Isabella Lund

“Storebror ser dig” kan skrämma även de tuffaste människorna till tystnad. Det är ruggigt otäckt att känna att man inte är fri att kritisera, att man måste akta sig för repressalier från samhällets sida, att det finns skäl att vara försiktig och rädd. Man får en känsla av att man lever i diktatur istället
för i ett demokratiskt samhälle.

Jag beundrar alla som kämpar stenhårt mot FRA och jag vill idag hylla alla bloggare som i dagarna visat vad verkligt civilkurage är. De har publicerat samma dokumentet som FRA JK-anmält Henrik Alexandersson för. Vardagshjältarna heter:

Ministry of Truth | Louise P | Aqurette | Motbilder | Dexion | Falkvinge | Klotband | Johan P, L & C | Joshua Tree | Blogge | Erik Laakso | Zaramis | Cynism | Töhrnebom | Trottens betraktelser | Se till vänster, där går en arab | Erik Hultgren | Blågrön röra | Peter Karlberg

Jag själv vågar inte. Jag är ofta tuff och stark men också lika feg och svag som alla andra. Rädslan tystar mig.

Jag hade utan tvekan publicerat dokumentet om det inte varit så att jag under lång tid känt att jag redan har ögonen på mig och riskerar mycket genom mitt opinionsarbete för sexarbetares mänskliga rättigheter.

Jag är rätt övertygad om att jag retat upp en hel del personer inom rättsväsendet, rikskrim, polisen, regeringsdepartement samt flera politiker, ministrar och andra inflytelserika makthavare.

Kollegor till mig som fört samma kamp som jag gör nu har varnat mig och berättat vad de har råkat ut för. Sexarbetare som kräver mänskliga rättigheter har försökts tystas av samhället under många, många år genom att man har sett till att de blivit av med sina jobb, hem och barn. En del har flytt utomlands innan så har skett. Därför vågar jag inte föra kampen mot FRA som jag vill. Jag vågar bara stå på en barrikad. Barrikaden där sexarbetare kräver mänskliga rättigheter.

.

Andra bloggar om: Henrik Alexandersson, FRA, civilkurage, demokrati,
prostitution, politik, mänskliga rättigheter, sexarbete, sexarbetare
.
...

written by Isabella

Jag har varit borta igen. Under tiden isolerade jag mig från debatten om prostitution helt enkelt för att jag behövde semester från alla angrepp på oss sexarbetare. Jag har levt utan att vara hel, utan Isabella, och ärligt så känns det inte riktigt bra även om det nog var behövligt.

Jag hatar att behöva dölja att jag är sexarbetare, att jag inte kan få lov att vara mig själv fullt när jag lär känna nya människor. Att jag måste förneka en sida hos mig själv av hänsyn till andra. Att jag måste höra horskämt utan att kunna ge en rak höger och vänster åt de som i sin okunskap förstärker fördomarna om oss.

Jag har saknat mina kloka, smarta kollegor och vänner som accepterar mig för den jag är fullt ut. Det känns som jag under några veckor levt en annans liv. Väl hemma igen i Lund kan jag nu äntligen börja leva MITT eget liv och det känns mycket bra.

Det har hänt en hel del i debatten om prostitution sedan jag bloggade sist. Jag återkommer under dagen med nya inlägg om detta.

.

Sist men inte minst….
Grattis Oscar Swartz till Politikerbloggens Nyhetspris, ett mycket välförtjänt pris för medborgarjournalistik. Politikerbloggen kunde inte ha valt någon bättre. “I en tid där den personliga integriteten lever under ständiga hot har Oscar Swartz gång på gång dragit ner byxorna på makten” Jag hoppas Oscar orkar dra ner byxorna på makten under lång tid framöver för vi behöver människor som Oscar mer än någonsin idag.

.

Andra bloggar om: prostitution, horstigma, sexarbetare, Oscar Swartz
.
...

written by Isabella

… över alla mina bloggande politiska vänner i bloggosfären.

I bloggosfären finns det många kloka, medvetna människor med hjärtat på rätta stället som verkligen värnar om vår demokrati och yttrandefrihet (till skillnad från andra).

