Isabella Lund

Idag publicerar jag Petra Östergrens artikel “Obekväma rön ignoreras“. Det är en mycket viktig artikel för alla som är intresserade av debatten kring prostitution. En av de där man bara måste läsa…

Den måste läsas av alla som någon gång undrat varför horstigmat är så starkt i Sverige
eller hur det kommer sig att just Sverige införde en sexköpslag.

En stor del av svaret finns i Petra Östergrens bok, Porr, horor och feminister. Svaret finns bl.a. i den oerhört viktiga delen av boken där hon kritiskt granskar svensk forskning om prostitution. För det är på den som den svenska lagstiftningen och den svenska officiella synen på prostitution vilar.

Sanningen som Petra lyfte fram är inte vacker att ta del av, samtidigt är detta viktig kunskap för att förstå varför det är som det är i Sverige. Det är en “berättelse om hur fullständigt åt helvete den svenska forskningen om prostitution gått till”. Men ingen skrev ett ord om detta i debatten som följde i bokens spår.

Petra Östergrens artikel “Obekväma rön ignoreras” tar upp allt det här, det är en av mina favorit artiklar och därför publicerar jag den här idag med stor glädje och hoppas att riktigt många läser den:

Obekväma rön ignoreras

Den svenska forskningen om prostitution är ovetenskaplig och fördomsfull. Att kritiken negligeras är allvarligt med tanke på att denna forskning legat till grund för politiken som förts på området.

En tid efter att Porr, horor och feminister publicerats läser jag igenom recensioner och reaktioner för att förstå något jag grunnat över: Hur kommer det sig att det kapitel jag själv varit mest förtjust i, det som handlar om svensk prostitutions- forskning, är det som har fått minst uppmärksamhet?

Jag tyckte att jag hade varit så smart när jag sparat det bästa till sist – berättelsen om hur fullständigt åt helvete den svenska forskningen om prostitution gått till.

Jag tog det från början, det stora Malmöprojektet från 1977 där kommunen tillsammans med socialarbetare och forskarstudenterna Sven-Axel Månsson och Stig Larsson skulle hjälpa sexsäljande kvinnor till ett annat och ”bättre” liv.

Jag hade med citat där socialarbetarna stolt beskrev hur de försökte ”manipulera” över tvåhundra kvinnor att sluta med prostitutionen. Hur de vinnlagt sig om att verka icke-fördömande, överklagat skön- taxeringar, hjälpt till med avbetalnings- planer hos kronofogden, gett gräddfil till socialbidrag och arbetsförmedling. Och hur de efter att ha fått kvinnornas förtroende med hjälp av olika konfrontationsmetoder och ”överrumplingstaktiker”, främst mot ledargestalter, drivit in kilar i gruppgemenskaper i syfte att göra individerna osäkra.

Allt detta för att skapa en plattform för att göra vad de ansåg vara det allra viktigaste: att påverka kvinnornas värderingar. Dessa skulle förmås förstå att livet inte tog slut bara för att de måste stiga upp tidigt på morgonen, arbeta hårt och sedan inte orka med uteliv. De skulle göras medvetna om att materiell välfärd ofta tjänar till att dölja en ”torftig” och innehållslös tillvaro, att hävda sig och stärka ett dåligt självförtroende. Men, betonade socialarbetarna, detta handlade inte alls om deras egna värderingar. Nej, de ville bara återföra kvinnorna till ”vad som är realistiskt och som stämmer med deras klassmässiga och kulturella bakgrund”.

Månssons och Larssons arbeten hoppade jag över. Inte enbart för att det skrivs en idéhistorisk avhandling där de nuvarande professorernas arbete granskas (av Susanne Dodillet, Göteborgs universitet) utan även för att de gav psykoterapeuten Hanna Olsson äran av att ha förstått vad prostitution ”egentligen” är. Olsson kom fram till sin uppfattning genom sitt arbete som sekreterare i prostitutionsutredningen 1977–1981. Det finns många problem med hennes intervjuer och publicerade utdrag ur
forskningsdagböcker.

Intervjuerna verkar inte vara så många som påstås (jag fann bara 24, inte 30), kontakttiden var kort (en gång à max 1,5 timmar) och urvalet icke-representativt för hela gruppen (mest unga, traumatiserade, missbrukande kvinnor i gatumiljö). Olssons negativa inställning till fenomenet påverkade hennes arbete. Hon ställde ledande frågor och maktförhållandena var tydliga (frågorna kretsade kring utsatthet, trauman och privat sexualitet och kvinnorna fick betalt).

