Isabella Lund

Jag har varit borta igen. Under tiden isolerade jag mig från debatten om prostitution helt enkelt för att jag behövde semester från alla angrepp på oss sexarbetare. Jag har levt utan att vara hel, utan Isabella, och ärligt så känns det inte riktigt bra även om det nog var behövligt.

Jag hatar att behöva dölja att jag är sexarbetare, att jag inte kan få lov att vara mig själv fullt när jag lär känna nya människor. Att jag måste förneka en sida hos mig själv av hänsyn till andra. Att jag måste höra horskämt utan att kunna ge en rak höger och vänster åt de som i sin okunskap förstärker fördomarna om oss.

Jag har saknat mina kloka, smarta kollegor och vänner som accepterar mig för den jag är fullt ut. Det känns som jag under några veckor levt en annans liv. Väl hemma igen i Lund kan jag nu äntligen börja leva MITT eget liv och det känns mycket bra.

Det har hänt en hel del i debatten om prostitution sedan jag bloggade sist. Jag återkommer under dagen med nya inlägg om detta.

.

Sist men inte minst….
Grattis Oscar Swartz till Politikerbloggens Nyhetspris, ett mycket välförtjänt pris för medborgarjournalistik. Politikerbloggen kunde inte ha valt någon bättre. “I en tid där den personliga integriteten lever under ständiga hot har Oscar Swartz gång på gång dragit ner byxorna på makten” Jag hoppas Oscar orkar dra ner byxorna på makten under lång tid framöver för vi behöver människor som Oscar mer än någonsin idag.

.

Andra bloggar om: prostitution, horstigma, sexarbetare, Oscar Swartz
.
...

written by Isabella

År 2003 avkriminaliserade Nya Zeeland prostitution och införde istället en helt ny lagreform för sexbranschen, PRA (Prostitution Reform Act 2003).

I fredags publicerade Nya Zeelands regering flera rapporter som utvärderar PRA och det har varit en riktig fröjd att läsa både den Nya Zeeländska regeringens pressmeddelande och sammanfattningarna av de olika rapporterna.

Det är ofta jag får frågan om jag vill att sexbranschen i Sverige ska vara som i Tyskland, Holland eller Danmark. Mitt svar är alltid nej… för i dessa länder så har man bara legaliserat prostitution. Vid en legalisering ersätter man bara de kriminaliserande lagar med nya lagar där de aktiviteter som nu är tillåtna (legaliserade), beskrivs och regleras. Ofta är de nya lagarna och reglerna diskriminerande för sexarbetare. Man kan exempelvis kräva att alla sexarbetare måste ha en licens för att jobba, att sexarbetare måste betala in mer moms i förväg än andra, underkasta sig regelbundna hälsokontroller osv.

Mitt mål är en avkriminaliserad sexbransch där samma lagar och regler gäller för oss som för alla andra. Om några särskilda lagar eller regler ska finnas för sexbranschen så ska deras målsättning vara att säkerställa sexarbetares mänskliga rättigheter, öka vår säkerhet och hälsa, samt minska risken för exploatering. Därför skulle jag gärna se att Sverige hade samma lagstiftning kring prostitution som man har i Nya Zeeland.

År 2003 genomförde Nya Zeeland sin avkriminalisering av prostitution genom att ersätta alla kriminaliserande lagar med lagreformen PRA (Prostitution Reform Act). OBS syftet var inte att stödja eller moraliskt sanktionera vare sig prostitution eller de som köper sexuella tjänster. Huvudmålsättningarna med lagreformen var istället att:

• säkerställa mänskliga rättigheter för sexarbetare
• skydda sexarbetare mot exploatering
• främja välfärd, hälsa och säkerhet för sexarbetare och öka den allmänna hälsan hos befolkningen
• förhindra att människor under 18 år arbetar i sexbranschen

Man utgick från att alla människor har lika värde och ska ha samma mänskliga fri- och rättigheter samtidigt som man strävade efter att minska skadeverkningar inom sexbranschen.

Du kan läsa mer om Nya Zeelands lagstiftning i inlägget “Ett alternativ för ett sexglatt Sverige“.

I fredags publicerade Nya Zeelands regering en utvärdering av lagreformen PRA (Prostitution Reform Act 2003).

Rapporten visar att lagreformen har haft en positiv effekt för sexarbetares hälsa och säkerhet samt att lagreformen inte har ökat antalet sexarbetare i Nya Zeeland.

Det är riktigt roligt att läsa pressmeddelandet från den Nya Zeeländska regeringen, det är nästan så att man jublar när man t.ex. läser att rapporten visar att den allmänna uppfattningen om sexbranschen är baserad på stereotyper och bristande information. Biträdande justitieminister, Lianne Dalziel, säger att rapporten krossar flera vanliga myter om sexbranschen, t.ex. att tvång är vanligt förekommande.