Jag har själv tagit en slags politisk aktivism semester för att hämta nya krafter inför hösten och har därför varit tyst här på bloggen och överallt. Jag har knappt kollat mina mail eller någonting.

Men helt tyst har jag inte varit…

Veckan före midsommar stod jag stolt bredvid opassande Emma, Projo, Josh, Drottningen, Teflonminne, Basic personlig, Rick Falkvinge m.fl och skrek utanför riksdagen i Stockholm för att stoppa FRA lagen.

Det var ett måste att skrika och det var ett måste att dela ut varma kramar till en del av alla de bloggare som bedriver opinion mot FRA lagen. Jag hejar på er ska ni veta…

Stort Varmt Tack till alla ni som orkar kämpa!

Jag själv känner mig lika arg som Blogge och har samtidigt samma känsla som Louise P … “jag har ärligt talat inga frihetliga illusioner kvar om etablerad politik alls när allt kommer kring. De illusionerna försvann för länge sedan.“

Mina illusioner om ett demokratiskt samhälle där alla människor anses vara lika värda försvann då jag tog en titt på den politik som förs kring sexarbete. Jag har många gånger sagt att debatten om prostitution är viktig för alla. För om ett samhälle kan agera som man gör mot oss, vad blir nästa steg?

FRA verkar vara en del av det svaret.

Är det detta som måste till för att många ska vakna och bli medvetna om vad som sker? En halv miljon protest mail säger en hel del och det är minst sagt skrämmande när ledande politiker vägrar lyssna på vad folket skriker.

Argumenten för FRA har ingen trovärdighet och misstankarna gror om vilket bakomliggande syfte makthavarna har med FRA. I gårdagens huvudledare i Sydsvenskan slår man fast… “Så går det när makten vill avlyssna utan att lyssna”

Jag har den senaste tiden tänkt mycket på hur vi ska vi kunna förstärka demokratin. Englands majoritetsval i enmansvalkretsar känns idag mer attraktivt är det partidemokratiska systemet vi har idag. Jag föredrar personligt ansvar och kloka människor istället för farliga fanatiker som lyckats göra en politisk karriär inom ett parti.

Och i debatten om prostitution är allt sig nästan likt…
Inte oväntat vill Kd att webbplatser som tillåter kontaktannonser för oss sexarbetare ska stängas ner eller filtreras bort av internetleverantörerna. Jag håller med Dexion om att det finns fog för att kalla dessa politiker för kristfascister.

Det börjar bli tröttsamt… för var och varannan månad får vi höra att alliansens kvinnoförbund vill att straffen för sexköp ska höjas, senast i SvD i fredags. De lobbar hårt för den saken, kanske för att de inte får något stöd i frågan hos allmänheten. Om man ska gå efter alla de läsarundersökningar som olika tidningar genomfört de senaste två åren så ökar bara antalet som är emot högre straff.

Ställningen just nu (em den 30/6) i SvD läsarundersökning som startades i fredags.

Alliansens kvinnor hörs ofta i debatten om prostitution… samtidigt slås jag av hur tysta S-kvinnorna är i debatten. På Margareta Winbergs tid, när sexköpslagen infördes, så var kampen mot prostitution väldigt viktig för de socialdemokratiska kvinnorna. Men idag är sexköpslagens socialdemokratiska förespråkare antingen i EU, lobbyister i radikalfeministiska organisationer eller utplacerade på annan ort.

Jag har inte sett eller hört någonting om prostitution från S-kvinnornas förbundsordförande Nalin Pekgul. Men det är klart… detta är ingen fråga de behöver driva opinion i, alliansens kvinnor gör ju jobbet åt dem i nuläget.

Men S-kvinnorna i Jönköpings län, med Carina Hägg i spetsen, känner trots detta att alliansen behöver piskas på i de här frågorna. Så Carina Hägg (s) skickar iväg en ständigt stridande ström av frågor, interpellationer och motioner i ämnet. Och sen har vi ju gänget i EU, Inger Segelström (s), Anna Hedh (s), Eva- Britt Svensson (v) och Maria Carlshamre (Fi) m.fl.

