Isabella Lund

Handlingsplanen (pdf) mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål lanserades i DN den 16 juli samtidigt som Beatrice Ask i SvD utlovade tuffare tag mot den organiserade brottsligheten. SvD har liksom många andra länkat ihop dessa två budskap från vår regering och det blir mer än tydligt hur regeringen vill manipulera det svenska folkets tankebanor.

Regeringen vill inte erkänna att försäljning av sexuella tjänster är en frivillig genomförd tjänsteutövning som förutsätter ett ömsesidigt samtycke och en överenskommelse mellan vuxna människor, sexsäljaren och hans/hennes kund[er]. Istället vill regeringen att du ska tänka så här om sexarbete: Prostitution mäns makt/våld över/mot kvinnor människor som utnyttjas sexhandel människohandel för sexuella ändamål sexslaveri kriminella ligor grov organiserad brottslighet och därför behövs avlyssning, brottsprovaktion, FRA, angiverilagar m.m. samt ett nytt Öst Tyskland?

Det enda som förvånar mig lite är att inte SVT samtidigt har visat Lilja4ever på TV. Kanske regeringens propagandaminister har missat effekten av vad den filmen kan åstadkomma.

Blogge Bloggelito ser handlingsplanen som en liberal katastrof och skriver: “Handlingsplanen är meningslös och kommer inte innebära annat än att insatserna höjs för brottssyndikaten och att riskerna därmed ökar för de inblandade sexsäljarna. Prostitutionen kommer att minska lika mycket som spritförsäljningen gjorde under Prohibition under 1920-talet i USA, det vill säga inte alls – däremot kommer följekriminaliteten att trivas som fisken i vattnet. Om medicinen är fel hjälper det inte hur stor dos som ges – tvärtom gör man bara patienten sjukare.”

Och i inlägget “Efterfrågedogmer” ger han pressens ledarredaktioner en känga: “Det är nu hög tid att åtminstone landets intellektuella vid ledarredaktioner med mera kopplar in hjärnan och betraktar de samband som de facto finns, och därvid drar korrekta slutsatser: att prostitution måste avkriminaliseras för alla tre parter om trafficking ska kunna bekämpas.”

Emma undrar vad är grov organiserad brottslighet och skriver: “Så länge det vi svenskar ska vara rädda för är ospecificerat, kommer vi med största sannolikhet att fortsätta vara rädda. Saker som skrämmer oss passar in under allmänt hållna uttryck och vi upplever det vi tycker behöver åtgärdas är det som åsyftas, utan några egentliga garantier för att det faktiskt är så. I verkligheten riskerar vi att tillhandahålla ett ultimat verktyg att “rensa undan” företeelser som kanske inte ens är samhällsfarliga.”

Josh har reagerat liksom många andra på civilkuragelagen = angiverilagen. Det lagförslaget öppnar upp för ändamålsglidning och Josh tänker då spontant på prostitution: “Nu kommer moralisterna äntligen att komma åt hororna, ty när en prostituerad tar emot en kund blir hon eller han automatiskt en brottsling om de inte ingriper för att förhindra detta oerhörda brott, alternativt ringer polisen och anger sin kund.”

Och om du inte förstått varför vi är så många som kämpar mot FRA, så ska du läsa Joshs saga om Frank och Jessie.

Loke skriver och förklarar på ett utmärkt sätt varför samhället inte bör förfölja sexarbetare i sitt inlägg “Okunnighet om prostitution fortsätter med Högerregeringen” och han tycker många i bloggosfären förväxlar den neofeministiska/radikalfeministiska “ideologin” med marxism. Loke beskriver också hur Horstigmat helgar målet för prostitutionsmotståndare.

Peter Karlberg ser nymoralismen i Aftonbladets ledare om handlingsplanen.

Pophöger skriver: “Tyvärr är regeringen inte inriktad på att lösa problem - man driver symbolpolitik i traffickingfrågan. Den är ologisk, oetisk och djupt kontraproduktiv.”

Svensson har analyserat frågan om människohandel i ett globalt perspektiv.

“Sexslaveri är för jävligt, men ett mindre problem, både i förhållande till människohandeln i stort och prostitution i stort. Även den kommer dock förmodligen att bli mindre om det blir lättare att legalt ta sig in i Europa.”

Per Gudmundsson på SvD ledarblogg hänvisar till Nonicoclolasos blogginlägg (med aktuella forskningsresultat) där Nonicoclolasos skriver: “Allt resonemang tycks utgå från en axiomatisk, endimensionell syn som säger att prostitution är ondska, punkt slut. Men detta är en religiös typ av synsätt, i det att en Sanning från ovan har uppenbarat vad som är rätt och fel, helt utan att beakta individers preferenser och utan att på ett fullödigt sätt beakta konsekvenser av alternativa handlingssätt. … Som tur är finns vetenskapliga försök att ta sig an fenomenet prostitution”

Alliansfritt Sverige ser en rökridå om prostitution och människohandel. “Det blir uppenbart att denna debattartikel som talar om vikten av avlyssning och liknande insatser blir att retoriskt vapen för att vända avlyssning till något gott nu när folkflertalet tydligt satt sig på tvären under senaste tidens hätska debatt rörande regeringens insikt i privatlivet. Man försöker producera en känsla av att den sortens åtgärder alltid är av godo eftersom de bara riktas mot grova brottslingar, för att få folk att glömma att den mest omfattande avlyssningen den här regeringen föreslagit är mot den egna befolkningen.”