Vidare säger hon att det inte finns någon uppenbar länk mellan prostitution och kriminalitet som man så ofta tjatar om här i Sverige. Hon tar också upp att det är mindre än 17 % av alla sexarbetare som arbetar för att finansiera någon form missbruk. Siffran är dock högre bland gatuprostituerade (45%). Hon berättar också att siffror för antalet minderåriga inom prostitution har varit kraftigt överdrivna och att det inte finns något samband i Nya Zeeland mellan vanligt sexarbete och sexuell människohandel.

Tänk om man kunde få höra en svensk politiker säga sådana saker istället för de vanliga radikalfeministiska lögnerna om prostitution.

Det är roligt att se att man i Nya Zeeland faktiskt också utvärderar de målsättningarna man hade med PRA. En inställning som man inte har i Sverige när det gäller vår lagstiftning kring prostitution. Regeringens direktiv för utvärderingen av sexköpslagen innefattar inte ett ord om att man vill se om huvudmålsättningen för sexköpslagen har uppfyllts, dvs om mäns våld mot kvinnor har minskat.

I sammanfattningen för rapporten “Prostitution Law Review Committee’s report“ så kan man läsa flera intressanta saker…

Genom att man helt enkelt bara tog bort kriminaliseringen som rörde sexarbete så har sexarbetarnas ställning stärkts i Nya Zeeland. PRA har haft en märkbar effekt för att säkerställa att en sexarbetare t.ex. alltid har rätt att vägra ta emot en kund och/eller utföra specifika handlingar. Majoriteten av sexarbetarna känner också nu att det är lättare att ta kontakt med polisen om dem behöver polisens hjälp.

Trots att den allmänna uppfattningen är att sexarbetare är tvingade att jobba med sex så uppgav bara ett litet antal sexarbetare, 3,9 %, att de har tvingats arbeta med sex av någon annan.

De största barriärerna för att sluta arbeta inom sexbranschen är förlusten av inkomsten, motvillighet till att lämna de flexibla arbetstiderna samt att lämna det fina kamratskapet och samhörigheten man känner med sina kollegor.

Det är olagligt att på något sätt ombesörja eller köpa sexuella tjänster av någon under 18 år. Straffpåföljden är max 7 års fängelse. Men det är inte olagligt för en person under 18 år att erbjuda sexuella tjänster till försäljning. Prostitution bland minderåriga har inte ökat och man tror att den nya lagstiftningen har haft en positiv effekt genom att den har ökat medvetenheten om de problem som finns med minderåriga i sexbranschen.

Gatuprostitutionen har varken ökat eller minskat pga lagreformen, den utgör ca 11 % av den totala marknaden och utgör den absolut minsta delen i branschen. Man skriver i rapporten att man inser att det är svårt att uppnå målsättningarna med ökad hälsa och säkerhet för de som säljer sexuella tjänster i den farliga gatumiljön. Man föreslår därför att gatuprostituerade ska fortsätta uppmuntras att söka sig till säkrare inomhusmiljöer eller lämna prostitutionen helt.

PRA innebar också att det blev möjligt att driva bordellverksamhet i Nya Zeeland.

Kommuner har rätt att stifta egna lokala regler om var bordeller får vara, men de kan inte förbjuda bordellverksamhet.

De flesta kommunerna har inte haft några problem med sexbranschen på lokal nivå och/eller tagit emot klagomål från allmänheten.

Den här övergripande rapporten från The Prostitution Law Review Committee har granskat flera andra studier, rapporter och forskningsresultat som genomförts på Victoria University: Crime and Justice Research Centre och Christchurch School of Medicine. Här har du hela samlingen av de olika rapporterna:

• Prostitution Law Review Committee’s report

• International Approaches to Decriminalising or Legalising Prostitution

• Central Government Aims and Local Government Responses: The Prostitution Reform Act 2003

• Exiting Prostitution: Models of Best Practice

• Key Informant Interviews Review of the Prostitution Reform Act 2003

• The Impact of the Prostitution Reform Act on the Health and Safety Practices of Sex Workers

Jag tyckte det var intressant att ta en närmare titt på undersökningen som heter “International Approaches to Decriminalising or Legalising Prostitution“.
I den står det att det är svårt att utvärdera olika lagstiftningar och dess konsekvenser pga av det finns för lite seriös och objektiv forskning inom området. Men fast att det var svårt att hitta konkreta bevis så kunde forskarna ändå dra följande slutsatser:

• Hälsa, säkerhet och arbetsförhållanden för sexarbetare har förbättrats i delstater/länder där prostitution är avkriminaliserat och till en viss utsträckning i delstater/länder där prostitution enbart är legaliserat.

• Det sociala stigmat och marginaliseringen av sexarbetare kan ha minskat något i delstater/länder som har legaliserade eller avkriminaliserar prostitution. Sexarbetare som finns i delstater/länder där det finns kriminaliserande lagar, där den tyngsta regleringen förekommer, verkar lida betydligt mer av stigmatisering och marginalisering i samhället.