Men framför allt var själva analysmetoden problematisk. Hanna Olsson kom fram till vad prostitutionen ”egentligen” handlade om genom sina egna känslomässiga reaktioner. Efter att ha träffat en strulig, traumatiserad och missbrukande sexsäljare, kommit hem, tagit ett glas vin och fallit i gråt kom hon fram till att prostitutionen var ”kvinnoförtryckets absoluta utpost”. När hon själv började känna en strid ström av rädsla och utanförskap slog hon fast att så kände också kvinnorna i prostitutionen – de kände det bara inte själva.

Slutligen gav jag flera exempel på liknande problem med svenska studier som gjorts sedan dess.

Men om detta har det alltså inte skrivits ett dugg. Trots att svenska argument och prostitutionspolitik bygger på just dessa alster. I stället har jag anklagats för att vara i avsaknad av maktperspektiv, ha ett cyniskt klassperspektiv och bara se en sida av prostitutionen.

Kanske är det en strategi.

Att projicera egna brister på någon annan kan vara ett sätt att slippa ta itu med de problematiska grundvalar som de egna övertygelserna vilar på. Att anklagelser som dessa framför allt framförts av vänsterskribenter som är prostitutionsmotståndare (som Josefin Brink, Katerine Kielos, Åsa Linderborg och Petra Ulmanen) kan förklaras med att auktoritär vänster tenderar att ignorera sin frihetliga syster – alternativt försöker desarmera hennes mångdimensionella maktanalys genom att rendera henne epitetet ”nyliberal”.

I vilket fall är det allvarligt. Karlar har i århundraden ägnat sig åt att ignorera och förvränga kvinnors liv och tankar. Nu gör kvinnliga skribenter samma sak. Åtminstone när det handlar om forskning som görs om och av obekväma och lösaktiga fruntimmer, de som inte tillhör en man eller passar in i ett rättstänkande etablissemang.

Den feministiska och maktkritiska diskussionen förtjänar bättre.
Ny, provocerande och intressant genusforskning görs, både inom och utom universiteten. Kvinnliga tidningsskribenter är ofta den enda länken mellan denna forskning och vanligt folk. Det förpliktigar.

Gängse regler kring rapportering och argumentation ska följas. Dessutom måste den självpåtagna rollen som feminismens ideologiska grindvakt överges, den skymmer sikten för den normativa maktens många uttryck.

Petra Östergren

“Obekväma rön ignoreras” ingår i det extramaterial som
finns att läsa i pocketutgåvan av Porr, horor och feminister,
artikeln har även varit publicerad i Axess nr 7, 2007.

Fotografen N.Boström har tagit bilden på Petra Östergren

Dagens lästips:
Läs Charlottes inlägg:
“Jag vägrar välja mellan att vara queer och att vara feminist”
samt Carl Johan Rehbinders inlägg:
“Porr, horor och feminister - ett rundningsmärke i prostitutionsdebatten“.

Ella skriver om FAST i Malmö och det göra även Flamman i artikeln “Alla vill inte sluta“.

Jag gillar verkligen Carina och Niclas som jobbar på FAST i Malmö, de visar en respekt för sexarbetare som vi har saknat hos sociala myndigheter.

.

Andra bloggar om: prostitution, feminism, politik, sexarbete,
sexarbetare, forskning, Petra Östergren, Porr horor och feminister
.
...

written by Isabella

.
Det här måste ni lyssna på!
Det är ett måste!

Ingegärd sålde sex för många år sedan och berättade om sin erfarenhet i radions Ring P1 i förmiddags. Och att sälja sex var något hon mådde väldigt bra av.

Hon var liksom Lillian, Sunny och Christina aktiv på 70 talet i Sexualpolitisk Front, den sexarbetarorganisation som bildades då. Och när sexköpslagen skulle införas så stod Ingegärd och demonstrera utanför riksdagshuset! Jag bara älskar de här gamla krutgummorna och deras sätt att resonera.

Lyssna på Ingegärd!
Hon kommer i början av programmet.

.

.
Andra bloggar om: prostitution, sexköpslagen, sexualitet, feminism, debatt,
media, politik, sex, horstigma, bordeller, sexköpare,
sexarbete, sexarbetare, radio, Ring P1
.
...

written by Isabella

Idag samlas många fina herrar och damer i blå salen. Dagen till ära vill ett par gamla kompisar till mig Sunny Börjesson och Christina Persson samt min vän, mentor och äldsta kollega Lillian Andersson hylla den gamle vänsterpartiledaren och poeten CH Hermansson som fyllde 90 år i dagarna.