Fajaf skulle föredra mjukare tag mot prostitution istället för hårdare. “Jag förstår inte ens hur avlyssningen ska gå till? Ska hotellrum buggas konstant? Om ett hyrt hotellrum betraktas som en privat bostad är det då inte integritetskränkande att avlyssna det för misstänksamma samlag?”

Motpol konstaterar att det är ett “stort hyckleri när Ask tillsammans med jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp) och folkhälsominister Maria Larsson (kd) på DN Debatt låtsas att hon arbetar för sexsäljarnas bästa i ett nytt paketförslag mot prostitution och människohandel.”

Mimmi skriver “Det är redan genom vår lagstiftning förbjudet att hota, utnyttja och misshandla människor. Om två vuxna människor avtalar att träffas och den ena vill betala för en tjänst som den andra vill utföra så spelar det väl för fasiken ingen roll om tjänsten i fråga är massage, psykoterapi eller ett skönt knull.”

Projo noterar att man i handlingsplanen skriver att forskning och andra studier är nödvändiga för att öka och fördjupa kompetensen hos myndigheter och frivilligorganisationer samtidigt som det är uppenbart “att man inte är ett dugg intresserad av forskning om den inte stödjer de åsikter man redan har. Och eftersom all forskning pekar på motsatsen så blir det ingen enkel uppgift. Man får nog reglera forskningens mål ganska rejält om man ska kunna få den att peka i den riktning som dessa tre damer önskar.”

Henrik Alexandersson blir helt matt. “Regeringen tänker bland annat arbeta för att ändra folks åsikter i frågan, den tänker låta polisen bedriva brottsprovokation – och den tycker att avlyssning är ett lämpligt verktyg för att jaga torskar.”

Hanna Wagenius påpekar:
“Trots att man är medveten om att “varje sexköp inte har ett tydligt offer och att prostitution inte är en homogen företeelse” så är bilden ändå att “många av dem som befinner sig i prostitution har ett stort behov av stöd från samhället och vill ta sig ur sin situation”. Det stödet består visst i att man tänker avlyssna folk kors och tvärs.”

Jag instämmer i all kritik som bloggosfären har framfört. Jag blir enormt glad över att så många har reagerat. I mitt nästa blogginlägg kommer jag att tillägga mina egna synpunkter samt berätta om vilka reaktioner handlingsplanen har väckt hos andra debattörer och hos pressens ledarredaktioner.

.

Andra bloggar om: prostitution, politik, sexarbete, sexarbetare,
FRA, regeringen, bloggosfären, människohandel, avlyssning, angiveri
.
...

written by Isabella

Sexarbetare i hela Europa har under många år sagt högt och tydligt “Nothing about us, without us”.

Nu gör vi det igen och riktar skarp kritik mot ett utkast till en rapport av FEMM om prostitution och dess hälso- konsekvenser på kvinnor i EU:s medlemsländer.

Rapportör är EU parlamentarikern Maria Carlshamre (Fi) och föga förvånande går rapporten naturligtvis emot de Europeiska sexarbetarnas manifest och gemensamma deklarationen samt Europarådets resolution “Prostitution wich stance to take“.

(Ni vet Europarådets resolutionen som svenska politiker inte ville rösta igenom. Resolutionen som Beatrice Ask tyckte var problematisk för att man ska visa respekt för sexarbetare och lyssna på oss. Kommer ni ihåg att vår protest mot Asks uttalandet bemöttes med ett sanslöst svar från justitiedepartementet?)

FEMM är EU:s kommitté för kvinnors rättigheter och jämställdhet, och jag har ingen förhoppning om att de svenska EU politikerna i FEMM, Maria Carlshamre (Fi) och Eva-Britt Svensson (v), kommer att lyssna på vår protest. De är välkända fanatiska prostitutionsmotståndare och har inte sexarbetares mänskliga rättigheter på sina agendor.

Här följer det gemensamma uttalande från Europas sexarbetare om Carlshamres rapport, uttalandet har skickats till samtliga medlemmar i FEMM.

Dear FEMM Committee members,

We applaud your work and commitment to improve the rights and health of women in Europe, including migrant women, as is evidenced by the proposed FEMM report /”On prostitution and its health consequences on women in Member States”./ However, we are compelled to raise our concerns when the potential ‘improvements’ being put forward by this report risk leading to repressive policies towards both prostitution and migration and which may deeply undermine prostitutes’ ability to implement strategies of self-protection and self-determination.

*ON LANGUAGE*
An important part of the more than 20 year history in Europe of sex workers self-determination is reflected in the words they use to describe their own realities.

We strongly object to the use of the phrase ‘prostituted women’ on the grounds that it denies women the agency promised to them by our feminist legacy; it erases the voices of those (migrant) sex workers who have made clear decisions about their own futures, it conflates the different experiences and needs of sex workers and trafficked persons, and it obliterates the
experiences and needs of transwomen
working in prostitution.

We ask that the members of the FEMM Committee remove the phrase ‘prostituted women’ from this report in respect of the voices of all women working in the sex industry, none of whom call themselves by this term. We ask that this phrase be replaced with sex worker, or trafficked person where appropriate.

*ON VIOLENCE*
The disproportionate levels of violence experienced by both indoor and outdoor based sex workers and the failure of the law to protect sex workers from violence has been identified across Europe as a major factor in increasing sex workers vulnerability, particularly those who have no legal status or are directly criminalised. Social vulnerabilities of sex workers is one of the structural determinants of the risks to health and well-being and in particular to HIV and sexually transmitted infections (STIs).The often unsafe and violent environment of the work place and the poor living conditions of sex workers increases their vulnerability.