• Det är vanligt att det förekommer svårigheter med att reglera sexbranschen. Alltför begränsande system gör det svårt för sexarbetare och bordellägare att operera legalt vilket kan resultera i en delad sexbransch, en laglig och en illegal. Problemen är större om man inte gör åtskillnad på små bordeller och stora, kommersiella bordeller.

Till sist…
Om du nu inte har förstått varför jag vill att prostitution i Sverige ska avkriminaliseras… ja då får du läsa allt en gång till eller ta en titt i rapporterna från Nya Zeeland.

Bara språket och objektiviteten, respekten för sexarbetare, ja allt som framkommer mellan raderna i rapporterna, gör mig glad

Dessutom så känner man som sexarbetare igen sig i det som beskrivs eftersom allt baserar sig på verkligheten och inte på några ideologiska hypoteser.

Tillägg kl.19.00
Morgondagens ledare i GP förvånar mig (publicerades nyss på nätet). Den handlar om Liberala kvinnor och de sista styckena, som ledaren avslutas med, var rätt intressanta att ta del av:

“En annan av liberala kvinnors hjärtefrågor inför parlamentsvalet, att sprida kunskap om den svenska sexköpslagen, är inte lika given. I synnerhet inte om det innebär att försöka exportera den.

Torskar, deras motiv och grisiga kvinnosyn, bör alltid ifrågasättas. Men det finns i dagsläget minst lika mycket som tyder på att sexköpslagen försämrat villkoren för de prostituerade, som att den varit lyckad och minskat prostitutionen. Föga är vunnet på att gatflickor har blivit nätflickor.

Socialantoprologen Petra Östergren har hävdat att en feminist inte kan vara emot prostitution eftersom det vore att förvägra kvinnan rätten att göra vad hon vill med sin kropp. Den inställningen delar få feminister och liberaler då “frivilligheten” i sammanhanget är ett sällsynt undantag. Däremot gör jämställdhetsministern klokt i att förklara att hon vill låta utvärdera sexköpslagen innan hon börjar marknadsföra den. Lagen har snart varit i kraft i tio år. En vetenskapligt och grundlig utvärdering vore minst sagt på tiden!”

.

Andra bloggar om: prostitution, politik, horstigma, sexarbete, sexarbetare
mänskliga rättigheter, bordeller, lagstiftning, Nya Zeeland, sexköpslagen
.
...

written by Isabella

Göteborgs stad släppte igår en studie om ungdomar i Göteborg med omnejd som säljer och byter sexuella tjänster.
Studien, I sexualitetens gränstrakter (pdf), är initierad och utförd av prostitutionsgruppen i Göteborg och författare är socialsekreterarna Jonna Abelsson och Anna Hulusjö.

I sammanfattningen beskrivs två vanliga och tydliga mönster hos ungdomar som säljer och byter sexuella tjänster. För det första så lever de och har levt påtagligt sexualiserade liv, i form av en tidig sexualdebut, ett intensivt sexualliv med fler partners och erfarenheter av fler olika sexuella aktiviteter. För det andra så kännetecknas de av utagerande, prövande och gränsöverskridande beteende i form av till exempel missbruk och kriminalitet.

De yrkesverksamma som mött dessa ungdomar berättar att de här ungdomarna många gånger försummats såväl omsorgsmässigt som känslomässigt och detta har i sin tur lett till låg självkänsla, problem med gränssättning och svårigheter med att etablera varaktiga sociala kontakter.

Jag har pratat en hel del med både kollegor och prostitutionsgruppen i Malmö om unga människor som börjar sälja sex och jag vill poängtera att oavsett om den här typen av ungdomarna börjar sälja sexuella tjänster eller inte så kan de lätt hamna i för dem destruktiva förhållanden. De löper dessutom alltid stor risk att hamna i händerna på någon som utnyttjar deras utsatthet.

Flera kollegor har berättat för mig att de började sälja sex när de var alltför unga och trasiga. Då de inte hade den livserfarenheten, mognaden, självkänslan osv som krävs för att jobbet ska fungera bra. Ofta var starten därför inte så lyckad, en del slutade och tog upp sexförsäljningen igen först efter att de växt både bokstavligt talat och själsligt. Det som en gång i unga år varit både gränslöst och destruktivt blir i vuxen ålder ett bra arbete som
man gillar och har full kontroll över.

I detta sammanhang vill jag också påpeka att sexarbete i sig lika gärna kan vara konstruktivt som destruktivt för människor som har utsatts för sexuella övergrepp i barndomen.

Det är alltså stor skillnad på om du börjar sälja sex när du är alltför ung, gränslös och/eller av destruktiva skäl mot att du säljer sex som vuxen när du klarar av att sätta dina egna gränser osv. De som börjar alltför unga eller av fel orsaker kan fara illa av sexarbete, precis som de skulle kunna göra om de gav sig in i en för dem annan olämplig yrkesutövning.

Men tyvärr har den här lilla gruppen av sexsäljare fått utgöra den stereotypa generella bilden av hur man ser på alla som arbetar i sexbranschen. Kanske för att det oftast bara är den här gruppen av sexsäljare som polis och socialtjänsten kommer i kontakt med, kanske för att ingen vill lyssna på oss andra, vi bortförklaras som myter om “den lyckliga horan” eller att vi inte är “riktiga” horor.