De här politikerna tycks tro att exporten av sexköpslagen är deras huvuduppgift i Europa. Av vilka väljare fick de det mandatet?

Med andra ord… i debatten om prostitution är allt som det brukar vara. Med ett litet undantag…

Jag läste att den moderat riksdagsledamot Göran Petterson tror att kvinnoförbunden har gått vilse i den här frågan och att de har fastnat i sin uppfattning om att kvinnor per definition alltid är den underlägsna parten. Helt rätt Göran!

Dessutom är han tveksam till att den ena partens handlande ska vara straffbart när två myndiga personer i samförstånd har sex mot ekonomisk ersättning. Och visst ska man vara tveksam, allra helst ska man vara klar över att staten inte ska ha moraliserande lagstiftningar som förbjuder sex mellan två samtyckande vuxna människor. Men det lär väl ta ett bra tag till innan fler politiker vågar stå öppet för en sådan åsikt.

Det är i alla fall oerhört glädjande att fler politiker vågar ifrågasätta den politik som förs kring sexarbete.

Läs vad andra bloggare har skrivit om allianskvinnornas krav om högre straff för sexköp:

• Blogge har satt rubriken “Löjliga kvinnopolitiker, löjlig politik, löjlig liberalism” på sitt inlägg och Motpol undrar vem är offret?

• Basic Personlig bloggar om det här liksom Fajaf.

• Projo skriver om den dogmatiska sexnegativism som råder och Advodia skriver “För övrigt anser jag fortfarande att påståendet ”prostituerade säljer sina kroppar” enbart är acceptabelt hos femåringar och gravt utvecklingsstörda.“

• Och självklart bloggar också Greta Garbo om det här + att hon kommenterar debatten som förts här på min blogg under min frånvaro.

Till Maggie och Vänja
Under tiden som jag tagit semester från bloggen så har ni fört en oändlig diskussion bland kommentarerna på bloggen. Jag instämmer till viss del i kritiken som framförts mot er av mina vänner. Det är inte ok att uppta diskussionsutrymmet på min blogg till att föra en allmän debatt om prostitution på det sätt ni gör med återkommande långa inlägg (som mer är rena blogginlägg än kommentarer). Det har inte att göra med vilken typ av åsikter ni framför, utan mer på det sätt ni [ut]nyttjar kommentars funktionen på min blogg.

Om ni har så mycket åsikter som ni vill ventilera så är det bättre om ni skaffar er egna bloggar och för fram era åsikter där istället för skriva rena inlägg här. Här på min blogg får det vara stopp och belägg från och med nu på det som pågått.

Kommentars funktionen finns här för att mina läsare ska kunna kommentera, tycka till osv om det jag skriver och inte för att enskilda personer ska dominera och skapa oändliga debatter. Sådana debatter gör sig bättre på allmänna diskussionsforum.

Till sist…
Jag har ju tagit lite aktivism semester men Pye Jakobsson har hållit ställningarna, farit runt i världen och jobbat hårt för harm reduction och våra mänskliga rättigheter. Orwell har snappat upp en del av hennes arbete. Jag hoppas Pye själv vill och hinner gästblogga om allt hon har åstakommit, om inte så ska jag inom kort försöka sammanfatta vad som hänt utanför Sveriges gränser.

.

Alla tecknade bilder i det här inlägget
kommer från Kalle Strokirks elaka bildblogg

Andra bloggar om: FRA, avlyssning, övervakning, kontrollsamhället, politik,
integritet, prostitution, sexköpslagen, feminism, sexarbete, sexarbetare
.
...

written by Isabella

Igår fick jag, tack vare Åsa Olsson, möjlighet att se hennes pjäs “I do for money” i Stockholm. Jag är oerhört tacksam, för jag fick se den bästa pjäs jag någonsin sett.

På en scen som sakta snurrade runt satt två kvinnor och samtalade, vi i publiken satt runt om och såg alla de små subtila detaljerna i detta spännande möte. En västerländsk journalist, som ville veta och förstå, och en Thailändsk sexarbetare, som visste och som ifrågasatte alla idiotiska frågor hon fick.

