Studies,, University of Birmingham, Birmingham
• Michelle Farley, Service Manager, SHOC (Sexual Health on Call)
• Hilary Kinnell, author of ‘Murder made easy: the final solution to prostitution?’, Willan, Cullumpton, (2006)
• Dr Jo Phoenix, Reader, Criminology, School of Applied Social Sciences, Durham University
• Rosie Campbell, Loughborough University
• Dr Phil Hubbard, Professor of Urban Social Geography, Dept of Geography, Loughborough University
• Jane Pitcher, independent researcher
• Dr Belinda Brooks-Gordon, Reader in Social Policy, Birkbeck College, University of London
• Dr Elizabeth Anne Wood, Sociology, Anthropology and Social Work, Nassau Community College, New York
• Dr Petra M Boynton, Health Services Research, Department of Primary Care and Population Sciences, University College London.
• Dr Ron Roberts, Psychology, Kingston University, London
• Kate Hardy, Geography, Queen Mary, University of London.
• Dr Ronald Weitzer, Professor of Sociology, George Washington University, USA
• Lauren Casey, sex worker activist, British Columbia, Canada
• Prostitution Alternatives Counselling Education (PACE), British Columbia , Canada

Via Bound Not Gagged och Sex in the Puplic Square

Ps…
Jag kan i detta sammanhanget återigen varmt rekommendera er att läsa Petra Östergrens artikel “Obekväma rön ignoreras“

.

Andra bloggar om: prostitution, sexköpslagen, feminism, politik,
Skottland, Melissa Farley, forskning, lobbyism, radikalfeminism
.
...

written by Isabella

Varför offras sexarbetare?
Varför finns det ingen i Sverige som för en politik där sexarbetares mänskliga rättigheter kommer i första hand?

Är inte säkerställandet av alla människors mänskliga rättigheter viktigare än ideologier, hypoteser och sexuella normer som ett samhälle vill skapa?

Igår satt jag förtvivlat i flera timmar för att försöka hitta svaret på varför vi sexarbetare slaktas som offerlamm, varför våra mänskliga rättigheter kränks, varför vi diskrimineras och stigmatiseras.

Jag har letat förut och jag hittar inte svaret, jag kan inte se några skäl som är starka och hållbara nog för att göra så här mot oss.

Maria Abrahamsson inleder idag sin ledare i SvD med följande rader:

“I snart tio år har det varit förbjudet att köpa sexuella tjänster i Sverige. Att sälja tjänsterna är däremot tillåtet. Nej, jag tänker inte bråka om den saken här igen. Men det är besynnerligt att när lagen nu ska utvärderas har regeringen redan i förväg bestämt att utgångspunkten ska vara att sexköp även fortsättningsvis ska vara förbjudet. Nog för att det kan vara svårt att begripa, men det finns inte så få kvinnor som säljer sex av fri vilja. Ändå blir dessa kvinnor offerlamm i regeringens politiskt korrekta värld.

Ett effektivt sätt att ta ifrån människor deras värde är just att reducera dem till offer, oförmögna att fatta egna beslut och att ta ansvar.”

Jag skulle vilja säga att även de som av många inte anses sälja sex av fri vilja, exempelvis drogmissbrukande sexsäljare på gatan, samt de som är utsatta för sexuell människohandel också görs till offerlamm på feministernas och den förra regeringens jämställdhets altare. Vilket altare den nya regeringen anser att vi ska offras på har jag ännu inte förstått, är det ett altare av allmänt intresse?

Som jag skrev häromdagen så tas inte jämställdhetsperspektivet upp i direktiven för utvärdering av sexköpslagen. Är det så att Sverige inte längre definierar prostitution som mäns våld mot kvinnor?

Varför arbetar det svenska samhället egentligen idag mot prostitution? Och varför intresserar sig inte vårt samhälle för vilka skador kriminaliseringen av sexbranschen, diskrimineringen och stigmatiseringen av sexarbetare har inneburit för både individer och vårt samhälle?

Vi som offras bör åtminstone få en hållbar förklaring till varför våra mänskliga rättigheter kränks, en förklaring som vi kan förstå och som är stark och hållbar, vetenskaplig, etisk och logisk. Det duger inte att komma med förklaringar som baserar sig på fördomar, myter, ideologer eller hypoteser samt vad andra människor upplever när de betrakar oss och vårt arbete.

För enligt svensk och internationell lag, samt alla konventioner om mänskliga rättigheter som Sverige har sagt att man ska följa, så måste det finnas starka skäl och mycket goda grunder till varför mänskliga rättigheter ska begänsas. Staten ska bara ingripa mot en individs frihet och självbestämmande när det när nödvändigt och rimligt.

I en av våra grundlagar, i regeringsformens andra kapitel, står det att begränsningar i rätten att driva näring eller utöva yrke endast får införas för att skydda angelägna allmänna intressen.

Så vilket angeläget allmänt intresse har det svenska samhället för att motarbeta den yrkesgrupp jag tillhör? För att man anser att det vi gör är förnedrande och hemskt för oss? Ska andra människor bestämma över hur jag upplever det arbete jag valt?

Eller motivera man lagarna med att det finns kriminalitet i sexbranschen? Mycket av den kriminalitet finns där för att kriminella ser sin chans att komma åt pengar i en bransch som tvingats in i det dolda. Kriminella försöker utnyttja vår utsatta situation eftersom vi inte lagligen kan söka hjälp och beskydd. Förbjud människor att köpa alkohol (som är betydligt osundare än sexuella tjänster) och kriminalisera de som hjälper alkoholförsäljare. Kommer kriminalitet kring alkoholförsäljning att öka dramatiskt eller minska? Kommer den svenska befolkningen bli nykterister? Kom ihåg i detta… att sex och intimitet är ett mänskligt behov till skillnad från att dricka sprit.