Dessutom så skyller myndigheter oftast alla problem som “de prostituerade” har på prostitutionen i sig, allt är prostitutionens fel. Även om orsakerna till problemen funnits där innan och absolut inte har orsakats av prostitution, och även om problemen inte försvinner bara för att personen i fråga slutar sälja sex.

Man lyssnar också mer än gärna på fd sexarbetare som har tillhört den här gruppen, speciellt om den fd sexarbetaren har så svårt att hantera horstigmat att han/hon projicerar skammen på andra/annat än sig själv, för att på så sätt svära sig själv fri från skuld o skam.

För visst har ni läst om fd sexarbetare som säger att det är de där hemska torskarnas fel att de har farit illa i prostitution och att de därför tycker att sexköpslagen är bra.

De gör sig själva till offer och kunderna till demoner för att hantera horstigmat och sin nuvarande situation.

Men glöm inte bort att de här fd sexarbetarna inte har varit några sexslavar, de har varit egna entreprenörer i sexbranschen och ingen av dem har på något sätt tvingats att sälja sexuella tjänster av någon annan.

Tänk på att det är lättare för många att ljuga för andra och för sig själv… säga att man var tvungen och/eller skylla sina egna brister och förmågor på andra, än vad det är att ta fullt ansvar för okloka val, att man inte fixat att jobba med sex på ett bra sätt för en själv och/eller stå för den man är eller har varit.

Emile Lanninge (s) bör t.ex. tänka på detta, men hon kanske bortförklarar mig återigen som en myt om glada horor och/eller att jag är ett alibi för torsklobbyn.

Skulle jag själv t.ex. säga att jag var tvungen att sälja sex för att få pengar till mat till mina barn så skulle det mötas av en helt annan förståelse än när jag säger att jag har sålt sexuella tjänster för att jag tycker om jobbet.

Och om jag berättade om de få hemska kunder jag träffat så skulle man dessutom tycka synd om mig och befria mig ännu mer från ev. skam och skuld. Det här sker inte när jag berättar om alla underbart trevliga kunder jag haft, att jag tycker om sexarbete, att det passar bra för mig.

Horstigmat är tufft och svårt att hantera för många och det är svårt att stå rakryggad som sexarbetare inför andra, en ny livskamrat, inför nya vänner och bekanta. Man är alltid rädd att avslöjas som hora.

Jag har själv nu ett dilemma… min nye käre vän (+ en av hans kompisar) vet att jag jobbat som sexarbetare och är aktiv i kampen för våra mänskliga rättigheter… men resten av hans kompisar vet inte ett dugg och absolut inte hans barn. Det är en helt bunt av nya människor som jag nu tvingas dölja mitt dubbelliv för och det är skitjobbigt. Så lätt det hade varit att spela på alla fördomarna, säga att jag en gång varit tvungen att sälja sex. På så sätt skulle jag kunna ta en enkel genväg från den sociala skammen och slippa ljuga i alla fall om att jag har sålt sex.

Och om jag sa att mina besvär med depression och ångest beror på att jag sålt sex så skulle många tycka synd om mig istället för att tycka att jag allmänt är psykiskt sjuk och allt vad det innebär. Tänk så lätt det hade varit att ljuga både för sig själv och omgivningen. Men nu är jag inte så som person, jag vill vara ärlig både mot mig själv och andra.

Många som intresserar sig för prostitution tycks vara totalt omedvetna om det här fenomenet och att många sexarbetare nästan tvingas att göra en syndabekännelse när de söker hjälp. Horstigmat har en mycket stor inverkan och påverkar alla som arbetar eller har arbetat med sex och erotik.

Tillbaks till studien från Göteborg…
Det står i sammanfattningen att många av de yrkesverksamma tyvärr upplever det som komplicerat att tala med ungdomar om erfarenheter kring att sälja eller byta sexuella tjänster. De är rädda att för att kränka och stigmatisera ungdomarna.

Men genom att de inte vågar prata fördomsfritt och naturligt om sex och/eller sexarbete eller inta en attityd befriat från steroetypa bilder, fördomar och offertänkande. så ökar de horstigmat, förstår dem inte det?

Det känns som om det finns ett stort behov av att en utbildning för yrkesverksamma som kommer i kontakt med sexarbetare. En utbildning där de kan lära sig vad sexarbete är för något, där de kan göra upp med sina egna fördomar, ta en titt på sin egen sexualsyn och där de lär sig hur man ska kunna prata om sexarbete utan att stigmatisera någon. Hmmm jag och Pye borde kanske starta en sådan kurs här i Sverige…

Som man sett tidigare så framkommer det även i den här studien att det är fler unga killar än tjejer som har erfarenhet av att sälja sex. Jonna Abelsson från Göteborgs prostitutionsgrupp, säger i en radiointervju att hon hoppas att studien ska öka medvetenheten om detta, att när yrkesverksamma möter en ung person så ska de ta på sig ett par andra glasögon än de som alltid säger att killar är förövare, “… för att det förekommer att en kille är både offer och förövare.”