I DN beskrivs mötet så här:

“Julia Marko-Nord på den ena barstolen är en robust intervjuare med roliga socialt igenkännbara tics och attityder och pennan lyft för att pricka av de förväntade svaren, samtidigt som hon osäkrar rollens övertygelse med rörande underströmmar. Mariha Åbergs späda barflicka är skärpt avvaktande. Hon har fått betalt för frågestunden vilket hon blir påmind om som av vilken kund som helst, men behåller sin integritet och blir åskådarens öga på föreställningens egna moraliska och ideologiska förutsättningar.”

Sarah Granath skrev i SvD:

“Det som gör mest intryck är Thaikvinnans sätt att svara med motfrågor: Hur tänker du då? Hur var det för dig? Hon vill delta i ett samtal, inte vara objekt för en undersökning. Mariha Åberg gör rollen insiktsfull, realistisk, varken hjälte eller offer. Det är som det är.

I denna hennes vägran att ensam berätta om sitt innersta, avslöjar hon tydligt den andra kvinnans, vår, koloniala attityd. Den västerländska kvinnan förfasar sig över objektifieringen av den andra, men sysslar själv inte med annat.”

Jag såg pjäsen tillsammans med några kollegor och vi kände igen oss alltför väl i hur ett möte med journalist brukar te sig. När de intervjuar oss så blir intervjun ofta mycket personlig, mer personlig än vad det någonsin hade blivit om journalisten hade intervjuat någon annan om hans/hennes arbete. Frågorna är påträngande, integritetskränkande, ibland rent kränkande, oftast fullkomligt ologiska och rent ut sagt idiotiska.

För oss är det så enkelt, varför vi jobbar med sex, vad vi gör och vad våra kunder vill. Men andra, omgivningen runt oss, komplicerar det enkla… det enkla faktumet att alla människor behöver närhet och intimitet, alla människor behöver bli sedda och berörda. Varför ska det vara så svårt att förstå?

De ser inte människors behov… de ser maktstrukturer, förnedring, kvinnoförtryck, offer, sexobjekt, äckel, tvång och kan inte förstå.

De försöker hitta mönster och svar som kan passa in på deras upplevelser av vårt arbete, förklaringar på deras egna känslor och upplevelser, varför de tycker att prostitution är så hemskt.

Andra försöker inte ens förstå, de vet att deras egen upplevelse måste vara allmängiltig, de vill bara få sin egen sanning bekräftad, de utgår från att alla människor är som de själva och upplever samma sak som de gör. De ser bara något vidrigt och är blinda för andras upplevelser.

Men en sådan attityd är vidrig och det är vidrigt också på det sätt som vi utsätts för omvärldens nyfikenhet ibland. På en konferens som Lillian var på, var där 10-12 forskare för varje sexarbetare som deltog i konferensen, forskare som var som bin runt honung.

Som bin suger forskare och media musten ur oss.

Det är ofta det trillar in förfrågningar, till mig eller SANS, förfrågningar om vi sexarbetare och/eller våra kunder vill delta i en studie, om vi vill ställa upp för en intervju eller medverka i en dokumentär film.

Och ofta ställer vi sexarbetare upp och svarar i timmar på tusen frågor, man vänder ut och in på sig själv och sen kan resultatet vara att man förstår att personen som frågade aldrig lyssnade och tog till sig det man sa.

För svaren man gett blev ingen bekräftelse på utfrågarens egna teorier. Resultatet blir därför en artikel, ett reportage eller forskning om oss, som bara bekräftar myter och fördomar, som förstärker horstigmat och förtrycket vi utsätts för.

Just nu känner jag att jag vill banne mig inte ställa upp mer om jag inte i förväg vet att resultatet garanterat kommer bli att personen ifråga kommer att lyssna, ta till sig det jag säger och att det jag säger kommer ut till andra, dvs att artikeln blir publicerad osv.

Helst skulle jag vilja att tidningarna gav oss sexarbetare själva i uppdrag att skriva, om de nu vill publicera saker om oss och vårt arbete. Då skulle vi åtminstone själva få betalt.