Samtidigt vill vi bjuda på lite kul kuriosa från 70-talet.

1978 skrev CH Hermansson, tillsammans med Jörn Svensson, en ny vistext till Sigge Wulfs visa “Calle P”. Finn Zetterholm sjöng visan på Cabaret Öppen Lokal på Dramaten den 16/5 1978 och dagen efter fanns texten återgiven i Aftonbladet.

Varsågoda här är texten:

.

CH Hermansson lyckades verkligen fånga den tidens anda på ett mycket spirituellt och begåvat sätt. Och med tanke på att bordellhärvan åter är aktuell så kan hans roliga vistext verkligen vara värd att uppmärksammas igen.

Tidsandan var helt annorlunda på 70 talet. Lillian har samlat tidningsklipp från den tiden, om t.ex. allt som skrevs om bordellhärvan och det var i den högen hon hittade vistexten.

När jag frågade om hon hade hittat något mer kul så berättade hon om en annan liten skandal som kom 1977. Och när hon nämnde den så kom jag faktiskt ihåg den själv, fast jag då bara var 15 år.

Ps… Den här skandalen får ni se som lite kul kuriosa så här på Nobeldagen.

Det var så här att 1977 så publicerade Pockettidningen R ett nummer som hette “Horor och herrar” och i den fanns det flera långa artiklar med intervjuer av sexsäljare, bl.a. Lillian.

Men hela uppmärksamheten kring numret stals av att där också fanns en liten tvåsidig artikel som hette “Kungen och prostitution”, författad av Stig Edling. I den artikeln skrev han att UD tjänstemän hade tvingats skaffa fram kvinnor åt Kungen på hans USA resa. Justitieministern Sven Romanus hotade då Pockettidningen R med åtal för majestätsbrott men Kungen själv ville inte åtala.

Den 17/9 1977 kom det fram att Pockettidningen Rs ansvarige utgivare Cecilia Modig inte var ett dugg orolig inför detta hot. - Det hade varit riktigt hedrande att åtalas för majestätsbrott, sa hon till Aftonbladets reporter.

De journalister som idag gräver i den gamla bordellhärvan har en stor skatt i den tidens alla artiklar och reportage som skrevs och gjordes. De hade nog aldrig kunnat publiceras idag.

Att maktens män och kvinnor då liksom nu köper sexuella tjänster är jag inte ett dugg tveksam till och jag har ingenting emot detta faktum heller. Men eftersom försäljning av sexuella tjänster idag inte sker så öppet så är det nog betydligt svårare för journalister att få nys om sådana “skandaler”.

Det som var en skandal på mitten av 70-talet och även idag var att det fanns flickor som inte ens var könsmogna som utnyttjades som barnprostituerade i Doris Hopps eskortverksamhet.

Det var flickor som var omhändertagna av samhället och alltså under samhällets ansvar.

För mig har det ingen betydelse vem som var deras “kunder”, det är inte otroligt att det var män som hade makt och inflytande eftersom det brottet aldrig utreddes och gick till åtal.

.

.
Andra bloggar om: prostitution, media, CH Hermansson, Kungen,
Pockettidningen R, 70-talet , horstigma, bordellhärvan
.
...

written by Isabella

Först och främst låt mig påpeka att det var BARN som utsattes för sexuella övergrepp genom Doris Hopps eskortverksamhet på 70 talet. Sluta skriva prostituerade kvinnor!

Jag blir urförbannad när jag hör eller ser den formuleringen, som t.ex. i Maria Schottenius artikel i DN.

Kan det inte räcka med att de här kvinnorna utsattes både för sexuella övergrepp som barn och sedan ovanpå detta ett grovt rättsövergrepp? Ska de behöva drabbas av horstigmat också?!?

Eller är det så jäkla illa att de som vill ifrågasätta deras trovärdighet måste ta till horstigmat? För då kära läsare då har ni alla anledning att tro på kvinnorna och ifrågasätta dem som försöker misskreditera deras trovärdighet. Man ska alltid tänka kritiskt, lyssna på sin intuition och magkänsla när härvor med olika makthavare rullas upp.