Hmmm de där glasögonen var nog inte på när hon sa det… för varför säger hon inte att kvinnor också kan vara både förövare och offer. Vart tog kvinnorna som köper sex av unga killar vägen? Är de inga förövare? Överhuvudtaget har jag svårt för hennes termer… offer och förövare… blää jag ogillar de ordens självklara naturliga användning när människor pratar eller skriver om sexbranschen.

I studiens sammanfattningen står det också så här:

“Att unga killar som säljer sex inte blir uppmärksammade kan i detta sammanhang å ena sidan innebära att man som kille blir lämnad ensam med sina upplevelser och problem. Å andra sidan kan det innebära att man lyckas undvika stämpling och stigmatisering som kan få förödande konsekvenser för ens självbild.”

Menar hon att om en kille avslöjas som hora av en yrkesverksam person, ex. någon på en ungdomsmottagning eller på socialtjänsten, så drabbas han först då av horstigmat? Men hallå… horstigmat finns där hela tiden för alla som säljer eller har sålt sexuella tjänster oavsett om andra vet om att man “är en hora” eller inte. Ok stigmat kan vara något mindre för killar, men oftast tillkommer bögstigmat och allmänna fördomar som även drabbar tjejer, fördomar om att ex. våra kunder är fula, gamla och äckliga osv.

Men det ligger en grym sanning i hennes mening och det är att ett avslöjande kan bli förödande, inte bara för killens självbild pga det bemötande han då ev. kommer att få av socialtjänst och sjukvård, utan också pga vilken hjälp han kommer att erbjudas av samhället om det kommer fram att han “är en hora”. Många sexarbetare har tyvärr mycket dåliga erfarenheter av vad det innebär.

För att ändra på detta så behövs det mer än ett par nya glasögon. Det krävs kunskap, utbildning och helt annan attityd från samhällets sida gentemot sex- och erotikarbetare.

För ett år sedan ville många stänga prostitutionsstråket Rosenlund bl.a. för att Rosenlundsgatan enligt polis och socialtjänst, var en inkörsport till prostitution. Men som jag ana så står det i rapporten att ungdomar framför allt säljer sex via Internet och mobil.

Att stänga Rosenlund, Nordstan eller Centralstationen där prostitution också förekommer, hjälper knappas. Det som behövs är rätt och bra information på nätet som vänder sig till målgruppen och adekvat utbildning till personal som möter de här ungdomarna.

Man bör också tänka på att ungdomar som säljer och byter sexuella tjänster inte ser det de gör som prostitution. Det tror jag beror på att man skyddar sig själv från horstigmat.

Till sist…
Jag tycker absolut inte att någon ska börja sälja sex när man är alltför ung. Många sexarbetare, inkl. jag själv, anser att man bör vara minst 25 år gammal innan man börjar arbeta i sexbranschen. 25 år för då är man verkligen vuxen och klar över sin egen sexualitet på ett helt annat sätt än när man är 18. Vid 25 års ålder är det också lättare att förstå framtida konsekvenser av de val man tar. Det är lättare att arbeta säkert och att sätta upp gränser i arbetet samt att överhuvudtaget arbeta med sex på det sätt som vi tvingas göra här i Sverige, dvs helt ensamma, diskriminerade och stigmatiserade.

.

Andra bloggar om: prostitution, horstigma, sexarbete
sexarbetare, Göteborg, ungdomar, sexualitet
.
...

written by Isabella

Susanne Dodillet skriver återigen en lysande debattartikel om prostitution, idag på Brännpunkt i SvD - Sexhandeln får inte fingranskas.

Västerbottens-Kuriren berättar om Vickan, en 26-årig student och sexarbetare Umeå. Ni kan också läsa om Stockholm prostitutionsgrupp och hur dåligt de arbetar med frågor kring prostitution till skillnad mot Malmö.

Och till sist tar jag upp frågan om svenska elitsoldater verkligen utnyttjar kvinnor när de köper sexuella tjänster utomlands samt lite andra intressanta saker som har dykt upp idag.

Såg ni den snygga tjejen som var med i SVT Debatt tillsammans med mig och Petra Östergren i slutet av januari? Hon som var bäst av alla och som gjorde en mycket bra jämförelsen mellan debatten om abort och debatten om prostitution. Det var underbart kloka Susanne Dodillet som kommer att doktorera i slutet på året i idéhistoria om skillnaden på synen på prostitution i Sverige jämfört med den som finns i Tyskland.

Susanne har skrivit två av mina absoluta favoritartiklar om prostitution. De finns i tidskriften Arena och heter “Om kriminalisering av män” samt “Den stora bordellkalabaliken“. Och inte är hon ett dugg sämre i SvD!

I dagens debattartikel tar hon upp att sexköpslagen inte baserar sig på empiriska undersökningar eller på en genomtänkt filosofi.