Är det vårt ansvar att förklara för andra hur mycket deras fördomar präglar deras synsätt? Är det vår uppgift att medvetandegöra människor om deras egna fördomar och sexualsyn, så att de sen kan skriva om oss?

För det är en rätt tuff uppgift, där vi sexarbetare tvingas lämna ut oss på ett sätt som ingen annan behöver göra, vi tvingas lämna ut vårt privatliv, vår integritet bara för att visa att vi också är människor. Det kostar att göra det här och för många har gjort “karriär” på vår bekostnad. De har haft vinning på att vi ställt upp, vi själva får ofta inte ut något av det.

Vi är för ofta föremål för andra människors smutsiga, snuskiga fantasier och vanföreställningar. Vi görs till ting, objekt, som andra så gärna vältrar sig i…

Varför den här nyfikenheten och viljan från så många? Är det kittlande? Och varför leder det inte till att horstigmat minskar och att diskrimineringen mot oss upphör?

Jag tror det beror på att man inte vill lyssna. Det händer tyvärr för sällan att en människa utanför sexbranschen verkligen tar till sig det vi säger.

Men ibland händer det och då sker ett litet underverk, en människas värld ruckas en smula, en människa börjar tänka om och ibland leder detta till något riktigt vackert, kreativt och konstnärligt… som det gjorde för Åsa Olsson som skapade “I do for money”. När det händer blir jag oerhört glad och hoppfull.

.

Läs mer om pjäsen i inläggen:

• Sista chansen att se pjäsen “I do for money”
• I do for money

Recensioner: DN, Expressen, SvD och Nummer.se.
Artiklar: DN och Allt om Stockholm.

.

Andra bloggar om: prostitution, horstigma, sexarbete, sexarbetare,
Thailand, teater, Åsa Olsson, I do for money, kultur, media, journalistik
.
...

written by Isabella

Nu är det bara 3 föreställningar kvar av den kritikerrosade pjäsen
“I do for money”.

Pjäsen spelas på Dramalabbet,
Östgötagatan 2, Stockholm.
Kl.19.00 den 22, 23, 24 april.
Här kan du boka biljetter

Recensioner om pjäsen finns att läsa i bl.a. DN, Expressen, SvD och Nummer.se. Artiklar om pjäsen finns att läsa i bl.a. DN, Allt om Stockholm och här på bloggen.

OBS!
På tisdag den 22/4 bjuder pjäsens manusförfattare och regissör, Åsa Olsson, in alla till ett öppet samtal om ämnet efter föreställningen.

Så här skriver Åsa i sin inbjudan till samtalet:

Ca 12 000 svenskar åker till Thailand varje vecka. Närmare 55 % av Thailands BNP kommer från turism, service och ”övrigt” (Wikipedeia). Över 4 miljoner sexturister beräknas besöka landet varje år (Thai immigration bureau). Sexshower och sexhandel är turistattraktioner. Vilka är kvinnorna som jobbar inom denna industri?

Prostituerad; det är ett skällsord, stigmatiserat, det äldsta yrket, nästan alltid utfört av kvinnor. De allra flesta har en ganska tydlig bild av vem en ”hora” är.

Men hur sann är den egentligen? Hur ofta hör vi kvinnorna i sexbranschen själva uttala sig?

Det var de rösterna jag ville höra när jag begav mig till Thailand för att göra research för pjäsen. 2 år och många möten senare spelas min pjäs ”I do for money” på Dramalabbet.

Det finns en efterfrågan om att få samtala om ämnet. Därför kommer det den 22/4 hållas ett samtal efter föreställningen på Dramalabbet, Östgötagatan 2. Det kommer vara ett öppet samtal där alla får delta. I publiken kommer ett antal svenska sexsäljare och debattörer inom ämnet att finnas.

Varmt Välkommen!
Åsa Olsson

.

Andra bloggar om: prostitution, horstigma, sexarbete, sexarbetare,
Thailand, teater, Åsa Olsson, I do for money, kultur
.
...

written by Isabella