We object to the FEMM Committee report which suggests that some forms of harm are essential to prostitution and to the language which reaffirms stereotypes about potential causal factors to entry into prostitution. The sex workers rights movement, advocacy workers and academics have vastly contributed to our knowledge about sex work, sex workers and their clients. It is unethical to deny the diverse realities lived by women and transwomen working in the sex industry by selecting research which favours a particular ideology.

We ask that the FEMM Committee members reconsider and remove all statements in the report which unilaterally apply causal factors and consequences to the diverse lives and experiences of all women working in prostitution.

*ON HEALTH*
The unspoken position of The FEMM Committee report seems to be that prostitution is a health threat to all women. This idea risks leading to instituting proscriptive policies that undermine the rights of all women to sexual self-determination under the guise of ‘protecting’ women from the harms of prostitution.

The right to life, safety, free speech, political action and access to information and to basic health and education services are important to all women including those women and transwomen working in sex work. No one should lose these human rights because of the work they do.

A human rights-based approach to health promotion and programme implementation for sex workers has been the core principle of UN agencies for many years. It is essential that the national and regional programming policies and interventions for sex workers should fall in line with the human rights framework if they are to be effective in reducing vulnerability to HIV/AIDS and enhancing the health and well- being of SW.

We ask the FEMM Committee to weigh very carefully the balance between making a strong ideological statement and re-entrenching ideas about vulnerability and potential to victimisation for women thereby undermining every women’s right to self-determination and sexual autonomy and which may lead to repressive policies that increase vulnerability especially for those women and transwomen working in sex work.

*ON TRAFFICKING*
The presence of migrant sex workers in Europe and in other regions of the world requires a rethinking of the issue of women’s labour migration and complex system of factors that provoke different forms and levels of vulnerability.

Positioning migrant women working in the sex industry as mainly victims of trafficking results in the conflation of very different experiences, needs and possible remedies for migrant sex workers and trafficked persons; within this framework no woman benefits. Increasingly we are seeing legislation discussed or introduced by States that risk restricting the freedom of movement of all women. Such policies often enhance rather than halt trafficking mechanisms by making women more dependent on potentially exploitive third parties.

We ask that the FEMM Committee to re-examine those statements in the report which directly conflate prostitution and trafficking. We encourage FEMM committee members to support strong anti-trafficking policies which are based on the protection of women’s human rights. At the same time we stress the need to create a legal and a social framework for dealing with sex work based on the protection of sex workers’ human, labour and civil rights, including those of migrant sex workers.

In closing we would like to stress how important it is for women to work in solidarity together /with/ the women and transwomen working in sex work without denying our diversity of experience or vision for a just and equitable world.

We call on the members of the FEMM Committee to promote *holistic policy and strategy* underpinned by principles of respect and inclusion of (migrant) sex workers and to promote European policies that are based on the equality in access to civil and social rights including the right to health protection.

*”Nothing about us, without us”*

Signed:

Petra Timmermans
Coordinator - International Committee on the Rights of Sex Workers in Europe ( ICRSE)

Licia Brussa
Director - TAMPEP Foundation International

Katrin Schiffer
Project Coordinator Correlation Network

Aliya Rakhmetova,
Project Coordinator SWAN network (CEE/CA)

If committee members are committed to listening to all women on the issue of rights, including the voices of sex workers (women, transwomen and men, and men) living and working in Europe, then we encourage you to take the time to read the /Declaration on the Rights of Sex Workers in Europe/ and the /Sex Workers in Europe Manifesto/. Both are available via the www.sexworkeurope.org website.

Ps…
Förutom det här gemensamma uttalandet så har flera sexarbetarorganisationer i Europa skrivit direkt till Maria Carlshamre och de andra medlemmar i FEMM för att protestera. Du kan t.ex. läsa de danska sexarbetarna prostest här.

Till sist…
Oscar Swartz konstaterar att det är kristen sexualmoral som är ett av skälen till att vi alla skall avlyssnas och registreras och filtreras.

Anna Svensson har varit på Stigma-spaning och kommit på att hon och jag inte vill förknippas med varandra pga de fördomar som människor har om oss. (Det är inget personligt för vi gillar varandra annars.)

Blogge skriver om Kielos balja av avföring.

Och sen attackeras både jag och Greta Garbo av Sharazad på ett sätt som är så dåligt underbyggt så att det är skrattretande. Min blogg har t.ex. röststs fram som Årets politiska blogg av torskar enligt denna kvinna!

Skrattretande är också attacken mot mig av en socialdemokratisk politisk sekretare i Eskilstuna.
Emeli Lanninge skrev den 15 maj… “Har ni tänkt på att “Isabella” kanske inte är den hon utger sig för att vara och lika gärna kan arbeta som alibi för torsklobbyn.”

Ja jag vet att det är sent men ni har väl inte missat Charlottes debattartikel på fjärde sidan i Expressen “Hellre socialpolitik än sexköpslag” från den 10 maj?

.

Andra bloggar om: prostitution, feminism, politik, horstigma, EU, FEMM,
Maria Carlshamre, Eva-Britt Svensson, sexarbete, sexarbetare
.
...

written by Isabella

Idag hittade jag fler tecken på att vi sexarbetare inte diskrimineras lika hårt här i Skåne som i övriga Sverige. Jag blev också glad när jag i tisdags kunde läsa ett betänkande som föreslår ett förstärkt straffrättsligt skydd när det gäller människohandel och barnäktenskap.