Hon kritiserar det faktum att utredaren av sexköpslagen varken får ifrågasätta intentionen bakom eller självaste lagen.

Hon belyser också kristallklart att både sexköpslagen och den föreslagna samtyckesparagrafen, när det gäller våldtäkter, riskerar att cementera patriarkala strukturer istället för att förändra dem. Båda straffar män, och kvinnor beskrivs som passiva offer.

“Blir kvinnor starkare av en sexköpslag som beskriver dem som sexhandelns svaga part och som oförmögna att ta ansvar? Ökar en samtyckesparagraf – som tvingar män att be om lov inför ett samlag – kvinnors mod att tacka nej?

Eller är dessa paragrafer enbart uttryck för en symbolpolitik utan effekt på jämställdheten? Regeringen kommer inte att få reda på svaren. Åtminstone inte av en prostitutionsutredning, som är tillsatt för att bekräfta en redan fastlagd politik.”

“Betalda samlag föregås i regel av ett avtal mellan införstådda vuxna. Ofta finns ett uppenbart samtycke genom penning-
transaktionen, det överenskomna mötet,
mejl och ibland ett kvitto.

Sexsäljarens försäkran om samtycke ändrar dock inte det faktum att hennes kunder bestraffas likt våldtäktsmän.

Varför ifrågasätter debattörer sexsäljarens förmåga att avgöra vad som är bra för dem medan de samtidigt pläderar för en samtyckesparagraf för alla andra kvinnor? Inte heller denna fråga får Anna Skarhed och hennes sakkunniga diskutera.”

I love you Susanne!

En annan tjej jag gillar, men som jag inte känner, är Vickan i Umeå, en vanlig studenttjej och sexarbetare på 26 år. Hon har reagerat på debatten om prostitution och berättar bl.a om horstigmat idag i Västerbottens-Kuriren:

“Vickan reagerar
- Det är intressant hur många som blir provocerade av prostitution, alla har rätt att tycka och tänka något om en prostituerad. Jag måste må dåligt, för att de ska må bra, säger Vickan, som inte ser sig som något offer.”

Reportern konstaterade direkt att hon, liksom vi andra, inte motsvarar schablonbilden av hur en prostituerad ser ut. Till intervjun dök hon upp osminkad i jeans och tröja.

Vickan har aldrig sett sex som något heligt och hennes sambo är helt införstådd med att hon säljer sexuella tjänster. Och trots att hon är relativ ny som sexarbetare så gläder det mig att läsa att hon arbetar med ett högt säkerhetstänkande. Hon berättar att hon i hemtjänsten kan hamna i situationer som är mer hotfulla.

Det är fler och fler sexarbetare som ställer upp i media för att berätta vilka vi är och vad vi gör.

Ni ska veta att det inte är lätt att ta det steget för oss. Vi är oftast mer rädda att bli avslöjade som horor än vad vi är för riskerna i jobbet.

Men det är kanonbra att fler vågar, att fler av oss hörs och syns, det behövs för att motarbeta horstigmat och Vickan ska ha en varm applåd för sin insats.

Idag rapporterar SR att Stockholms prostitutionsgrupp inte hjälper sexarbetare om de inte är skrivna i Stockholms stad. Bor du i en kranskommun är det upp till hemkommunen om de vill betala och det är inte alltid de vill det. Jag är inte förvånad över detta. Det är bara ytterligare ett tecken på hur dåligt det sociala arbetet kring prostitution är i Stockholmstrakten.

Chefen för Stockholms prostitutionsgrupp, Agneta Borg, har t.ex. gjort allt vad hon kan för att cementera horstigmat och sprida falska påståenden om sexköpslagen. Stockholms prostitutionsgrupp tror dessutom att de kan tala för oss.

Så knäppa är inte människor i Skåne. Här nere blommar syrenerna och prostitutionsenheten i Malmö har nyligen varit ute på en turné i hela Skåne. De har hållit seminarium för att berätta att prostitution nu har flyttat in i vardagsrummet och att det är t.ex. vanligare bland unga att det är killar som säljer sexuella tjänster. De vill sprida verklighetsbaserad information och även samtidigt berätta för personal som arbetar inom socialtjänst, hälso- och sjukvård och skolor att de finns som en resurs som de kan ta hjälp av.

Prostitutionsenheten i Malmö vänder sig till alla människor i hela södra Sverige. Och F.A.S.T (försäljning av sexuella tjänster) har en helt annan attityd än den som finns inom Stockholms prostitutionsgrupp. Jag kan varmt rekommendera alla som behöver hjälp att ta kontakt med F.A.S.T i Malmö.

Är det inte oerhört tröttsamt att svensk media alltid ska skriva “utnyttjade prostituerade” istället för köpte en sexuell tjänst? Idag blåser Expressen upp att elitsoldater precis som alla andra köper sexuella tjänster.

Även om många kvinnor i krigshärjade områden väljer att sälja sexuella tjänster för att få in pengar till mat och andra fundamentala behov så innebär det inte med automatik att de utnyttjas.