Och nej. nej , nej… kom nu inte och säg att sexarbete i Sverige inte är ett arbete eller ett yrke.

Regeringsrätten har slagit fast att vi bedriver en skattepliktig närings- verksamhet och för att kunna göra det så måste vi väl ändå i konsekvensens namn anses arbeta.

Birgitte Kofod Olsen, avd.chef på det danska nationella institutet för mänskliga rättigheter - IMR, har påtalat att FN erkänner kvinnors rätt att sälja sexuella tjänster och att sexköpslagar är ett brott mot de mänskliga rättigheterna.

Hon säger att det är viktigt att komma ihåg att sexarbetares rätt att sälja sex är en rättighet och en frihet som FN har erkänt. Detta tycks man vara totalt omedveten om i Sverige, liksom att det är många mänskliga rättigheter som kränks för oss som arbetar med sex och erotik.

Den lag som innebär flest kränkningar för oss som säljer sexuella tjänster är kopplerilagen. Det är en lag som idag absolut inte använts enbart för att skydda oss, den används i hög utsträckning för att motarbeta oss. Lagen mot koppleri förhindrar sexarbetare att t.ex:

• anlita hjälp för att bedriva vår näringsverksamhet

• arbeta tillsammans och/eller med andra, hjälpa varandra

• arbeta inomhus i en egen arbetslokal eller i vår bostad

• dela sina inkomster med den man är sambo eller gift med samt straffmyndiga barn

Jag försökte hitta motiveringen till varför våra rättigheter kränks i den nationella handlingsplanen för mänskliga rättigheter 2006–2009. I handlingsplanen slår man fast hur viktig varje människas absoluta rätt till personlig och sexuell integritet och sexuellt självbestämmande är.

Jag vet att många anser att sexarbetares personliga och sexuella integritet kränks i vårt arbete och/eller att vi själva är så destruktiva eller omedvetna om detta samt att vi saknar förmåga till sexuellt självbestämmande. Därför anser en del att samhället måste gå in och skydda oss.

Men vad är det för synsätt på sex, sexarbetare, män, kvinnor och ett arbete? Varför finns den här urgamla synen på horan, den fallna kvinnan? Varför anses kvinnor vara oförmögna att fatta egna kloka beslut bara när det kommer till frågor som handlar om sex?

Visst kan det hända i ett möte med en otrevlig eller dålig kund att vår integritet på detta område kränks. Men den sexuella och personliga integriteten kränks lika ofta (kanske oftare) för människor som inte säljer sexuella tjänster och för människor i fasta relationer, i den sexuella norm som samhället tycks sträva efter.

Jag undrar… ser inte en del kvinnor en ståndaktig kuk i sig som ett tecken på mäns makt och våld mot kvinnor?

När man i handlingsplanen beskriver det svenska rättsliga skyddet för våld mot kvinnor så dyker sexköpslagen upp som ett medel man använder:

“Vidare har lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster, den s.k. sexköpslagen, arbetats in i brottsbalken. Tillämpning- sområdet har utvidgats … Det rättsliga skyddet mot att kvinnor utsätts för våld är med andra ord förhållandevis starkt i Sverige. De faktiska problemen är dock fortfarande stora.”

Hur bidrar sexköpslagen till att minska kvinnovåld? Det är oerhört synd att denna aspekt inte tas med i utvärderingen av sexköpslagen för på den punkten skulle jag gärna vilja ha ett svar.

Vi sexarbetare upplever att risker och våld mot oss har ökat pga sexköpslagen, har våldet då minskat mot andra kvinnor? Är det så idiotiskt man tänker… vi är ju offerlamm. Oj jag glömde ju att prostitution i sig är mäns våld mot kvinnor enligt somliga människor.

Definiera gärna prostitution som ni själva behagar, ha vilka teorier och hypoteser ni vill. Ha vilken sexualmoral ni vill. Jag har full respekt för er syn på sex och sexualitet, har ni det för min?
Men om ni ska motivera de lagar och den prostitutionspolicyn som finns i Sverige… om ni ska motivera varför det är ok att kränka sexarbetares mänskliga rättigheter… så kräver jag att ni har mycket på fötterna.

Det duger verkligen inte att komma med att det är av allmänt intresse eller teorier/hypoteser om att prostitution är skadligt för individer och samhället eller att våra lagarna och rådande prostitutionspolicy bidrar till ökad jämställdhet eller minskar mäns våld mot kvinnor.

Det duger inte!
Offerlammen behöver veta…
… varför de är offerlamm och varför de ska slaktas.

Ps…
Om du är intresserad av att veta mer om mänskliga rättigheter, vilka vi saknar och vilka som kränks för oss sexarbetare i Sverige, läs The Declaration of the Rights of Sex Workers in Europe.

Där kan du hitta mängder med förklaringar, samt rekommendationer om hur sexarbetares mänskliga rättigheter ska säkerställas. Deklarationen baserar sig på de lagar och konventioner som Sverige och övriga Europa har sagt att man ska följa.
.

Dagens lästips!
Enligt min Humla - Feminismens monster

.

Andra bloggar om: prostitution, sexköpslagen, feminism, debatt, media,
politik, horstigma, mänskliga rättigheter, sexarbete, sexarbetare, koppleri
.
...

written by Isabella