Utredaren bakom betänkandet, hovrätts- rådet Agneta Lindelöf, föreslår att lagen förtydligas och kompletteras på flera punkter för att göra brottsbekämpningen effektivare. Fokuset ligger fortfarande kvar på att människohandelsbrottet ska innehålla rekvisit som tydliggör att brottet är ett fridskränkningsbrott.

Thomas Bodström och Kd har haft andra tankar om detta och velat blanda ihop brott mot kopplerilagen med människohandelsbrottet, vilket är en urdum idé.

Betänkandet har också utrett om Sveriges kan tillträda Europarådets konvention om bekämpning av människohandel. Det är oerhört glädjande att läsa att det bara krävs en liten lagändring i sekretesslagen för att så ska ske. Det som ska till är en liten ändring för att skydda uppgifter om offrets privatliv under ett domstolsförfarande.

Jag hoppas att regeringen nu gör den föreslagna lagändring och så fort som möjligt ratificerar konventionen. För konventionen har ett tydligt perspektiv på mänskliga rättigheter och slår fast att de övergripande målen är respekt för offrets rättigheter, skydd av offer och bekämpningen av människohandel.

Ett offer för människohandel ses därmed som en människa som har specifika rättigheter pga av att hans/hennes mänskliga rättigheter har blivit kränkta. Han/hon får inte ses som ett instrument för att strafflägga människohandlare. Det viktigaste och det primära är att säkerställa offrets mänskliga rättigheter.

Skåne rules igen!
Sydsvenskan har idag en mycket bra intervju med en sexarbetare från Malmö som arbetar som strippa i Köpenhamn. Dessutom så har gratistidningen “Dygnet Runt” (tidigare en bilaga i Sydsvenskan) tagit in henne som en gästbloggare. Kolla in hennes blogg “Dirty Dancer“.

Tidningarna här i Skåne skriver aldrig artiklar i stil med t.ex. den här…

Däremot så rapporterar Skånskan och även Sydsvenskan idag att en kvinnlig kollega som säljer sex på gatan var nära att bli både rånad och våldtagen. Det är i och för sig en hemsk nyhet som påminner oss alla om de ökade risker som sexköpslagen har inneburit.

Det som är glädjande med den här nyheten är att hon lyckades smita och att socialens prostitutionsgrupp i Malmö hjälpte henne att göra en polisanmälan samt att förövaren greps samma kväll av polisen. Han anhölls och häktades några dagar senare för olaga frihetsberövande, försök till våldtäkt samt försök till rån.

Detta kan låta som en självklar historia…
Men tyvärr är det så att sexarbetare ibland varken får hjälp i en sådan här situation och/eller att polisen agerar på anmälningar som kommer från oss. Det är nog som jag tidigare sagt, diskrimineringen och horstigmat mot oss är mindre i Skåne än uppåt landet.

Ps…
Idag har regeringen fattat beslut om direktiven för en utvärdering av sexköpslagen. Jag återkommer senare idag med mer information om vad som står i direktiven.

.

Andra bloggar om: prostitution, sexköpslagen, politik, horstigma, lagar
mänskliga rättigheter, sexarbete, sexarbetare, människohandel, regeringen
.
...

written by Isabella

Idag går kriminalitet i sexbranschen, och hur man på olika sätt vill motarabeta den, som en råd tråd genom hela inlägget. Läs om en överraskande artikel i DN om Amsterdams Red Light District, om det väntade lagförslaget mot köp av sexuella tjänster från den norska regeringen och hur polisen i Norge har börjat arbeta mot prostitution.

Insyn och kontroll är vanliga och beprövade metoder för att motarbeta kriminalitet i olika branscher. Och för att förhindra att arbetare exploateras och utnyttjas så har vi skapat lagar och avtal som säkerställer bra arbetsvillkor och arbetsmiljö.

Det är därför fullkomligt ologiskt, inkonsekvent och emot all empiri att påstå att kriminalisering är lösningen för de problem som finns inom sexbranschen. Många av de problem som finns har dessutom uppkommit genom kriminaliserande lagstiftningar.

DN överraska mig igår med att publicera ett mycket sansat reportage om Amsterdams Red Light District. Amsterdams borgmästare Job Cohen pekar ut området som ett näste för penningtvätt och människohandel. För att rensa upp i området har han låtit staden köpa upp hus i området som förr var arbetsplatser för sexarbetare och förvandlat dem till klädbutiker istället. Men invånare och affärsmän i Amsterdams Red Light District protesterar.

För de som bor i området vet att så länge sexarbetarna håller sig i området så har polisen en stenhård kontroll på läget, de vet att alla följer de regler som finns för ingen vill förlora sin licens. - Det är en skam att man inte gör något åt människohandeln. Men det är inte ett problem för dem som äger fönstren, det är något för polisen att ta itu med, säger Wim Boef till DN.

En daghemsföreståndare säger att stängda fönster inte löser några problem. - Här sker prostitutionen öppet, det gör att man inte kan misshandla kvinnorna. Jag tror att kriminaliteten skulle öka om de stängde. Här finns hjälp inom räckhåll. Många tidigare prostituerade och andra organisationer kan ge hjälp och stöd.