Utnyttjas kvinnor också om de försöker sälja andra tjänster eller varor till soldater?

Sexarbetande kvinnor kan fatta sina egna beslut, göra sina egna val och man kan lika gärna se det som att det är de som utnyttjar soldaternas behov av sex.

Lars Lindström skriver idag i sin nyhetskrönika i Expressen att elitsoldater som ska stödja fredsprocesser och skydda civila gör sig skyldiga till dubbelt svek när de köper sex i områden med väpnade konflikter.

Jag håller inte med. De ska skydda kvinnor och alla andra men de som tycker med automatik att sexarbetande kvinnor utnyttjas måste skaffa sig en bättre syn på kvinnor, en syn som innebär att man förstår att kvinnor kan göra egna val och fatta egna beslut i frågor som rör även sex och sexarbete.

Till sist…

… missa inte att läsa Anna Svenssons debattartikel på SVT Opinion om radikalfeministisk jämställdhetspolitik:

“Är det inte en sorglig ironi att den av våra jämställdhetsministrar som starkast profilerat sig som en kämpe mot mäns våld mot kvinnor, till stor del är ansvarig för att Sverige saknar de medel som krävs för att minska mäns våld?”

.

Fajaf berättar att Swiss Aids Federation har delat ut vykort i värdstäder för fotbolls-EM 2008 i Schweiz. Vykorten uppmanar människor till artighet, respekt och renlighet när man köper sexuella tjänster. Undrar vad Claes Borgström tycker om det här…

Så här ser vykortens framsida ut… asläckert!

Det skulle inte förvåna mig om det snart kommer en svensk protest mot detta och en uppmaning om att bojkotta fotbolls-EM. För de här (sexiga) vykorten sprids för minska skadverkningar och följer inte den svenska prostitutionspolicyn där prostitution ska bekämpas med alla medel, kosta vad det kosta vill.

.

Andra bloggar om: prostitution, sexköpslagen, feminism, debatt, media,
politik, horstigma, mänskliga rättigheter, sexarbete, sexarbetare
.
...

written by Isabella

Melissa Farley har lanserat en ny så kallade forskningsrapport: “Challenging Men’s Demand for Prostitution in Scotland: A research report based on interviews with 110 men who bought women in prostitution” (PDF).

Jag är lite förvånad över att de svenska prostitutionsmotståndarna ännu inte har tagit upp de “chockerande” resultaten i den här rapporten.

Men det kommer säkert dyka upp så jag tänker vara ett steg före prostitutionsmotståndarna den här gången.

I en artikel kan man läsa att rapporten bl.a. hävdar att ju mer en man köper sex ju större risk finns det för att han kommer våldta andra kvinnor!!! Det ni…

Melissa Farley utgår från att alla sexköpande män begår sexuella övergrepp mot kvinnor.

I rapporten kategoriseras män som köper sex i samma grupp som våldtäktsmän, pedofiler och andra “social undesirables”.

Rapporten föreslår inte bara att sexköp ska kriminaliseras utan också att sexköpare ska registreras som sexualförbrytare. Jag är inte förvånad.

Helst skulle man vilja ignorera Melissa Farley totalt men tyvärr är det som Elizabeth Wood säger:

“It is important to remember, awful though it is, that other folks take Farley’s research seriously and that it deserves serious attention to help mitigate the damage it can do to real efforts to advocate for women’s safety and sex worker safety. Such ’studies’ play to particular political positions, in this case pressure to export the Swedish ’solution’ through Europe, but political expedience is not the same as sound policy.”
(Elisabeth Wood är assistant professor of sociology at Nassau Community College on Long Island in New York.)

Melissa Farleys “forskning” används av olika kvinnogrupper som bevis för att deras hypoteser om prostitution stämmer. Det är till hennes “forskning” som Liberala kvinnor och Birgitta Ohlsson samt alla de andra politiska kvinnoorganisationerna refererar till när man kräver att de ska redovisa sina källor.

Den här senaste rapporten är Farleys försök att tillsammans med en Skotsk kvinnoorganisation införa en sexköpslag i Skottland.

De har även tagit hjälp av den svenska sexköpslags export lobbyn. I mars var Kajsa Wahlberg från rikskrim, kriminalinspektören Jonas Trolle och naturligtvis den radikalfeministiska lobbyisten Gunilla Ekberg (CATW) i Skottland och gjorde sitt bästa för att övertyga Skottarna om att Sverige har en suveränt bra lagstiftning kring prostitution.

Vi har yttrandefrihet i Sverige så det är inte mycket man kan göra när högt uppsatta polisbefäl far runt i Europa med påståenden som de inte har belägg för. Man får bara hoppas att det finns kloka människor som tar reda på fakta och det brukar det lyckligtvis finnas överallt.

Det enda jag och andra kan göra är att sprida information och fakta samt påpeka det fullkomligt horribla i att våra politiker baserar sin politik och lagar på vad Melissa Farley och company påstår och hävdar.

Våra makthavare har ett ansvar och måste börja granska sina källor för den politik de för om prostitution.