Jag kan t.ex. inte låta bli att undra vilken agenda advokat Leif Silbersky har i detta drama. Varför är han upprörd? Varför blir Deanne Rauscher, författare till boken ”Makten, männen och mörkläggningen” så arg på honom när de debattera bordellhärvan i P1 Morgon igår? Lyssna även på Eva Bengtssons egen berättelse i samma program.

Dagens glada nyhet i bordellhärvan är att Justitiekanslern nu kommer att “utreda” ärendet. En artikel har gått ut från TT med uttalanden i denna riktning, men jag tyckte det var lite oklart och en del har spekulerat kring vad Göran Lambertz uttalande betyder. Så jag ringde upp Justitiekanslern själv för att höra vad som gäller.

Jag pratade med Britt-Marie Lundberg som kommer att handlägga ärendet på Justitiekanslern. Hon sa att de kommer prata med Erik Östberg som var chefsåklagare i målet på den tiden. Och det är bra för han sa till TV4 Nyheterna igår att han uppfattade flickorna som trovärdiga på 70 talet.

Britt-Marie Lundberg sa också att Justitiekanslern kommer ta ställning till kvinnornas framställan av ersättningsanspråk.

Min dag idag har liksom igår och förrgår gått åt till att kolla in vad media skriver, att jag själv undersöker och pratar med olika människor samt besvarar frågor från journalister. Imorgon ska jag jag ägna mig åt lite andra saker, jag behöver pausa från detta.

Har ni sett att media är försiktiga i detta, de vill inte gärna drabbas av dementimaskineriet. Twinglylänkar tas bort eftersom de kan leda till bloggar som denna där namn på döda politiska ikoner finns osv. Men det finns hopp, det finns bra journalister som har mod och som vill gräva, men det ska till redaktörer och producenter som vågar och sedan ägare som har modet att publicera också.

Jag hoppas de kommer att fortsätta gräva i detta och plocka fram trovärdiga personer som kan bekräfta Eva Bengtssons historia. För många undrar om fler kan berätta sanningen? Det är klart det finns, men om de ska våga träda fram så måste de få ske under garanterat anonymitetsskydd i alla fall om de gäller sexarbetare. För jag är ledsen men gamla sexarbetare har under så många år förföljts, förtryckts och stigmatiserat så det är oerhört naivt att tro att de nu ska våga träda fram och sedan bli betrodda.

Jag har sagt till flera journalister som jag har haft kontakt med dessa dagar att de får först reagera när landets justitieminister säger att man inte ska lyssna på sexarbetare eller respektera oss.

Om de tar tag i den frågan, om de börjar våga ifrågasätta dagens makthavare som förtrycker oss, om de vågar granska sig själva och hur media har bevarat hegenomin i debatten. Om de vågar ta upp det… då kommer nog de gamla sexarbetarna ställa sig upp och berätta alla de där hemska historierna som man idag försöker få tag på.

Men man kan inte ena dagen skita i oss, vara tysta när andra journalister hotar att täppa till min mun eller vara tysta när landets största tidning, DN, öppet motarbetar sexarbetares röster från att höras eller inte bry sig om att landets justitieminister ägnar sig åt rena Hitler fasoner.

Beatrice Ask har ju i princip sagt att ingen sexarbetare har trovärdighet och detsamma har DN öppet deklarerat. Skandalen på 70 talet skulle lika gärna kunnat hända idag.

Mer om bordellhärvan i inläggen:

• Bordellhärvan 1976 - en del av horornas historia från den 29/4-07
• Bordellhärvan som blev Geijer-affären från den 4/12-07
• Bordellhärvan - breven om sanningen från den 5/12 -07
• Lyssna noga på vad som sägs i bordellhärvan från den 6/12 -07
• Trovärdighet från den 7/12

.

.
Andra bloggar om: prostitution, media, politik, sex, horstigma,
bordeller, sexköpare, koppleri, DN, bordellhärvan, Geijer-affären,
Göran Lambertz, JK, justitiekanslern, Beatrice Ask
.
...

written by Isabella

Det finns en grupp av människor i samhället som absolut står längs ner, som alla kan trampa på utan att så många reagerar och det är sexarbetare. Genom alla år har vi förföljts, diskriminerats och hånats öppet. Människor är inte lika värda, inte i Sverige idag. Sexarbetare märks fortfarande med skam för livet.

I stigmatiseringen av sexarbetare ingår alltid att ifrågasätta vår trovärdighet och stigmat är dessutom smittsamt. Även de som har tvingats eller utnyttjats till att sälja sexuella tjänster drabbas av det, liksom de som vågar kräva att vi ska behandlas som alla andra människor i samhället.