- Det här är ett av de säkraste områdena att gå runt i, det finns så många poliser. Dessutom är den sociala kontrollen stark. Vi tar hand om varandra, säger hon.

För även om man i Holland inte tagit steget fullt ut mot en avkriminalisering utan enbart legaliserat branschen så ger legaliseringen i Holland ett bättre skydd för sexarbetarna i Holland än vad den svenska prostitutionspolicyn har medfört för oss här i Sverige.

Här kan du läsa om vad som skiljer de olika lagstiftande metoderna åt i sexbranschen; kriminalisering, legalisering och avkriminalisering. I det läsvärda inlägget “Ett alternativ för ett sexglatt Sverige” förklarar jag också skillnaderna, samt beskriver hur man avkriminaliserade prostitutionen i Nya Zeeland år 2003.

Det är en mycket stor skillnad om du har en poliskår vars mål är att arbeta mot kriminaliteten i sexbranschen eller en poliskår som arbetar mot hela sexbranschen.

Rent logiskt…
vilken poliskår tror du har störts framgångar, den som riktar in sig på kriminaliteten eller den som riktar in sig mot att arbeta mot prostitution generellt?

Om polisen vill få en god insyn i branschen och få till stånd ett bra samarbete med sexarbetare så ska man inte skaffa sig sexköpslagar och börja använda kopplerilagar som ett vapen mot sexarbetare för att motarbeta prostitution.

Den här enkla logiken har inte en majoritet av politikerna i Norge (och naturligtvis heller inte i Sverige) förstått.

De tror att svaret på problemen inom sexbranschen ligger i att man ska kriminalisera sexbranschen och till varje pris börja motarbeta prostitution med alla medel som finns, ja på samma sätt som myndigheter och polis i Sverige gör.

Polisen och prostitutionsgruppen i Stockholm samt svenska politiker lobbar hårt (med falska påståenden) för den här linjen i Norge. Vi är många som istället skriker… Gör inte om Sveriges misstag … men tyvärr så vann den andra sidan i de interna politiska diskussionerna inom de olika regeringspartierna och det finns nu på pappret en politisk majoritet för en norsk sexköpslag.

I fredags så presenterade den norska regeringen sitt lagförslag som föreslår att köp av sexuella tjänster i Norge, eller utomlands, blir kriminellt.

Läs mer om lagförslaget i pressmeddelandet från det norska justitie- och polisdepartementet och här kan du läsa den norska propositionen med lagförslaget.

Här i Sverige skrev TT en kort artikel om saken som har publicerats i bl.a. Sydsvenskan, SvD, DN.

Lagförslaget har stöd av regeringspartierna Arbeiderpartiet, Sosialistisk Venstreparti och Senterpartiet samt av Kristelig Folkeparti och om det nu klubbas igenom i Stortinget så kommer den nya lagen att träda i kraft i januari 2009. Jag skriver om… för än har inte Stortinget fattat beslut i frågan och i Norge är man inte lika måna om koncensus som här i Sverige…

Inga Marte Thorkildsen (SV), ledamot i Stortinget, är t.ex. en politiker som inte kommer att följa sitt partis linje. Hon inser att sexköpsförbudet kommer att innebära en rad negativa konsekvenser för sexarbetare och hon anser heller inte att det är en tillfredsställande lösning att jaga de utländska sexarbetarna till andra länder. Vi får hoppas att fler politiker i Norge kommer till denna insikt och tar upp kampen mot det här lagförslaget.

Trots detta finns det säkert de som firar idag i Sverige, jag själv skäms eftersom flera svenskar har varit aktiva med att lobba för att en sexköpslag ska införas i Norge. Jag undrar fortfarande varför man vill oss så illa?

Sexarbetare behöver polisens stöd och skydd, men hur ska vi kunna vända oss till polisen utan att riskera våra inkomster om vårt arbete förutsätter frånvaro av polisen och när polisens uppdrag är att motarbeta all försäljning av sexuella tjänster?

Och hur ska de av oss som har barn våga ta kontakt med polisen om det med automatik går iväg ett pm (som berättar att du är en hora) till socialens familjeenhet?

Vissa socialarbetare anser inte att du kan vara en bra förälder om du säljer sexuella tjänster och ser blotta vetskapen om detta som en anledning till att frånta en sexarbetare vårdnaden om sina barn.

Det duger inte att säga att vi horor får skylla oss själva för att vi utsätter oss för riskerna. Det vore samma sak som att påstå att kvinnor får skylla sig själva om de blir våldtagna för att de varit sexuellt utmanande. Bakom det synsättet ligger nämligen horstigmat som värst drabbar oss riktiga horor. Konsekvensen av ett sexköpsförbud och svensk prostitutionspolicy är ett tillstånd av rätts- och värnlöshet för sexarbetare.

Norges justitieminister Knut Storberget, som var emot en sexköpslag för ett år sedan, säger idag att kriminaliseringen inte ska förvärra situationen för de prostituerade. Men tyvärr handlar detta inte om att man enbart gör sexarbetarnas kunder kriminella. Sanningen är att man i detta arbetet INTE på något sätt månar om sexarbetare.

Det handlar om att samhället, politiken, polisen och myndigheter ändrar sin inställning till prostitution, man gör prostitution till ett kriminellt problem, man ser det som ett fenomen som ska motarbetas till varje pris och detta arbete har redan inletts i Norge.