De måste ta del av den massiva internationella kritik som Farleys “forskning” möter.

Psykologen Kenno Simonsen i Danmark har t.ex. rätt nyligen kritiserat Farley skarpt i artikeln “Förklätt som forskning“. Och den här senaste rapporten från Farley har bemötts med svidande kritik i en skrivelse som är undertecknad av en mängd seriösa forskare i både USA, Kanada och England:

April 29th 2008.

The reason that this report would not be accepted if it was subjected to ordinary academic peer review processes is not because it is biased per se but that the particular form of bias is one that (i) translates the social, economic, political and ideological realities of commercial sex and the complexity of the relationships involved into more or less ’simple’ questions of violence or lack thereof, (ii) transposes what might be economic questions or other questions and realities into gender i.e. everything is the result of gender, and (iii) conflates fundamentally different social phenomena (rape, paedophilia and other forms of sexual violence) in a way which closes off understanding rather than opens it up.

In this way, this report makes no contribution to our understanding of either the ‘problem’ or the solution. As to criminalising clients (and invoking the same procedures and punishments and rehabilitation as those convicted of very serious sexual offences such as rape and child sexual abuse) the authors of this report are seemingly ignorant of even the most basic legal principles such as the principle of proportionality and ignorant of the actual mechanisms through which criminal justice is dispensed. The report makes no attempt to understand either the men concerned or the phenomenon, to explore the determinants of behaviour or to set these within the broader cultural context. Rather it attempts to take complex relationships and impose simple models of gender and violence.

This research violates fundamental principles of human research ethics in that there is no evidence of any benefit to the population studied. Rather the purpose of the research appears to have been to vilify the population of men who were chosen to be interviewed. It seems highly unlikely that the participants were ever informed of the true nature of the research, which could well have influenced their response. This sort of research is dangerous. The men who were interviewed will be able to read their comments juxtaposed with hostile comments from the investigators. It is quite likely that this could result in significant psychological damage. No evidence is supplied that the interviewees agreed to have their comments reproduced in this form, and it is possible that they could be identified, and suffer social stigmatisation. The research appears to have prejudged the issues, and the investigators make no attempt to disguise their contempt for their subjects.

This hostile environment is not conducive to objective and reproducible research. The interviewees were drawn from a group with strong prejudices against men who buy sexual services. It is hard to imagine any research committee authorising a situation in which two groups, as here, are placed together in what virtually constitutes gladiatorial conditions.

This research on which this report is based was not grounded in empirical research ethics or a critical, objective method of producing knowledge. There appears to be no ethics approval or peer review in terms of the design and execution of the project. There is no evidence that participants were asked for informed consent and no information is given regarding the ethical protocols that were followed. Similarly, though the survey methodology is described, details of the questions asked are not provided. It is standard practice that questionnaire instruments are included in an Appendix for scrutiny. The report was published in-house by the Women’s Support Project. This is outside the normal academic peer review process and therefore it is not entirely surprising that the report is not of an acceptable academic standard.

Läs resten här…
Skrivelsen är underteckand av:

• Dr Teela Sanders, Sociology, University of Leeds
• Dr Jane Scoular, Reader in Law, University of Strathclyde
• Dr Michael Goodyear, Department of Medicine, Dalhousie University, Canada
• Dr Hera Cook, Department of Modern History, University of Birmingham
• Dr Nicola Smith, Political Science and International Studies,, University of Birmingham, Birmingham
• Michelle Farley, Service Manager, SHOC (Sexual Health on Call)
• Hilary Kinnell, author of ‘Murder made easy: the final solution to prostitution?’, Willan, Cullumpton, (2006)
• Dr Jo Phoenix, Reader, Criminology, School of Applied Social Sciences, Durham University
• Rosie Campbell, Loughborough University
• Dr Phil Hubbard, Professor of Urban Social Geography, Dept of Geography, Loughborough University
• Jane Pitcher, independent researcher
• Dr Belinda Brooks-Gordon, Reader in Social Policy, Birkbeck College, University of London
• Dr Elizabeth Anne Wood, Sociology, Anthropology and Social Work, Nassau Community College, New York
• Dr Petra M Boynton, Health Services Research, Department of Primary Care and Population Sciences, University College London.
• Dr Ron Roberts, Psychology, Kingston University, London
• Kate Hardy, Geography, Queen Mary, University of London.
• Dr Ronald Weitzer, Professor of Sociology, George Washington University, USA
• Lauren Casey, sex worker activist, British Columbia, Canada
• Prostitution Alternatives Counselling Education (PACE), British Columbia , Canada

Via Bound Not Gagged och Sex in the Puplic Square

Ps…
Jag kan i detta sammanhanget återigen varmt rekommendera er att läsa Petra Östergrens artikel “Obekväma rön ignoreras“

.

Andra bloggar om: prostitution, sexköpslagen, feminism, politik,
Skottland, Melissa Farley, forskning, lobbyism, radikalfeminism
.
...

written by Isabella