Jag är upprörd över att trovärdigheten ifrågasätts hos de kvinnor i bordelhärvan från 1976 som nu har vågat träda fram och kräva en upprättelse. Det är möjligt att vi aldrig till 100 % kan få veta vem som beställde flickor utan könshår av bordellmamman Doris Hopp. Men det har ingen betydelse, övergrepp har begåtts. Fallet blev aldrig ett brottsmål. Detta är en skandal, oberoende vem som var förövare. Och det är detta media bör sätta fokus på idag.

Eva Bengtsson som var en flickorna som utsattes för övergreppen i bordellhärvan berättar idag i Södermanlands Nyheter:

“Jag önskar att inget barn ska behöva gå igenom det jag har gjort. Kanske kan det hjälpa att jag berättar min historia, det är ingen glamourös värld. När det gäller sanningen så vet både jag och torskarna mycket väl vad som är sanningen. Men de som har makt har sett till att mörklägga den och min största önskan just nu är att alla som har möjlighet gräver i det här. För det finns så mycket mer. Det här är bara min berättelse.”

TV4 Nyheterna vågar tack och lov gräva i bordellhärvan och verkar dessutom vilja sätta fokus på rätt saker. TV4 Nyheterna tog upp igår att när flickorna berättade vad de hade varit med om till polis och åklagare på 70 talet så ansåg chefsåklagaren Erik Östberg att flickorna var trovärdiga.

“Det var mycket som berättades av dem som inte gärna kunde vara påhittat. Det fanns ingen anledning att misstro dem”

Trots att de 14-åriga flickorna alltså uppfattades som trovärdiga och trots att man visste att de utsatts för brott så startade man aldrig en utredning om de brotten de utsatts för. Det är det frågan handlar om och det är därför kvinnorna har rätt till både en ursäkt och ett skadestånd.

“Jag fick åtskilliga samtal från män som var oroliga för sitt familjeliv och för sin sociala ställning. Det var ett antal personer som ringde i alla fall. När det ringer en darrande människa som ser sitt sociala liv stå på spel. Det berör en ju. Det är klart att jag påverkades. Jag sa: ta det bara lugnt, jag tror det finns tillräckligt med bevisning. Jag har ingen anledning att paradera massa kunder i rättssalen.”

Han hade ingen anledning att låta kundera paradera i målet som handlade om att sätta dit horan Doris Hopp för koppleri, där hade man tillräckligt med bevis.

Men när man aldrig satte igång en utredning om övergreppen mot barnen så var samhällets besked till de här flickorna att det var helt ok att de hade utnyttjats som barnprostituerade innan de ens hade blivit könsmogna!

Många är nyfikna på vilka Doris Hopps kunder var, att kunna peka ut en politiker eller en kändis som sexköpare verkar vara en dröm för vissa. Men räcker det inte med att veta att det står utom tvivel på att Doris Hopps kunder hade makt och inflytande?

Enligt SvD så hade Eric Östberg kommit över Doris Hopps anteckningar inför rättegången, där namnen på hennes kunder fanns. Han vill inte berätta om någon av de utpekade politikerna förekom i dessa anteckningar.

“Det tänker jag inte berätta. Men jag skämtade med mina kompisar om att jag kunde ha fått en Mercedes för pengarna om jag hade sålt anteckningarna till Expressen“.

Idag frågar många efter sanningen i bordellhärvan och man frågar efter fler röster från sexarbetare som var med på den tiden. Men hur ska de våga träda fram när sexarbetare än idag förföljs och utsätts för diskriminering?

Hur ska de våga träda fram och berätta när vår justitieminister säger högt och offentligt att man absolut inte ska lyssna på vad vi har att säga i frågor som rör oss!

SvD har intervjuat en kvinna som sålde sexuella tjänster på 70 talet och hon säger att hon inte minns några politiker. Hon var förmodligen inte så etablerad så att hon hade kännedom om allt som hände i sexbranschen. Men en som verkligen hade koll var Christina Persson och hon har berättat att synen på att köpa sex var annorlunda då. “Att få en beställning till Riksdagshuset var en bra affär. Det tyckte alla. De bodde ju över hela veckor utan sina familjer och de betalade bra.”

Många fler kan berätta sanningen. Erik Eriksson var en av reportrarna som 1976–78 gjorde en serie uppmärksammade program för Studio S om prostitutionen i Sverige. Han tycker att det hade varit bra om man tillsatte en kommission som kunde höra folk under ed, och ge anonymitet till dem som kräver det.