Polisen i Norge har t.ex. i många år haft kännedom om flera lägenheter som fungerar som arbetslokaler åt sexarbetare och/eller lägenheter där flera sexarbetare bor tillsammans. En kompis till mig som var över i Norge och jobbade ett tag berättade för mig att civilklädd polis brukade komma och hälsa på och kolla så att allt var bra med tjejerna, så att ingen blivit utsatt för våld eller hamnat i händerna på någon hemsk hallick.

Men nu är det andra tider i Norge. Polisen har liksom andra myndigheter förberett sig för en sexköpslag och ändrat sitt arbetssätt. En ny polisgrupp har bildats i Oslo som t.ex. har satt igång en aktion som heter “Operasjon husløs“.

En polistjänsteman ringde runt på de olika sexarbetarnas annonser och låtsades att han var en kund och bokade en tid. När polistjänstemannen kom till lägenheten identifierade han sig som polis och krävde olika upplysningar, ex. vem som ägde lägenheten.

Lägenhetsinnehavaren fick sedan ett brev av polisen där man tydligt talade om att om de fortsatte att hyra ut lägenheter till sexarbetare för prostitutionsändamål, så kommer de att åtalas för koppleri vilket ger fängelsestraff.

Ett annat exempel på hur man nu börjat aktivt arbeta mot prostitution i Norge är hotellbranschens samarbete med polis för att förhindra att sexarbetare hyr rum på hotell.

Norge är ett land med stora avstånd och där liksom här i Sverige finns det många sexarbetare som åker runt med jämna mellanrum till de mer avlägsna och lite mindre städerna. De bor då, som alla andra som reser runt i arbete, på hotell, men de är inte önskvärda hotellgäster och nekas nu att hyra rum på hotell. I vintras kastade ett hotell ut en sexarbetare mitt i natten och hon var tvungen att försöka få tag på en kund som hon kunde sova över hos för att inte frysa ihjäl.

Så kom inte och säg till mig att det “bara” är en sexköpslag som införs i Norge, att man nu i kampen mot prostitution gör det riktiga genom att fokusera enbart på köparen. Han som enligt den svenska officiella synen på prostitution utövar makt och våld mot kvinnor genom att köpa sexuella tjänster.

Snälla… låt mig slippa hyckleriet. Det är mycket annat som sker och summa summarum är det samhället som utövar makt och våld mot sexarbetare.

I Norge tycks en taktik nu vara att göra alla sexarbetare hemlösa. Jag tycker att det här vidrigt, även om vidrigt inte är ett tillräckligt starkt ord för att uttrycka vad jag känner. Det verkar som om en del krafter i det norska samhället och inom polisen där har börjar tänka som man gör här i Sverige… Ju värre du har det… desto lättare ska vi få dig på andra tankar.

Lyckligtvis har de norska sexarbetarna stor hjälp och stöd i det nationella kompetenscentret för prostitution, Pro Sentret i Oslo. Deras ledare Liv Jessen, har mottagit flera hedersutmärkelser för sitt arbete med att säkerställa mänskliga rättigheter för sexarbetare. För mig var det därför en stor ära att få vara en av medförfattarna till hennes antologi Det ideelle offer.

Pro Sentret i Oslo arbetar hårt enligt “harm reduction” strategier för att hjälpa sexarbetare och offer för sexuell människohandel på olika sätt. De arbetar mot fördomar och stigmatisering av sexarbetare. Ett av deras motton är “Prostitution är inte en egenskap utan en handling”.

Jag rekommenderar alla att läsa Pro Sentrets senaste årsrapport 2007. När du läser om all den kunskap och fakta de har om både prostitution och sexuell människohandel i Norge så ska du fråga dig varför vi inte har samma kunskaper här i Sverige.

Jämför den norska rapporten med den enda svenska nationella officiella rapporten om prostitution, Socialstyrelsens - Kännedom om prostitution, Sverige 2007.

Socialstyrelsens rapport slår fast att myndigheter här i Sverige inte vet ett dugg.

Trots detta så kan politiker, polis och socialarbetare i Stockholm säga sig veta en massa saker om både prostitution och människohandel, men ingen har belägg för vad de påstår till media. Detta framkommer i de officiella rapporter, för i dem vågar de inte ljuga.

Sexarbetare i hela världen vill att prostitution ska avkriminaliseras. Vi vill inte att kriminella ska försöka utnyttja oss. Vi vill inte vara rätts- och värnlösa. Vi vill som alla andra medborgare också skyddas av de lagar som finns ex. lagar mot våld, utnyttjande och människohandel.

Är det verkligen för mycket begärt att vi ska behandlas som alla andra människor även om vi arbetar med sex?

.

Andra bloggar om: prostitution, sexköpslagen, feminism, debatt, media,
politik, horstigma, mänskliga rättigheter, sexarbete, sexarbetare,
Norge, Liv Jessen, DN, Holland, Amsterdam, Red Light District
.
...

written by Isabella

Man brukar säga att i krig och kärlek är allt tillåtet. Fanatiska motståndare till prostitution har lagt till att allt är tillåtet för att nå utopin om ett prostitutionsfritt samhälle. De skiter totalt i fakta, ärlighet, konsekvenser, hederlighet, medmänniskor, mänskliga rättigheter, stigmatisering, diskriminering och ägnar sig mer än gärna åt riktigt smutsigt och manipulativt lobbyarbete som dessutom är direkt kontraproduktivt mot de mål de säger sig ha.

Vi börjar med att du kan gissa vad som beskrivs i detta stycket:

“Om vi skulle fråga Dig som läser detta om Du tycker att tortyr är acceptabelt är vi säkra på att Du skulle säga nej. Om vi sedan frågar Dig om Du skulle kunna tänka Dig att det finns människor i Sverige som betalar för att få tortera någon skulle Du antagligen bli bestört, skaka på huvudet och anta att vi överdriver. Men det gör vi inte.”

De som “inte” överdriver är Svenska UNIFEM. Texten ska beskriva vad sexuell människohandel är och finns i inledningen av Handbok för projektet “Fackförbund mot Människohandel” (pdf). Projektet startades på initiativ av Svenska UNIFEM och är en kampanj mot sexuell människohandel som de kommer bedriva tillsammans med de manligt dominerande fackförbunden inom LO; IF Metall, Svenska Pappersindustriarbetare- förbundet, Skogs- och träfacket, Svenska Byggnadsarbetareförbundet, Svenska Transportarbetareförbundet och Svenska Livsmedelsarbetare- förbundet.

Syftet med projektet är att öka kunskapen och medvetenheten om människohandel, fackförbunden kan nå ut med budskapet till många människor via sina organisationer.

GP berättar att projektet startades igår med en konferens i Göteborg och liknande konferenser ska nu hållas runt om i landet, “… där fackligt aktiva får utbildning kring frågor om människohandel. Sedan ska de sprida information på arbetsplatserna och gärna visa Lukas Moodyssons film Lilja 4-ever, om 16-åriga Lilja som luras till Sverige och hamnar i ett helvete.”

UNIFEM är FN:s utvecklingsfond för kvinnor – en internationell organisation som arbetar för jämställdhet och kvinnors mänskliga rättigheter. Jag vill dock poängtera att de här i Sverige absolut inte arbetar för att kvinnliga sexarbetare ska få mänskliga rättigheter, tvärtom. De arbetar hårt mot prostitution och skiter i att konsekvenser drabbar oss sexarbetare mycket hårt och fråntar oss mänskliga rättigheter.

I slutet av handboken finns det citat från två styrelseledamöter i Svenska UNIFEM, Marianne Eriksson (v) och Maj Britt Theorin (s) samt deras ordförande Birgitta Ahlqvist (s). Dessa tre kvinnor har under många är lobbat för sexköpslagen, emot porr och prostitution, både inom och utanför landets gränser.

Marianne Eriksson (v), har t.ex. påstått att sexbranschen, dvs sexköp och porr, har en omsättning på omkring 50 000 miljarder svenska kronor. Journalisten Mattias Andersson (författare till boken ”Porr – en bästsäljande historia”) visade med en enkel kalkyl att de siffrorna i så fall skulle innebära att svenska män lägger 100,000 kronor/år år på porr och prostitution, vilket självklart inte på något sätt kan vara rimligt.

Med tanke på hur styrelseledamöter i UNIFEM tidigare har bedrivit sitt lobbyarbete i de här frågorna så förvånas man inte av att UNIFEM använder så starka ord som möjligt för att beskriva vad prostitution och sexuell människohandel är. På sidan 19 i handboken, under rubriken “Finns det något som kan kallas frivillig prostitution?“, kan man ex. läsa följande beskrivning av mitt arbete:

“Kvinnorna och flickorna inom den ”frivilliga” prostitutionen utsätts ofta för våld och förödmjukande behandling. De blir slagna tills de blöder, skurna med rakblad, även på de mer intima kroppsdelarna, och brända med cigaretter.”

Sedan följer det fler fördomsfulla och hemska beskrivningar av vad sexarbete är och naturligtvis kommer allt detta från den radikal feministiska lobbyorganisationen CATW. Den så kallade forskning som CATW brukar hänvisa till har bedrivits av andra radikalfeminister, t.ex. Melissa Farley i USA. Hennes “forskning” kritiseras hårt av flera professurer runt om i världen och anses inte vara akademisk hederlig. Läs t.ex. Kenno Simonsens kritiska artikel “Förklätt som forskning“.

Jag rekommenderar också alla att läsa Petra Östergrens artikel “Obekväma rön ignoreras”.

Texten i handboken är skriven av Emma Stenberg Ribeiro, Svenska UNIFEM. Jag hade ett trevligt och intressant samtal med henne tidigare idag och det gladde mig oerhört att hon ville lyssna och att hon även tog till sig en del logiska argument och förslag som jag kom med. Och även om jag förstår att hennes syfte verkligen är att motarbeta sexuell människohandel så tolkar jag sådana här kampanjer som ett förtäckt lobbyarbete för att höja straffen i all lagstiftning som rör sexarbete.

För skulle jag ha det på min agenda så skulle jag också välja CATW som källa samt visa Lilja4ever eller ännu hellre filmen Human Trafficking som nästan är vidrigare.

Som grädde på moset skulle jag bara nämna sexköpslagen som ett alternativ för att bekämpa sexuell människohandel och verkligen framhäva hur bra och effektiv den lagen är, (fast jag inte har några som helst belägga för den “sanningen”).

Det här konceptet används flitigt och framgångsrikt av flera aktörer i debatten, ex. de politiska kvinnorganisationerna och Thomas Bodström. Och det har effekt.

Idag kan man läsa i GP vilken reaktion konferensen i måndags hade på en av deltagarna från IF Metall i Torslanda:

“Vi som var med på denna konferens igår kommer att starta protestlistor som kommer att skickas både till media och till regering. Jag vet att det behövs kraftigare straff både för hallickarna samt sexköparna som blundar fast de vet vart dessa tjejer/kvinnor kommer ifrån och vilka omständigheter dom har kommit.”