“Kunskap finns framför allt inom två grupper: poliser och prostituerade. Poliserna som arbetade med 70-talets härvor har förhört hundratals personer, de har utrett, avlyssnat och spanat. Bland de många prostituerade finns ett antal som nu lever ett nytt liv, deras familjer känner kanske inte till vad de gjorde förr.”

Han berättar att bland dem som var sexarbetare på den tiden så finns det en som senare blev riksdagsledamot. En annan blev framgångsrik företagare. “De kan inte framträda offentligt, men om en kommission ger dem skydd och hör dem under ed kan de berätta. Bland poliserna som vet mycket finns chefer inom Säpo och Stockholmskriminalen, pensionerade yrkesmän som fort- farande mår illa av allt de tvingas hålla inne med.”

DN har frågat de olika partieranas talespersoner i rättfrågor vad de anser om Vänsterpartets förslag att tillsätta en kommission.

Hillevi Engström (m) vill att vi ska lära oss av historien. “Det viktigaste nu är inte att ta reda på vilka eventuella statsråd som gick till prostituerade på 70-talet. Däremot är det viktigt att ta reda på om det blev mörklagt. Vilka var i så fall ansvariga? Och hur gick det till?” Hon ska ta upp saken i sin grupp i justitieutskottet. “Det skulle kännas bra om man kan gå till botten med frågan”, säger hon till DN:

Men de övriga borgeliga partierna håller inte riktigt med. Johan Linander (c) tycker fallet är preskriberat och säger att någon gång får man gå vidare. Cecilia Wigström (fp) och Inger Davidson (kd) säger att det nu är en
fråga för justitiekanslern.

Peter Eriksson (mp) säger att han inte vill motsätta sig en granskning i enlighet med vänsterpartiets krav men uttalar samtidigt stor skepsis. Och Thomas Bodström (s), “de utsatta barnens beskyddare”, har avböjt att svara på DN:s fråga.

Har ni förresten tänkt på att det är väldigt tyst från kvinnorörelsen om bordellhärvan. De brukar annars vara mycket snabba med att stötta kvinnor som har varit utsatta för våld eller övergrepp. Men några röster har hörts. Josefin Brink (v) skrev igår på sin blogg:

De kvinnor som nu trätt fram för att söka upprättelse för de övergrepp de utsattes för som tonåringar är väl medvetna om de här förhållandena. De har vetat hela tiden att de, två omhändertagna, struliga tonåringar som hamnade på bordell och utnyttjades av mäktiga män skulle smutskastas och avfärdas om de trädde fram.

Nu har de ändå gjort det, och de förtjänar att mötas med respekt och de förtjänar att få alla kort lagda på bordet av den stat som låtit mäktiga mäns intresse stå över deras rätt till upprättelse. Det enda rimliga och raka är att tillsätta en kommission som en gång för alla vädrar ut de skitiga gubbkalsongerna och visar att begreppet rättssamhälle har en innebörd också för exploaterade kvinnor.

Och idag får hon medhåll av Aftonbladets debattredaktör Lotta Gröning:

Jag känner mig kluven i sakfrågan. Är det möjligt att högt uppsatta män ger efter för drifterna trots att de vet att de begår lagbrott, att de kan upptäckas och att flickorna kan komma att berätta vad de varit med om? Det handlar inte i detta fall bara om sex utan om regelrätta övergrepp.

Samtidigt är det bilden av makten och horan! Det är männen med makt som har störst trovärdighet. Stackars deras familjer. Hur kan någon anklaga morfar eller farfar för något sådant? Med makten följer också kontakterna och lojaliteten med andra makthavare, till och med inom polisväsendet.

Alla som inte vill se sanningen frågar: varför lyfter de denna affär en gång till och först nu? Ja, varför?

En sanningskommission vore det enda rätta.

Mer om bordellhärvan i inläggen:

• Bordellhärvan 1976 - en del av horornas historia från den 29/4-07
• Bordellhärvan som blev Geijer-affären från den 4/12-07
• Bordellhärvan - breven om sanningen från den 5/12 -07
• Lyssna noga på vad som sägs i bordellhärvan från den 6/12 -07

.

.
Andra bloggar om: prostitution, media, politik, sexköpare,
koppleri, horstigma, bordellhärvan, Geijer-affären
.
...

written by Isabella