Den här reaktionen är fullt förståelig och naturlig med tanke på vilken information han har fått om prostitution och sexuell människohandel. Det knyter sig i varje normal människas mage när man hör de vidriga övergrepp en del offer för sexuell människohandel har varit utsatta för.

Men frågan är om han verkligen skulle vilja skärpa dagens lagstiftning kring försäljning och köp av sexuella tjänster om han var medveten om vilka negativa konsekvenser den här lagstiftningen har medfört.

För kortfattat kan man säga att sexköpslagen i Sverige har ökat risker och våld mot sexsäljarna i Sverige samt att kopplerilagen gör det omöjligt för sexsäljarna att kunna arbeta under säkra och trygga arbetsvillkor.

Tänker han på att försäljning av sexuella tjänster är en frivillig genomförd tjänsteutövning som förutsätter ett ömsesidigt samtycke och en överenskommelse mellan vuxna människor, sexsäljaren och hans/hennes kund[er]? Tänker han på att nuvarande prostitutionspolicy i Sverige cementerar horstigmat?

Skulle han upptäcka människohandel om ord som tortyr och våldtäkt är det som har etsat sig fast i hans hjärna? Förmodligen inte, för de metoder människohandlare använder sig oftast av i Sverige är mycket mer subtila än vad han tror och tagit intryck av. Dessutom har han inte fått några goda råd om hur han och hans jobbarkompisar ska kunna undvika att köpa sex av offer för människohandel eller lärt sig några tecken på hur man kan upptäcka människohandel. Människohandel sker dessutom till 75 % för arbeten helt utanför sexbranschen.

Och om han kommer från ett land där män i allmänhet har en sämre kvinnosyn än män i Sverige… så har säkert ingen kampanj riktas mot honom för att förbättra hans kvinnosyn, vilket kan vara en bra åtgärd för att förhindra sexuell människohandel. Män med en annan etnisk tillhörighet än svensk dyker ofta upp i utredningar som rör människohandel för sexuella ändamål.

Det påstås att vi sexarbetare möjliggör sexuell människohandel, att om jag och mina kunder existerar så kommer det att finnas människor som vill exploatera marknaden vi rör oss på. Men resonemanget är ologiskt. Det förekommer framför allt människohandel för andra ändamål än sexuella tjänster. Det är inte själva branschen eller efterfrågan på sexuella tjänster som möjliggör människohandeln.

Och om man tror att sexköpslagen fungerar mot människohandel - ska vi då till exempel kriminalisera alla som anlitar hjälp för ex. hemarbete bara för att det finns kvinnor som har sålts och tvingats till hushållsarbete?

Jag och många med mig i branschen förespråkar i stället avkriminalisering och bättre arbetsvillkor för sexsäljare. För i det dolda gynnas profitörer, hallickar och människohandlare - och vi vill helst slippa dem.

Det behövs korrekt information som kan hjälpa oss att identifiera människohandel, tecken som man bör vara observant på som vanlig medborgare, sexköpare eller säljare, polis, socialarbetare eller sjukvårdspersonal. Det behövs också samarbete, praktisk handling och kreativa idéer. Men för att få detta samarbete till stånd måste horstigmat motarbetas, annars kan inte myndigheter och organisationer samarbeta med oss i branschen med de idéer och lösningar på problemet som vi faktiskt har. Den svenska lagstiftningen och prostitutionspolicyn har dessutom gjort att de flesta av oss har noll förtroende för myndigheter och polis.

Till sist vill jag ta upp fackföreningarnas roll i det hela.

Att fackföreningar ägnar sig åt att motarbeta exploatering av sexarbetare är behjärtansvärt men… de har totalt glömt vad solidaritet betyder.

Både i Holland, England, Schweiz och Tyskland samt flera andra länder i världen ses sexarbete som ett yrke som alla andra och man vill självklart ge sex- och erotikarbetare möjlighet att vara medlemmar i facket. Man vill hjälpa och stötta en förtryckt grupp i samhället samt skapa bra arbetsvillkor för alla människor.

För dessa fackföreningar är det är en fråga om jämlikhet och mänskliga rättigheter, samt att alla människor har rätt till bra arbetsvillkor och att ingen yrkesgrupp ska diskrimineras. Men så tänker inte den svenska fackföreningsrörelsen, de vill inte se vårt gebit som ett arbete, stötta oss så att vi kan få bra arbetsvillkor osv. Istället ska de nu sprida fördomar, myter och stereotypiska bilder av prostitution och människohandel ut till sina medlemmar. Information som är direkt kontraproduktivt mot deras målsättning, att minska exploateringen av oss sexarbetare.

Ps…
Vill du ha en mer SANSad bild av människohandel än den bild som UNIFEMs handbok ger så ska du kika på informationen som finns på SANS hemsida.

Stoppa sexuell människohandel men gör det med effektiva,
riktade metoder och åtgärder mot bakomliggande orsaker.

.

Andra bloggar om: prostitution, sexköpslagen, politik, horstigma, LO,
mänskliga rättigheter, sexarbete, sexarbetare, människohandel, facket,
UNIFEM, IF Metall, Svenska Pappersindustriarbetareförbundet,
Skogs- och träfacket, Svenska Byggnadsarbetareförbundet,
Svenska Transportarbetareförbundet, Svenska Livsmedelsarbetareförbundet
.
...

written by Isabella